Sven Andersson bor i Santa Marta i Colombia, några mil ifrån Venezuelas gräns. Han följer utvecklingen i Venezuela även på nära håll. Han skickade följande text.
Venezuela är ett land där kapital ackumuleras via kontrollen över inkomster från mineraler och olja. Hela Venezuelas ekonomiska historia, sedan början av 1900-talet, kretsar kring det som ofta kallas ”djävulens avföring”, olja.
Olja utgjorde 95 procent av exporten under åren med höga priser (fram till 2013). Dessa exportinkomster användes till massiv import bl a av livsmedel. Med hög växelkurs blev det billigare att importera mat än att producera inom landet.
Oljepriserna började sedan sjunka 2014, ett år efter Chavez död, och ekonomin visade redan då tecken på att vara i kris. Hårda sanktioner infördes hösten 2017, av Trump, när den venezuelanska ekonomin redan var i kris. Tidigare hade Obama infört punktvisa sanktioner mot utvalda personer som inte påverkade ekonomin i någon större utsträckning. T ex så var USA Venezuelas största handelspartner fram till 2017.
Mellan 2014 och 2017 hade ekonomin minskat med nästan 30 procent. Lönerna hade dessutom sjunkit med 83 procent. I slutet av 2018 hade ekonomin förlorat ytterligare 20 procent i BNP räknat, en av de värsta kriserna i Latinamerikas historia.
År 2021 hade ekonomin totalt krympt med 80 procent jämfört med 2013, detta att jämföra med den stora depressionen 1929 i USA och Europa då BNP hade minskat med 27 procent från 1929 till 1932.
BNP växte åter något 2022, cirka 5 procent, men från en mycket låg nivå till stor del på grund av Chevrons investeringar i oljeindustrin vilket fördubblade oljeproduktionen. Inflationen har sjunkit från någon miljon procent till 58 procent hösten 2023, men till priset av en hård svångremspolitik och dollarisering.
Maduro hade otur
Maduro hade otur att tillträda presidentposten precis när oljepriserna var på väg ner. Den venezolanska modellen visade då sina svagheter. Inte bara hade man levt glada dagar före 2014 då regeringen skänkte gratis bostäder, AC, TV, gratis el och gas och nästan gratis bensin till vanligt folk. Eliten inom stat och parti hade samtidigt blivit stormrika. Men värst av allt så hade man underlåtit att investera i bl a underhåll av el och oljeanläggningar. Som mest ledde detta till ett produktionsfall från 3 miljoner fat olja per dag till 0,3 miljoner fat (90 procents fall). Likaså drabbades man av ständiga strömavbrott. Regeringen reagerade tyvärr på fel sätt och avskedade kritikerna istället för att åtgärda problemen.
Landet hade dessutom bara några månaders valutareserver för att parera det sjunkande oljepriset medan oljeländer som Saudiarabien hade valutareserver för fem års konsumtion.
Det venezolanska folket har nu avkunnat sin dom över 10 förlorade år. För närvarande är minimilönen mindre än 4 dollar per månad. Om Maduro får godkänt eller inte lär vi inte veta förrän opposition och valobservatörer fått granska vallokalernas röstprotokoll som valmyndigheten lovat överlämna men hittills inte uppfyllt nu 14 dagar efter valet. Maduro har istället lämnat över röstprotokollen till Högsta Domstolen som styrs av medlemmar av Maduros parti. Oppositionen menar att det inte är en fråga för HD, där man handskas med brott mot konstitutionen och inte med valresultat som är valmyndighetens ansvar.
Maduro måste redovisa öppet
Respekteras inte valresultatet väntar svåra år, kanske med ännu fler flyktingar. Vinner högern väntar inget paradis heller, landet är totalt nedgånget. Valet står i praktiken mellan att släppa in USA-bolag eller BRICS för att rusta upp oljeanläggningarna från grunden. Själv klarar man det inte. Kina och Ryssland har sedan länge tröttnat på att ge mer lån och kommer säkert att kräva närvaro av sina egna företag för att ge mer stöd.
Politiskt hoppas folk kanske att högern skall erbjuda en något öppnare form av demokrati, Maduros styre har inneburit hård repression både mot oppositionen från höger och vänster. Bl a så är kommunistpartiet i praktiken illegaliserat. De mest närstående regeringarna i regionen, Colombia, Brasilien och Mexiko arbetar hårt för att Maduro öppet skall redovisa röstprotokollen men för varje dag som går minskar möjligheterna att Maduro skall acceptera. För grannländernas vänster är Venezuelas öde kanske den främsta valfrågan, viktigare än inrikespolitik.
– Befolkning ökade i Santa Marta med kanske 10% när venezolanerna kom. De bodde på gator, torg, stränder och framför mitt hus. Det ledde till många samtal om politiken i Venezuela. I Venezuela säger man, de första lämnade med flyg, sen med buss och sen gående till fots. Mina ”grannar” hade oftast kommit gående på stigar för att korsa gränsen till Guajira, min grannprovins.
– Jag har under en följd av år följt den venezolanske marxistiska ekonomen Manuel Sutherland och hans kritik av Venezuelas ekonomi, så artikeln är inspirerad av hans texter.
Ingen vänster kommer till makten i fria val i Latinamerika som inte håller åtminstone armlängds avstånd från skräckexemplet Venezuela. Alla är medvetna om problemen eftersom alla känner någon av de 7,7 miljonerna flyktingar som lämnat Venezuela på kort tid.
För egen del – som bott några mil från Venezuelas gräns i 17 år – så gäller det om gatorna åter skall fyllas med venezolaner som med hela familjer bor, äter och sover på gatan. Och inte alla är laglydiga, det sägs att priset för ett beställningsmord sjönk till 150 kronor när den stora strömmen flyktingar kom för 5-6 år sedan. Vinner högern vinner USA, men vinner Maduro med hjälp av valfusk vinner kanske BRICS inflytande i Venezuela på kort sikt, men förlorar i resten av Latinamerika p g a folks rädsla för att gå Venezuelas väg. Argentina är redan förlorat bl a p g a detta.
Stort tack för denna informativa rapport!
Tack Jan-Peter, här lite nyheter om Venezuelavalet:
Nyheter om FN:s valobservatörer i Venezuela:
Från FN läcktes igår tisdag en rapport som drog slutsatsen att valprocessen ”inte nådde de grundläggande krav på transparens och integritet som är avgörande för att genomföra ett trovärdigt val”.
Rapporten sa vidare att valet inte följde ”de nationella lagar och regleringar och inte uppfyllde alla stipulerade tidsfrister”.
FN, som tillsammans med Carter Center var de två oberoende organ som deltog som observatörer, betonade att ”tillkännagivandet av ett valresultat utan att publicera dess detaljer eller överlämna de tabulerade resultaten till kandidaterna saknar motstycke i samtida demokratiska val. Detta hade en negativ inverkan på förtroendet hos en stor del av den venezolanska väljarkåren för det resultat som tillkännagavs av CNE.”
Den läckta rapporten fick Jorge Rodríguez, ordförande för Venezuelas nationalförsamling med majoritet från chavismen, att gå i taket:
”de där från FN:s expertpanel (…) de håller inte sitt ord, de är ett gäng skitar, jag saknar ord, eftersom de undertecknade och sa att rapporten är privat”, sa Rodríguez och hänvisade till att man ändå valde att offentliggöra rapporten, trots att den var privat och endast för CNE:s (valmyndigheten) kännedom.
FN observatörerna skrev vidare:
”De meddelade resultaten bestod av muntlig kommunikation utan grafiskt stöd. CNE publicerade inte, och har ännu inte publicerat, några resultat (eller resultat fördelade per röstningsplats) för att stödja sina muntliga tillkännagivanden, enligt vad som anges i den juridiska ramen för val” sa FN-rapporten.
Så fortfarande är både venezuelas folk och världsopinionen utlämnade åt sin tro på vem som vann valet vilket lett till en farlig våldsspiral.
I RT kommenterade journalisten Blankenship valet så här:
”Med tanke på det ekonomiska läget i Venezuela och den utbredda fattigdomen är det inte osannolikt att Maduro faktiskt kunde ha förlorat. Forskare, inklusive Steve Levitsky, expert på demokrati vid Harvard University, har också påpekat hur osannolika de officiella resultaten är”
För min del är det bara att hålla med, hur troligt är det att Maduro vinner ett val i Venezuela när en stor del av befolkningen under 10 års tid har levt på en minimilön per månad som knappt skulle räcka till en kopp kaffe i Sverige. I och för sig får de som inte bråkar ibland ett matpaket ”Clap” med lite ris, spagetti och några burkar tonfisk vilket inte har förhindrat en dramatisk viktminskning hos befolkningen.
Maduro har försökt allt, nationalismen, som när han krävde ”tillbaka” 1/3 av grannlandet Guyanas territorium som det sägs ha varit kontrollerat av Spanien för drygt 200 år sedan eller en mängd revolutionära fraser om ”imperiet” och ”fascismen”. Men de vackra talen verkar mobilisera allt färre. Ett tragiskt öde för projektet ”21a århundradets socialism” som skulle lära av Sovjetunionens misstag. Och vem kunde låta bli att bli positivt berörd av en politik som inledningsvis verkade vilja dela med sig till folket av de enorma oljeinkomsterna.
Oljan är verkligen både en välsignelse och ett straff, de enorma inkomsterna från oljan tenderar att tränga ut all annan produktion, något som även den f d presidenten Carlos Andrés Pérez (presidenten före Chavez) vittnade om. Att helt leva av oljeexporten och importera allt vad man behöver förutsätter stabila oljepriser eller något liknande en norsk oljefond. När oljepriserna dök från 150 USD till 30 USD per fat innebär det också att man bara har råd med 1/5 mat eller andra nödvändiga varor.
PS. …med reservation för att FN-rapporten fortfarande inte är officiellt publicerad.
Sven A!
Hur skall vi tolka nedan från samma text och journalist som du hänvisade till?
But others disagree. Denis Rogatyuk, a reporter with El Ciudadano who covered the election for the independent media platform, told RT: “The days preceding the election showed a monumental advantage that Nicolas Maduro and the PSUV had over the opposition in terms of manpower and the sheer strength of its electoral mobilization.”
“The closing rallies for President Maduro drew in crowds six to seven times larger than those of Gonzalez and Machado. And the second bulletin released by the CNE on August 2nd, showing 6,408,844 votes for Maduro, aligns perfectly with this notion, and the fact that the combined membership of the PSUV and its allied parties is just over 6 million as well,” he concluded.
The three most prominent countries in the region – Brazil, Mexico, and Colombia – have not condemned Maduro. In fact, the Organization of American States (OAS), which had previously passed a resolution against Morales in 2019, failed to pass a resolution over the situation in Venezuela. While 17 members voted to condemn Maduro, 11 abstained – including Brazil and Colombia – and five delegations, including Mexico, skipped the session altogether. The OAS needed 18 votes to pass it.
Sven A!
Jag såg i morse på Text-TV om vad FN ansåg om valet i Venezuela. Men när jag återvände hem
i eftermiddags så var texten borttagen?
Tack Jan F för din kommentar.
Givetvis finns det olika åsikter om valet. Läser jag Telesur så är allt OK när det gäller valet, men de ägs av Venezuela, Kuba och Nicaragua, så det är ingen källa jag litar på när det gäller ägandeländerna. Läser jag RT så förväntar jag mig heller ingen kritik mot Ryssland, inte heller mot Venezuela där Ryssland har starka intressen. Jag tog bara ett citat som lät rimligt.
Jag tror att påstående om antal deltagare i manifestationer är ett dåligt mått på hur det gått i ett val. I ett land som i princip haft ett statsbärande parti i nästan 30 år säger deltagande i den typen av opinionsyttringar inte mycket. Det är bara att utkommendera personalen på de statskontrollerade arbetsplatserna ut till den ena eller den andra manifestationen. Även om oppositionens siffror stämmer d v s att c:a 30 procent röstade på Maduro så skulle man kunna samla ihop kanske 5 miljoner till en manifestation om regeringen bjuder på transporterna. Det enda som räknas är antalet röster och fortfarande har man inte tillåtit en granskning av röstprotokollen vare sig med deltagande av oppositionen eller valobservatörerna. De valobservatörer som av Venezuelas regering ansågs ha störst förtroende och därför blev inbjudna dvs Carter Center och FN har bägge fördömt valet. Maduroregeringen är givetvis väldigt irriterade och talmannen för parlamentet, Jorge Rodríguez, har nu föreslagit en lag som skall förbjuda inbjudan av internationella valobservatörer. Andra nya lagar på gång är en antifascistlag som man kan fråga sig vad den innebär eftersom alla som demonstrerar mot regeringen kallas fascister. Å andra sidan finns det klara fascistiska tendenser hos Maduros regering som enligt FN:s utsände kommissionär Michelle Bachelet rapporterade att ”det finns rimliga skäl att tro på … utomrättsliga avrättningar utförda av säkerhetsstyrkorna, särskilt FAES.” FAES (som nu bytt namn till DIE) åkte helt enkelt upp till Caracas fattiga förorter och sköt för att döda tusentals unga fattiga per år utan rättegång.
Venezuelas vicepresident Diosdado Cabello är ett annat exempel med sina hot mot demonstranter eller kritiska journalister: ”Ta väl hand om era agenter, skicka inte ut dem ensamma på gatan sådär, för om de åker fast med tun tun så kommer tun tun att fånga dem” (Cabellos kallar vanligtvis kritiska journalister för CIA-agenter och ”tuntun” lär betyda ”knack knack” på dörren). Hitills har man fängslat 2400.
Regeringens definition av fascism verkar vara väldigt bred och skulle om det blir lag lika gärna kunna drabba regeringen vid ett maktskifte. Straffet för att bryta mot den nya föreslagna fascistlagen kan vara mångåriga fängelsestraff. Jag ser klara paralleler med de aktuella tendenserna i Europa där palestinademonstranter eller bloggare kriminaliseras.
Orsaken till att Organisationen av amerikanska stater (OAS) inte lyckades enas om en resolution som fördömde Maduroregeringens hantering av valet är dels att Venezuela inte är medlem av OAS och dels att Colombias, Brasiliens och Mexiko fortsätter att insistera på diplomati som påtryckning för att röstprotokollen skall offentliggöras. Vänsteregeringen i Chile har däremot intagit en hårdare position och fördömer valet. Kanske har det med geografiskt avstånd att göra, de närmaste grannarna kommer att få ta de hårdaste smällarna vid en ny flyktingvåg som redan fått 1/4 av Venezuelas folk att lämna landet. Men även Chile har fått problem, speciellt i norra Chile där de fattigaste venezolanerna anlänt vandrande från Bolivia och Peru genom öknen. Rena rasupplopp har skett.
Personligen har jag inte litat på något valresultat i Venezuela sedan oppositionen lyckades säkra 112 av de 167 platserna i Nationalförsamlingen år 2015, vilket gav dem en kvalificerad majoritet. Detta innebar att de hade tillräckligt med mandat för att kunna ändra lagar, utse domare till Högsta domstolen, och potentiellt försöka avsätta presidenten genom en folkomröstning. Men med 4 platser mindre skulle man förlora denna kvalificerade majoritet. Och gissa, man lyckades hitta 4 medlemmar av ursprungsbefolkningen från Amazonas som man anklagade för röstköp. Följden blev att valet ogiltigförklarades och att den valda Nationalförsamlingen fick sitta och rulla tummarna i 5 år. Saken anmäldes till Högsta Domstolen vilken så vitt jag vet nu 9 år efter ännu inte avkunnat dom.
Efter den erfarenheten tvivlar jag på att Maduroregeringen litar på att de kan vinna i rättvisa val. Men valsystemet betraktas allmänt som tillförlitligt och står på två ben. Dels med en elektronisk röstning och dels med den röstsedel som datorn skriver ut. Vallokalen räknar sedan samman alla röstsedlarna med närvaro av oppositionen och sammanställer ett protokoll som skrivs under av alla parter. Så långt allt väl. Men vad händer sedan med alla röstprotokollen?
Sammanräkningen av dessa skall kunna granskas av valobservatörer och opposition vilket hittills inte fått ske så som utlovats av valmyndigheten. Istället har Maduro skickat protokollen till Högsta Domstolen som inte är ansvarig instans såvitt inget lagbrott skett. Det är valmyndigheten som är ensamt ansvariga. Dessutom tror jag få venezolaner litar på sin HD som domineras av kända chavister t ex har HD:s ordförande Caryslia Rodríguez flera gånger ställt upp till val och haft poster för Maduros parti.
Tillåts till slut en öppen granskning så befaras en del manipulation av röstprotokollen så här nästan 3 veckor efter valet. Andra experter på Venezuelas val menar att man med lite ansträngning kan upptäcka manipulation genom att jämföra alla parallella register, dataröster, pappersröster och Id på de som undertecknat protokollen.
Ett skäl som Maduroregeringen använder till att man inte följt kronogrammet för redovisning av röstresultatet är att man drabbats av en cyberattack. Vilket låter lite märkligt eftersom man inte använder internet utan telefonlinje som är krypterad i tre steg. Men nu är ju alla röstprotokollen inlämnade till HD så varför inte offentliggöra dem?
Även här tvivlar jag eftersom Maduro ofta skyller på cyberattacker precis som Ulf Kristersson. I det första fallet ligger Washington bakom och i det senare Putin. T ex så skyllde man för några år sedan den utslagna elförsörjningen på en cyberattack från Washington. När det visade sig att elförsörjningen styrs av ett lokalt intranet övergick man istället till att påstå att Washington sände ut elektromagnetiska pulser som slog ut elverken. Själv tror jag mer på Hugo Chavez som innan sin död varnade för de problem som skulle uppstå om inte underhållet förbättrades. Igen, ungefär som Kristersson, urspårade tåg på Malmbanan beror på Putin inte på bristande underhåll. Borgarklassens diskreta charm!
Vill man följa valet i Venezuela från ett vänsterperspektiv så kan det vara intressant att läsa på svenska de artiklar som Venezuelas Kommunistiska Parti (PCV) publicerat i sitt broderparti svenska SKP:s tidning Riktpunkt.
PCV ingick tidigare i Maduros valallians. Man må tycka vad man vill både om PCV och SKP, men de har på många punkter en intressant kritik mot Maduros politik. PCV hindrades att ställa upp i valet och fråntogs sin registrering som parti. Men kommunister borde väl ha samma existensberättigande som andra partier och ideologier i en demokrati om man inte tänker utropa ett enpartisystem kan man tycka. Men några inom vänstern tycker säkert att en modell liknande Kuba med bara ett parti skulle vara att föredra. Valen skulle då precis som Kuba enbart handla om personval och man hade givetvis sluppit uppslitande valkampanjer.
Länkar till Riktpunkts artiklar om de venezolanska kommunisterna:
https://riktpunkt.nu/2024/08/venezuelas-kommunistparti-uttalar-sig-om-den-inomborgerliga-konfliken-efter-presidentvalet-i-landet/
https://riktpunkt.nu/2024/08/tillsammans-med-kommunisterna-kraver-fackliga-och-sociala-organisationer-en-granskning-av-valet-i-venezuela/
https://riktpunkt.nu/2024/07/venezuelas-kommunister-riktar-skarp-kritik-mot-sitt-lands-regering/
https://riktpunkt.nu/2024/07/latinamerikanska-kommunistpartier-uttalar-sig-om-valet-i-venezuela/
https://riktpunkt.nu/2024/06/venezuelas-kommunister-far-inte-stalla-upp-i-val-stottar-annan-kandidat-istallet/
https://riktpunkt.nu/2024/01/nasta-anti-kommunistiska-attack-i-venezuela-regeringen-vill-ta-kommunisternas-plats-i-parlamentet/
https://riktpunkt.nu/2024/01/eka-uttrycker-sin-solidaritet-med-venezuelas-kommunistiska-parti/
Ännu mer nytt från Venezuela.
Det verkar nu som Maduro blir mer och mer avvisande mot de länder som betraktas som vänner i regionen. I princip har kanske Maduro rätt när han hävdar att de inte skall lägga sig i, men det går inte att bortse från att Venezuelas öde är nära sammanlänkat med Colombias öde. Många miljoner venezolaner har sitt ursprung i Colombia inklusive Maduro själv.
När Venezuelas ekonomi kollapsade vände strömmen och miljoner strömmade in i Colombia från Venezuela. Gränsen mellan de två länderna är över 200 mil lång och läcker som ett såll. Kriminella, gerilla och knarksmugglare passerar utan större problem varje dag gränsen. Jag passerade själv gränsen från Venezuela till Colombia illegalt per båt över Orinocofloden utan problem för några år sedan.
Att illegala grupper utnyttjar gränsen som skydd gör att det bara finns en lösning, samarbete över gränsen. När Colombias förra president Duque erkände Guaidó som president i Venezuela var samarbetet noll vilket var perfekt för de illegala aktörerna. När nu sedan 2 år de diplomatiska relationerna återupprättats så har samarbetet åter igen normaliserats. Och Maduros regering har gjort en viktig insats tillsammans med Kuba, Norge och Chile som garanter för Colombias försök till fred med de många gerillagrupperna. Men suveräniteten är aldrig total. Ryssland har svårt att vara oberörda om Ukraina mördar etniska ryssar och tillåter CIA-baser utmed gränsen, Danmark lär ha synpunkter på om Barsebäcks kärnkraftverk skall byggas upp igen ett stenkast från Köpenhamn etc. Lösningen är förhandlingar och respekt för ömsesidiga behov av säkerhet.
Så Maduros nya avvisande attityd bådar inte gott. Maduro, hävdade t ex på torsdagen att hans land inte bedriver mikrofon-diplomati och betonade att ”varje president vet, varje stat, varje land vet vad det ska göra med sina interna angelägenheter” när han hänvisade till ståndpunkterna från presidenterna i Colombia, Brasilien och USA om presidentvalet den 28 juli.
Under ett utbyte med venezuelanska företagare hävdade Maduro att hans land respekterar Colombias regering, och därför inte uttalar sig om deras interna angelägenheter.
”Vi pratar alltid om många frågor privat. Vi ringer varandra och pratar om många frågor också. Men jag skulle aldrig praktisera mikrofon-diplomati med Colombia. Aldrig, jag kommer aldrig att göra det. Jag är garant för fredsförhandlingarna. Venezuela är garant och jag kommer aldrig att ge åsikter om vad Colombia bör göra för att övervinna det hemska kriget som bara blir värre. Nej, jag kommer aldrig att säga: Colombia, din regering bör göra detta, detta och detta, och sedan ge råd på mina sociala medier,” underströk han.
Jag själv misstänker t o m att USA den här gången vill ha en fredlig lösning i Venezuela av två skäl. För det första så har USA redan hårda sanktioner mot länder som representerar större delen av världens oljeproduktion. Biden har därför tagit små steg till att normalisera förbindelserna med Caracas och bl a gett Chevron tillåtelse att verka i landet. När Trump slog till med totala sanktioner drabbade det även USA:s oljeindustri, speciellt den i Texas som sålt lättolja till Venezuela för att blandas med venezolansk tjockolja (hoppas jag använder rätt begrepp).
Ytterligare ett skäl är att USA:s valrörelse redan handlar om det enorma antal immigranter som varje dag strömmar in över USA:s södra gräns. USA önskar därför troligtvis inte ett sammanbrott i Venezuela och nya flyktingströmmar.
Så att det förekommer viss koordination mellan USA:s, Colombias och Brasiliens regeringar beror inte på att de senare blivit imperialistkapitalistfascistagenter, utan mer på ett behov av att bevaka sin egen bakdörr.
Källa
Sven A!
Idag publicerade svenska Text-TV en förslag från Lula, Brasiliens president som väl får betraktas
som vänligt sinnad till Venezuela.
138 SVT Text fredag 16 aug 2024
UTRIKES PUBLICERAD 15 AUGUSTI
Maduro uppmanas hålla nytt val
Brasiliens president Lula da Silva
uppmanar Venezuelas president Nicolas
Maduro att överväga att hålla ett nytt
val efter det omstridda valet i juli.
-Om han är förnuftig så kan han vända
sig till det venezuelanska folket,
kanske till och med kalla till nytt
val, och släppa in valobservatörer,
säger Lula i en radiointervju.
Landets valkommission, CNE, utropade
Maduro till vinnare. Enligt CNE fick
han 52 procent av rösterna, men inga
röstningsdata har presenterats. Segern
har ifrågasatts av oppositionen, USA,
EU och flera latinamerikanska länder.
Inrikes 101 Utrikes 104 Innehåll 700
Beklagar verkligen att jag inte har tid att översätta från spanska nedanstående intervju med den marxistiske venezolanska ekonomen och professorn Manuel Sutherland. Å andra sidan har jag som jag tidigare sagt låtit mig inspireras av hans arbete så hans svar stämmer ganska väl med vad jag hittills skrivit.
En viktig sak dock som jag missat att nämna. Minimilönen för en venezolan är som sagt under 4 USD per månad. Samtidigt beräknas en familj behöva c:a 500 USD per månad för att klara sig vilket är en ekvation som givetvis inte går ihop. Venezolanerna löser detta genom att ha tre jobb tillsammans med att jobba inom den gråa och svarta marknaden. De nästan 8 miljonerna som flytt skickar dessutom pengar till sina familjer hemma i Venezuela. Dessutom får medborgarna bidrag alternativt matpaket som motsvarar c:a 30 USD per månad. Som tur är finns det en del positiva detaljer kvar från guldåren under Chavez då man t ex skänkte bostäder till nästan alla medborgare. Dessa bostäder gör man allt för att behålla.
T ex som jag nämnt var gatorna i Santa Marta fulla av uteliggare från Venezuela, många av dem tiggare. När Colombia var näst intill lamslaget med utegångsförbud under Covidpandemin tvingades många venezolaner att åka tillbaka hem, bostad hade de och matpaketet ”Clap” var i alla fall något. Jag pratade med en venezolansk militär på mellannivå som berättade att Venezuelas militär är ett tomt skal, hans egen överste tvingades köra taxi för att klara sig. På toppnivå har man däremot sett till att militären är lojal genom att de får driva företag som kontrollerar allt från matdistributionen, gruvor till Caracas transportsystem.
Sutherland nämner också i intervjun det sanslösa slöseriet under guldåren. När oljepriserna ökade från 8 till 140 USD per fat under 1,5 decennium fick man inkomster som skulle motsvara 3 Marshallplaner. Inte nog med det, man gjorde slut på de fonder som fanns (typ Norges oljefond) och ovanpå det tog man lån och ökade utlandskulden. Venezuelas egen produktion slogs sönder och det mesta importerades.
När jag under någon månad arbetade i Venezuela inom turistindustrin kunde jag konstatera att allt var misskött. Ingen behövde egentligen arbeta förutom de 40.000 oljearbetarna. Kretsen kring Chavez blev sannslöst rika vilket uppdagas vid Panama Papers-skandalen. T ex så blev Adrián José Velásquez Figueroa, före detta livvakt för Hugo Chávez mångmiljardär på sin svartväxling av dollar och blev till sist utlämnad av Spanien till USA, där han dömdes för penningtvätt.
Men när ekonomin kollapsade blev tydligen även Cilia Flores (Maduros fru) och hennes familj drabbade och två av hennes syskonbarn blev 2015 tagna på flygplatsen i Haiti med 800 kilo kokain i bagaget. Som Sutherland konstaterar så är det frågan om något land i fredstid någonsin fallit så djupt.
Källa
Tommy S!
Tack, misstänker tyvärr att de diplomatiska ansträngningarna är ganska uttömda. Lula lär nu ha sagt att Venezuela inte är en diktatur men en ”auktoritär och mycket obehaglig regim” och de lär inte förbättra relationerna. Och Maduro har i princip sagt till Petro, Colombias president, att han bör ägna sig åt sina egna problem.
Problemet som jag nämnt tidigare är att Venezuelas problem är inrikespolitik i varje land i regionen. En alltför förstående attityd och det är frågan om de får sitta kvar till nästa val. En del pratar nu om en möjlig nicaraguansk utveckling, en auktoritär Daniel Ortega med stora delar av sandinistveteranerna i exil. Humberto Ortega, presidentens bror, skaparen av sandinistarmén och f d försvarsminister lever i exil. Sergio Ramiréz f d vicepresident under Ortega likaså. Ingen skall inbilla mig att de skulle vara CIA-agenter. Men precis i fallet med Maduro kan jag uppskatta många av Ortegas politiska ställningstaganden i internationell politik. Givetvis med undantag från när både Ortega och Maduro vill ha tillbaka territorium som de påstår tillhörde Nicaragua respektive Venezuela för 200 år sedan. I fallet Nicaragua vill man ha Guanasteprovinsen, största provinsen i Costa Rica och i fallet Venezuela vill man ha 1/3 av Guyana.
Gammalt trick att spela på nationalismen när populäriteten är på nedgång.
Venezuela har en märklig och komplex ekonomi, även i vanliga tider. Landet har en av världens största reserver av olja. Men denna är av låg kvalitet och tjockflytande som tjära och så gott som omöjlig att transportera. Lösningen är att importera stora volymer tunn olja, främst från USA, för att blanda ut och göra oljan lämplig för transport och export.
USA har med sina sanktioner både vridit på och av dessa kranar. Man vill markera mot landets politik, men det finns också ett motstridigt intresse av att Venezuela exporterar så världsmarknadspriset hålls nere. En uppgift säger också att man importerar bensin från Iran eftersom man inte klarar att hålla igång raffinaderierna.
Hur det nu går till återstår att förklara eftersom även Iran har brist på och importerar bensin som säljs till den egna befolkningen till ett lägre pris än vad man får för exporterad olja. Vem som nu riktigt förstår alla dessa svindlande affärer, jag gör det inte.
Källa
Sven A!
Tack för mycket intressanta och initierade analyser av Venezuela. Uppfriskande att läsa en analys som inte består av en menig: ”Allt är USA:s fel”.
Du skriver att frågan är om något land i fredstid fallit så djupt som Venezuela. Jag kan inte komma med något motexempel, men om jag snävar in frågeställningen lite så kan jag inte komma på något land som inom sina vetenskapliga paradgrenar fysik och matematik fallit från så hög höjd till gärdsgårdsserien som Ryssland. Under sovjettiden fanns i Moskva fler matematiker av världsklass än i någon annan stad i världen. Man hade ett system där de mest begåvade slussades in och blev själva matematiker av högsta klass. Fysikerna var inte sämre och hade naturligtvis en enormt strategisk betydelse för stormakten Sovjetunionen. Det är ingen tillfällighet att av de 16 personer som tre gånger tilldelades den högsta civila utmärkelsen, Det Socialistiska Arbetets Hjälte, var 25 procent fysiker.
Av allt detta finns ingenting kvar i Ryssland, absolut ingenting. Och det är helt självförvållat och har ingenting med USA att göra. Kina har f ö en helt annan strategi än den Ryssland tillämpat och kan locka tillbaka toppforskare som varit etablerade i väst under många år genom att erbjuda villkor som även toppuniversiteten i USA har svårt att matcha.
Tack Mats L,
jag studerade en gång Östeuropakunskap på distans i Uppsala, nog de kunnigaste lärare jag någonsin haft inom universitetsvärlden. Jag tror det var där man la fram teorin om varför Sovjet var duktiga på matematik. Man menade att i ett kapitalistiskt land stod forskningen nära produktutveckling och produktion, medan i Sovjets planekonomi så var det tvärtom. Att undervisa och forska i matematik var dessutom billigt, svarta tavlan räckte. Undantaget var militärindustrin där man skapade strängt bevakade forskarstäder där den akademiska friheten var betydligt större och där kopplingen mellan teoretisk forskning och produktion var direkt. Jag tyckte då att förklaringen lät övertygande.
Nu börjar man dilla om att ett nytt val borde hållas. Jaha, och vad händer då om Maduro tar hem det igen? Jo, då svamlar man igen om att hålla ett nytt val igen ända tills att folk ”röstar rätt”. Ungefär som i Albanien och Bulgarien i början av 90-talet då vänsterkrafterna segrade. Reaktionen från USA och dess marionetter: ”Det måste vara något fel.”
Och Mats L, vänstern är ofta lat, vid minsta tecken på politiska kriser så Googlar man fram vilken naturresurs landet har och sen är svaret givet: det är USA som ligger bakom för att stjäla X naturresurs. Kan vara så men ofta bortser man då från att många både nya och gamla lokala borgarklasser är fullt kapabla att ställa till elände vilket USA naturligtvis utnyttjar om de kan. George Orwell visste vad han talade om i Djurfarmen. När grisarna börjar äta med kniv och gaffel, tveka inte att även kritisera dem.
Sven A!
Jag förstår inte vad som skulle vara ”tvärtom” i ditt förra inlägg. Var det så, enligt dina källor att det i Sovjetunionen var produktutveckling och produktion som stod nära forskningen i stället för ”tvärtom” i ett kapitalistiskt land? Vari består egentligen skillnaden då?
Lennart P!
Venezuela har verkligen en märklig ekonomi, men den kanske går att förstå. Som jag ser det beror det på fenomenet den ”holländska sjukan” som uppstår i länder där råvaror spelar stor roll.
Fenomenet uppstod i Nederländerna efter att landet upptäckt naturgas i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Fyndigheterna medförde att gasexporten ökade påtagligt, vilket gjorde att den reala växelkursen för gulden steg gradvis. Den starka valutan försvårade situationen för andra exportsektorer i landet. Denna ”sjukdom”, med ett överflöd av naturtillgångar, kan därmed resultera i att den reala växelkursen blir för hög och att den ekonomiska tillväxten missgynnas. Som jag förstår det fungerade det ungefär så i Venezuela. Lönerna är påhittade för att förstå mekanismen.
Venezuela, Colombia och Ecuador har alla förutsättningar för att producera bananer. Plötsligt upptäcks enorma fyndigheter av olja i Venezuela och världsmarknadspriset är högt. De venezolanska oljearbetarna får då relativt höga löner, vilket spiller över på övriga löner i landet. I utgångsläget tjänade arbetarna på bananplantagen i alla tre länderna 1 dollar per timme, men nu tjänar plötsligt venezolanska arbetare på bananplantagen 2 dollar per timme vilket gör att priset på bananer kanske fördubblas. Samtidigt gör den enorma oljeexporten att växelkursen stärks så att import blir billigare och exportprodukterna blir dyrare i utlandet.
Resultatet blir för det första att ingen på världsmarknaden vill köpa dyra venezolanska bananer när de kan få billiga från grannländerna. Dessutom vill man inte ens köpa sina egna bananer när man kan få billiga importbananer och slipper anstränga sig. Följden blir att bananproduktionen nästan upphör. Arbetarna på bananplantagen blir då arbetslösa. Under en högerregering är det tufft att vara arbetslös, men så kommer en vänsterregering till makten som använder de enorma inkomsterna till subventioner, a-kassa, gratis hus, platt-TV och en AC i varje rum som står och brummar dygnet runt eftersom elen är gratis (exempel från verkligheten, vänner från Venezuela på besök var chockade av att jag inte hade råd med AC p g a dyr el).
Sagda vänsterregering får naturligtvis ett enormt stöd. Sektor efter sektor av ekonomin dör dock. Och arbetarklassen som nu sitter i sina förorter och glor på såpoperor med AC:n på max får sociala problem. Om det i Sveriges mördas 1,2 per 100.000 invånare så mördades det tidvis 120 per 100.000 i Caracas, som blev världens farligaste stad. Det var alltså 100 gånger större risk att bli mördad i Venezuela. Sedermera hyfsade man stolt till siffrorna genom att bryta ut de som blivit mördade av polisen vilket var många.
Men inget av detta uppmärksammas så länge oljepriserna är höga. Men plötsligt går oljepriset ner från nästan 150 till 30 dollar, och en stor del av den inhemska produktionen (t ex matproduktionen) är utslagen och man kan bara importera 1/5 av det man importerade tidigare eftersom oljeexporten (i USD) minskat med 4/5 så blir krisen omedelbar.
Plötsligt blir också alla bristerna i systemet synliga. Givetvis är detta inte enbart Maduros fel. Vad Maduro gjorde var att förvärra situationen med konstiga växelkurser och skatter som slog ut ännu mer produktion. När inflationen låg på någon miljon procent så sålde venezolanerna här i Santa Marta väskor som de hade vävt av venezolanska sedlar. För c:a 30 kronor kunde man köpa sig en väska som var tillverkad av sedlar värda miljoner Bolivares. För att nämna en närstående regering som har löst problemen betydligt bättre så är Bolivia ett bra exempel med Arce både som president och finansminister. Men det är en annan fråga.
Dennis Z!
Jag menade att avståndet var större i Sovjetunionen mellan matematik på akademisk nivå och praktiska tillämpningar i produktionen. Denna brist avhjälptes inom den militära sektorn genom s k Naukograds ”vetenskapsstäder”, städer med hög koncentration av forsknings- och utvecklingsanläggningar och med direkt tillämpning i produktionen av vapen.
Sven-Eric H!
Både oppositionen och Maduro förkastar idén om omval, så det förslaget är uteslutet. De som kastat fram förslaget vill också att valet skall organiseras annorlunda med hjälp av neutrala instanser, (FN?).
Sven A!
På Stefan Lindgrens blogg 8 Dagar hittade jag detta Youtube klipp på 55 minuter. Klicka på kugghjulet och översätt texten till svenska.
Tommy S har sett videon redan och repeterade bara inledningen. Alexander Krainer menar att det som hände i Venezuela är samma visa som vanligt. Skulle vilja påstå att hans argument är samma visa som vanligt. Det var frågan om en vanlig ”regim change” operation med fake amerikanska opinionsinstitut, m m typ Maidan o s v säger han.
Intervjun är från 2 dagar efter valet och nu 20 dagar efter valet har fortfarande ingen varken oberoende instans, opposition eller ens 99,99 procent av chavisterna fått granska röstprotokollen som valmyndigheten skulle publicera. Istället har man låst in lådorna med röstprotokoll hos Högsta Domstolen som inte sysslar med valfrågor såvida inte valmyndigheten brutit mot konstitutionen. Och där lär de bli liggande ett tag. När sen HD kommer med sitt avgörande har de meddelat att det inte kan överklagas och att det är ett lagbrott att ifrågasätta domen. Kommer någonsin valprotokollen att kunna granskas? En stor del av Venezuela och världen kräver det och det skulle lösa upp många knutar och minska spänningarna både i landet och utanför. Tycker inte Maduro att flerpartisystem, val och rösträkning är nödvändigt så är det ju bara att utropa PSUV till enda tillåtna parti. Det kräver ju i o f s en ändring av konstitutionen, folkomröstning m m, men en sådan lär väl Maduro vinna även den. Om inte kan han ju skicka röstsedlarna till HD igen till rösträknarna där. Med PSUV som enda lagliga parti upphör ju de uppslitande valprocesserna och folk vet vad de skall hålla sig till. Vill de ha ändring får det då bli via väpnad kamp eller den individuella lösningen emigration.
Lite nyheter från spanska RT och spanska El Pais om Venezuelavalet. Först RT:
”Var är Edmundo González Urrutia gömd? Kom ut ur din grotta, Guaidó 2.0,” sa Maduro och riktade sig till den tidigare kandidaten från en extremistisk del av oppositionen som, enligt den venezuelanska presidenten, ”förbereder sin flykt” från landet. ”Edmundo González Urrutia tar pengarna och drar till Miami,” påstod han.
”De höll den […] fege Edmundo González Urrutia gömd, en brottsling som anlitar kriminella för att attackera folket,” försäkrade han och tillade: ”Han är en av de värsta brottslingar vi har sett, värre än Guaidó.”
”Högsta domstolen (TSJ) meddelade denna vecka att den avancerar i granskningen som begärdes av statschefen, efter att González ropade ’bedrägeri’. Nio av de tio tidigare presidentkandidaterna infann sig inför Venezuelas högsta domstol, medan María Corina Machados skyddsling inte dök upp eftersom han inte erkänner rättsväsendets legitimitet”
Min kommentar:
Om jag av landets president, ansvarig för militär och säkerhetstjänst blivit kallad till HD med beskrivningen ”feg, en brottsling som anlitar kriminella för att attackera folket och en av är de värsta brottslingar vi har sett” hade jag dykt upp? I ett läge när tusentals av oppositionen arresterats?
Och om jag inte ansett att HD var rätt instans för att räkna röster hade jag överlämnat de bevis jag anser mig ha?
Även Enrique Márquez, den kandidat som kommunistpartiet stödde eftersom de inte själva fick ställa upp ifrågasätter HDs roll när det gäller rösträkning och vägrade skriva under någon förklaring.
Huruvida Edmundo González Urrutia verkligen är denne högerextreme brottsling har jag ingen aning om. Oftast beskrivs han som centrist och f d diplomat som arbetat under flera regeringar bl a Hugo Chavez. Spanska El Pais beskrev hans valprogram så här inom olika områden:
”Säkerhet
Oppositionen försäkrar att det inte kommer att finnas några politiserade väpnade styrkor under deras förvaltning.
Guyana och Esequibo
González Urrutia kommer att försöka tillämpa Genèveavtalet från 1966 med en förhandlad lösning.
Hälsa
Förslaget är att förbättra primärvården. Även om Edmundo González inte har gett fler detaljer, nämns det i María Corina Machados regeringsplan att man ska skapa ett integrerat hälsosystem genom privat och offentlig försäkring, vilket ska ge universell hälsotäckning och kvalitet i vården till patienterna.
Ekonomi
González föreslår att minska inflationen, förbättra lönerna och återupprätta värdet av arbete så att valutan inte deprecieras och ekonomin återhämtar sig. Hans politik förespråkar fri företagsamhet och fri marknad. I María Corina Machados regeringsplan nämns en ”expansiv stabilisering för att eliminera fattigdom och främja tillväxten av medelklassen”.
Miljö
Oppositionen söker privatisering av oljeindustrin samt utnyttjande av gas och rena energikällor. María Corina Machado talar också om en övergång i energimodellen och betonar i sina tal vikten av att skydda miljön genom sina åtgärder.
Utbildning och kultur
Oppositionskandidaten har talat om att förbättra den offentliga utbildningen för att skapa lika möjligheter.
Samhälle
Den sociala milstolpe som markerar González kampanj är att försöka återförena familjer som har tvingats splittras på grund av emigration och exil. Han anser också att venezuelaner bör stanna i sitt land; i ett möte med ungdomar sade han: ’Vi ska bygga förutsättningarna så att ni kan utveckla era talanger här och inte behöver åka iväg’. Kandidaten nämner också att han ska främja ett effektivt socialt skyddssystem och har sagt att han ska genomföra sociala nödhjälpsprogram, även om han inte har gett fler detaljer om detta.
Inrikespolitik
González Urrutia har nämnt att det kommer att finnas amnesti och en övergångsrättvisa och säger att de politiska fångarna kommer att friges. Å andra sidan har kandidaten förklarat att han kommer att stoppa och bestraffa korruptionen ’genom strikta mekanismer för ansvarsskyldighet och revision i alla statens institutioner’.
Utrikespolitik
Edmundo González vill återupprätta relationerna med andra länder och få Venezuela ur den internationella isoleringen.
Kommentar: Edmundo González verkar varken vara högerextrem eller fascist om man utgår från hans program. Hade jag fått rösta hade jag antagligen röstat blankt. Får jag gissa så ligger han någonstans i fältet mellan Magdalena Andersson och Ulf Kristersson, en västinriktad marknadsekonomi. Troligtvis skulle jag med tiden bli tvungen att kritisera samma antidemokratiska tendenser som finns hos M och S utan att för den skull svänga mig med begrepp som kriminell, fascist eller högerextrem. Utrikespolitiskt hade jag saknat Maduros stöd för en multipolär värld och solidaritet med t ex Palestina. Å andra sidan hade jag insett att utrikespolitik inte har vattentäta skott mot inrikespolitik. Försvagas ett land p g a av usel inrikespolitik så öppnas dörren för imperialismens ränker.
Sven A!
Det är för mig alltid intressant att läsa synpunkter från en person som har egna praktiska erfarenheter och vet vad den pratar om. Så åter ett tack för analysen av Venezuela.
Jag tror också att du träffar rätt när du skriver om rysk matamatik. Jag skulle kunna utveckla den fascinerande historien om Grigori Perelman, som löste problemet med Poincares förmodan i tre dimensioner, det nya Rysslands i särklass största vetenskapliga triumf. Jag diskuterade situationen ingående med Rysslands främsta matematiker, Ludvig Fadeev. Grisha var erbjuden Fields-medaljen, matematikens högsta utmärkelsle, men vägrade ta emot den trots Fadeevs försök att övertala honom. Grisha vägrade också ta emot den miljon dollar som utlysts till den som kunde bevisa Poincares förmodan. Han hade kunnat få en tjänst vid vilket toppuniversitet som helst, men var ointresserad. Jag och min fru såg honom för tiotalet år sedan på rysk TV. Han hade flyttat hem till sin mamma i St Petersburg och ägnande dagarna åt att plocka svamp. Mamman var strängt förbjuden att prata med journalister, men rysk TV smygfilmade mamman. Ingen vet vad han gör idag och Fadeev gick tyvärr bort 2017.
Min vuxne bonusson, som sedan länge bor i Sverige, har många vänner som strider vid Donetsk-fronten. De behöver en bil för att transportera sårade från fronten. Min bonusson är expert på bilar (i motsats till övertecknad, som inte vet någonting). En bil har inköpts och ska transporteras till fronten. Inga problem, vi har kontakt med ukrainare som en gång i veckan kör mellan Ukraina och Stockholm. Vi anlitar dem alltid till en rimlig kostnad när vi transporterar varor till Ukraina, vilket gör att min fru alltid reser till Ukraina med bara ryggsäck. Men de har också principen att allt som ska till fronten kör de gratis, i detta fall den nyinköpta bilen.
Ukrainarnas motståndsvilja och uppfinningsrikedom är enormt imponerande. Ryssland förlorar nu soldater som krigsfångar i en utsträckning som man måste gå tillbaka till 1941 för att överträffa.
Rekommenderar den här artikeln.
Ytterligare en länk med information som går stick i stäv med vad som påstås i västmedierna.
Mats Larsson!
Du skriver: ”En bil har inköpts och ska transporteras till fronten. Inga problem, vi har kontakt med ukrainare som en gång i veckan kör mellan Ukraina och Stockholm. Vi anlitar dem alltid till en rimlig kostnad när vi transporterar varor till Ukraina, vilket gör att min fru alltid reser till Ukraina med bara ryggsäck. Men de har också principen att allt som ska till fronten kör de gratis, i detta fall den nyinköpta bilen.”
Om det behövs och är möjligt så skulle jag gärna vilja lämna ett litet bidrag. Inga stora summor, men jag tänker alla bäckar små.
Tack Sven-Eric H!
I den första artikeln du länkar till påstås det att ”amerikanska valobservatörer stöder resultaten”.
Det är ju uppenbarligen fel. Carter Center gav CNEs agerande underkänt och senare så deklarerade även FN:s valobservatörer detsamma. Carter Center har ju alltid förts fram av Venezuelas regering som seriösa, vilket ju också innebär att de alltid blivit officiellt inbjudna. Det värsta tyckte jag var att de inte verkade känna sig säkra i Venezuela och sköt upp publiceringen av sin rapport tills de hade lämnat landet.
Ytterligare en observatör som svensk-kubanska nämner är Ceela som har varit inblandat i att observera val i flera länder i Latinamerika, inklusive Venezuela. Organisationen anses till skillnad från Carter Center kontroversiell, eftersom deras bedömningar ofta skiljer sig från andra internationella observatörers. Så vitt jag vet har de inte heller publicerat någon rapport. Inte heller har José Luis Rodríguez Zapatero f d statsministern i Spanien (som också var inbjuden som valobservatör) uttalat sig för första gången.
Det finns flera felaktigheter i svensk-kubanskas artikel. T ex:
”Enligt venezolansk lag har TSJ en månad på sig efter valet att tillkännage det definitiva resultatet, det vill säga till 28 augusti.” (https://svensk-kubanska.se/expertis-fortsatter-validera-valresultaten/)
Enligt TSJ själv hade man när röstprotokollen inlämnades den 5:e augusti en period på upp till 15 dagar att granska röstprotokollen, en period som kunde förlängas. Den tiden går ut den 20 augusti.
Det stämmer inte att Högsta domstolen i Venezuela (Tribunal Supremo de Justicia, TSJ) har 30 dagar på sig att redovisa valresultatet enligt venezolansk lag. TSJ har inte ansvaret för att redovisa eller tillkännage valresultat. Det ansvaret ligger hos Consejo Nacional Electoral (CNE).
År 2013 avslog TSJ en liknande begäran om att granska röstresultatet vilket visar att det inte är en del av den normala proceduren att blanda in TSJ. Presidentkandidaten Enrique Márquez, som stöddes av kommunisterna (som själva inte fick ställa upp i valet) bad valkammaren i Högsta domstolen (TSJ) att förklara den rättsliga processen för ogiltig.
”Jag hittar inget juridiskt eller konstitutionellt stöd för detta förfarande. Den myndighet som har den konstitutionella befogenheten att klargöra vad som hände i valet är det Nationella valrådet (CNE) som inte har fullgjort sitt ansvar. Jag har inte haft tillgång till handlingarna från Högsta domstolen.” säger Enrique Márquez.
I Venezuela är Consejo Nacional Electoral (CNE) enligt lag skyldig att säkerställa transparens i valprocessen, vilket inkluderar att alla politiska parter, inklusive oppositionen, ska ha möjlighet att övervaka och granska röstprocessen och rösträkningen. Detta innebär att röstprotokoll och andra relevanta dokument normalt sett ska vara tillgängliga för granskning av alla inblandade parter.
CNE är skyldiga att visa röstprotokollen för oppositionen, och detta är en del av den lagstadgade mekanismen för att säkerställa transparens och rättvisa i valprocessen. Det spelar alltså ingen roll hur många experter som TSJ kallar in för att granska röstprotokollen om inte oppositionen tillåts granska.
Gonzalez är allierad med Machado. Värt att uppmärksamma att den kvinnan är en sällsynt ful fisk.
Christian N!
Tack för erbjudandet, men bilen är redan finansierad och klar. Cornikopia har information om hur man kan hjälpa Ukraina.
Ja du Sven Eric H, vad som är sant eller inte om Machado har jag ingen aning om. Men hon representerar säkert en typisk sydamerikansk höger som gärna vill sitta i USA:s knä bara de får berika sig själva. Men har hon bjudit in USA att invadera Venezuela borde hon sitta fängslad som landsförrädare.
Maduro verkar dock vilja ta saken lite längre och blandar dessutom in hin håle enligt ryska Sputnik:
”Presidenten sparade inte på varningarna om vad han anser vara oppositionens ’våldsamma och fascistiska natur’, som han anklagade för att ha en ’satanisk pakt’ med utländska intressen.
’Vi står inför demoner. De har en satanisk pakt med den sataniska kyrkan i USA. La Sayona sätter på sig ett medaljong och några konstiga saker, eftersom hon har en satanisk pakt med Elon Musk och den sataniska kyrkan i Detroit’, sade han.”
La Sayona är en legend från Venezuela, representerad av en hämndlysten ande av en kvinna som endast visar sig för män som har kärleksaffärer utanför sina äktenskap. Huruvida Maduro varit otrogen mot Cilia Flores är för närvarande okänt dock, men Maduro vet säkert.
Namnet ”Sayona” syftar på det klädesplagg som demonen bär, vilket är en lång vit medeltida klänning.
Legenden hävdar att när denna kvinna dyker upp, ber hon om en skjuts, och efter ett tag, när offret försöker se hennes ansikte, märker han att hon istället har en dödskalle med hemska tänder.
Ja, vad kan man säg, Maduro har det inte lätt, att kämpa mot imperiet och hin håle samtidigt borde ha fått den starkaste att ge upp. Men Maduro fick uppenbarligen hjälp av Hugo Chavez från andra sidan efter att ha flyttat valdagen till den 28 juli som var Chavez födelsedag. Så vem behöver sånt tjafs som rösträkning då? Tidigare fick han dessutom direkta råd från Chavez via en fågel som varje dag satte sig i Maduros fönster men det är några år sedan han pratat om det nu.
Är Venezuelas domstolar oberoende? Så här säger Venezuelas konstitution om valrådet (CNE): Artikel 296: ”Det nationella valrådet ska bestå av fem personer som inte är knutna till politiska organisationer” Av de 5 hittar jag bara personlig information om två av medlemmarna:
1. Ordförande Elvis Amoroso F d medlem i nationalförsamlingen för PSUV
2. Juan Carlos Delpino som gömmer sig enligt ryktet för närvarande efter valet enligt p g a ha kritiserat ”de interna censuren” i CNE och det ensidiga beslutsfattandet av presidenten, Elvis Amoroso. (https://elpais.com/america/2024-06-12/un-rector-del-cne-de-venezuela-acusa-al-presidente-del-organo-electoral-de-retirar-la-observacion-europea-sin-consultar.html) Han har också fördömt de godtyckliga arresteringarna av politiska ledare under valkampanjen (https://www.diariolasamericas.com/america-latina/rector-del-cne-condena-arrestros-arbitrarios-y-defiende-secreto-del-voto-venezuela-n5359974).
Men CNE valrådet har nu tydligen blivit fråntagen rösträknandet till förmån för Tribunal Supremo de Justicia TSJ (Högsta Domstolen) under ledning av:
1. ordförande Caryslia Rodríguez f d kandidat till borgmästare i primärvalen för PSUV 2021.
2. Vice ordförande Tania D’Amelio tidigare medlem av Movimiento V República som senare uppgick i PSUV TSJ har 7 medlemmar varav jag bara hittar personlig information om dessa 2 ovanstående. Vi lär snart få veta hur dessa ”oberoende” domare och myndighetspersoner räknat.
Hur resultatet än blir är det beslutat att det inte blir några överklagande och vem skall man överklaga till om Högsta Domstolen själv har räknat rösterna? Finns väl bara presidenten kvar? PSUV = Partido Socialista Unido de Venezuela, ordförande Nicolas Maduro.