Bruno Ganz i rollen som Adolf Hitler i filmen Undergången – Hitler och Tredje rikets fall
”Det är alltid en anspänning att gå på bio tillsammans med tyskar när ämnet är deras anfäders skuld. Luften är tunn i salongen, kriget är oerhört känsligt /…/”
Jag citerar Lotta Lundberg i SvD 2024-07-29 när hon recenserar en film om Tredje riket som nyligen hade premiär i Tyskland.
Ännu en, blir min omedelbara kommentar. Bland TV-bolagen i Tyskland vet man att om tittarsiffrorna sjunker: kasta in något om Tredje riket. Dokumentär eller spelfilm. Helst en hel TV-serie. Då får du publik. Den tröttnar aldrig på dessa tillbakablickar. Som om det nationella såret gång på gång måste petas upp på nytt, aldrig tillåts läka. En kollektiv bearbetning pågår, utan slut.
I detta fall en spelfilm med fokus på Hitler och hans trogna propagandaminister Goebbels som liknade propagerandet vid konsten att måla. Alla replikerna i filmen är autentiska och hämtade direkt ur verkligheten, inget har hittats på. Lundberg menar att filmmakarna vågade inget annat: ”Temat Hitler anses för allvarligt för att låta sig fiktionaliseras.”
Jag minns när jag såg ”Der Untergang” för första gången, i en salong som fylldes upp till sista stol. I en biograf i universitetsstadsdelen Dahlem i Berlin. När ljuset släcks, smyger sig några åskådare in. Utan möjlighet att identifiera i mörkret.
Samma åskådare gled ut från salongen innan filmen var slut och ljuset hunnit tändas på nytt.
Klart jag undrade, omöjligt att låta bli, vilka de var. Kopplingen till Tredje riket.
Hur utforma narrativet, som det heter nuförtiden? Hur skall det berättas om fasan och det systematiska mördandets nazipräglade år? Som Lundberg påpekar är det så gott som alltid ur offrens perspektiv som det sker. Spielbergs ”Schindlers list” är det kanske tydligaste exemplet.
Jag minns att det hördes kritiska röster i Tyskland när ”Undergången” visades. Man menade att Hitler framställdes som allt för mänsklig, den vedertagna, entydiga bilden av den ondskefulla diktatorn nyanserades.
Trots att Bruno Ganz i huvudrollen gapade och skrek, i sin gestaltning fullkomligt lysande och bättre som Hitler än Hitler själv. Frestande att skriva.
Jag minns också en utställning om Tredje riket i Historisches Museum utmed Unter den Linden. I samma veva hade Timur Vermes roman Er ist wieder da, om hur Hitler återuppstår, kommer tillbaka från de döda och bejublande tas emot, givits ut. Och blivit en enorm försäljningssuccé. Liksom den efterföljande filmatiseringen.
Utställningen föregicks av en hätsk debatt i medierna om det verkligen var lämpligt att visa den, vad riskerade den att skapa för reaktioner och känslor? Som om det lyftes på stenar och trollen lockades fram på nytt.
Jag såg den, tillsammans med en grupp skolelever, strikt fotoförbud rådde. De gick knäpptysta genom salarna fullspäckade med tidstrogen rekvisita bakom glas, nästan andäktiga, tog anteckningar. Inget problem för läraren att hålla ordning på klassen.
Hur berättar man om Hitler och Tredje riket utan att det blir ”fel” reaktioner hos de unga? När barnbarn till SS:are intervjuats har man kunnat höra: ”Jag beundrar morfar, han stod för någonting. Till skillnad från pappa, som bara fjäskar och kryper.” Fel, fel, fel.
Bussresorna från svenska skolor till Auschwitz, vad framkallar de hos de unga eleverna mer än tårar och förstämning? Blockerar sorgen det nödvändiga tänkandet? Missförstå mig inte. Jag är ingen cyniker. Men djupt oroad. I en tid när fascismen förefaller vara på frammarsch i Europa.
Efter den genomläsningen förstärks en berörande oroskänsla hos mig om vad människan är i stånd att utföra. Detta trots att vi ständigt blir påminda om att – detta må aldrig ske igen.
Dessutom så illa till den grad att vi just nu lever i ett ytterst farligt omvärldsläge, utan förmåga till kraft att uppbåda något motstånd mot detta vansinniga barbari.
Såväl lokalt som i den stora vida världen eskalerar våldet där maktelitens enda svar innehåller repressiva motmedel vilket ytterligare reducerar människan till ett odjur att förnedra i bottenlös sörja.
Vilka signaler sänder detta till barnen när vi vuxna så ivrigt förespråkar våldet framför möjliga humana alternativ.
Är det rädslans och tystnadens anpassning till maktens underliggande hot om straff? Jag befarar att det är så illa.
Därför; ”De goda krafterna måste segra!”
-ett citat från en tidigare artikel-.
Ett rop som sker under vår humana civilisations ökenvandring som måste återfinna kraft att protestera mot vad händer
innan det är försent.
Hitler och hans tid skildras ständigt på olika sätt även i svenska medier. Det teatrala i hans i politik och hans person och hans grandiosa undergång säljer. Det är vår onda saga, nu på behagligt avstånd. Vi är inte såna.
Men felet var att han förlorade, trots att han stöddes av många inte minst i England, och därmed kan hans misslyckande användas för att fördunkla att samma grundläggande förutsättningar råder för en ständig upprepning av denna politik, naturligtvis utan läderkoppel och marscher å sånt. Ta t ex det som händer nu när Israel toppar listan över vidrigheter mot människor. Och med stöd av ”demokratierna”.
Hitler var för känslomässig, därför förlorade han. Publiken älskar och fascineras av såna figurer. Men enligt det härskande kapitalet är han som typ förbrukad. Våra gubbar heter Tony Blair, George W Busch, Biden ,O´Bama , Hillary Clinton, Madeleine Albright, Netanyaho, Gallant m fl.
En Zbigniew Brzezinski, som utvecklade den strategi som USA kom att följa i Irak, Afghanistan, Syrien, Libyen o s v, måste tas med i gänget. Och om man tänker efter – varför inte vår egen Kristersson som eldar på det förlorade kriget till priset av massdöd av Ukrainare.
Tänk om Hitler vunnit…
Lasse E!
Efter lite letande så hittade jag ”Er ist wieder da” på Youtube med tyskt tal och överraskande både engelsk och SVENSK text.
Här kommer lite konsumentupplysning:
Han är tillbaka
2015 Tyskland 116min
Adolf Hitler vaknar upp i ett nutida Berlin och kommer
inte ihåg någonting efter 1945. Han tolkar moderna företeelser
ur ett nazistiskt perspektiv och misstas för en metodskådespelare
eller komiker, och får en karriär inom tv som han använder för
att göra politisk revansch.
Originaltitel Er ist wieder da
Alternativ titel Look Who’s Back
Regissör David Wnendt
Manus David Wnendt, Johannes Boss, Marco Kreuzpaintner,
Mizzi Meyer
Genre Komedi, 2010-tal
Skådespelare Oliver Masucci, Fabian Busch, Katja Riemann,
Christoph Maria Herbst, Franziska Wulf, Ramona Kunze-Libnow,
Lars Rudolph, Thomas Thieme, Michael Ostrowski, Michael Kessler,
Gudrun Ritter, Maximilian Strestik, Christoph Zrenner,
Stephan Grossmann, Piet Fuchs
https://www.youtube.com/watch?v=WiiUm7v0ilo
——————————————————————–
För den som missat ” Der untergang” så kan du se den här på lindelof.nu.
Först konsumentupplysning:
Undergången – Hitler och Tredje rikets fall
2004 Tyskland 150min
Året är 1945. Platsen är Berlin och Hitlers bunker. Adolf Hitlers
privatsekreterare, 25-åriga Traudl Junge, fortsätter sitt arbete
alltmedan Tredje Riket går mot sitt slut och de allierades bomber
rasar över ett Berlin i spillror. Hitlers dagar är räknade. Men vad
hände egentligen de sista dygnen i Hitlers liv? Vilka var de andra
människorna i kretsen kring Führern, som levde och arbetade
i bunkern, under dessa sista dagar? Vilken var deras roll i historien
och i skuggan av Hitler?
Originaltitel Der Untergang
Alternativ titel Der Untergang – Hitler und das Ende des 3. Reichs,
The Downfall: Hitler and the End of the Third Reich
Regissör Oliver Hirschbiegel
Manus Bernd Eichinger
Genre Drama, Krig, 2000-tal, Biografi
Skådespelare Thomas Kretschmann, Bruno Ganz, Christian Berkel,
Heino Ferch, Alexandra Maria Lara, Götz Otto, Birgit Minichmayr,
Ulrich Matthes, Juliane Köhler, Matthias Habich, Corinna Harfouch,
Justus von Dohnányi, Michael Mendl, André Hennicke, Rolf Kanies
https://ok.ru/video/241803068739
Tal : tyska, ryska, franska och engelska
Text: engelsk
Kommer inte Hitler att mest leva vidare i eftervärlden som huvudperson alla dessa mer eller mindre roliga ”The Hitler Rant”-filmer som folk nu i åratal lagt upp på nätet? Utskrattad i stället för fruktad – är inte detta ett bra straff för den lymmeln?
Lasse E!
Om jag har uppfattat saken rätt så är du bekväm när det gäller tyska språket. Igår ramlade jag på en film om Östtyskland av Filmbolaget DEFA.
Först konsumentupplysning:
Trace of Stones
1966 Östtyskland 129min IMDb
Den kraftfulle, uppblåste och anarkistiske Hannes Balla regerar,
tillsammans med sin grupp lojala arbetare, över den stora
byggplatsen Schkona. Balla är högaktad, framför allt av sina
närmaste män. De skulle kunna gå genom eld och vatten för
honom, då det är han som ser till att deras löner och premier
betalas ut.
Originaltitel Spur der Steine
Regissör Frank Beyer
Manus Karl-Georg Egel, Frank Beyer
Genre Drama, Komedi, Romantik, 60-tal
Skådespelare Manfred Krug, Krystyna Stypulkowska, Eberhard Esche,
Johannes Wieke, Walter Richter-Reinick, Hans-Peter Minetti,
Walter Jupé, Ingeborg Schumacher, Gertrud Brendler, Helga Göring,
Erich Mirek
Här kommer filmen:
https://ok.ru/video/6540087134918
Tal: Tyska
Text:——–