”Många fruktar, att ett dåligt fredsavtal skulle ökat den ryska aptiten på land. Det vore en pyrrhusseger. Är den fruktan omotiverad?
Först och främst: varje ”fredsöverenskommelse” vore positiv. Den skulle stoppa blodbadet. I det här fallet skulle jag visserligen förespråka ett vapenstillestånd, som man kan utnyttja för att komma fram till hur man ska ta sig ur oredan. Men inte heller är en ”fredsöverenskommelse” någon ”seger” (utom för förnuftet), som om det gällde att sälja en begagnad bil, och verkligen inte någon ”Pyrrhusseger”, som Ni uttrycket det.”
Så svarar Professor Streeck, som är sociolog och har länge verkat i ledande ställning vid det erkända Max-Planck-Institut für Gesellschaftsforschung. Läs hela intervjun i den tyska tidningen Frankfurter Rundschau – i svensk översättning på alliansfirheten.se.
Jag tänker på hur länge och hur många gånger Ryssland arbetat för att få till en fredlig lösning på konflikten, både före invasionen och efter. Och hur väst, med USA i täten och förarsätet, satt stopp för det varje gång.
Jag tänker på hur väst/USA/Nato/EU pumpat in vapen i Ukraina ända sedan 2014 (åtminstone?) och fortsätter att göra det samtidigt som de skriker efter mer krig, längre krig, med våra vapen till siste ukrainare, ”så att vi kan slåss mot Ryssland där och inte behöver slåss med Ryssland här”.
Och vad som hade hänt om Ryssland eller Kina hade pumpat in vapen på samma sätt till Serbien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jemen, Palestina… då hade vi nog redan hälsat hem för länge sedan. VK3 vore över och kärnvapen-vintern här.
Alla de som nu sliter sitt hår och river sina kläder, som tjurfäktaren i Disneys julhälsning, och skriker efter mer vapen, inklusive svenska vapen, till det stackars lilla Ukraina överfallet av stora stygga Ryssland, skrek de konsekvent lika mycket när Nato förstörde Serbien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Jemen (och Sverige hjälpte till med ett par av dem)?
Skriker de NU lika mycket över att USA FORTFARANDE ockuperar en tredjedel av Syrien (den tredjedel där oljan finns och jorden är bördigast), svälter folket i Afghanistan därför att de inte gillar styret där, fortfarande har baser i Irak trots att Irak vill slippa dem, hjälper till att slakta befolkningen i Jemen därför att vissa arabländer inte gillar Shia-muslimerna där, hjälper ”Israel” fortfarande med att mer eller mindre dagligen mörda palestinier?
Eller är det bara när ”värdiga offer”, som Chomsky och Herman kallade dem i Manufacturing Consent, d v s offer för västs fiender, lider som de skriker?
Jag misstänker att de flesta av dem bara skriker nu, över vissa offer. Och jag misstänker att de flesta av dem inte ens har hört talas om, än mindre läst, Manufacturing Consent… tyvärr.
Många vill fred 2023
Få lösningen tycks se:
Putin ut ur Ukraina
kan freden designa
Är det enkla svårt att se?
Medborgare uti Sveri-ge
är helt förda bakom ljus-e
av en krigskativ press
i upphetsad stress
för att krossa ett tusenårigt rik-e
Medborgarna i vårt land
behöver ingen hjälpande hand
att skilja rätt från fel
utom här en liten del?
Ryssland ut ur Ukraina land!
Tja, jag antar att en del skriver limerickar med noll argumentationskraft och bevisvärde istället för att ”skrika” över den elaka Putin. Det är ju också ett sätt att höras och synas, men inbjuder inte till diskussion direkt.
En form av fingrarna i öronen och ”LALALALA BINGO”. Eller att försöka trolla med ord när argumenten tryter, eller vad det var någon skrev någonstans nyss.
Peter P!
Du visar på ett strålande sätt hur effektiv massmedias propaganda är. Med tanke på att så många människor (politiker, diplomater, journalister, experter på internationella relationer, chefer för underrättelsetjänster, o s v) i väst varnat ända sedan nittiotalet att USA:s/Natos handlingar provocerar Ryssland och kommer att leda till krig, krävs det rätt mycket tankekontroll via massmedia för att få folk att tro att kriget startade oprovocerat därför att Ryssland/Putin nånting nånting… och att tro att det enda som behövs för att få fred är för Ryssland att dra tillbaka sina styrkor. Så att nynazisterna i Azov, Aidar, Dnipro, och allt vad de heter, åter kan fokusera bara på att bomba skiten ur befolkningen i Donbass, istället för att uppfylla sin del av Minsk II.
Knut L!
Finns det någon möjlighet att slå på en ”gilla”-funktion på bloggen, för artiklar och kommentarer?
Niklas H!
Det finns säkert någon gilla-funktion, men jag tycker det är bättre med argumenterande än bifalls/bu-rop.
Peter P!
Det är lätt att stämma in i din limerickskt klingande paroll, som på traditionellt vis kan sammanfattas som ”Ryssland ut ur Ukraina”.
För övrigt är det med tanke på nidingsdåden mot Kertjbron och diverse flygplatser och vapendepåer lika viktigt med ”Ukraina ut ur Ryssland”.
Men, du som är vis på ditt limerickvisa sätt. Kan du enkelt och kort svara på den lilla, men viktiga, frågan: Vad är Ryssland och vad är Ukraina?
Knut L!
Okej, tack. Jo, jag håller med om att det är bättre med argument, diskussion och debatt. Jag tänkte bara att det vore kul och intressant att se vilka idéer/kommentarer som delas av andra, andra som kanske inte ids skriva en egen kommentar. Och man skulle kunna göra det till en endast positiv funktion, d v s bara visa gilla. Så inte någon ogilla. Då skulle kanske någon skribent bli ledsen av antalet bu-rop. Ett lågt antal gilla är ju inte samma sak som många bu-rop; det kan ju vara för att få ens sett/läst kommentaren.
Jag menar inte att tjata för det, jag ville bara förklara hur jag tänkte.
Jag är själv rätt känslig för negativa påhopp. Trots att jag är jä-gt stridbar(?) i vissa frågor, när jag är påläst och säker på att jag har rätt, och därmed kräver väldigt starka motargument/-bevis för att ändra mig, så är jag samtidigt konflikträdd och avskyr när folk inte kan diskutera sakfrågor utan att bli arga och elaka.
Jag var ganska aktiv i Palestinafrågan på Fejsbok och fick ganska mycket positiv feedback, vilket förstås både känns bra ur ett själviskt perspektiv och ur ett ”kamp”-perspektiv. Men där fanns naturligtvis också massiva mängder med hat och aggressiva angrepp från sionister och apologeter för, eller förnekare av, apartheid-systemet. Till slut var jag tvungen att radera mitt konto för min mentala hälsas skull.
Senare gjorde jag ungefär den resan igen på LinkedIn och upplevde även där både positiva och negativa reaktioner, även om de negativa var mer nedtonade för att inte riskera varningar och bannlysning.
Och jag skriver på tok för långa kommentarer, med sidospår som inte har med artikeln att göra. Förlåt. Jag stoppar mig själv där.
Niklas H!
Du är välkommen hit, du skriver bra och tydligt. Men du skriver onödigt långt kanske, vilket du själv redan tillstått. Här anstränger sig alla att hålla sig till sak och inte klandra person. Limerickarna är väl ett lättsamt inslag som gör att man vara oense, men ändå skratta åt varandras Limerickar. Alla sätt är bra som gör att tankebanor vidgas.
Korrespnderar med en mycket god vän som alls inte är överens med mig om kriget. Jag rekommenderad Mecouris och The Duran. Han skickade då denna länk. Dessa faktacheckande kvalitetskollar fungerar som ett staket mot stora grupper. Jag tror inte min gode vän vågar lyssna, om han gör det stänger han av ganska snart. Folk blir rädda för att titta på detta, som att titta på olämpligt pornografiskt material.
Därför är det viktigt att hålla god ton och tala med alla på ett hövligt sätt. Åtminstone är det min ambition.
Dennis Z, hur skulle du enkelt och kort svara på den lilla, men viktiga, frågan: Vad är Staten Israel?
Frågan skulle kunna formuleras så här: Var (på vilket territorium) är Staten Israel?
Knut L!
Tack och lov för att fact check-organisationer som växt upp som svampar ur jorden på sistone! Så att man inte längre behöver läsa allt och bilda en egen uppfattning om vilka man i regel kan lita på och vad som är sant eller falskt. 😉
Du är en bättre människa än jag, Knut L. Jag har dåligt tålamod med folk som jag upptäcker/uppfattar som på något sätt falska. Jag menar inte att folk inte får tycka olika om saker, men när någon använder halmdockor eller andra argumentationsfel ringer mina varningsklockor, och händer det flera gånger så är den personen rökt, för mig. Jag kan svårligen ta personen på allvar igen.
Och när någon t ex attackerar källan till min information istället för att bevisa hur/varför informationen är fel, så tycker jag att det visar att de inte är ute efter hitta sanningen i frågan, utan bara trycka ner i halsen på andra vad DE VILL ska vara sanningen.
Och ibland har jag svårt att inte visa det i min text, mitt förakt för sådana (i mina ögon) falska människor.
Jan Arvid G!
Tur att du frågade Dennis Z och inte mig…
Niclas tror sig veta vad allt som är rätt
bevisar det med många ord på sitt sätt
Men som solen fläckar har här och där
vet han inte vad Ryssland och Ukraina är
Men så blottas okunskap på många sätt
Dennis tror sig veta vad som är rätt
bevisar det med många ord på sitt sätt
Men som solen fläckar har här och där
vet han inte vad Ryssland och Ukraina är
Men så blottas också okunskap på många sätt
Niclas H, giv mig gärna ditt svar!
Jan Arvid G!
Smart med din dubbla frågeställning. Jag har sedan länge (efter 1970 då jag besökte landet i tre veckor) varit engagerad i Palestinafrågan, vilket jag förmodar du inte har glömt.
”staten Israel” använder jag sällan, eftersom begreppet är otydligt. Det enkla svaret är att det är en statsbildning med syftet att skydda tjuvar, mera precist landtjuvar. Dessutom är den i ständig expansion med utökat illegalt landtjuveri. Territoriet är närmast att definiera som det område den israeliska armén kontrollerar och har en i stort sett obegränsad makt över, såväl dess användning som allt folk som bor där. Statsbildningen självt har aldrig definierat sina gränser. Det skulle inneburit att den erkänt att det ö h t skulle finnas begränsningar för ”Eretz Israel”, Storisrael, och det kan den självfallet inte göra.
Inom området drivs en politik av uttalad och konsekvent apartheidpolitik. Efter sammanbrottet för gamla Sydafrika, den enda statsbildning i världen som ägnar sig åt praktisk och laglig människoåtskillnad, en ren och oförfalskad rasism.
Det är, kortfattat, min ståndpunkt till din frågeställning. Dock kan en diskussion i frågan lämpligen föras i en annan ram än utifrån en intervju i helt andra frågor.
Skriv gärna ett inlägg, en väl genomtänkt artikel, så tar vi upp det hela därifrån.
Peter P!
Kul rimsmideri, men du säger inte vad du själv tror eller ”vet”. Men det är ett riktigt sätt att även beskriva situationen. Efter de havererade Minsk-avtalen är det ju ingen som vet var Ryssland och Ukraina slutar. Eller ens var de började. Inte ens Nato kan bestämma detta och FN kan väl bara ge dåliga råd? Mitt råd är att avvakta och tänka själv.
Dennis Z!
En väl genomtänkt artikel om Västasien skriver jag gärna senare. Men mina frågor är relevanta i denna kommentarstråd om intervjun med Professor Wolfgang Streeck, eftersom mina frågor till dig kastar ljus på dina dubbla måttstockar.
Du anför ofta, i diskussioner som denna, tre saker: 1) vi måste grunda vår analys på verkligheten på marken; 2) verkliga lösningar på konflikter nås inte genom att principer om rättvisa och folkrätt tillämpas; 3) vi vet nu inte var gränsen går mellan Ukraina och Ryssland.
Jag fascinerades som barn av magister Lindebergs (gammal folkskolelärare) utläggningar om huru the Phariseer och the Skriftlärde sökte snärja Jesus, så efter deras föredöme söker jag nu snärja Dennis Zackrisson.
Det är ett faktum att större delen av världen (i antal stater räknat, och räknat i staternas folkmängd) erkänner Staten Israel. Det är ett faktum att Staten Israel heter just så i världsmajoritetens ögon. Hans excellens Cai Run, till exempel, kallar sig å sina 1,4 miljarder landsmäns vägnar, ”Folkrepubliken Kinas ambassadör extraordinaire och plénipotentiaire till Staten Israel”.
Märk väl att jag inte säger något om vad jag tycker om läget i Västasien; jag räknar upp obestridliga fakta. Dessa fakta har etablerats, ofta med blod, i den verklighet som du tycker att vi skall grunda vår analys och opinionsbildning på. Staten Israels, och den etniska nationen Israels existenser i Västasien är nästan lika oomkullrunkeliga som Ryska federationens och den ryska etniska nationens existenser i norra Eurasien.
Staten Israel har, på vissa ställen, säkra och av alla berörda stater erkända gränser. Gränsen till Egypten är en sådan gräns. På andra ställen är det icke så. Ryska federationen liknar tydligen Staten Israel, om vi följer ditt resonemang. Rysslands gräns mot Demokratiska folkrepubliken Korea ligger fast; det är alla överens om. Men i sydväst menar du tydligen att ”[det ryska] territoriet är närmast att definiera som det område den [ryska] armén kontrollerar”, om jag travesterar dina ord. Du tycker tydligen att om det lyckas Rysslands armé att överskrida Dnipro igen, då ligger Cherson i Ryssland.
Om vi överför ditt tankesätt från Ryssland och Ukraina till Västasien, bleve då icke denna utsaga sann: ”Vi vet icke huruvida Golanhöjderna ligger i Syriska arabiska republiken eller i Staten Israel”?