iotusenkronorsfrågan, Hylands hörna, Fråga Lund, underhållning från Tivoli i Köpenhamn, Nordvision. Arne Thorén i New York och Hans Granqvist i Hong Kong. Det var inte mycket TV jag såg i dess barndom, men det jag såg minns jag rätt väl.
”Bröderna Cartwright” var lördagsunderhållning i åratal. Ni minns väl den där vildavästernkartan som utan vettig anledning började brinna medan en käck vildavästernmelodi spelades. Genom hålet i kartan syntes bröderna och deras farsa komma galopperande. Efter att de presenterat sig kunde kvällens avsnitt börja.
Själv satt jag och stirrade på kartan för att komma på vad den föreställde, men den var för suddig och dessutom uppbrunnen på nolltid. Nu vet jag bättre.
Den visade deras ranch, Ponderosa, som täckte 1.000 kvadratmiles, d v s 640.000 amerikanska tunnland, vilket är ca 2.600 kvadratkilometer, eller lite mindre än Gotland och låg i Nevada, gränsande till Lake Tahoe med Kalifornien på andra stranden. Kartan var vänd på sidan, så att öster var uppåt och och norr åt vänster.
Jag tröttnade rätt snart på familjen C. Pappa Ben kändes odrägligt rättskaffens och hans tre hemmasöner lika odrägligt hurtiga och väluppfostrade.
Serien utspelades på 1860-talet. Det nordamerikanska inbördeskriget rasade, och Nevada, en del av Utah-territoriet blev unionens 36:e delstat år 1861.
Kvinnor har ju alltid varit svåra att pressa in i vildavästernmyten, och i Bröderna C. försvann de rätt snart, om de alls dök upp. Mamma Cartwright? Begravd bakom stallet.
”Halvbröderna Cartwright” hade varit ett korrektare namn på denna TV-serie, för Pappa Ben hade avverkat tre hustrur, som skänkt honom en son var. Adams (Pernell Roberts) mamma var engelska Elizabeth, Hoss’ (Dan Blocker) mamma var svenska Inger, och Little Joes (Eugene Maurice Orowitz alias Michael Landon) mamma var franskkreolska Marie. En riktig karlakarl alltså. Kanske var det detta som avskräckte de vuxna sönerna. Trots sin urbana charm verkade de, precis som många, långt mindre socialt begåvade hemmasöner på smågårdarna i min hemtrakt, vara ofrivilliga ungkarlar. Ja, Adam var rentav utbildad arkitekt.
Med sina 431 avsnitt var ”Bonanza”, som den hette, en långlivad succé, från 1959 till 1973. Endast ”Gunsmoke” blev längre. 1972, 43 år gammal, dog Dan Blocker oväntat av komplikationer efter en gallblåseoperation, och serien las ner.
Denna TV-serie var en av de första i färg och sägs ha varit tämligen progressiv. Den tog upp teman som hustrumisshandel, spritmissbruk, handikapp, ogifta mödrar och rasdiskriminering. Ett avsnitt handlar om gossen Albert som trakasseras av sin antisemitiske lärare i Virginia City, staden närmast Ponderosa. Pappa Ben griper in och ser till att Albert får fortsätta sin utbildning. Albert hette Michelson i efternamn och hade kommit med sina föräldrar från Preussen till Murphys 1855, ett guldgrävarläger i Kalifornien en bit söder om Lake Tahoe. Han blev 1907 den förste amerikanen som fick nobelpriset i fysik för sina precisionsmätningar, särskilt av ljushastigheten i det s k Michelson-Morley experimentet.
Pappa Ben, d v s Lyon Himan Green (1915-1987), alias Lorne Greene hade också i verkliga livet tre barn, dock med bara två fruar. Han var kanadensare och föräldrarna ryskjudiska invandrare. Han uppfann ett stoppur som gick baklänges och var på 1930-talet en känd nyhetsuppläsare, ”the voice of Canada”. Efter att Kanada gått in i andra världskriget blev han satt att läsa upp namnen på stupade soldater och fick öknamnet ”the doom of Canada”. Han spelade rollen som Ludwig van Beethoven i en TV-film.
Pernell Roberts (1928-2010), ”Adam”, var snobben, som hellre spelade klassisk teater. Han lämnade serien, när hans första kontrakt gick ut. Hans frånvaro förklarades sedan alternativt med att han dött, gått till sjöss eller tjänade storkovan som byggmästare i Australien. Han kom från Georgia, och i grannstaten Alabama deltog han 1965 i medborgarrättsmarscherna mellan Selma och Montgomery. Han var gift fyra gånger, två av fruarna hade doktorstitel, men hans enda barn omkom i en mc-olycka.
Dan Blocker (1928-1972), ”Hoss”, var 193 cm lång, 140 kilo tung (Det hände att hästkraken säckade ihop under honom), var utbildad engelsklärare och hade deltagit i Korea-kriget, där han blivit sårad och fått tapperhetsmedalj. Han ställde upp för Hubert Humphrey mot Nixon i valet 1968.
Eugene Orowitz (1936-1991), hade en judisk far och en katolsk mor. Hans mor försökte ofta ta livet av sig, vilket oroade honom mycket. Under en utflykt till stranden försökte hon dränka sig, men han lyckades rädda henne. Han blev sängvätare, och kära mor brukade hänga ut hans våta lakan i fönstret, så att han efter skolan måste rusa hem och dra in dem innan kompisarna kom förbi. Han lärde sig läsa hebreiska inför sin judiska konfirmation, ”Bar mitzvah”.
1954 blev han skolmästare i spjutkastning (58,93 m) och fick ett idrottsstipendium till University of Southern California. Han fick sin första roll i TV-serien ”Telefonsamtal”, och det var där han hittade namnet Michael Landon i, just det, telefonkatalogen. Han hade tre fruar och nio barn samt dog i magcancer precis som ”Adam” långt senare.
En familj som råkade bo på den fiktiva Ponderosa-ranchens område startade en temapark där, som troget efterliknade byggnaderna i TV-serien. Den blev mycket populär, och ett antal avsnitt spelades in där. Dock blev det för dyrt och omständligt att släpa dit skådisarna och inspelningsgänget, så man återgick till inspelning i Hollywood med omnejd. Temaparken fortsatte dock att vara populär, och drevs vidare till 2004, då mjukvaruentreprenören och miljardären David Duffield köpte den och lade ner den. På andra, d v s kaliforniska sidan av sjön köpte för övrigt en annan miljardär, grundaren av Facebook Mark Zuckerberg, några lyxkåkar med strandrätt för 59 miljoner dollar i våras.
TV-apparaten och Bröderna Cartwright var tecken på Guds existens. Som folkskolepojke i en norduppländsk köping var bröderna självklara förebilder i det goda folkhemmet. Hårt fysiskt arbete på farmen, sammanhållning, rättrådighet, kamp mot tjuvar (oftast hästtjuvar) och andra fridstörare samt ett och annat litet felsteg som pappa och äldre bröder rättade till. Per Albin hade inte kunnat uttrycka det bättre.
Idag är förstås hela storyn förlegad och fördömd. Vita cis-gubbar som jobbar i köttbranschen och ockuperar hela föreställningen: inte en kvinnlig röst av någon höjd. Men till skillnad från nästa succéserie, Dallas, var ändå dessa flitiga, arbetsamma och nyktra pojkar i Vilda västern ett ljus i mörkret jämfört med de intrigerande fylltrattarna på Southfork Ranch i Texas.
Ps
En dag kom faktiskt Little Joe till Furuviksparken, strax norr om Tierp. Han äntrade scenen med cowboyhatt och dragna revolvrar, sjungandes Gimme a little kiss. Det hela avlutades med knallpulverskott.
Ds
Den här bloggen ger, förutom många intressanta inlägg om politik, en 40-talist som mig, nostalgitrippar. Att bröderna Cartwright gick i färg minns jag inte. I mitt barndomshem förekom inte färg-tv förrän långt efter jag flyttat därifrån. Men det förekom andra verkliga personer än Albert Michelson i serien. Jag minns ett avsnitt där Samuel Langhorne Clemens, mer känd som Mark Twain, medverkade som tidningsman i Virginia City, den stad som låg närmast Ponderosa. Jag har för mig att han tog sig sitt namn i det avsnittet också. Avsnittet har verklighetsbakgrund i så måtto, att han faktisk jobbade i Virginia City i Nevada som tidningsman. Mark Twain ska vara en lotsterm från båtarna på Mississippi som betyder två famnar. Det djup som krävdes för att båtarna skulle kunna ta sig fram.
Färg-TV infördes i den svenska regimtelevisionen i början av 1970-talet! Jag vet inte om den producerades i färg från början, men de senare glimtar ur serien man kunnat se i diverse återblickande program förfaller ofta efterhandsfärgsatta. Hur som helst förklarar detta säkert att de flesta av oss på bloggen har lite svårt att erinra oss att Bonanza sändes i färg!