Efter Irakkonferensen i Upplands Väsby kan man fråga sig hur dum (alt. falskspelande) vår regering kan bli. Konferensen skulle blicka framåt, d v s bortse från att USA ockuperar och skövlar landet på dess tillgångar. Det kan bara finnas ett skäl till att man resonerar så; att det är USA som defacto bestämmer vår politik. När de kallar på oss (denna gång via Ban Ki-moon) så blir vi villigt deras knähund. Flera har skrivit just detta före konferensen, bland andra Carl Tham och Sverker Åström, men dessa röster marginaliserades helt.

Alla mässade samstämmigt om att inte se bakåt. Ockupationen var visserligen fel, men den är nu ett faktum som inte kan ändras. Nu ska man istället blicka framåt och hjälpa den Irakiska regimen att få till så mycket säkerhet att man kan få igång affärerna.

Varför resonerade man inte likadant i fallet Danmark och Norge under andra världskriget? – det vill säga struntade i folkrättsbrotten, ockupationerna, lät krigsförbrytarna få som dom ville och bjöd in dem på konferens för att bara blicka framåt? Varför resonerade man inte likadant när Irak angrep Kuwait? – det vill säga struntade i folkrättsbrotten etc. Varför resonerade man inte likadant när Sovjet ockuperade Afghanistan? – det vill säga struntade i folkrättsbrotten, ockupationen och lät krigsförbrytarna och deras marionetter få som dom ville samt bjöd dem till konferens för att blicka framåt? Ska man förresten resonera likadant i dagens Afghanistan, det vill säga strunta i folkrättsbrotten, ockupationen och låta krigsförbrytarna och deras marionetter få som dom vill och bjuda dom till konferens för att blicka framåt?

Och slutligen. Ska man resonera likadant i Palestina, det vill säga strunta i folkrättsbrotten, ockupationen, folkfördrivningen och låta krigsförbrytarna i Israel få som dom vill och bjuda dom på konferens för att blicka framåt? Ja, det sista har provats många gånger under de senaste 60 åren, med känt och avskräckande resultat.

Vad är folkrätten till för om inte för att hindra stora och små makter att angripa andra suveräna stater. Det kan i alla fall inte vara fråga om att hindra dödande. I Irak talas om 1 miljon döda och 5 miljoner på flykt sedan mars 2003. Nej, ju längre ockupationen tillåts fortsätta, desto blodigare blir den ofrånkomliga slutuppgörelsen med ockupanten och dess kollaboratörer. Folkrätten är i upplösning och utgör en stor risk för oss alla.

I regeringskansliet ser man inga ökade risker och lägger ner hela det svenska försvaret. Skönt i alla fall att vi inte har en massa olja i landet.

Föregående artikelBokskrivande
Nästa artikelSommar
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.