En 13-årig flicka hänger sig i ett träd i skogen. Tragedin är fullbordad.
Det hela hade ett förspel. Alla snokar och jagar syndabockar. Man finner dem alla, ställder dem mot väggen och avslöjar till och med att den ansvarige föreståndaren hade en hög samhällsposition – medlem i kommunstyrelsen. Socialstyrelsens representant finner inte ord, men får till slut fram att ”Så här får det inte gå till”.
Men det får det, och det kommer att fortsätta att gå till på det här viset. Det har nämligen svenska politiker bestämt att det ska. För det är en ofrånkomlig följd av den sociala nedrustning och det systemskifte vi sett de senaste15-20 åren. När den gemensamma skolan, apoteket, posten, parkleken, bokbussen, lekis, dagis, radion, TV-n, Systembolaget, Försäkringskassan och en massa annat konverterat till kommeriella aktörer från att tidigare ha utgjort ett slags generellt fokets skyddsnät minskar de svagas och utarbetades marginaler, vilket förpassar många fler barn ut i iskylan.
Då växer behoven av fosterhemsplaceringar och behandlingshem för dessa iskylans barn. Barnahusen är tillbaka, som dessutom blivit en marknad för vårdentreprenörer, som förstås tjänar stora pengar – skattepengar! Det hela är alltså en fin affär, en helt ny marknad. När 13-åriga flickor sedan hänger sig, låtsas man inte förstå varför. Syndabockarna fram, en ny handlingsplan upprättas, en ny kontrollinstans inrättas, en ny värdegrund formuleras. Så blåser mediastormen över.
Men systemskiftet är alltså boven. Systemet som förpassar allt fler 13-åringar ut i iskylan.
Andra bloggar om: 13-årig flicka, behandlingshem, självmord, systemskifte
â€Men det får det, och det kommer att fortsätta att gå till på det här viset. Det har nämligen svenska politiker bestämt att det ska. För det är en ofrånkomlig följd av den sociala nedrustning och det systemskifte vi sett de senaste 15-20 åren.â€
Problemet med ditt resonemang är inte att du har rätt, problemet är snarare att det faktiskt inte var bättre förut heller. Låt vara att det fanns fler institutioner förr, men det fanns för- och nackdelar även med dessa. Till fördelarna hörde förstås att kontrollen var något bättre. En trettonårig flicka som var omhändertagen jml LVU eller BvL blev efterlyst hyfsat snabbt om hon fick för sig att söka lycka och spänning på annat håll. Men institutionerna var inte några speciellt vettiga ställen, i vart fall inte om man bortser från enstaka (!) kollektiv av Hasselamodell.
Och â€familjehem†har alltid varit en sorts geschäft, i vart fall när man samlar ihop ett antal tonåringar under ett och samma tak. Tonåringarna är mer krävande, har allvarligare skador, allt gör att ersättningen som kommunerna betalar stiger. Det får till följd att två vuxna kan bekosta hus, och till och med anställa en person, för att på heltid ta hand om några stycken ur detta säregna folkslag som kallas tonåringar.
Och även om vi skruvar tillbaka klockan till tidigt åttiotal så förekom brister inom verksamheten, brister som även idag skulle orsaka större eller mindre rubriker. Och självmord bland ungdomarna som vårdades med/mot sin vilja förekom då också. Och de blev också mördade, precis som de blir idag.
â€Socialstyrelsens representant finner inte ord, men får till slut fram att â€Så här får det inte gå tillâ€. Men det får det, och det kommer att fortsätta att gå till på det här viset.â€
Oavsett hur vi skruvar tillbaka våra klockor, eller vilka ekonomiska system vi föredrar, så kommer vi att finna att den främsta orsaken till människans tillkortakommanden när det gäller att ta hand om egnas och andras barn är individens egna personliga problem. Småflickor har alltid utsatts för sexuella övergrepp från personalens sida, oavsett tid och ekonomiskt system. Ett förhållande som sannolikt gäller småpojkar oxo.
Det är inte ett försvar för vad som hänt, men efter att ha arbetat i branschen sedan tidigt 70-tal så vet jag att analysen ofrånkomlig följd av den sociala nedrustning och det systemskifte vi sett de senaste 15-20 åren.†haltar.
Dessutom är det fullkomligt livsfarligt att dra slutsatser utifrån en händelse som man bara hört/läst om via media.
”Så sant som det är sagt” brukar folk säga, när de instämmer. Det är bra att du räknar upp hela raddan ”folkhemmets” privatiseringar, kommersialiseringar och konkurrensutsättningar. Till det kan jag tillfoga hur jag får ont i magen av arbetslöshet, felbehandling av a-kassan maktspråk, som hållit inne mina pengar över en månad, JUG – Jobb och utvecklingsgarantin som tidigare förkortades AGA – Arbetsgarantin, som ger bara 65 procent av A-kassan och har dasindelning, där jag först skall kartläggas i ett halvår innan jag slussas in på ett jobb m.m. Det vill säga ännu ett halvårs tortyr eller utsvältning.
Till Jinge:
Du har rätt i varenda stavelse. Jag har jobbat i skolan sedan tidigt 70-tal och kan bekräfta allt du skriver. Men! andelen tonåringar som far illa idag är större som följd av att familjer och barn har mycket tunnare marginaler. De tappar även det lilla fotfästet man hade med den mer generellt utformade ”välfärden” (vilket förstås alltd varit en skönskrivning).