En sida av Mobergs författarskap som kanske inte uppmärksammas är de starka kvinnoporträtt flera av hans böcker innehåller. I Raskens är ju ”huvudpersonen” den indelte soldaten Gustav Rask. Men ju längre handlingen framskrider ju mer fäster man sig vid hustrun Ida. Vilhelm Mobergs mor, soldathustrun Ida var delvis en förebild och en hel del av handlingen hade Moberg fått genom sin far och hans soldatkamrater. Ida gjorde så starkt intryck på läsarna att Moberg var tvungen att skriva en uppföljare om henne!
I Utvandrarromanen är Karl-Oskar och Danjel i början framträdande figurer men när man slagit igen sista boken och tänker efter så är det nog två kvinnor man minns starkast: Ulrika, sockenskökan, den föraktade som blir prästfru med fin hatt i Amerika och Kristina som aldrig förlikar sig med det nya hemlandet och på så sätt tillhör förlorarna liksom Karl-Oskars bror Robert vars guld blir till sand!
Mycket av Utvandrarsviten präglas av ”entreprenören” Karl-Oskar, han som startar om med ”två tomma händer” fast som jägaren Nöjd påpekar är jorden stulen från indianerna. Jan-Erik Pettersson har i Ordfront magasin (dec -2014) mycket fint beskrivit detta som att ”Utvandrarromanen segrar genom att skriva två förlorares historia”. Själv tyckte nog Moberg också att Karl-Oskar var en tråkig typ som bara arbetar och planerar ständigt större hus för familjen. Moberg sa i ett tal i Växjö en gång att ”hade jag varit kvinna hade jag nog inte viljat vara gift med Karl-Oskar”.
Utvandrarböckerna representerar, som jag ser det, Moberg när han är som mest USA-frälst. Från sin ungdoms antimilitaristiska socialism förespråkar han på 50-talet att Sverige ska gå med i Nato, jagar ut kommunister ur Författarförbundet osv.
Men under 60-talet sker en omsvängning, inte bara i egna politiska ställningstaganden utan också i böckerna: Albert Carlsson i Din stund på jorden är en annan sorts människa än Karl-Oskar, för att inte tala om prästen i Vissefjärda.
Mer om det nästa gång!
< I Mobergs fotspår 2
Händelsevis läste jag de fyra böckerna i utvandrarsviten i höstas. Visst är Karl-Oskar enkelspårig. Goal-oriented skulle nog amerikanerna säga.
Danjel Andreasson mördas av indianer liksom hans sons hela familj. Hans hustru dog redan på Atlanten och hans lilla dotter efter landstigningen. Hans dräng Arvid dör av förgiftat vatten. Fina-Kajsas man dör under Atlantresan, hon själv i potatislandet och hennes hemlängtande, försupne son tar livet av sig. Lite hädiskt kan man undra om det inte varit bättre om hela gänget hade stannat hemma i Ljuders socken.
Romanen blev aldrig någon storsäljare i USA. Det sägs bero på att Moberg envist vägrade åka ut på den bokturné som den amerikanske förläggaren på amerikanskt vis organiserat. Författaren och hans roman förblev därmed okänd. Eller finns det någon annan förklaring?
Bengt!
Tack för din kommentar. Tyvärr vet jag inte så mycket om varför Utvandrarsviten inte blev nån storsäljare i USA, det du skriver känner jag inte till. Jag tror att frispråkigheten (Ulrikas fula ord)kan ha inverkat, Moberg själv nämner att han blev hårt kritiserad. Han var heller inte nöjd med att man förkortade och slog ihop de 2 sista delarna till en om jag minns rätt. Vill du veta mer får du nog kontakta Vilhelm Moberg-sällskapets ordförande Ingrid Nettervik, se Vilhelm Mobergsällskapet
Ulf!
En stor del av förklaringen du reser stavas Ole Edvart Rölvaag. D v s den norske författaren som gjorde säljsuccé med boken The Giants of the earth. Hans betydligt högre status än Mobergs, som professor, kan ha spelat in. T ex i lansering och mottagande.