When You’re Smiling – av Mr. Fish.
Efter att mer än halva Gazas befolkning sökte en fristad i gränsstaden Rafah tvingades hundratusentals fly återigen. Detta är en del av Israels sadistiska arbetsordning. Det skriver Pulitzerprisvinnaren Chris Hedges på ScheerPost, publicerad även på Consortium News 14 maj. Översättning till svenska av Henrik Linde.
Spring, det är Israels krav, spring för livet. Spring från Rafah så som ni sprang från Gaza stad, som ni sprang från Jabalia, som ni sprang från Deir al-Balah, som ni sprang från Beit Hanoun, som ni sprang från Bani Suheila, som ni sprang från Khan Yuinis. Spring för annars dödar vi er.
Vi kommer att släppa djuppenetrerande ettusenkilos bomber på era tältläger. Vi kommer att överösa er med kulor från våra drönare. Vi kommer att överösa er med granater från artilleri och stridsvagnar. Våra prickskyttar kommer att skjuta ihjäl er.
Vi kommer att förstöra era tält, era flyktingläger, era stora och små städer, era hem, era skolor, era sjukhus och era vattenreningsverk. Vi kommer att låta död regna ned över er från himlen.
Spring för livet, igen och igen och igen. Packa ner de patetiskt få tillhörigheter ni har kvar. Lakan. Ett par grytor. Några få klädesplagg. Vi bryr oss inte om hur uttröttade ni är, hur hungriga ni är, hur skräckslagna ni är, hur sjuka ni är, hur gamla, eller hur unga ni är. Spring! Spring! Spring!
Och när ni springer i skräck från en del av Gaza kommer vi att få er att vända om och springa till en annan plats, fångade i en dödens labyrint, fram och tillbaka, upp och ner. Från den ena sidan till den andra. Sex, sju, åtta gånger. Vi leker med er som en mus i fällan. Sedan utvisar vi er så att ni aldrig kan återvända. Eller så dödar vi er.
Låt världen fördöma vårt folkmord. Vad bryr vi oss om det? Miljarder i militärt stöd flyter okontrollerat in från vår amerikanska bundsförvant. Stridsflygplanen. Artillerigranaterna. Stridsvagnarna. Bomberna. En oändlig tillförsel. Vi dödar tusentals barn.
Vi dödar kvinnor och gamla i tusental. De sjuka och skadade, utan medicin och sjukhus, dör. Vi förgiftar vattnet. Vi avbryter matleveranserna. Vi får er att svälta. Vi skapade detta helvete. Vi är era herrar. Lag? Plikt? En uppförandekod? De existerar inte för oss.
Men först skall vi leka med er. Avhumanisera er. Vi terroriserar er. Vi frossar i er skräck. Vi är roade av era patetiska försök att överleva. Ni är inte mänskliga. Ni är kreatur. Untermenschen.
Vi frossar i vår libido dominandi – vår lust att få dominera. Titta på våra inlägg på sociala medier. De har blivit virala. En visar flinande soldater i ett palestinskt hem med dess ägare bundna och med ögonbindlar i bakgrunden. Vi plundrar. Mattor. Kosmetika. Motorcyklar. Smycken. Klockor. Kontanter. Guld. Antikviteter. Vi skrattar åt ert elände. Vi skrattar åt er död. Vi firar vår religion, vår nation, vår identitet, vår överlägsenhet, genom att förneka och förinta er.
Fördärv är moraliskt. Illdåd är heroiskt. Folkmord är förlossning.
Sadistens värld
Jean Améry, som var med i den belgiska motståndsrörelsen under andra världskriget och som greps och torterades av Gestapo år 1943 definierar sadism:
”som den totala negationen av den andre, den samtidiga förnekelsen av både sociala principer och verklighetsprincipen. I sadistens värld triumferar tortyr, förstörelse och död. Och en sådan värld har helt klart ingen möjlighet att överleva. Tvärtom önskar han överglänsa världen för att nå total suveränitet genom att förneka medmänniskor – som han ser som representerande en särskild form av helvete”.
Vilka är vi i Tel Aviv, Jerusalem, Haifa, Netanya, Ramat Gan, Petah Tikva? Diskare och mekaniker. Industriarbetare, skatteindrivare och taxichaufförer. Renhållningsarbetare och tjänstemän. Men i Gaza är vi halvgudar.
Vi kan döda en palestinier som inte vill klä av sig allt utom kalsongerna, som knäfaller och ber om nåd med händerna bakbundna. Vi kan göra det med barn i tolvårsåldern och med gamla män på sjuttio.
Det finns inga lagliga begränsningar. Det finns ingen moralkod. Där finns bara den berusande spänningen av att kräva mer och mer underkastelse och mer och mer vidriga former av förnedring.
Vi kan känna oss obetydliga i Israel, men här i Gaza är vi King Kong, en liten tyrann på sin tron. Vi vandrar genom spillrorna i Gaza – omgivna av vad de övermäktiga vapnen skapat, som på ett ögonblick kan pulvrisera hela bostadsområden och dess omgivningar – och säger likt Vishnu, ”nu har jag blivit döden, världarnas förstörare”.
Men vi nöjer oss inte med bara dödandet. Vi vill att döden också ska underkasta sig vår gudomlighet.
Det här är dramat som utspelas i Gaza. Samma drama som utspelades under Det smutsiga kriget i Argentina när militärjuntan fick 30.000 av dess egna medborgare att ”försvinna”. De ”försvunna” utsattes för tortyr – vem kan kalla det som händer i Palestina för något annat än tortyr? – och förödmjukades innan de dödades. Det är detta drama som utspelades i de hemliga tortyrcentralerna och fängelserna i El Salvador och Irak. Det är vad som karakteriserade kriget i Bosnien och de serbiska koncentrationslägren.
Denna själsförstörande sjukdom passerar genom oss som en elektrisk stöt. Den påverkar varje övergrepp i Gaza. Den påverkar varje ord som kommer över våra läppar. Vi, segrarna, triumferar. Palestinierna är ingenting. Skadedjur. De kommer att glömmas bort.
Den israeliska journalisten Yinon Magal skämtade i programmet ”Hapatriotim” i Israels kanal 14 om att Joe Bidens röda linje var dödandet av 30.000 palestinier . Sångaren Kobi Peretz frågade om det var antalet dödade under en dag. Åhörarna bröt ut i applåder och skratt.
Vi sprider ”försåtminerade” konservburkar bland spillrorna. Svältande palestinier skadas eller dödas när de öppnar dem. Vi sänder ut ljud av gråtande och skrikande kvinnor och bebisar från drönare för att lura fram palestinier så vi kan skjuta dem. Vi tillkännager platser för matutdelning för att sedan använda artilleri och krypskyttar för att utföra massakrer.
Vi är orkestern i denna dödsdans.
Joseph Conrad skriver i sin novell ”An Outpost of Progress” om två vita köpmän, Carlier och Kayerts. De tjänstgör vid en avlägsen handelsstation i Kongo. Deras uppgift är att sprida europeisk ”civilisation” i Afrika.
Men tristessen och frånvaron av begränsningar förvandlar snabbt de två männen till odjur. De byter slavar mot elfenben. De hamnar i bråk om den krympande tillgången på mat. Kayerts skjuter och dödar sin obeväpnade kamrat Carlier.
Conrad skriver om Kayerts och Carlier:
”De var två fullständigt obetydliga och odugliga individer vars existens bara gjordes möjlig genom de civiliserade folkens höga grad av organisering. Få män inser att deras liv, själva kärnan i deras personlighet, deras möjligheter och deras mod, endast är ett uttryck för deras tro på säkerheten i deras omgivning. Modet, kallblodigheten, självförtroendet; känslorna och principerna; varje stor och varje obetydlig tanke tillhör inte individen utan kollektivet, som tror blint på den oemotståndliga kraften hos dess institutioner och dess moral, på makten hos dess polis och dess åsikter. Men kontakten med ett renodlat barbari, med primitiv natur och primitiva individer, träffar dem i hjärtat som ett plötsligt och djupt problem, och skapar en känsla av att vara unika i sitt slag och till den tydliga insikten om de egna tankarnas ensamhet av deras upplevelser – till motsatsen till deras vanor, som är trygga, läggs en bekräftelse av det ovanliga, vilket är farligt; en antydan av vaga ting, det okontrollerbara, och frånstötande, vars nedbrytande intrång väcker fantasier och utmanar de civiliserade tankarna om rätt och fel.”
Rafah är den slutgiltiga belöningen. Rafah är det stora dödens fält där vi kommer att slakta palestinier i en omfattning som ännu inte setts i detta folkmord. Betrakta oss. Det kommer att bli en orgie i blod och död. Det kommer att inta bibliska dimensioner. Ingen kommer att hejda oss. Vi kommer att döda i paroxysmer av begeistring. Vi är gudar.
Det har alltid varit bibliska dimensioner i den här konflikten. Det började redan med Saras lilla familjekomedi när hon lurade den rättmätiga arvtagaren Ismael på fadersarvet genom att låna en av sin svåger Lots inavlade barn och döpa barnet till Isak. För att göra bedrägeriet trovärdigt måste förstås Gud fader ställa upp som sanningsvittne.
Detta var den fjärils vingslag som sedermera vuxit till dagens permanenta orkan. Våra kära demokratier åberopar nu en gudomlig folkrätt som nedtecknades av nomader i Mellanöstern för tretusen år sedan. Det är inte invandrade judar som slaktar palestinska barn. Det är Gud fader själv. Jesus har på äldre dar blivit du och bror med sina forna antagonister – fariséer, skrymtare, penningväxlare, månglare och skriftlärda. Dagens judendom och kristendom är i behov av palliativ vård.
I sammanhanget med det lidande palestinska folket och den judiska statens civila och militära slödder och bödlar kan några ord om det ockuperade och plågade folkets motståndsrörelse vara på plats. Gazas regering, Hamas, har att handlägga det som varje ansvarsfull styrelse har att sköta. Det innebär skolor, sjukvård, religiösa spörsmål, idrott, social insats, rättsväsende och militärt försvar.
Liksom varje motståndsrörelse genom tiderna har Hamas av ockupanterna och deras medlöpare blivit stämplade som terrorister, alltså inget nytt. Hamas militära styrka, al-Qassambrigaderna, beundras nu av människor från hela världen för sin oerhörda tapperhet och framgångsrika försvarskamp mot terrorstaten. Qassambrigaderna står i beslutsamhet inte efter den motståndsvilja som vietnameserna visade gentemot Förenta staterna, inte efter det FLN visade mot Frankrike eller det som norska, jugoslaviska, grekiska med flera reste mot den tyska naziregimen.
Det är inte de förtryckta som är terrorister, de har rätt och gör rätt i att bruka våld för att värna sina liv och uppnå fred och frihet. Den eller de som benämner palestinska folkets motståndsrörelse för terrorister ställer sig på förtryckarnas och ockupanternas sida.
Själv önskar jag palestinierna all framgång i kampen för ett fritt hemland där politik och religion sköts i överensstämmelse med folkets vilja och beslut. Alltså precis som jag önskar i vårt land, Sverige.
Curt L!
Tack för att du undervisar politiker, folkrättsexperter, journalister och inte minst våra folkbildande redaktörer inom massmedia om självklarheter när det gäller terrorism och rätten till försvar av liv och egendom. Avsnitten i Bibeln som uppmanar till att döda medmänniskor och stjäla deras egendom bör förstoras och placeras bredvid Picassos tavla Guernica i FN-skrapan. Hela FN-högkvarteret bör i framtiden placeras i Gaza som en upprättelse och påminnelse om västvärldens delaktighet i folkfördrivning, stölder, massakrer och barnamord i Palestina.