åg det mesta av slutdebatten mellan huvudkandidaterna till EU-parlamentet på TV. Fem kvinnor och tre män, varav två på högerflanken och en i mitten. Liberaler och vänster var kvinnor. Ett undantag från den feministiska schablonen var rivjärnet Sara Skyttedal som tappert försvarade sin plats på högeryttern.
Det som förbluffar mig allra mest är kivandet och engagemanget om ingenting. Det är mediashow där de inblandade eldar upp sig så till den grad att de kanske tror att de gör någon nytta. Rent skrattretande blev det då Alice Bah Kuhnke drog till med att halva EU-budgeten ska satsas för att rädda klimatet. Det är ju helt riskfritt att kräva vad som helst i detta sammanhang, man kan alltid i efterhand säga att tyvärr nådde vi inte ända fram.
Att det inte är parlamentet som beslutar talar man inte om. Den lilla ynka procent, som några få ledamöter utgör bland över 700 övriga EU-parlamentariker är faktiskt helt ovidkommande. De kan möjligen opinionsbilda lite. Att delta i denna mediecirkus för ingenting är fan ta mig ovärdigt.
Det enda inflytande Sverige har i EU ligger inom ramen för vår egen konstitution. Alltså, genom att välja en riksdag som utser en regering som i sin tur deltar i EU:s verkliga beslutsprocess i kommissionen och ministerrådet.
Rolf Gustavsson är en av de främsta inom svensk Europajournalistik sedan tidigt 80-tal, Brüsselkorrespondent först för SVT och sedan för SvD. Han skrev i SvD 25 maj:
”Fortfarande är stats- och regeringscheferna EU:s herrar. I förhållande till dem är ledamöterna i EU-parlamentet i det närmaste helt maktlösa. EU är inte organiserat som en parlamentarisk demokrati. Ledamöterna i EU-parlamentet kan i första hand använda sin plattform för att agitera och bilda opinion, men om de långsiktigt vill påverka politiken måste de börja på hemmaplan.”
Vi på denna blogg som påtalar att EU-valen mest är medieshow är alltså inte ensamma. Samma sak framkommer som synes även i SvD.
Idag är valdag i Sverige. I varje TV- och radioprogram, vad det än handlar om, har man den senaste veckan blivit påmind om detta val och hur viktigt det är att rösta. Ingen programledare har missat ett enda tillfälle att påminna om det. Många påstår dessutom att temperaturen nu stigit, att folk börjat engagera sig och att allt pekar på ett valdeltagande på över 50%. Med den massiva infosatsning som nu genomförts är allt annat än ett ökat valdeltagande en katastrof. Det faktum att det inte finns ett Svexit-alternativ gör att valdeltagandet kommer att förbli lågt. Kom ihåg att allt under 80% är lågt och ett mått på klyftan mellan väljare och valda.
EU-valet gagnar inte demokratin, utan rör bara till begreppen. Men det är kanske det som är meningen.
PS. Har som S-medlem nu på morgonen fått ett mejl och ett telefonsamtal från Stefan Löfvén. Han ringde från ett Stockholmsnummer 08–700 26 51 som märkligt nog enligt Eniro går till Socialdemokraternas Hus AB i Östersund. Han bara pratade på, det gick inte att avbryta honom. Han ville helt enkelt inte lyssna.
”Det som förbluffar mig allra mest är kivandet och engagemanget om ingenting. Det är medieshow där de inblandade eldar upp sig så till den grad, att de kanske tror att de gör någon nytta.”
Vad erbjuds de arbetande människorna i EU annat än detta? Vad erbjuds de som sedan 1970-talet sett nedrustningen av ”folkhemmet” till förmån för de få personerna ”upstairs”? Skådespel erbjuds de. De till och med uppmanas tro att detta skådespel är viktigt för deras framtid. Det är mig en tröst, om än en ganska klen sådan då jag är otålig, att se att allt fler människor i Europa inte nöjer sig med skådespel.
Bra där, Knut.
”Han ville helt enkelt inte lyssna”.
Nä. Just det. Vem är förvånad?
En annan poäng kan man få i DN idag. En röst på ett svenskt parti innebär också stöd för hela den europeiska partigruppen i EU-parlamentet:
Statsvetaren Magnus Blomgren vid universitetet i Umeå gör en rangordning.
– Utgångspunkten måste vara att i första hand försöka titta på vad europeiska partigruppen tycker. Sedan enskilda kandidaten och i sista hand partiet i Sverige, anser han.
Alltså bör de som röstar i Sverige också undersöka vilka andra partier i Europa de kommer att stödja med detta. Är det något som mediernas valpropaganda gjort klart för svenska folket?
Jag har fått påpekat för mig att följande mening måste förtydligas:
”Den lilla ynka procent, som några få ledamöter utgör bland över 700 övriga EU-parlamentariker är faktiskt helt ovidkommande.”
Självklart är en vald delegat i en stor folkvald församling alltid obetydlig, vilket vi måste acceptera i representativ demokrati. Men i EU-parlamentet blir detta extra påtagligt. 28 länder ska dela på 751 platser (med Storbritannien kvar). Sverige har 20 som delas upp på olika partier och som sedan ska in i den konstiga gruppgemenskapen i denna enorma församling.
Fi har haft 1 mandat som ingått i den stora Socialdemokratiska gruppen. Först ska man tröska fram sina förslag i gruppen och sedan genom utskott och parlament. Att räkna ut inflytandet i en procentsats klarar jag inte. Men mycket liten är den, ja rent mikroskopisk. Är det värt pengarna kan man också fråga sig? Och den galna flyttkarusellen mellan Strasbourg och Brüssel… Men det är andra frågor.
Alla medier ägnade en stor del av sin energi åt att i detta ”ödesval” drevledes hålla igång frågan om huruvida chauffören Peter Lundgren gått bröstgänges tillväga under en privat tillställning. I dag river jag mitt röstkort och säger åter nej till Reformismen-Utopismen – Stefan Löfvens tänkande. Jag legitimerar inte EU-eländet med min röst. Inte ens om jag finge 4500kr i månaden i kontorspengar skattefritt och utan krav på redovisning. Fru Björk med hög svansföring i frågan visade sig förvånansvärt kreativ. Men det är som Bildt sa: bara vi får in Sverige i EU så sköter resten sig själv, ungefär som peristaltiken hos Boaormen.
Knut L!
EU har 508 miljoner invånare, Sverige 10 miljoner. Vi utgör alltså bara nästan 2% av EU:s befolkning och borde då bara besätta 14-15 av de 751 mandatplatserna. Men vi har 20, alltså klart mer än vad vi enligt diskussionen ovan vore ”berättigade” till! Det kan bara bero på att små länder gjorts överrepresenterade (liksom de små delstaterna vid elektorsvalen i USA).
Så EU har verkligen ”ansträngt” sig för att göra valen så demokratiska som möjligt, eller åtminstone få dem att se ”demokratiska” ut.
Tyvärr har jag aldrig sett någon diskussion om denna politik (att överdriva små valmanskårers inflytande) är ”bra” eller ”dåligt”. Vad jag hört är att den är ”dålig” eftersom den förde Trump till Vita Huset. Men är det så vi politiskt medvetna demokratiskt sinnade ska diskutera?
Malin Björk bor i Bryssel och har tagit ut traktamente precis som belgare som bor där. För hennes del blir det ett omvänt traktamente, d v s när hon reser till Sverige, vilket hon tydligen gör rätt ofta. EU-parlamentarikerna har orimliga ersättningar men det är en annan sak.
Jag hade inte tänkt rösta men då denna sent insatta medieattack mot Fru Björk fått V att backa mer än 3% tänker jag gå nu och rösta på henne.
Lyssna på Medierna:
Någon granskning av övriga toppkandidater har jag inte hört att Mikael Grill Pettersson gjort.
Ett annat argument för EU-valets betydelselöshet var så kontroversiellt att jag måste testa det på några goda vänner innan jag vågade släppa det: andelen kvinnor.
I ett perfekt Sverige skulle i genomsnitt 50% av alla poster innehas av män och 50% av kvinnor. Om i ett EU-val 5 kandidater är kvinnor och 3 män är det inget att göra väsen av, det faller inom den slumpvisa marginalen.
Nu är inte Sverige perfekt varför bara säg 33% av alla poster innehas av kvinnor. Och då blir 5-3 till kvinnornas fördel statistiskt signifikant, likaså fördelningen 10-10 av svenskar i EU-parlamentet eftersom i icke-perfekta Sverige betydelsefulla poster innehas av en större procentandel män än kvinnor.
Missförstå mig inte. Posterna har inte blivit mindre betydelsefulla för att kvinnorna är många, utan kvinnorna har ”tillåtits” bli många därför att posterna är, eller har blivit, mindre betydelsefulla. Hade platserna i EU-parlamentet varit betydelsefulla hade vi nog sett 5-6 män kandidera och 2-3 kvinnor.
Stålhammer!
Är det inte hela 45.000 dom får i handen skattefritt per månad?
Jo, det kan du kanske ha rätt i – rent matematiskt. Har nu övervarat valvakan och konstaterar att alla jublar eller är nöjda utom Fi. Liberalerna jublar över sina 4,086%. Det gick inte riktigt så dåligt för EU-entusiasterna som de själva väntat sig. Klimathotet har fått betydelse i västra EU (fr a Tyskland) vilket gynnat Die Grüne. De som kallar sig vänster har stått still eller tappat mark. Brexitpartiet i Storbritannien har över 30% och blivit största parti och får nu in med en massa personer som ska få ut sig själva ur EU. Inget har ändrat på EU:s kritiska läge. Sveriges andel av EU-parlamentet är 20/751=2,66% – inte så värst mycket att skryta med.
Så här ser den nätta belöningen ut för ett jobb vars meningsfullhet är försumbar.
SEK 95.000:- i lön (64 000 efter skatt)
SEK 65.000:- i skattefria traktamenten (behöver ej visa kvitton)
SEK 67.000:- dagtraktamenten då arbetet sker utanför Bryssel eller Strasbourg.
Åh, vad jag saknar Gråkappan och hans reduktion. Kanske nästa 1 maj kan enas under följande paroller:
Leve reduktionen!
Leve Gråkappan!
Gula västar mot det nya frälset!
För djävulen! Jag tror du har rätt Palm! Hoppas nu bara att de är försiktiga och bara köper nyttiga saker för den slanten. Men vi skall inte vara småaktiga och kräva en massa kvitton å sånt. Vi måste lita på de folkvalda… eller hur? De litar ju på oss! Det går bra för regionen Lövenien.
”Leve reduktionen” är en mycket bra paroll. Men varför begränsa den? Varför inte framföra ett LEVE för en reduktion av hela Sveriges lilla ofantligt rika kapitalistklass?