Hur högt är det i tak?

Plocka fram din måttstock och kolla hur många centimeter du har mellan golv och tak hemma. Blir utslaget 240 stycken är du standard. Välkommen i det överadministrerade samhället.

Haus Wittgenstein i Wien (Foto: Wikipedia)

Det händer som bekant att idéer frambringas av nedfallande infall. Newtons äpple är ett känt exemple. I mitt fall var det en ljuskrona.

Jag tar det från början. Jag var hos en tillfälligt bortrest granne för att mata katten. Den är svart och heter Panter vilket inte har med saken att göra. Detta har jag gjort förut så jag känner rätt väl till inredningen och hur man förflyttar sig utan skada för prylbeståndet eller en själv. Trodde jag!

När jag gick upp från källaren (där Panter har toa) och skulle ut genom vardagsrummet möttes min hjässa av ljuskronan, en rätt ful sak med fyra korsvis uppåtböjda lampslingor av järn. Inte så att det gjorde ont utan snarare var det orsak till irritation, typ fan i helvete.

För att vara helt uppriktig hände detta två gånger dessa dagar. Två gånger fan i helvete, och mest förbannad på en själv den andra gången, att vara så glömsk.

Men då slog aha-upplevelsen till. Det här med takhöjd har jag nämligen grubblat på en hel del och till och med tyckt samhällsproblemet vara värt ett utomparlamentariskt betänkande. Jag var därför snart tillbaka med tumstock. Från golv till tak: 2,40 meter. Men, inte undra på att jag här i mitten av rummet råkade ut för den obehagliga krocken med ljuskronan: dess nedre del svävar lömskt på en höjd av 1,64 meter. Hur grannen dagligen bugar sig förbi farozonen är ett mysterium. Lika lite som katten har dock detta inte med saken att göra.

Glöm kronan. Vad vi har att befatta oss med är: varför en takhöjd på just två meter och fyrtio centimeter? Mitt (fullvuxna) dotterbarn bor med sambo i ett relativt nybyggt lägenhetshus i Bryssels finare kvarter avsett för den övre medelklassen och där är takhöjden 2,50 meter. Vi tar och bortser från de lyxiga tio centimetrarna som här tillförts.

I mitt hem, även det i Bryssel, ett gammalt bastant arbetarhus från sekelskiftet (det förra), har jag 3,42 meter på bottenvåningen (kök och matsal) och 3,12 meter en trappa upp (vardags- och studierum). Sovrum har inretts på vinden och där är det så lågt att man får huka sig när man traskar upp till sängs för att sova, vilket dock brukar ske liggandes.

Räknenissar till trots
I Paris där 60 procent av bostadsbeståndet än har anor i Hausman-tiden (1853–1870) påträffas sålunda ofta dennes standardiserande syn på bra boende. Det vill säga 3,20 meter i den finare ‘ädlare’ andra våning medan butiksägare och annat grövre handelsfolk fick nöja sig med 2,60 meter på första våningen. Som bekant förelåg en arkitektonisk social hierarki med avtagande takhöjder och levnadsvolymer ju högre man fick släpa sig upp för trapporna. Högst upp, pigor, fattiga artister, studenter och andra lågvärdiga varelser. Det har väl alla sett på film.

Att god takhöjd är ett plus framgår tydligt i mäklarannonser.

Här lockas kunden med det oftast förekommande adjektivet “generös” (takhöjd), ibland förbättrat med “fantastisk (Karlsdalsallén, Örebro), “rejäl” (Kollungsvägen, Tjörn, Västra Götaland), “väl tilltagen sekelskiftescharmig (Västmannagatan, Stockholm), “härlig” (Litsvägen, Östersund), med här och där påpekanden att bostaden “upplevs väldigt rymlig tack vare dess takhöjd” (Utåkersgatan, Göteborg) eller att huset byggts vid en tid då “man inte snålade med takhöjd” (Tjädervägen, Gävle). Med generös menas till exempel 3,8 meter (Snöskostigen, Stockholm). I en annan bostad belägen i en ej namngiven stad sägs den ha “genomgående mycket hög standard där takhöjden i vardagsrummet
är ca 5,20 meter”.
1

Ironiskt och instruktivt nog kan man även bjudas på ett “boende utöver det vanliga” (Prästgården, Sundbyberg) i vilket “takhöjden om 2,70 m gör att bostaden får ett än större djup och känsla av klarhet”. Instruktivt eftersom god takhöjd här likställs med estetiskt djup och mysig ljus stämning. Men på samma gång ofrivilligt ironiskt: vadå! Skulle detta komma till tack vare sagda futtiga 2,70 meter? Man kan nästan höra mäklaren stamma: ja men herregud, det är ju hela 30 centimeter mer än vad normerna föreskriver.

Onormala normer
Just precis. Boverkets byggregler, avsnitt 3:3111 (2011) lyder: Rumshöjden i bostäder ska vara minst 2,40 meter. Sedan behöver man inte gå och överanstränga hjärnan för att, i överensstämmelse med gängse ekonomiska rättesnöre (producera så mycket som möjligt till minsta möjliga kostnad), dra slutsatsen att vid nybygge får fanemej 2,40 meter räcka. Vill folk ha lite mer, utöver det vanliga, får de pröjsa.

Vilket alltså förklarar min grannes 2,40 meter, dotterbarnets 2,50 meter och nog de flesta snåla och kostnadseffektiva efterkrigsbyggen i Europa. I Frankrike gäller 2,20 meters-regeln. I Bryssel, 2,40. Sak samma i Canada.

Normer finns ju nu häftade nästan överallt. Till och med fotgängare ska akta sig för att byta fil. Och länge sen var det sedan man kunde resa runt i Europa med endast visitkort. O s v. Filosofen Adorno kallade detta det överadministrerade samhället. Och visst, mitt ex av Sveriges Rike Lag, nedärvd från min pappa som inskaffat det när han gick på Handels, femtioåttonde upplagan utgiven av Skarstedt 1936, är på blott 1159 sidor, med ett bihang innehållande de stadganden som tillkommit fram till 1 januari 1937 och det vägde redan då 1669 sidor…

Och så var det det där med den standardiserade snålt tilltagna takhöjden. Läser man i den normerande litteraturen, alltså Boverkets, framgår avsikten med Lilliput-måtten. Det torde dels gynna energikonsumtionen och dels bereda möjligheten till större boendetäthet 2.

För all del. Men vart tog det estetiska vägen, den mysigt upplysta känslan av rymd? När Wittgenstein 1928 hjälpte sin syrra att med egna ritningar bygga hennes hus i Wien bad han vid ett tillfälle byggarbetarna att höja takhöjden i ett redan palatslikt rum med 3 centimeter, d v s riva ner det splitternya taket och börja om från scratch 3. Vilket de nödgades göra? Så kan en estet bete sig.

Om jag nu själv grubblat lite på frågan beror det på helt andra betänkligheter. Kan det inte vara så att ju lägre taket är, desto lägre blir tankeförmågan? Och att inget stort (utom frigöra sig från fängelset) kan tänkas under lågt tak? Jag bara undrar…


(1) Inhämtat från https://pågång.se/. Knappa in sökordet “takhöjd” och kolla själv.
(2) Det kan vara intressant i sammanhanget att ta del av den i ovannämnda lagbok i bihanget återgivna kungliga förordning av den 29:e november 1931 vars paragraf 51 uttryckligen fastställer att “Bonings- och arbetsrum skall hava en höjd av minst 2,70 meter.” Det har man alltså prutat med. Fråga gärna varför.
(3) Står bland att läsa i Edmonds & Eidnows Wittgenstein’s poker (Faber & Fabern 2001, pocketupplaga 2002).

Publicerat 19/8 2021 på www.erikrydberg.net

... är läst 715 gånger!

  8 kommentarer for “Hur högt är det i tak?

  1. Jan Arvid Götesson skriver:

    Bäst för tankeförmågan är att bo i knuttimrad ryggåsstuga och inte ha något innertak, och ha takhöjden tre alnar vid långväggarna och sex alnar under ryggåsen.

  2. Leif Strandberg skriver:

    Jan Arvid G!
    Jamen eller hur. Finnarna vet det där. Här kommer de låga torpens egen ballad.

  3. Henrik Linde skriver:

    En tänkvärd text som genast fick mig att ta fram tumstocken och mäta takhöjder i vårt hus. I flera rum är innertaket ett snedtak som följer yttertakets lutning. Vardagsrummets takhöjd går från 225 cm till 280 cm vilket ger rummet ett luftigt intryck. Troligen också en bättre luftcirkulation. Vi trivs verkligen i vårt lilla hus.

  4. Leif Strandberg skriver:

    Eftersom Ludwig Wittgenstein gjorde en husritning som skulle vara den grafiska varianten av hans Tractatus Logico-Philosophicus får man ju förstå att 3 centimeter = 3 centimeter! I övrigt må man tiga, eller hur det nu var?

  5. Bertil Carlman skriver:

    Newtons äpple är en av de mer kända faktoiderna. Peter Olaussons bok “Faktoider” innehåller många intressanta “försanthållna osanningar, halvsanningar och missuppfattningar”.

    Innebörden av Jantelagen är en ofta upprepad faktoid. Senast jag såg det var av centerpartiledaren, men så tillhör inte hon heller ”de vassaste knivarna i lådan”. Senast jag såg en bra redovisning av vad jantelagen egentligen innebär, så var det av den långt mer slipade kniven Kajsa Ekis Ekman.

    En av mina favoriter bland faktoiderna är den om Hitler och Jesse Owens. Läs och begrunda!

  6. Bertil Carlman skriver:

    Eriks artikeln är ganska gnällig. ”Och så var det det där med den standardiserade snålt tilltagna takhöjden.” Snålt för vem? Kanske för en sån som jag som är uppvuxen i en officersvåning – obs! inte lägenhet – på 220 m2 och med en takhöjd på 3,20 m. Jag minns hur min mor en kall vinter klagade och sade ”All värme är uppe i taket”. Jag minns också hur praktiskt det var när jag och hustrun skulle köpa nya köksbänkar 60+60+60 cm gick lagom in. Ett av de viktigaste skälen för standardiseringen var att förbättra och förenkla för vanligt folk. Den var folkhemsk, som miljonprogrammet, och därför naturligtvis tittad ner på av de som kunde välja ”slott” i stället för ”koja”.

    Min mor klagade också på vårt kök. Spisen i ett hörn, diskbänken i ett annat och skafferiet i det trejde, på ett mycket stort golv med ett runt matbord i mitten. ”Jag undrar hur många varv runt jorden jag gått i detta kök”, kunde hon säga till min far, utbildad arkitekt. Officersfamiljen som ”våningen” var byggd för, hade nog både kokerska och piga. Dessas arbetsförhållanden var ointressanta.

    Min äldsta syster, utbildad lanthushållslärare och boende i Danmark, påtalade emellanåt att det var bra mycket mer praktiskt i Sverige, än i det mer anarkistiskt lagda Danmark. De något mer rika, som jag, skiter fullständigt i hur populasen har det. Vi låter arkitektrita vårt boende – kolla bara på TV – eller så bor vi i ett under 1700-talet byggt hus på 190 m2. Ett hus som jag under 30 år med stor egen arbetsinsats renoverat till fullt moderna krav. Men jag hade problem med att få in kakelugnen i ”friarekammaren” för där var det bara 2,18 m i takhöjd. Jag bor snuskigt flott!

  7. Örjan Wedin skriver:

    Jo det kan ju vara tjusigt med högt i tak. Men när värmeräkningen ska betalas är det mindre trevligt. Det kan vara mysigt med lägre takhöjd, ex vis Söderbergska gården här i Östhammar (uppförd straxt före 1800), där även den som inte når så högt över havet gärna bockar i dörrhålet.

  8. Erik Rydberg skriver:

    Bertil Carlmans hänvisning (länk) till Newtons ‘faktoida’ äpple är nog så intressant & närande men (jag kollade givetvis själv vid skrivandet) händelsen, rapporterad av samtidiga William Stukeley, som faktoid-sajten citerar, får dock anses som sannolik ‘until proven otherwise’ och sålunda ej likställas med myt. Att äpplet skulle hamna på huvudet skrev jag inte heller, boven hette en takkrona. Vad beträffar i övrigt problemet med att elda upp rum med höga tak kan jag bara, av erfarenhet, påpeka att det kan nästan kostnadsfritt åtgärdas med den piffiga uppfinningen varm tröja.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.