Nu har jag hamnat i dåligt sällskap, faktiskt det sämsta som överhuvudtaget går att finna i detta land; ”en rasistisk svartskalles” vid namn Ahmed Rami. Jag är inte ensam, utan jag står där i skamvrån tillsammans med en rad personer som haft den dåliga smaken att kritisera en artikel av Andreas Malm på DN Debatt 2006-11-09, där han önskade tidningen Folket i Bild/Kulturfront en snabb död.
Vi som nu hamnat på listan över dödskallemärkta svenska antisemiter har åtminstone en sak gemensamt. Vi anser att debatt ska kunna föras även om kontroversiella frågor, samt att vi sätter den principen före politisk korrekthet.
Ahmed Rami är från Marocko. Han lär ha militärutbildning från hemlandet och har deltagit i två kuppförsök på 70-talet för att störta monarkin och införa islamisk republik i sitt hemland. I drygt 20 år har han nu energiskt verkat i Sverige för sina udda antijudiska idéer utifrån sin hemsnickrade plattform Radio Islam. Han varken respekterar eller följer svensk tryckfrihetsförodning. Han är en provokatör som förstår finessen med att även ha en massa historiskt intressant material på sin hemsida.
När han nu klipper våra texter på olika hemsidor och placerar dom på sin (Radio Islam) – utan våra tillstånd – ser det ut som han har oss i sitt stall. Det här är ”gefundenes fressen” för de sionistiskt sinnade i vår kulturelit, som just söker sätt att misstänkliggöra all verklig debatt om Palestinafrågan. Metoden är den klassiska ”guilt by association”. Ahmed Rami tjänar på detta sätt sionismen och hjälper inte palestiniernas sak en millimeter framåt.
Att jag nu hamnat i stolleburen känns lite kymigt, men jag kan bara hoppas att folk förstår sammanhanget.
Vår vän Ingemar Folke, mångårig FiB-jurist, åtog sig i tiden försvaret i målet mot Ahmed Rami. Själv anlitades jag för att inför rättens medlemmar läsa högt ur Ramis bok Vad är Israel. Det ansågs att Rami brytning var för stark. Detta ledde till att jag snabbt blev uthängd i Expressen som antisemit och anhängare av Ahmed Rami. Senare blev jag uppringd av Judisk Krönikas redaktör Jacki Jakobovski som ”rådde” mig att offentligt göra avbön. Han sa i förtäckta ordalag att han skulle se till att jag annars inte finge jobb som skådespelare. Mina besked att jag gjorde det av principiella skäl och att jag skulle göra det igen för yttrandefrihetens sak gällde inte i detta fall. Yttrandefrihet enligt honom gällde inte kritik av Israel. Den var alltså enligt honom dispositiv. Varje kritik av Israel betraktas som antisemitism.