Israeler viftar med sin nationsflagga utanför Damaskusporten i Gamla Staden i Jerusalem för att fira Israels kontroversiella lag som definierar landet som det judiska folkets stat. Kritiker och människorättsgrupper har kritiserat lagen och varnar för att det kommer att åsidosätta minoriteter som t ex landets araber. [Foto: Ariel Schalit | AP]
TEL AVIV, ISRAEL – Israels tidigare domare Aharon Barak sa vid en föreläsning att ”det som hände i Tyskland [nazisternas uppgång] kan hända här [i Israel]”. Han fortsatte med att säga att en regim som inte respekterar maktfördelning eller mänskliga rättigheter kan inte kallas demokratisk. Detta uttalande orsakade ett snabbt och rasande svar från utbildningsminister Naftali Bennet, via Twitter, som hävdade att det domaren sade var en ”fullständig lögn” och att det är fel att jämföra vad han kallar ”Israels kamp för överlevnad i sitt eget land” med den nazistiska förföljelsen av judar.

Gaza
Det palestinska hälsovårdsministeriet i Gaza har bekräftat att över 100 palestinier dödades på en enda dag under den 30:e genomförda Stora Återvändandemarschen den 19 oktober, och ändå kritiseras den israeliska regeringen internt för att de inte agerar tufft nog. Det kan vara svårt att tro – med tanke på att Israels nuvarande respons på Gazas protester och Återvändandemarscher endast kan beskrivas som extremt hårdhänt med tusentals skadade och hundratals dödade – att det finns krav både från den israeliska regeringen och från Knesset, liksom från media, att Netanyahu och hans försvarsminister Lieberman ska reagera än mer ”hårdhänt”.

Utbildningsminister Naftali Bennet beskrev israelisk politik som ”återhållsam” när han sa att ”återhållsamhetens politik har misslyckats”. Han kritiserade armén för att vara för svag och uppmanade regeringen att intensifiera sina angrepp mot vad han kallade ”det av Hamas ledda Gaza”. Till dessa röster ansluter den tidigare israeliska försvarsministern Ehud Barak som i en radiointervju framhöll att när han var i tjänst ”så dödade vi 300 Hamas-krigare på tre och en halvt minut” och att ”premiärminister Netanyahu har kapitulerat inför Hamas och har tagit betäckning”.

Nu finns det rapporter och bilder som visar att Israel samlar sina stridsvagnar längs gränsen till Gaza och den israeliska regeringen lovar att ”responsen till vilken som helst våldsincident från Gaza ska trappas upp”. De israeliska tidningarna spekulerar om huruvida Israel ”vill” ha en upptrappning i Gaza – det vill säga ytterligare en massiv attack från Israel.

”Vi eller dem”
Kommunala val närmar sig och kampanjannonser i staden Ramle uppmanar ”att bevara staden judisk” och varnar för farorna med assimilering och blandäktenskap. Kampanjannonserna visar en tjej i hijab, den traditionella muslimska slöjan, och bildtexten säger ”Imorgon kan det vara din dotter”. Ramle, en gammal palestinsk stad med en ärorik arabisk historia som sträcker sig tusen år bakåt i tiden och som förstördes 1948 då den utsattes för en brutal kampanj av etnisk rensning. De få palestinier som finns kvar i staden lever idag i helt segregerade enklaver och styrs av en kommun som vill se dem tillintetgjorda eller helst av allt, försvunna.

I Tel Aviv – Israels huvudstad vid havet, den stad som anses vara Israels bastion för liberalism, solsken och glädje – finns liknande annonser. Annonserna i Tel Aviv visar ett foto av vad som ser ut som en Hamas-krigare och texten lyder: ”Islamistisk utveckling i Jaffa eller en judisk stad. Det är vi eller de.”

Detta borde inte komma som någon överraskning med tanke på premiärminister Netanyahus desperata varning vid det senaste valet. Inför valet varnade [och uppmanade] han de judisk-israeliska väljarna [att rösta] eftersom ”araberna kommer att rösta i flock.”

Två celebriteter med israeliskt medborgarskap – en judisk filmstjärna som hade en roll i succéserien ”Fauda” och den andra ett palestinskt nyhetsankare – drabbades nyligen av skarp kritik när det avslöjades att de hade gift sig. De hade haft ett hemligt förhållande under flera år och bestämde sig slutligen för att ingå äktenskap. Den hårdaste kritiken kom från den mest fanatiska och våldsamma sionistiska medlemmen av Knesset, men även mer ”moderata” ledare stämde in – inklusive inrikesministern Ariye Der’i från det religiösa partiet Shas och Yair Lapid från det sekulära Yesh Atid-partiet och båda kallade giftermålet, och blandäktenskap i allmänhet, otillbörligt.

Vad är ett palestinskt liv värt?
Israels minister för turism Yariv Levin beskrev dödandet av en palestinsk kvinna av bosättare på Västbanken som en ”smärre incident”. Han hänvisade till en händelse där bosättare kastade stenar på en palestinsk bil vilket orsakade att den kraschade och resulterade i att den 47-åriga Aisha Muhammad Talal Al-Rabi avled.

När bosättare tände eld på familjen Dawabshehs hus i byn Duma nära Nablus och, bland annat dödade en 18 månader gammal bebis, så var det ingen som spenderade någon längre tid i fängelse, vilket man skulle ha förväntat för ett sådant avskyvärt brott.

Elor Azaria, en sjukvårdare i den israeliska armén, avrättade en skadad och hjälplös man som låg på marken och som knappt kunde röra sig och inte utgjorde något hot. Han gjorde det i fullt dagsljus, inför otaliga vittnen som inte tyckte att det var någon stor sak. Slutligen blev Azaria anklagad och ställdes inför militärdomstol, enbart för att en palestinier filmade händelsen och publicerade videon på sociala medier. Han frigavs från fängelset inom mindre än åtta månader. Vid frigivningen besökte han Hebron och fick en hjältes mottagande.

Sedan har vi Gaza där dödandet av över hundra civila på en enda dag, för att inte tala om trehundra på tre minuter, inte ger upphov till en enda kritisk röst i israeliska tidningar eller i det israeliska samhället i allmänhet. Det verkar som om dödandet av palestinier är en säker källa till respekt och ju fler man dödar och desto snabbare man dödar dem desto bättre.

International Holocaust Remembrance Alliance, eller IHRA, har utformat en definition av antisemitism enligt vilken det är antisemitiskt att kalla Israel ett rasistiskt projekt. IHRA:s kampanj för att få sin definition accepterad internationellt har lyckats och flera stater och icke-statliga organ har antagit den. Man måste sätta den här kampanjen i samband med den verklighet Israel har tvingat på Palestina i över sju årtionden. Det är en verklighet som inte kan beskrivas som något annat än ett hänsynslöst rasistiskt projekt.

Översättning av: Kjersti Rekve

Länk till originalartikeln >>

Föregående artikelHögerpopulisterna måste till varje pris hållas utanför! Eller…?
Nästa artikelKatastrofernas omfattning beror på hur ett samhälle är organiserat
Miko Peled
Miko Peled är israelisk journalist och författare. Känd för boken Generalens son. Översättare till svenska av hans artiklar på lindelof.nu är Kersti Rekve.

2 KOMMENTARER

  1. Vad Miko Peleds artiklar har lärt/lär mig! Minnet från min studietid i Lund då jag 1963(?) med intresse lyssnade på en annan students berättelse om hur intressant det hade varit att bo och arbeta ett år i en kibbutz; ja tänk vad avlägset det minnet känns! Jag får göra som jag gjort med en del andra artiklar på denna blogg: sammanställa den och skriva ut dem till en ”bibba” för att kunna ge dem till ett par av mina ickeinternetanvändande bekanta.

  2. Det ligger i tangentens riktning att kritik av globaliseringen också räknas som antisemitisk. Det har redan sagts att kritik av Soros´ ambitioner att upplösa gränser mellan nationer egentligen är antisemitism. Man kan med fog säga att antisemitism är Israels affärsidé och ett utmärkt verktyg för att främja statens intressen. Snacka om historiens ironi… Vad säger Wallströmskan? Och i december håller jag en slant på att Sverige skriver på den nya FN-produkten. Att migrera blir en mänsklig rättighet. Se Steigan.no

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.