Inte bara om Stalin…

Vinjettbilden till min första artikel på lindelof.nu “Putin – en ryska Fälldin?”

et är i dagarna exakt fem år sedan jag började medarbeta här på lindelof.nu. Det stämmer till eftertanke och de senaste dagarna har jag funderat på hur det hela började.

När jag gick i pension vid juletid 2011 bodde min hustru och jag i Kontiolahti i Norra Karelen, en timmes bilresa från ryska gränsen. Det var inte långt från den finländska delen av bilvägen mellan St Petersburg och Murmansk som många ryssar föredrog eftersom den var bättre än den ryska motsvarigheten. Det var här i Karelen som jag också insåg St Petersburgs enorma storlek och betydelse. Vi bodde så att säga i dess finländska förorter.

Flytt till Sverige
Det som så småningom började komplicera tillvaron borta i Karelen och som gjorde att vi började leta hus i Uppsalatrakten var att ett barnbarn var på väg i Sverige! 2013 flyttade vi till Sala för att därifrån leta fram ett lämpligt hus i Uppsalatrakten. 2014 slog vi oss ner i Storvreta norr om Uppsala.

Det här var januari 2014 och i Ukraina pågick den så kallade “Majdanrevolutionen” för fullt. I slutet av februari tog ryssarna över Krim som den 11 mars utropade sin självständighet. Men det dröjde ytterligare några dagar innan jag insåg hur allvarlig situationen var.

Det var den 14 mars 2014 som min inre alarmklocka började ringa

“I hear the sound of distant drums
Far away, far away
And if they call for me to come
Then I must go…”

Det var Olle Wästberg som i Svenska Dagbladet varnade för “rysk propaganda”.

“Sverige behöver en strategi mot rysk propaganda […] Nu ser vi ett klassiskt propagandakrig av det slag som funnits vid tidigare krig och konflikter. I Sverige är vi tämligen oskyddade mot den medvetna desinformationen. När Styrelsen för psykologiskt försvar lades ner sades det att dess uppgifter skulle tas över av andra. Så har knappast skett…”

Inte “snuvige Sixten”
När vi bodde i Kontiolahti kunde vi utan problem ta del av “Russia Today”. Det var kul att se att ryssarna blivit lika snärtiga i sin propaganda som västvärlden. Borta var kulturen från 50-talet med “Snuvige Sixten”, Sixten von Gegerfeldt (1894–1974), som lät som om han satt i trång låda i Moskva. Men budskapen som sådana lämnade mig ganska oberörd. Vid flytten till Sverige förlorade jag kontakten med RT. Ett noggrant följande av CNN, SKY och BBC gav samma information. SVT ser jag bara på för att ha koll på vad den svenska Öfverheten för tillfället pytsar ut till sina undersåtar.

Gamla “Radio Moskvas” logo och den nya moderna “Russia Today” studion.

Det var en alldeles utmärkt artikel som Wästberg skrivit, men med en del ord utbytta kunde den lika gärna ha kunnat varna för propaganda från väst.

Propaganda versus desinformation
Det som fick mig att “gå i stabsläge”, som det heter på modern svenska, var tre saker:

  1. Wästberg varnade inte främst för “desinformation” utan “propaganda”, och det är en viktig distinktion. “Propaganda” behöver inte vara lögnaktig, ja den är som mest effektiv när den talar sanning. Vad Wästberg ville förekomma var alltså ryska “sanningar”.
  2. När Wästberg skrev artikeln hade vi inte sett så mycken rysk “propaganda”. Krim hade som sagt just förklarat sig självständigt och konflikten i Donetsk/Lugansk låg ännu en månad framåt i tiden. Det som dominerat var västpropaganda till stöd för “Euromaidan” d v s USA:s, EU:s och Natos uppfattningar.
  3. Wästberg hade begått ett taktiskt missgrepp genom att vara för het på gröten, vara för tidigt ute. Syftet, att bereda vägen för västerländsk desinformation, lyste igenom alldeles för tidigt, innan man skymtat någon nämnvärd rysk.

Vi alla som följt USA:s utrikespolitik de senaste 15–20 år har kunnat notera hur den ofta misslyckats och blivit mer och mer desperat.

Aggression från svaghet?
Nu slog mig en gammal sanning från 70-talets kurser i “marxism-leninism”: imperialistmakter blir som farligast när de är, eller känner sig, undergå försvagning. Då börjar de slåss för sina liv. Det var inte klart för mig om USA:s politik i t ex Europa överhuvudtaget hade ett syfte, eller bara var destruktiv, förstöra och trassla till det för andra. Observera att detta var långt före Trump.

Jag beslöt nu att ge mitt bidrag till att förhindra ett tredje världskrig. Det kan låta vanvettigt naivt och pretentiöst, men jag menar förstås inte att stoppa världskriget på egen hand. Som 40-talist hade jag gjort värnplikt och på så sätt givit mitt bidrag till att hindra ett krig mot Sverige. Jag visste att jag nu, 2014, på samma sätt inte var ensam utan en av flera “soldater” i de politiska skyttegravarna. Ju fler vi blev desto säkrare var det att vi skulle segra.

På “Nyhetsbanken” och “8 Dagar”
På Stefan Lindgrens Nyhetsbanken gick jag den 28 mars ut med ett debattinlägg “Sverige skyddslöst mot propaganda”, som instämde i Wästbergs ord, men hävdade att hotet kom från väster.

Några dagar innan hade jag värmt upp mig med ett par betraktelser om Sven Hedin som svängde från goda relationer med Tsarryssland till fientliga och en kommentar till en jämförelse mellan Putin och Stalin.

I en insändare den 14 maj till mitt gamla liv- och husorgan Folkbladet i Norrköping pekade jag ut ett färskt exempel på propaganda eller snarare desinformation från väst. Det hade i slutet av april rapporterats att en handfull “OSSE-officerare” bland annat en svensk, hade kidnappats  av ryska separatister i östra Ukraina. De anklagades för att ha rekryterats av Kiev för att spionera. När man gick in på OSSE:s hemsida eller svenska Försvarsstaben stod det ingenting om någon kidnappad svensk officer. I det ursprungliga TT-telegrammet hade det dock stått att officerarna var “från OSSE-länder”, vilket media vilseledande omtolkade som “OSSE-officerare”.

Den 30 juli 2014 publicerade jag ett av mina “tyngre” inlägg på 8 Dagar där jag jämförde situationen med “Operation Barbarossa” 1941, fast i “slow motion”.

I augusti samma år började jag medverka i lindelof.nu eftersom den sajten var lite mer tolerant med att använde lite humor då och då. Detta bidrag, liksom mina senare skriverier från Ryssland, Ukraina och Vitryssland har inte varit avsedda att komma med några jättelika avslöjanden utan snarare “avmystifiera” länderna och folken och om möjligt “avdemonisera” deras politiska ledare.

Från demonstrationen 1 maj och firandet av “Segerdagen” 9 maj 2016.

En ny titt på Gustav III
Under 2016 levererade jag några artiklar till alliansfriheten.se som jag känner mig nöjd med. I “Var Sveaborg en försvarsfästning” pekade jag på myten om den som ett “försvar” emot Ryssland, när den snarare fyllde en aggressiv funktion. Detta ledde till fler artiklar där jag  analyserade Gustav III:s krigspolitik och förhållande till Finland.

Gustav III visade sig  vara en förvånansvärt modern aggressor med ett sinne för propaganda som är värd all beundran.

Inte ensam i kampen
Detta var alltså min moraliska, politiska och intellektuella värnplikt. Liksom jag inte hade  varit ensam värnpliktig i skyttegravarna vid ett anfall på 70-talet, har jag inte varit ensam nu heller. Knut Lindelöf kan vara stolt över sitt hemvärnskompani av medarbetare och kommentatorer. Min lilla k-pist är inte mycket att skryta över jämfört med Rommelsjös, Björnssons och Lindgrens maskingevär eller Pål Steigans artilleri. Men det har varit mitt lilla bidrag i kampen mot det tredje världskriget.

  4 kommentarer for “Inte bara om Stalin…

  1. 2019-08-09 kl. 9:17

    Tack. Jag ser fram mot fler tankeväckande och faktapackade inlägg!

  2. Anders Persson
    2019-08-09 kl. 10:55

    Anders Björnsson – den kunnige uppehållaren av sajten alliansfritt.se, meddelar mig att han sjuttsingen heller bara sprang omkring med en k-pist. Nej, han var officer i artilleriet, utbildad på före detta A8 och krigsplacerad som chef för stridsledningscentralen (STRIL) i Fort nr 1 i Rödbergsfortet i Boden.

    Jag meddelar detta så att vi med ännu större förtroende kan läsa hans och andra experters artiklar på alliansfriheten.se. Ni har väl inte missat Lars-Gunnar Liljestrands senaste?

  3. Lars Drake
    2019-08-09 kl. 12:10

    Fortsätt gärna denna gärning!

  4. Bertil Carlman
    2019-08-09 kl. 12:41

    ”Dessa bidrag… har inte varit avsedda att komma med några jättelika avslöjanden utan snarare ‘avmystifiera’ länderna och folken och om möjligt ‘avdemonisera’ deras politiska ledare.” Just dessa ”bidrag”, Anders P, har varit huvudorsaken till att också jag försöker bidra till denna blogg.

    ”Knut Lindelöf kan vara stolt över sitt hemvärnskompani av medarbetare och kommentatorer. Min lilla k-pist är inte mycket att skryta över jämfört med Rommelsjös, Björnssons och Lindgrens maskingevär eller Pål Steigans artilleri. Men det har varit mitt lilla bidrag i kampen mot det tredje världskriget.” Skriver du vidare. Kan du jämföras med Sven Duva, Anders P?

    “Bra, bra”, han ropte, “bra, håll ut, min käcka gosse du,
    Släpp ingen djävul över bron, håll ut en stund ännu!
    Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss.
    Fort, gossar, skynden till hans hjälp! Den där har räddat oss.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.