Soldater ur dubbelmonarkin Österrike­-Ungerns armé. Bild av Josef Lada ur Satirarkivet.

Följande artikel publicerades första gången 3 juli 2016, alltså för snart åtta år sedan. Sedan dess har mycket hunnit ske. Då var intima förbindelser med USA inom säkerhetspolitiken närmast otänkbara, nu har det blivit självklarheter. Kan vara bra att påminna sig. Därför återpublicerar vi.

Det fördragsmässiga närmandet till Nato och de praktiska arrangemangen har pågått länge. Det blev jag uppmärksammad på när jag läste om en gammal text som jag skrev för elva år sedan. På den tiden hittade man den första april alltid en välskriven och fyndig – men lögnaktig – nyhetsartikel i min lokaltidning. Sedan några år har man tyvärr upphört med den traditionen. Kanske tycker man att det räcker med de ledarartiklar om rysk politik som man publicerar året runt. Så här såg emellertid min text från den 18 maj år 2005 ut.

April, april din dumma sill
”Något är ruttet i den svenska staten” (fritt efter Hamlet). Från att ha haft en von oben-attityd till vår lokaltidning lär jag mig alltmer uppskatta den. Vad som händer inom närområdet har sitt intresse och värde liksom de stora världsomspännande händelserna har sitt. När vi nu får ett par tre så kallade ”gratistidningar” i brevlådan ser jag också kvalitetsskillnaden tydligt. Det är en tunn soppa dessa reklambetalda, det vill säga konsumentbetalda, blad serverar jämfört med en riktig lokaltidning.

Jag har alltså all anledning att vara riktigt nöjd med min Strengnäs Tidning, en lokal variant av Eskilstuna­-Kuriren, som förtäljer om kommunala skandaler, strider kring nya byggprojekt, företag som nystartar, nedläggningen av regementet P10 och mycket annat. Men också ger utrikesnyheter och har en ordentlig ledarsida och fyllig kulturbevakning.

En alldeles speciell begivenhet är tidningens årliga aprilskämt som brukar vara både fyndigt och journalistiskt väl utfört. Jag, som gärna vill se mig själv som svårlurad, får varje år tillfälle att upptäcka att jag tvärtom är rätt lätt lurad.

I år upprördes jag således av rubriken UNGERSKA ARMÉN TAR ÖVER PÅ P10 och kunde fortsättningsvis läsa:

Den ungerska armén skall i framtiden utbilda sina soldater på P10 i Strängnäs. Den sensationella nyheten kan Strengnäs Tidning avslöja i dag.­ Vi börjar med 900 soldater redan i höst, berättar Atsröf Lirpa, talesman för det ungerska försvaret.

Förhandlingarna mellan den ungerska och svenska försvarsmakten har i största hemlighet pågått sedan i november förra året. Enligt vad tidningen erfar ska de sista avtalen skrivas under i dag.­ Vi kommer att leasa såväl byggnader och övningsfält som stridsvagnar och handeldvapen, i första hand under tio år framåt, säger Atsröf Lirpa.

Så långt har det alltså gått med utförsäljningen av den svenska alliansfriheten. Det svenska försvaret nedrustas och överblivna kaserner och materiel hyrs ut till hugade spekulanter. Jag visar artikeln för hustrun som stillsamt säger: ”Har du försökt läsa det ungerska namnet baklänges?” Då gör jag det.

Jag har också försökt läsa Karl Leiflands namn baklänges. Men hur jag än försöker kan jag inte komma fram till annat än att hans utredning Snö, mörker och kyla inte är ett aprilskämt. Hur mycket den än påminner om ett sådant. Utländsk militär skall alltså inbjudas till att på egen hand öva både på marken och i luften i övre Norrland. I ett område som en gång ansågs så viktigt för Sveriges försvar att man på 1950­-talet dömde mytomanen Fritiof Enbom, och de han påstod vara sina medhjälpare, till långa fängelsestraff för spioneri.

Men nu lockar hyresinkomster och möjlighet till ökad export av krigsmaterial och alla betänkligheter får vika i sann marknadsmässig anda. På det att utländska krigsmakter inte skall behöva upprepa Hitlers misstag att starta ett angrepp österut utan att trupperna är försedda med adekvat vinterutrustning.

Jag försöker mig inte ens på att läsa Condoleezza Rice baklänges. Som krigsförbrytare är hon, tillsammans med Jack Straw, alltför välkänd för att ens kunna misstänkas att vara ett aprilskämt. Att dessa två, och Natos övriga utrikesministrar, skall träffas i Åre den 24–25 maj för att diskutera nya krigsäventyr är alltså på inget sätt ett skämt. Det bara luktar så.