Svetlana Tichanovskaja under ett besök i den amerikanska senaten knappt ett år efter valet. Hon hade då inget synligt stöd i hemlandet.
Dagens Nyheters debattredaktion erbjöds i dag (11/9) denna replik på en artikel av årets Anna Lindh-pristagare – den vitryska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja – men tackade nej. I texten använder jag de mer politiskt korrekta vitryska namnformerna men det hjälpte tydligen inte.
I samband med att hon på måndagen tilldelas årets Anna Lindh-pris manar Svjatlana Tsichanouskaja på DN Debatt till hårdare press mot Belarus och ökat stöd till det oppositionella civilsamhälle hon företräder. I artikeln säger hon sig också ha vunnit presidentvalet för tre år sedan.
Det sistnämnda är en ren fabrikation. I mitt dåvarande arbete följde jag noga de händelserna. Officiellt fick Lukasjenka 81 procent av rösterna och Tsichanouskaja 10 procent. Ett oppositionellt valövervakningsinitiativ fick ned siffrorna till 62 mot 25 procent. Den liberala ryska tidningen Vedomosti räknade sedan om detta till 51 mot 38 procent. Den tidigare gurun i oppositionell belarusisk opinionsmätning Oleg Manajev menade att Vedomosti nog kunde ha rätt men att man omöjligt kunde vara säker.
Det revolutionsförsök som följde krossades delvis, som Tsichanouskaja säger, med våld och rättslig repression. Men att försöket skulle ha varit fredligt motsägs av mängder av videomaterial från det initiala skedet, då protesterande gick till angrepp mot polisen. Hennes egen make – den ”politiske fången” Siarhej Tsichanouski – hade själv drivit på för sådan konfrontation.
Efter den våldsamma urladdningen vidtog fredligare och mer omfattande demonstrationer där främst Minsks urbana medelklass deltog. Myndigheternas huvudsakliga strategi var då att vänta ut dem, vilket fungerade.
I dag företräder Svjatlana Tsichanouskaja sannolikt en mycket liten del av det belarusiska samhället, och är helt beroende av stödet från Väst. Årets Anna Lindh-pris är en del i detta stöd. Liksom senare års Nobel- och Sacharovpriser till olika belarusiska och ryska mottagare handlar det ytterst om att åstadkomma maktskiften i de berörda länderna, vare sig sådana gagnar befolkningarna i dem eller inte. Detta har varit en del av vår politik under årtionden och är ett av skälen till kriget i Ukraina och att vi nu alla står på tröskeln till en potentiell kärnvapenkatastrof.
Kommentar 11/9: När jag nu i stället lägger ut denna text på Substack slår det mig att jag för tjugo år sedan var med på ett möte med just Anna Lindh – och då själv riktade uppmaningar liknande Tichanovskajas till henne. Även Polens utrikesminister var med på det mötet. Nå, vårt offentliga rum är nu hermetiskt tillslutet i de här frågorna, så det hade nog inte gjort någon skillnad att hänvisa till den erfarenheten. Mer om Vitrysslands misslyckade revolutionsförsök 2020 har jag skrivit här och det berörs även i mitt samtal med Vjatjeslav Bobrovitj.
Och naturligtvis är det även amerikanskt stöd som backar upp även henne som de fullskaligt med vapen- och teknologiexport stöder det framprovocerade s k ”försvaret” av den ukrainska staten som denna formerats under de senaste drygt tjugo åren. Med nazibataljoner i armén och öppna Stepan Bandera-hyllningar på gatorna!
I dag har MLP (hustrun /Redax) och jag varit och handlat lite bröd, konserver och annat godis i vår ryska affär på Svartbäcksgatan här i Uppsala, för att visa lite solidaritet!
Hur kan en pristagare vara ”illegitim”? Man kan bara vara illegitim, om där finnes en lag för tillsättande av en post eller dylikt, eller om man icke uppfyller de lagliga fordringarna på äkta börd. Anna-Lindh-priset är en privatsak, som delas ut efter beslut av Lena Hjelm-Wallén och andra enskilda medborgare.
Självklart är pristagaren legitim förutsatt att allt gått till enligt stiftelsens stadgar.
Sen kommer lite olika siffror på valresultatet . Det är väl lätt att inse att minst två av dem är falska och det kan mycket väl vara alla tre uppgifterna. Stalin sa en gång att det viktiga inte är hur man röstar i ett val utan hur man räknar rösterna!
Och ett fritt val är också yttrandefrihet från kandidaterna före valet och jämlika villkor.
Jan Arvid G
Sökte ordet illegitim på Svenska Akademins ordlista och fick följande svar:
”il·leg·it·im [?i´m] adjektiv ~t ~a • olaglig; oberättigad; utomäktenskaplig”
Om vi förutsätter att Svetlana Tichanovskaja inte vare sig begått ett brott när det gäller priset eller haft en utomskaplig relation så återstår oberättigad.
Sökte alltså vidare på oberättigad och fick detta svar:
”o·be·rätt·ig·ad adjektiv oberättigat se även:berättigad”
Sökte då på berättigad och fick följande svar:
”be·rätt·ig·ad adjektiv berättigat ~e • välgrundad; som har viss rätt: ?berättigad kritik”
Slutsats illegitim behöver inte betyda vare sig olaglig eller att Svetlana sysslat med någon form av hanky panky på Minsks obskyra hotell utan kan helt enkelt betyda att något inte är välgrundat.
Jag uppfattar nog illegitim som ett betydligt hårdare ord än oberättigad. Men oavsett så återstår att förklara varför hon skulle anses som illegitim för priset. Den kommitté som står bakom gör väl sina bedömningar och det kan väl i sig kritiseras av den som tycker så, men det blir knappast illegitimt förutsatt nu att inte utnämningen bryter mot stadgar i priset. Hur många röster hon fick i valet har väl ingen direkt betydelse, jag uppfattar det som att hon fick det för att ha stått upp för demokrati i ett land där det uppenbarligen finns ett demokratiunderskott.
Så kan man inte använda ordböcker och ordlistor, Sven A. Man kan inte hoppa från en artikel till en annan, tills man kommer till önskad betydelse.
Min mor bevisade med din metod, att livet är en potatis: ”Livet är en strid, striden är en kamp, kampen är en häst, hästen är en drasut, drasuten är en knöl, knölen är en potatis; alltså är livet en potatis.”
I stället behöver man skaffa belägg på, hur ett ord används. Jag brukar gå till SvD:s och DN:s arkiv, och samla belägg, när jag undersöker ett visst ord. Ordet ”illegitim” används, när det finns någon regel eller rättesnöre för huruvida en person eller ett sakförhållande borde tillåtas ha sin nuvarande position eller ställning.
Anna Lindh-priset ”syftar till att uppmuntra i första hand kvinnor och ungdomar som i Anna Lindhs anda har modet att bekämpa likgiltighet, fördomar, förtryck och orättvisor så att människor kan leva ett gott liv i en miljö där de mänskliga rättigheterna efterlevs. Pris delas alltid ut som uppmuntran för det arbete som en person eller organisation utför.” En prisjurys omdöme om huruvida en mottagare uppfyller kriterierna eller ej, kan icke vara illegitimt, om juryn inte uppenbart åsidosätter stadgarna. Mottagaren behöver inte representera en stor del av ett lands politiska opposition.
Tobias L hade i tankarna, att Svjatlana Tsichanouskaja vore orepresentativ för oppositionella vitrutenier, och att hon mottoge utländskt stöd. Det innebure icke, att ett pris för ”modet att bekämpa likgiltighet, fördomar, förtryck och orättvisor” vore illegitimt.
Ok, Jan Arvid G, om jag nu inte kan hoppa från artikel till artikel i Svenska Akademins ordlista så hade det ju varit spännande att se dina egna resultat efter att ha hoppat mellan
”SvD:s och DN:s arkiv, och samla belägg, när jag undersöker ett visst ord”. Det gällde alltså ordet ”illegitim”. Ordet härstammar i och för sig från det latinska legitimus, ’laglig’, som är en avledning av lex (med genitivformen legis), ’lag’ men jag skulle samtidigt påstå att ordets konnotation förändrats sedan romarriket.
Skulle betydelsen bara vara ”laglig” så får jag väl tacka mina laglydiga föräldrar som gjorde mig till en legitim son.
Sven A!
Mina ”egna resultat” när jag undersökt belägg i SvD:s och DN:s arkiv är att alla skribenter det senaste årtiondet ger ordet ”illegitim” betydelsen som jag angav 2023-10-02 klockan 2:29. En utskrift av materialsamlingen bleve några tusen ord lång.
Betydelseförändringar har skett, men inte därhän att Anna Lindh-pristagaren skulle vara ”illegitim” som pristagare. Tobias L (och rubrikskrivande redaktören?) tänkte på något annat, nämligen att pristagaren enligt dem inte kan göra anspråk på att vara en ”legitim” företrädare för stora mängder vitrutenier. Det kan man hävda, men prisjuryns subjektiva bedömning att pristagaren modigt arbetat för en berömlig sak, kan inte vara illegitim. Bara om juryn bryter mot prisets stadgar.