Andre Prah är född 1941 i nuvarande Slovenien. Han kom som barn till Sverige. Han har varit illustratör, journalist och konstnär. Han är representerad på Nobelmuseet med teckningar av nobelpristagarna. Sedan länge bosatt i Hänninge i skånska Höör.

Efter att ha läst den italienska kultförfattaren Curzio Malpartes bok Kaputt, närmare kapitel 3, om ”Ishästarna” förändrades hans liv. Krigskorrespondenten Malparte hade flackat runt i östra Europa. I december 1941 befann han sig vid fronten för Finlands fortsättningskrig mot Sovjetunionen. Från de karelska skogarna berättar han i boken.

”Efter hårda strider flydde det sovjetiska artilleriets hästar, nära tusen till antalet, ner i Ladogas vatten. Under natten kom nordanvinden. Nordanvinden sveper ner från havet vid Murmansk som tjutande andeväsen och marken ligger plötsligt död. Det blev bistert kallt. Med den säregna vibrerande ton som uppstår när man knackar på glas, frös vattnet till som genom ett trollslag”.

När de finska soldaterna kom ner till sjöstranden dagen därpå ”möttes de av en ohygglig men fantastisk syn. Sjön låg som en oändlig skiva av vit marmor på vilken hundratals och åter hundratals hästhuvuden vilade.”

När Andre Prah läste om ishästarna tänkte han ”Vilken story”. ”Detta ska jag gestalta”. Inspirationen hade han från den amerikanska skulptören Deborah Butterfield känd för sina skulpturer av hästar, gjorda av upphittade föremål av trä och metall.

Andre Prah tog kontakt med flera historiker bl a Herman Lindqvist om sanningshalten i historien och
fick till svar:

”När jag läste Malpartes bok greps jag av historien om hästarna – eftersom jag tidigare aldrig hört talas om den. Jag växte ju upp i Helsingfors och hörde många krigsberättelser. Jag tror att antalet 1 000 är överdrivet, men att det självklart förekom att hästar frös ihjäl och stod som is stoder i vattnet, kanske var det 50–60 från början som sedan växte till tusen under berättelsens gång”.

En annan källa konsthandlaren Edvard Thordén från Göteborg, vars pappa startade Uddevallavarvet, berättar att pappan efter kriget hade anställt finländare som varit med vid Ladoga och som sett hästarna.

Under alla omständigheter fångades Andre Prah av sanningen eller myterna om hästarna. På Österlens kuststräckor har han samlat drivved för att bygga sina hästar. Tillbaka i sin ateljé började han med hjälp av tjugo – trettio skruvar och ibland även häftapparat få till sina hästar.

Han har visat upp några av hästarna och föreläst om bakgrunden på konsthallar i Skåne och även i Tyskland. Ett stort ögonblick var när han packade ner fem hästar i bilens bagageutrymme och anträdde färden till Ladoga och Ryssland. Via Helsingfors åkte han vidare över ryska gränsen mot det gamla svenska fästet Nöteborg, tidigare finska Pähkinälinna, nu ryska Sjlisselburg vid Ladogas strand. Ishästarna placerades ut på Ladogas is. Andre Prah uppgav: Det skall bli tusen hästar. Jag är klar med 138. Alla har ett namn. De som hade transporterats från Skåne till Ladoga heter Vladimir, Vasiljev, Natasja, Pjotr och Igor. Det var ett benådat ögonblick på Ladogas is. Åskådare var några pimpelfiskare. Från vassen hördes en fågelskytts knallar. Andre Prah sa:

”Det är målfoto på om detta är verklighet eller dröm. Titta på hästen där. Se den ödmjuka halsen inför dödens närhet.”

Vid återresan från Ryssland vid gränsövergången i Vaalimaa var de ryska gränsvakterna konfunderade över trähästarna men situationen klarades upp när någon pekade mot konstnären och förklarade. ”Mentally disturbed. Kocko”.

Andre Prah hade ytterligare en dröm. Att komma till Finland med sina hästar under jubileumsåret.

Så blev inte fallet men drömmen lever.

Föregående artikelEfter regn kommer sol…
Nästa artikelOlle Pålsson i Landskrona – en röst för fred
Rolf Karlman
Socionom, och frilansskribent. Upppvuxen i industrisamhället Hallstahammar vid Kolbäcksån, som länge dominerades av en storindustri, “Bulten”.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.