ag är, som jag tidigare sagt, oklar över hur vi skall lösa klotets klimatproblem. Dessutom tror jag att om det nu finns en hållbar lösning, så kommer människor som anser att de har rätt att bli arga på andra människor som också anser sig ha rätt, och sedan blir det ganska brötigt, på gängse vis. Den intressanta frågan är kanske vad som skett just nu om inte människan funnits på detta klot.
Förra året satt jag på ett litet berg i närheten av det tyska hästmeckat Warendorf, en bit öster om Münster. De serverade god öl förstås, och om jag blickade söderut kunde jag se rapsfälten breda ut sig, här och där avbrutet av små dungar av vindkraftverk.
Jag har inte så mycket synpunkter på vindkraftverken – mänsklighetens problem med energi är eskalerande och alarmerande, och ju mer förnyelsebar energi vi kan skapa, desto bättre är det förstås.
Men så tänkte jag på den där åsen jag satt på. Åsen hade bildats då inlandsisen nådde sin kulmen för 22.000 år sedan. Hade jag suttit på åsen då, så hade miljarder och åter miljarder ton is brett ut sig bakom min rygg, och den kalla ölen hade nog inte smakat lika gott. Den isen hade täckt det som skulle bli Berlin, Hamburg, Danmark och hela Skandinavien och mycket mer.
I havsbassängen utanför Skandinavien kalvade enorma mängder isberg varje sommar. Den nederbörd som föll uppe på den nedkylda iskontinenten, lade mer och mer massa till istäcket, som långsamt gled ut mot havet, och förberedde bohuslänsk granit för vackra bilder på solnedgångar många år senare. Isens rörelse från öst till väst, gjorde hällarna mjukt rundade på deras östra sidor, samtidigt som det bildades hålrum och fickor på de västra sidorna, som skulle göra kusten besvärlig för kommande båtfarare.
De som eventuellt bodde i Münster för 22.000 år sedan, kunde plötsligt se hur isen började dra sig tillbaka. Somrarna blev varmare, och hur många vindkraftverk de än byggde, så fortsatte isen att dra sig undan. Den lämnade bakom sig ändmoräner på upp till 400 meters höjd.
Där den drog sig tillbaka, fjädrade jordskorpan långsamt tillbaka. I vissa delar hade den varit nedtryckt ända ner till 800 meter av den oerhörda vikten av ismassorna. En annan mekanism inleddes också i samband med att inlandsisen började lämna Münster. Havets yta var på grund av den omfattande glaciärbildningen omkring 130 meter lägre än den är idag, och i takt med att glaciärerna började smälta, steg havet successivt. För 14–16.000 år sedan blev Bohuslän isfritt. Härefter fortsatte isen att dra sig tillbaka, och till slut var nästan hela Skandinavien isfritt.
Det bör också tilläggas att den här avsmältningen nog gått olika snabbt vid olika tillfällen, men att den svarar mot ungefär en meter var 170:e år. Det vill säga: om människan inte fanns, skulle enorma kustarealer översvämmas under de kommande hundra åren, förutom i de områden som ännu reser sig från isens tryck.
Det är bra om människan gör allt hon kan för att ta vara på sig själv och sin framtid. Det är också bra om vi ibland är lite ödmjuka. Isen kommer att fortsätta att smälta ett tag till, och sedan, någon gång i framtiden, kommer den att komma tillbaka och krossa det vi skapat, oavsett hur rätt vi hade om det vi tyckte var viktigt, och oavsett hur dumma de dumma människorna är.
Det har visat sig att det som dödar människor är människor och sjukdomar. Kanske borde vi ibland även tänka på hur det kan komma sig.
Magnus Bredelius, vet Greta Thunberg det här? Det påstås att hon i princip blivit utsedd av nuvarande påven själv till profet! Sen väntar fredspriset för henne, om vi ska tro allt som skrivs? Om G Thunberg har fel, blir det full storm eller folkstorm?
Det är nog bäst att ligga lågt i alla fall! För diskuterar jag klimatfrågan med folk, finns risken till bred osämja? Vet du om det funnits subtropiskt klimat vid Nordpolen Magnus B? Läste själv någon forskningsrapport att vid djupborrning genom isen påträffats borrkärnor som tyder på det!
Tänker på allt prat om elbilar & förbud för fossila bränslen. Har ringt till Mälarenergi av en ren tillfällighet, som bekräftar att att de inte kommer kunna leverera hela den mängd el, som krävs för att konvertera Bilparken 2030 till laddningsbart! Fick tveksamt svaret – att kärnkraft är en möjlig lösning?
På Twitter talas det om 4:e generationens reaktorer som kan laddas med utbränt kärnbränsle. Som då slipper lagras i Urberget & mest ofarlig!?
”någon gång i framtiden, kommer den [isen] att komma tillbaka”
Nej. I framtiden kommer eventuella nedisningar att styras av mänskliga aktiviteter (eller efter-mänskliga, om intelligens på jorden blir oberoende av arten Homo sapiens).
”ju mer förnyelsebar energi vi kan skapa, desto bättre”
Inte självklart. Det viktigaste är inte hur mycket energi vi har i tillgänglig form, utan vilken effekt (energi per tidsenhet) vi har tillgång till. Om vi har massor med energiverk (”kraftverk”, som de kallas i dagligt tal) för förnybar sol- och vindenergi, måste vi kanske dessutom ha många energiverk som bränner fossila bränslen för att nå upp till erforderlig effekt.
Uppdatering av vad jag skrev i januari 2018 på lindelof.nu:
Energiinnehållet i det utbrända kärnbränslet vi har samlat på oss idag räcker för mänsklighetens energiförsörjning i åtminstone ett årtusende. Detta förutsätter dock att vi intensifierar utvecklingen av den 4:e reaktorgenerationen. En intressant utveckling, där KTH är involverat, är att använda flytande bly som kylmedel. Tidigare har man mest varit inriktad mot flytande natrium, vilket nog är för riskabelt (risken för vätgasexplosion). Till det som hämmat det kommersiella utnyttjandet av bridertekniken är korrosionsproblemen, men dessa sägs nu vara på väg att lösas. En annan fördel med bridertekniken är att det avfall som bildas endast behöver lagras i omkring 1000 år, bara 1 procent av den lagringstid som vårt nuvarande kärnavfall behöver lagras för att bli ofarligt.
Den långa lagringstiden är ett intellektuellt problem, vars bästa lösning är bridertekniken. Uranbrist kan också bli en hämsko för vår nuvarande kärnteknik.
Men, om vi nu gör det enda vi lekmän egentligen kan göra i en sådan här svår fråga, nämligen att lyssna på den tillgängliga vetenskapen på området, så är människans utsläpp en klart oroande faktor. Vad naturen själv lägger till eller drar ifrån kan vi inte göra mycket åt, men prognoserna om det finns med i de klimatsimulationer som leder till vetenskapsmännens oro.
Lästips.
Värt att nämna i sammanhanget är Doggerland – den förlorade världen, som låg mellan dagens Storbrittanien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Danmark, Sverige och Norge.
Europa är en kontinent som har förändrats grundligt genom historien. Gränser har flyttats och nationer och imperier har uppstått och försvunnit.
Men få känner till att ett befolkat landområde stort som halva Sverige helt enkelt har utplånats från kartan, översvämmat av havet.
Doggerland utgjorde en gång norra Europas bästa jaktmarker, ett rikt land för de folk som bodde här.
Då var Themsen en biflod till Rhen, och det gick att promenera mellan kontinenten och de brittiska öarna.
Men ett förändrat klimat gjorde långsamt landet obeboeligt, tills det till slut gick under i en våldsam och oväntad katastrof.
De smygande förändringar som dömde Doggerland till undergång ser vi runt omkring oss idag igen.
Lsä gärna mer bl.a här.