I Lena Anderssons filterbubbla

Ur Lena Anderssons krönika 1 april i DN

Ovanstående är ett citat ur en intressant krönika 1 april i DN av Lena Andersson. Hon talar i den om att vi alla befinner oss i “filterbubblor” men berör också vad som gäller i just hennes filterbubbla.

Lena A på Uppsala stadsbibliotek 2 okt 2013 (Foto: K LIndelöf)

Först, hur ska man förklara begreppet “filterbubbla”? Kanske att det är “det urval människor (läsare) man omger sig med i sin intellektuella politiska orientering”, alltså det sammanhang där man stöter och blöter sina uppfattningar om samhället och världen.

Naturligtvis har intellektuella och politiska kotterier alltid funnits. Inte umgås man med alla, nej man väljer sina vänner, man svassar alltid i någon mån för personer för att nå fördelar. Ja så beter vi oss alla – i någon mån i alla fall.

Men har det blivit värre i det nya digitala medielandskapet? Ja, kanske det. Det är uppenbart att det som händer i mitt facebookflöde är helt annorlunda än i de flesta andra. Jag samlar på “vänner” som kan tänkas vara intresserade av denna blogg. Det är mitt enda mål. Andra är mycket mer personliga privata och känner alla i sitt flöde personligen och följer grupper man gillar, som i vilket kamratgäng som helst.

Den återkoppling man får från andra blir förstås olika till sin karaktär, men ofta ändå bekräftande och medhårsstrykande. Det jag får reda på genom Facebook präglas förstås helt av dem som sökt sig till min blogg. De som ogillar bloggen märker jag inget av. Jag får därför kraftig förstärkning av mina egna uppfattningar, vilket förstås är behagligt (med förstås som att kissa i byxorna…). Jag har skapat mig min egen filterbubbla. Det är alltså meningen.

Men, i min filterbubbla finns trots allt en viss dissonans. Den värnar jag ömt. Det som Lena Andersson berör i sin krönika tror jag är en sådan dissonans. Alltså, jag tror inte en sådan tankefigur skulle “lajkats” av alla. Jag inbillar mig att vaksamheten mot etnifierande identitetsfunderingar som det om “klassisk musik” skulle fått många att resa ragg.

Lena Andersson är alltså något mycket viktigt på spåren. Kulturidentifikation och särartssökande är högsta mode i hennes filterbubbla (den svenska kultureliten). Tankelagarna (som Strindberg kalla dem) är under omarbetning inom (kultur-)filterbubblan. Manegen krattas nu omsorgsfullt för ett maktövertagande på det intellektuella området – också. Jag citerar:

För den händelse etnonationalister en dag vinner även den formella makten i Sverige är bordet dukat. Deras tänkande är sedan länge sanktionerat, här stoltseras med ett brutalt och konfrontatorisk grupperande, med att snabbt koppla samman yttre karaktärsdrag med inre kvaliteter, att vid en okulärbesiktning avgöra om en människa är närande eller tärande, offer eller förövare.

Kan tyvärr inte koppla till artikeln som ligger innanför betalväggen inom Lena Anderssons filterbubbla.

  3 kommentarer for “I Lena Anderssons filterbubbla

  1. Leif Stålhammer
    2017-04-04 kl. 9:15

    Undrar vilka de där “många” som har svårt ta till sig musiken är. Skulle inte förvånas om det är så. Läser just nu Lars Noréns dagbok del tre som hugsvalelse från bl.a DN, AB, Expressen och liknande. Kan man säga så? Hugsvalelse från..?

  2. Knut Lindelöf
    2017-04-04 kl. 10:02

    Ha, ha… Så får man inte säga längre. Hugsvalelse är ju både bibliskt och ålderdomligt. Det finns ju andra ord: tröst, vederkvickelse, uppbyggelse, lindring, lättnad, lisa och hugsvalan. Vem har för övrigt sett hugsvalan? Den flyger på lätta vingar i oförståelsens växande rymder.

  3. Bengt Svensson
    2017-04-04 kl. 17:09

    Tänk vilka insikter man kan få av att lyssna på SVT. Äntligen begriper jag att anledningen till att jag har så svårt att “ta till mig” arabisk musik är att den är skriven av arabiska (bruna?) män och inte av vita kvinnor från sydsvenska låglandet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.