Den 6 april 2017 attackerade USA med Tomahawkmissiler från fartyg i Medelhavet en syrisk flybas. Donald Trump talade till det amerikanska folket och förklarade att den syriska regeringen gjort sig skyldig till krigsbrott genom att använda kemiska vapen mot kvinnor och barn.
Redan dagen efter missilattacken anmälde organisationen Protect Democracy (PD) Trumps agerande som ett brott mot konstitutionen, då administrationen inte fått klartecken från kongressen för ett angrepp mot den suveräna syriska nationen. Sedan dess har organisationen jagat ansvariga i försvarsdepartementet, utrikesdepartementet och justitiedepartement för att få ut handlingar som visar hur Trump motiverade sitt beslut utifrån konstitutionen och annan lagstiftning.
Efter att PD anmält departementens vägran att lämna ut handlingar till en federal domstol har nu ärendet hamnat i domstol. Denna domstol har genom domaren Christopher Cooper gett PD rätt. De har rätt att få ut handlingarna – efter viss sekretessbedömning från departementen – och domstolen har dessutom påtalat att handläggning av ärendet ska ske skyndsamt.
Trump riskerar impeachment
Vita Huset har konsekvent hävdat att…
the Constitution gave the president the right to act in the situation and suggesting that prior presidents had carried out similar actions without congressional approval.
Domstolen menar:
(… legaliteten för attacken enligt internationell rätt var dock tveksam, eftersom det inte fanns någon samtycke av någon internationell organisation som Förenta Nationerna eller Nato och det verkar inte finnas något överhängande hot mot USA.)
PD:s jurist Alison Murphy säger sig vara nöjd med domstolsbeslutet. Hon hänvisar till kongressens historiska roll som vågskål gentemot den verkställande politiska makten.
(Därför måste kongressen återupprätta sin auktoritet nu och inte vänta tills ett farligt beslut fattas med kongressen och amerikanska folket utelämnade i mörkret.)
Murphy menar att domstolens beslut visar att de demokratiska fundament som maktdelningen utgör gäller även om…
… the Assad regime have committed terrible abuses, President Trump is constrained by the law, and ows the American people an explanation of his legal authority for ordering these strikes, or for any new military strike forward.
(… Assadregimen har begått hemska övergrepp, så är president Trump bunden av lagen och är skyldig det amerikanska folket en förklaring av sin rätt att beordra dessa tillslag eller för eventuella nya militära tillslag framöver.)
Den här juridiska processen mot Trumps agerande är relativt okänd liksom det faktum att president Trump för det här riskerar riksrätt (impeachment). Många bedömare menar att han redan uppfyllt kriterierna för att formellt kunna avsättas. Detta under förutsättning att någon väcker frågan och driver den, vilket verkar svårt att se i dagsläget.
Detta fatala misstag, att spontant i sin upprördhet över att barn och kvinnor dödats i kemgasattacken (som påstods vara utförd av Assad) och med det bräckliga juridiska och folkrättsliga underlaget, skjuta iväg missiler mot en suverän stat, är utan tvekan en överträdelse av både den amerikanska konstitutionen och folkrätten.
Många var mycket kritiska och hävdade att när de juridiska kvarnarna efter hand skulle börja mala, så skulle Trumps dagar vara räknade.
Den pensionerade Generallöjtnanten Patrick Lang, som även arbetade som säkerhetsrådgivare, slog redan dagen efter missilattacken fast att det inte var troligt att Trump skulle kunna bli kvar som president mandatperioden ut.
[…] first line troops always know the truth. The facts will eventually come out. Trump will most likely not finish his term as president. He will be impeached.
(Jag tror att när kongressen presenterats alla otänkbara fakta som han ignorerade och avvisade underrättelser som inte understödde myten att Syrien attackerade med kemiska vapen
[…] första linjens trupper är alltid närmast sanningen. Fakta kommer så småningom att läcka ut. Trump kommer sannolikt inte att avsluta sin mandatperiod som president. Han kommer att bli bli ställd inför riksrätt.)
Det var nationella säkerhetsrådgivaren McMaster som föreslog missilattacken.
Relationen mellan president Trump och McMaster har periodvis varit hårt ansträngd och beskrivits av den erfarne journalisten Eli Blake på Bloomberg. Blake påstår t ex att McMaster personligen ringde upp Sydkoreas president och försäkrade honom att landet inte skulle behöva betala för antirobotsystemet THAAD, trots att Trump tidigare låtit meddela att sydkoreanerna var tvungna att bidra med halva kostnaden. McMaster hade med detta tydligt visat sydkoreanerna att Trumps påstående inte var USA:s officiella politik, alltså att någon annan än Trump egentligen bestämde.
Enligt Blake var det här inte heller första gången sådana här situationer uppstått.
(… detta var inte en isolerad händelse som Trump har klagat över inför McMaster i diskussioner i den innersta kretsen, om dennes undergrävande av presidentens auktoritet.)
Vid olika tillfällen har Trump rasat av ilska och inför öppen ridå vrålat mot McMaster. Och så har det rullat på med ömsom utbrott och ömsom översvallande beröm åt generalen för säkerhetsbedömningar av högsta kvalité.
Enligt Blake var det McMaster som förde in Trump på tanken att avfyra missiler mot den syriska flygbasen, vilket snabbt vann partiövergripande stöd i Washington.
Det här är den viktigaste orsaken till att presidenten i realiteten redan är en marionett eller ”lame duck”, som helt och hållet styrs av ”komplexet”, Pentagon och de olika säkerhetsorganen.
…
Främsta källor: The Interceptor, RT, New York Times och Courthouse News
Skeptisk till att de avsätter honom. Efter valvinsten började ju omvändelsen under galgen för Trump, tal om fred och överenskommelser var borta, USAs utrikespolitik fortsätter längs en linje utan att minsta snedsteg. Han fick en ”national security briefing” och frågan om han ville vara Nixon eller Reagan. Han valde inte att bli Nixon.
Nu är jag ingen expert på amerikansk lag, men det räcker med att det finns ett ord, ”interests”, någonstans i lagen för att han skall kunna segla hangarfartyg ut och in genom den luckan i lagen. Säkerligen är presidentens uppgift att skydda amerikanska ”intressen” mot både det ena och det andra.
Martin!
Håller med dig om att det inte finns något intresse av att avsätta Trump. Han sitter som lame duck och tjänar väl sin roll för vapenindustrin och krigshökarna i kongressen samt de olika säkerhetsorganen.
Dock kan saker hända som gör situationen ohållbar till följd av den irrationella och störda person han ger intryck av att vara, som gör att han måste väck och då åker han väck.
Men politiken ligger fast. Organisationen PD visar på det hopp som ända finns med, då menar jag det djupa grundläggande demokratiska
fundament som landet är byggt på.
Fler steg i den riktningen önskvärd för att bryta den totalitära utveckling som sker just idag med uppenbar risk för en fascistisk utveckling.
Hittills har jag ganska lättvindigt och mest på känn hävdat att Trump sitter kvar minst till 2020. Men typiskt är också att jag, som sällan gräver djupt i nyhetsflödet, får den här historien från en svensk blogg. Tack Hans!
Vad som talar emot riksrätt är några av dina egna citat:
”Detta under förutsättning att någon väcker frågan och driver den, vilket verkar svårt att se i dagsläget” och
”…att presidenten i realiteten redan är en marionett eller ”lame duck”, som helt och hållet styrs av ”komplexet”, Pentagon och de olika säkerhetsorganen”
Alltså en ineffektiv fågelskrämma eller dålig skådis, som drar till sig ”oppositionens” ruttna tomater, medan allt annat fortsätter som vanligt.
Bengt!
Din sammanfattning ansluter jag mig till. Det är nog lättare från distans att plocka fram information än om man är mitt i smeten. Båda perspektiven behövs.
Samtidigt är just en organisation som Protected Democracy och den juridiska process de driver och domstolens slutsatser och agerande förhoppningsfull som motgift till de totalitära strömningar som jag menar just nu kopplat greppet om det starka demokratiska fundament som är USA:s grund.
Det pågår ju domstolsprocesser även mot den saudiska regimen från anhöriga till medborgare som föll offer för 9/11 2001. Detta misslyckades Obama att stoppa då kongressen mot administrationen vilja godkände en domstolsprocess mot den saudiska staten.
Just den här traditionen är kanske USA:s räddning på sikt, arvet från Jefferson, Franklin och alla andra historiskt tunga intellektuella personer som fortfarande har betydelse på utvecklingen.
Jag tror inte det hänger på några speciella individer utan att de amerikanska nybyggarna hade med sig över från Europa en övertygelse att den dömande makten skulle vara oberoende av staten. Detta hade de fått med sig från de brittiska öarna, som i sin tur fått det med vikingarna och deras tradition med skrivna lagar och skipande av rättvisa vid ting.
Tänk på det alla ”svenskar” och andra nordbor. Vi gjorde vår insats i världshistorien för så där tusen år sedan, genom tron på Lagens makt och alla nordiska ord i det engelska språket.
Hans A!
En gång var denna teori kontroversiell. Vi kan väl idag konstatera att den är bekräftad.
Martin!
I stora drag är det nog så. Amerikansk deckare med ”bad cop and god cop”.
Men ibland finns verkliga konfliker inom DT-administrationen. Dessutom upprepade konflikter med kongressen.
När det gäller Iran visar sig en reell konflikt i förhållande till en rad ledande demokrater so John Kerry som liksom ett flertal andra kongressledamöter från båda sidor, som vill hålla fast vd JCPOA mellan de fem stora i säkerhetsrådet plus EU, medan DT ensidigt vill bryta avtalet.
Att en rabiat Iranhatare till president (i princip en ”lame duck”) häver ett multilateralt avtal unilateralt gör att han kan ställas inför riksrätt – när/om Pentagon, CIA och kongressen anser att det behövs.
I Sunday Times igår jämförde Neill Ferguson USA och Trump med Romarriket och någon av dess kejsare vid undergångens brant (betalskyddad).
”Nyhetsbanken” har en bra artikel om det här: ”USA imperiets fall –och det kan gå fort”. De 10-20 år det talas om tror jag är för långt, 5-10 verkar rimligare.
Har läst artikeln tidigare och kan bara instämma i de böjningar och slutsatsen hos författaren, att detta det sjuttionde imperiets nedgång och fall kommer att ske snabbt som du anger, ungefär 5-10 år, inom vissa områden som handeln av olja så är petrollarn redan i gungning.
Inom två år betalas merparten av all olja med Yuan eller det egna landets valuta samt med möjlighet att erhålla guld i stället.
Samtidigt tickar en annan bomb i det amerikanska samhället, den sociala katastrof som ökar dag för dag och timme för timme med enorma konsekvenser.
Faktum är att USA är det enda landet i världen där medellivslängden minskar. Även de utsatta länder som har låg livslängd så ökar den varje år. Befolkningen växer oavsett initialvärde.
Förutom att USA häromåret minskade sin genomsnittliga livslängd så har de urusel hälsovård, droger och kriminalitet och annan social utslagning. I kombination med supermaktens militära aggression världen över, är det bäddat för en ökad fascistisering av USA.