Namnet ”Krenchel” kunde man tolka som dimmunitiv till ”Krench”, men namnet var dock helt okänt för mig från den danska ockupationshistorien. En halvannan timmes forskning gav detta:
Ejnar Fogh Krenchel (1891-1965) var en dansk advokat, som under ockupationen var en av de mest uttalade kritikerna av danska motståndsrörelsen.
Från september 1943, efter att tyskarna infört undantagstillstånd i Danmark den 29 augusti, och de sista resterna av dansk (sken)demokrati försvunnit, uppträdde Krenchel varja kväll strax före 19 i den tyskkontrollerade radion. Där utgav han sig för att vara en helt vanlig dansk medborgare som ville följa regeringens proklamation den 9 maj 1940 om lugn och ordning, och samarbete med tyskarna.
Krenchel verkar inte ha varit nazist utan en ovanligt naiv pacifist. Och det var som pacifist han själv betecknade sig när han drogs inför rätta efter kriget. Redan på 20-talet hade han propagerat för att Danmark inte skulle skaffa sig något försvar eftersom ett sådant bara kunde vara riktat mot Tyskland, och där skulle man ändå vara chanslös.*
Vad nu Krenchel främst motsatte sig var alla de sabotage som motståndsrörelsen satte i verket. Men folket och i synnerhet motståndsrörelsen genomskådade honom. Så under varje sändning lät motståndsrörelsen någon kraftig explosion detonera i närheten av radiostudion, så att hela Danmark hörde det. Det blev en perverterad underhållning i Danmark att strax före 19 slå på radion för att höra om det skulle bli någon smäll.
Krenchel startade också en organisation ”Sabotagevaern”. För detta blev han strax före julen 1943 utsatt för ett attentat, som han dock undgick att skadas av.
I broschyren Sabotage och mördare, som Krenchel gav ut i januari 1944 publicerade han tillsammans med ett av sina radioprogram också sin dagbok från hösten 1943. Där beskrev han i förvirrade ordalag sig själv som antimilitarist som misslyckats med att pacificera militarismen, dvs den väpnade danska motståndsrörelsen, som likt ett ”revolver-dilirium” vänt sig inåt mot folket:
Vi antimilitarister har under många år medvetet brutit ner den urskillningslösa disciplinen och böjelsen för uniformerade auktoriteter i vårt försvarslösa land. Men med den 9 april hade man kunnat visa sig vara mogen att ge andra exempel på äkta kallblodiga intellektuell överlägsenhet. Men vad hände?
Militaristerna fick efterhand Revolver-delirium. .. Är det kanske så att alla vi antimilitarister verkligen har medansvar för att militarismen – den oanvända hjältekraftkraften – har riktats inåt – som ett sår som blir en hel böld-epidemi, som infekterar den omedelbara omgivningen. Jag har försökt att fungera som en läkare, men jag duger inte för det, jag har bara varit en kvacksalvere.
En dag fick Krenchel idén att bli statsminister. ”Jag är den populäraste mannen i Danmark”, anförtrodde han den tyske kommendanten general Hermann Konstantin Albert Julius von Hanneken.
von Henneken hade då rekommenderat Krenchel att uppvakta kung Christian X. Denne hade ett år tidigare svårt skadat sig när han föll av sin häst. Nu lär han ha sagt till Krenchel: ”Jag vill fästa er uppmärksamhet på att att det är mitt ben det är fel på, inte mitt huvud.”
På försommaren 1944 drev han i radion en kampanj emot danska fd ”frikårsmän”, dvs danska frivilliga i Waffen-SS som trakasserade den danska civilbefolkningen. De hade blivit hemskickade när den danska kåren upplösts 1943. Av tre frikårsmän som arresterades avrättades två medan den tredje skickades till östfronten.
I augusti en kväll togs Krenchel på bar gärning av två tyska marinsoldater när han på Rådhusplatsen delade ut kommunistiska trycksaker och flygblad. De var undertecknade av ledningen för Danmarks Kommunistiska parti.
De visade sig dock vara förfalskningar och Krenchel släpptes efter en tid. Uppenbarligen hade han med tyska polisen planerat någon slags provokation som gått i stöpet därför att de underlåtit att också inviga den tyska örlogsflottan!
Efter befrielsen blev Krenchel häktad och dömdes 1946 till 6 års fängelse och förlust av sitt advokattillstånd, men släpptes 1949.
…
* Härvid påminner han om den sentide danske missnöjespolitikern Mogens Glistrup (1926-2008) som ville ersätta det danska försvaret med automatiska telefonsvarare vid gränsen som svarade ”Vi overgiver oss!”
