Samtalen mellan Ryssland och USA har skakat om Europa. Ryssland skulle ju tvingas bort från Ukraina. Ryssland skulle enligt den dåvarande amerikanska utrikesministern Lloyd Austin besegras och inte längre kunna vara i stånd att invadera något annat land. Nu talas det istället om att vi kan vara i krig med Ryssland inom några år. Vi måste upprusta för att möta detta hot får vi höra. Den danske statsministern Mette Fredriksen har tagit täten med orden ”köp, köp, köp!”
I den danska tidningen Politiken den 20 februari frågar författaren Kasper Stövring vad det var som gick fel? Det mesta gick fel konstaterar han. ”De liberala tog fel, realisterna fick rätt.”
Ukraina har förlorat och istället är det Ryssland som blivit starkare av kriget, skriver Stövring. ”Paradoxalt nog riskerar Ryssland nu att ha blivit ett militärt problem för Nato, något de inte var före kriget.”
Ryssland har blivit en bättre krigsmaskin genom erfarenheterna från kriget i Ukraina. De har fått en vältränad armé med stor erfarenhet av modern krigföring, skriver Stövring.
Stövring frågar vidare: Varför har Ryssland blivit starkt och inte svagare i förhållande till Ukraina och Väst? Svaret finns i säkerhetsdilemmats logik som fungerar som en självförstärkande spiral där varje handling leder till en motreaktion. Därför har vi nu hamnat i ett läge där vi har fått mer osäkerhet, där vi misstror och inte litar på varandra och fler konflikter, skriver han.
Det bedrövliga med den här utvecklingen är att de resurser som nu skall läggas på militär upprustning kunde ha använts till handel, utveckling och välfärd, konstaterar Kasper Stövring.
Skönt att läsa en klarsynt realist i den världspolitiska debatten. Det enda som står klart efter de senaste utrikespolitiska utspelen är väl att socialdemokratin spelat bort en internationell roll man tidigare haft (även om Sverige formellt upprätthöll den ända in på 2020-talet) som möjlig fredsmäklare. Rovgiriga imperialister tar nu täten i internationell politisk debatt och vi kommer inte i närtid ha möjlighet att påverka detta.
Felsyn av Kasper Stövring. Det stora hotet mot Sverige och Europa har varit globalisterna. De finns i USA och representerades av Demokraterna. De destabiliserade Europa med början i ex-Jugoslavien med president Clinton och krigsfilsofen Brizensky. Och fru Clinton och Obama senare, och dessförinnan av George W Bush med Irakkriget. För att göra en lång historia kort kan man säga att det efterföljande Ukraunakriget med Biden blev vansinnigt farligt, världen stod inför ett europeiskt storkrig, en världsbrand, eventuellt med s k taktiska kärnvapen. Därför går utvecklingen nu mot mindre osäkerhet.
Ja det denna debattör – Kasper Stövring – säger är ju vad vilken normalt funtad person skulle säga, ja om det inte vore för den gräsliga och totala hjärnvätt som pågår i Väst och kanske mest extremt framskriden i Sverige. Generellt sett brukar det ju finnas olika åsikter ifrågor i en demokrati, men hatet mot Ryssland förenar såväl sverigedemokrater till vänstpartister och förenar även journalister från Samnytt till SVT.
Otroligt att Sverige kunde vara neutralt i både första och andra världskriget. Dagens politiker och journalister är ju så rabiata och extrema och agerar som yra höns, de läser något i CNN och kopierar sedan rakt av, det är som journalister är helt historielösa!
Jag är säker på att det är dygnet-runt-rapporteringen som ligger bakom denna patologi, en rapporteringen som endast skrämmer ihjäl folk, i synnerhet när just media spelar på folks rädslor om ryssen. Hur många gånger har inte Putin varit på löpsedeln nu? Journalisterna har förlorat all reson. De agerar som riktiga propagandister i en diktaturstat.
Förra året bevakades just löpsedlarna i Sverige. Resultatet är absurt: Två år med Expressen – 586 löp om Putin, noll om folkmordet.
”Nära nio av tio handlar om Vladimir Putin. Ofta är det spekulationer om hans död, planer på tredje världskrig och flickvänner. Vad betyder denna ensidiga fixering vid en person? Hur har det påverkat Nato-processen? Och vad hände med nyhetsförmedlingen? Kamal El Salim har gått igenom Expressens förstasidor under två år.”
Jag har försökt hålla mig utanför debatten om detta sorgliga krig. Men häromåret började jag samla på löpsedlar. Eftersom jag håller till ute på landet missade jag de flesta, men det blev ändå en del. Och alla dessa anonyma ”experter” på allt från stryktips till hemliga vapen. ”Var är Putin? Sitter han på dass? Experten analyserar”.
Här ser ni några snabbfotade löpsedlar.
Det är bara att instämma i vad Stövring skriver. Europa är på industriell tillbakagång och förlorar i konkurrenskraft och istället ses framgångar för ytterhöger i allt fler stater inte minst i Tyskland och Frankrike. Den faran är vad vi motståndare till Nato- och DCA-avtal har hävdat. Hela Europa är i ett chocktillstånd. USA har vänt sig emot Europa – ni får klara ut era problem själva säger den amerikanska administrationen.
Sveriges regering och riksdag ställde från början upp sig på USA:s/EU:s sanktions- och krigspolitik. Det var få som förstod eller inte ville förstå att vi var på väg mot en farlig situation. EU kunde inte visa upp ett enda konstruktivt förslag för att försöka få slut på Ukrainakriget och ej heller sågs ett enda försök från svensk sida, utan man ställde sig helt och fullt bakom Bidenadministrationens stegvisa eskalering av kriget. Man var oförmögen att se att i den dysfunktionella amerikanska demokratin kunde en sådan oförutsägbar man som Donald Trump överta presidentposten.
Det är omöjligt att veta vad underrättelsetjänster kom med för inspel till regeringen men hur som helst visade sig allt vara fel. Man hade inte en blek aning om Rysslands industriella kapacitet utan budskapet var att landet var en undervecklat och betecknades som en bensinmack, och denna inställning återfinns fortfarande i Svenska Dagbladets ledare den 22:e februari i år. Man hade inget begrepp om att Putin hade ett övervägande stöd från ryssarna i gemen. Obegripligt att man kunde missa detta. Europa och USA hade ingen strategi om vad man ville uppnå med att skicka undervapen för fortsatt krig i Ukraina. Allt skedde i blindo och alla som talade för fred och förhandlingar kölhalades i pressen och blir fortfarande kallade ”nyttiga idioter” och ”putinister”.
Nu är vi i en besvärligare situation som är helt självförvållad. EU är på knä och man har inte en susning om vad man ska göra, eller snarare är fortsatt fast i att ”bensinmacken”/Ryssland hotar hela Europa med invasion. Ett EU i chock pratar om upprustning och en gemensam armé.
Miljarder ska gå till krigsindustri, finanskapitalister och kapitalägare. Snabba ogenomtänkta beslut om upprustning lämnar fältet helt öppet för EU-lobbyism och korruption. Pengar flödar uppåt i hierarkierna och folket står för notan med minskad social service och ökad arbetslöshet.
Att fortsatt slaviskt följa Nato/EU:s strategilösa linje leder oss i fördärvet. Värnpliktiga planeras skickas till Baltikum och Arktis och det redan dåliga nationella försvaret blir än mer utarmat. Vårt handelsutbyte inom EU kommer av naturliga skäl att minska.
Ut ur Nato och bort med DCA-avtal är fortfarande aktuellt och bygg upp ett starkt nationellt defensivt krigsavhållande försvar, som inte hotar någon. Sverige har möjlighet att spela en självständigare roll i EU. Blås liv i den numera avlidna diplomatin och skapa bra relationer med både Ryssland, Kina och USA för att inte bli en lekboll för stormakterna.
”Vi skall vinna” var det övergripande ledordet. Allt annat var som att svära i kyrkan. Ryssland kommer att besegras om USA tillsammans med Europa levererat tillräckligt med dödsbringande krigsmaterial. Att denna uttalade mening inte tog ett allomfattande fäste i folkdjupet var en missräkning hos våra, maktelitens företrädare.
Någon måste betala detta vågspel i spåren av ökad arbetslöshet och kostnad för migrationen. Så såddes fröet till ett ökat inslag av den högerextrema rörelsen i våra folkvalda församlingar.
Nu säger sannolikt dom ansvariga återigen: ”Vi såg detta inte komma”.
Crister O!
Du har skrivit en gripbar analys som går att resonera kring. Kärnpunkten i din analys är denna: ”man [EU] ställde sig helt och fullt bakom Bidenadministrationens stegvisa eskalering av kriget”. Min sida i debatten skulle svara så här: ”Utan ’eskalering’, det vill säga stegvis ökande hjälp till Ukraina, skulle Ryska federationen bara ha fortsatt att avancera tills hela Ukraina vore ockuperat och upphörde som suverän stat.”
Du skulle nog svara att den viktigaste eskaleringen från västländerna var att hindra en överenskommelse om slut på striderna mellan Ukraina och Ryssland redan 2022. Min sida skulle säga att denna historieskrivning är fel, och att ett västligt sabotage av ett möjligt krigsslut inte hände. Längre kommer vi inte; världshistoriens yttersta dom kommer (kanske) att visa, vem som har rätt.
Vad har då EU-länderna gjort för fel under de senaste decennierna? Jag skulle beskriva det annorlunda än du gör. Alla Europas stater kunde ha varit mer motvilliga i att deltaga i Förenta staternas militära äventyr. Ett västland kan alltid hålla sig utanför, såsom Förenade kungariket underlät att kriga i Vietnam på Förenta staternas sida.
(Inom parentes måste jag säga, att det initiala tillslaget mot Afghanistan 2001 var lagligt, eftersom det var en organiserad styrka – flygplanskapare – utgående från Afghanistan, som angrep Förenta staterna. De sista 19 årens krig var fel.)
All denna tjänstvillighet (9.500 danskar i Afghanistan och 43 stupade) framstår nu som bortkastad även ur en cyniskt synvinkel. Det är som om Förenta staterna nu föraktar sina små tjänstvilliga allierade MER! Vilket är logiskt på ett slags maffiaboss-sätt.
Anders Borg sade ”Ni [Förenta staterna] krigar, vi får flyktingarna”. Europa har fått en LANDSFÖRÄNDRANDE och ohanterlig invandring som ett syndastraff för äventyren i muslimska länder. Detta har kombinerats med västvärldens andra stora misstag på senare tid, att lägga ner sin själ på fel saker: bejaka dålig invandring för kulturkampens skull; alla slags woke-het; ”antirasism” trots att Europa redan är icke-rasistiskt; kärnkraftsmotstånd med mera.
Europas tredje stora misstag förklaras delvis av det andra: Europas upptagenhet med tramsfrågor har fördröjt den nödvändiga uppbyggnaden av europeiska konventionella och nukleära styrkor som ENSAMMA kan dominera den egna regionen.
Du skriver: ”bygg upp ett starkt nationellt defensivt krigsavhållande försvar, som inte hotar någon”. Gott så, men jag misstänker fortfarande att mina värderade meddebattörer, som säger ”starkt försvar” egentligen inte vill ha tillräckligt starka försvar i Europa för att göra Europa säkert. Det är lite ”Thage G. Peterson” över ropen på ett ”nationellt defensivt krigsavhållande försvar”. Europas länder måste kunna samverka i kollektivt självförsvar med grannländer. Svenska värnpliktiga i Afrika och Asien vore fel, men inte i Estland.
”Miljarder … till krigsindustri” vore fel om det bleve ogenomtänkt och korrupt, som du skrev. Men det är ”de obotfärdigas färdigas förhinder” att tala om hur ekonomiskt omöjligt riktiga försvar vore för Europa. Ni som argumenterar för att upprustningen vore omöjlig förklarar inte hur Tage Erlanders Sverige kunde vara kostsamt militariserat, och hur arbetande människor i Förenta staterna och Ryssland har kunnat bära upp stora militärstyrkor med sitt arbete och sina skatter utan att krossas.
Jan Arvid G!
Du skriver ”Utan ’eskalering’, det vill säga stegvis ökande hjälp till Ukraina, skulle Ryska federationen bara ha fortsatt att avancera tills hela Ukraina vore ockuperat och upphörde som suverän stat.” Att västsidan eskalerade kriget med mer och mer avancerade vapen är ett faktum. Kan du hänvisa till någon källa som säger att Rysslands avsikt var att invadera hela Ukraina? Har ryska regeringen (inte eventuella enskilda dumaledamöter) gjort något sådant officiellt uttalande?
Du skriver vidare att ”Min sida skulle säga att denna historieskrivning är fel, och att ett västligt sabotage av ett möjligt krigsslut inte hände.” Jag utgår från att du här menar Istanbulavtalet våren 2022. Men den f d israeliske premiärminister Bennet sa faktiskt att väst saboterade avtalet. ”In an interview to Israel’s Channel 12, Naftali Bennett said that his efforts as middleman between Moscow and Kyiv was almost a success with both countries agreeing to make concessions and call for a truce. However, he added that it did not happen as Western backers to Ukraine stopped it from taking place.”. Om han ljög så är frågan varför han skulle ljuga?
Ditt resonemang om EU:s misstag tycker jag spretar för mycket och hamnar vid sidan av diskussionen.
Försvaret av Europa är nu panikartat i fokus men att skapa ett gemensamt EU-försvar leder helt fel. För att få dessa och olika länder att samarbeta om ett försvar måste det ha ett huvud och det blir förmodligen Tyskland, Frankrike och Italien som kommer att leda detta. Övriga länder kommer att få anpassa sina egna försvar efter detta. Varje land kommer att få sina egna konflikter att hantera och därmed dra in övriga EU-medlemmar. Norge och Finland med arktisproblematiken, Polens historiska bindningar med Ukraina, Tyskland med bindningar till Balkan, de aggressiva baltstater granne med Ryssland o s v kommer inte att leda till något bra. Lägg därtill att sätta kärnvapen i händerna på t ex baltstaterna vore rena mardrömmen.
En enkel fråga till dig: tycker du att världen blivit tryggare sedan första atombomberna sprängdes över Japan? Om man tycker så kan man dra ut konsekvensen till att alla borde ha ett kärnvapen hemma i garderoben utifall att.
Till sist vill jag tillägga att även om vi har olika åsikter i många frågor (eller just därför) så var det stimulerande att läsa ditt inlägg.
Crister O!
Stimulerande, men kanske dessutom unikt? Finns något annan forum än lindelof.nu, varest motsatta åsikter om världspolitiken möts på lika villkor?
Åsiktsutbytena leder inte till enighet, utan till klarläggande av motsättningarnas natur. Vad är orsaken till att jag inte håller med dig? Du hänvisar ju till bevis, som du finner övertygande, som att förre premiärministern Naftali Bennett sade, att västmakter hindrade en vapenstilleståndsöverenskommelse 2022, och du frågar mig varför Naftali Bennett skulle ljuga? Du tycker också, att jag saknar bevis för mina utsagor. Du frågar mig huruvida jag har en ”källa som säger att Rysslands avsikt var att invadera hela Ukraina?”
För att motivera mitt svar vill jag citera detta du skrev: ”de aggressiva baltstater granne med Ryssland o s v kommer inte att leda till något bra. Lägg därtill att sätta kärnvapen i händerna på t ex baltstaterna vore rena mardrömmen.” Ditt sätt att tänka om ”aggressiva baltstater” är en felsyn, tycker jag. Men jag förstår att din uppfattning om Litauen, Lettland och Estland har formats av ditt mångåriga läsande och tänkande.
Till följd av mitt tänkande och läsande har jag en uppfattning om vissa tendenser i den ryska nationen, och jag har uppfattningar om Ryska federationens nuvarande ledande skikt, som gör, att jag finner det troligt, att Rysslands lednings avsikt var total ockupation av Ukraina, inte vapenstillestånd – utan att kunna bevisa mina teser för dig.
Skilda grunduppfattningar kommer vi politiskt aktiva medborgare att ha, tills världshistorien visar, vem som hade minst fel. Under tiden kan vi vinnlägga oss om att åtminstone inte förneka fakta.
Jan Arvid G!
Instämmer helt när du skriver att ”Åsiktsutbytena leder inte till enighet, utan till klarläggande av motsättningarnas natur.” och att lindelof.nu är en fin plattform för åsiktsutbyte och därtill kanske ganska unik.
Vad jag lärt när jag delar ut flygblad för Natomotståndet är att inte så mycket försöka övertyga utan istället be att vederbörande tänker igenom problemet och därefter ta ställning. Inbillar mig att det fungerar ibland.
Min grundinställning är att vara skeptisk mot stormakterna och att försöka förstå deras avsikter. Allt kan snabbt slå om precis som det vi ser ske nu. Med aggressiva baltstater avsåg jag endast de brösttoner de tagit till under senare år. Jag tror det är oklokt när man har att göra med en stormakt.
Jag tycker det var ett bra åsiktsutbyte, men tycker att vi inte kommer så mycket längre för tillfället.