IT-jättarna och yttrandefriheten

Var det rätt av Twitter att stängde ner USA-presidentens konto? Frågan är juridiskt enkel, men politiskt komplicerad. Enkelheten består i att ett privat företag (Twitter och Bok&Bibliotek i Göteborg t ex) har – som alla privata företag – rätt att bestämma vem de vill samarbeta med och vad de vill publicera. Därför kan Twitter stänga privata konton och B&B i Göteborg utestänga Nya Tider från bokmässor. Det var i samband med Bokmässan i Göteborg 2017 vi första gången fick syn på problemet att en privat mediejätte med nära nog monopol kunde sätta gränser med egna politiskt godtycke.

Noteras bör också att det var Cissi Wallin personligen som fälldes för tryckfrihetsbrottet förtal, inte Facebook som spred hennes brottsliga yttrande. Om förtalet skett i en tidning eller på denna blogg hade ansvarige utgivaren fått ta straffet. Men Facebook kommer alltså undan som om de endast vore ett allmän samlingsplats (ett torg, en konferensanläggning) där de brottsliga yttrandena fällts. Men nu när IT-jättarnas sociala plattformar växt till den grad att ingen organisation eller företag kan hålla koll på allt som sprids uppstår problem för medborgarnas yttrandefrihet.

Med sina många miljarder användare och sitt revolutionernade sociala kontaktskapande över hela världen fyller de ett nytt enormt behov hos människor och kan svårligen stängas ner. Miljarder människor informerar sig via IT-jättarna och lämnar tidningar, radio och TV-kanaler. Man följer sina vänners råd och rekommendationer och hamnar i bubblor där alla liknar och bekräftar varandra. Det här sätter igång processer och krafter i blixtfart runt jorden på ett helt nytt sätt. Att många mest bara möter likasinnade, skapar förstås i längden en slags tribalisering, alltså den kollektiva känslan att ”vi är många och eniga i våra strävanden, de andra är idioter”, vilket knappast gynnar meningsutbyten mellan olika grupper och över gränser.

Och nu ska jag göra det ännu svårare. När nu den stora breda publiken vant sig vid att informera sig huvudsakligen genom vänners tips på Facebook, Twitter… blir de naturligtvis förbannade när de inte längre kan finna sina meningsfränder och auktoriteter på sin hemmaarena. Samhällen som USA och Sverige, blir på det här sättet allt mer uppdelade i två stridande läger, de som informerar sig via sociala medier och alternativmedier – som är gratis – och de som informerar sig via Main Stream Media (MSM) som blir allt dyrare. När nu Donald Trump tystas så tystas i någon mening även Trumps 74 miljoner anhängare i USA. Vad händer då? Oreda, spektakulära upptåg, gatuvåld samt plundring av motståndarens domäner ligger snubblande nära. Lägg därtill att de 74 miljonerna är halvfattiga försummade, arbetslösa vita män, som tycker polisen daltar med svarta småtjuvar som George Floyd, då blir konfliktbilden än mer invecklad. Vita fattiga krigar mot svarta fattiga, vilka egentligen borde kämpa tillsammans för bättre levnadsvillkor.

Jimmy Åkesson och Stefan Löfven gnabbas men kommer ingen vart.

Ett intressant meningsutbyte uppstod i Riksdagen den 13 januari mellan Jimmie Åkesson och Stefan Löfven. Det illustrerar på pricken problemet. Jimmie Å företrädde här alternativmediefolket och Stefan L MSM-folket. Jimmie Å frågade Stefan L om det är rimligt att Twitter ska kunna stänga av en President från att uttrycka sin mening och menar vidare att nätjättarna inte ska betraktas som medieföretag i vanlig mening, utan mer som ett torg öppet för alla, där alla ska ha rätt att säga vad de vill. IT-jättarna ska alltså inte ha rätt att stänga någon ute menar han. Stefan Löfven kontrar med att det måste införas lagar och regler som begränsar deras möjligheter att sprida lögner och fake news.

IT-jättarna är hybrider
Men är det vettigt att betrakta IT-jättarna som vanliga medieföretag? Facebook startade som en ny slags infrastruktur på Internet – alltså en infrastruktur i infrastrukturen (Internet). Man tillhandahöll effektiva och lättanvända publiceringsverktyg för individer, företag, organisationer, företag och gangsters – helt urskiljningslöst. Alla skulle själva ta ansvar för sina budskap som på det offentliga torget. De blev så framgångsrika att folk lämnade det brokiga och krångliga stora Internethavet och valde det lättbegripliga Facebook där alla deras kommunikationsbehov blev tillgodosedda. Först kom ungdomarna, sedan följde alla andra efter. Istället för att starta hemsidor startade man Facebook-grupper och -sidor. Facebook skapade en ny standard som människor begrep och Facebook begrep att mellanmänsklig kommunikation är sprängstoff. Med tiden växte Facebook ur sin grundidé som en plattform öppen för alla att fylla med innehåll till ett helt nytt och laglöst medielandskap. Att stoppa olämpligheter tog de motvilligt itu med, men det har nu utvecklats med hjälp av AI (artificiell intelligens).

Så uppenbarligen är de nu också publicister, men utanför all tryckfrihetslagstiftning. De kan styra som de vill, och det gör de. Deras smarta algoritmer harmoniseras för närvarande med antitrump-etablissemanget i USA, vilket gör dem till en otillbörligt mäktig politisk kraft. Man kan till och med stänga av en sittande president! Det är en slags mjuk statskupp, där statschefen satts i partiell husarrest. Fullkomligt orimligt!

Den som ställer sig och talar på Stora torget i Uppsala får en mycket begränsad publik. Via Facebook däremot kan en enskild person med lite smart teknik nå miljonpublik med vilka budskap som helst, särskilt sensationella sådana. Alltså, en enskild människas stolliga budskap kan nå mycket långt och bli vad man kallar viralt. Tekniken kan förstås även användas systematiskt i reklamsyfte, desinformationssyfte och andra skumma sammanhang för att skapa obalans, bubblor, hysterisk upprördhet – eller för ren brottslighet. Det går alltså inte längre att skilja tekniken (infrastrukturen) från yttrandena (innehållet) som till exempel talaren och torget, abonnenterna och telefonnätet, fibernätet, 5G-nätet eller Postväsendet.

Parallellt lever hela Facebooks kontaktskapande och fredliga sammanhang som gör att alla kattälskare, trädgårdsodlare, matlagningsintresserade och lokala byföreningar kan finna varandra på ett helt fantastiskt sätt. Denna bloggs uppdateringar sprids helt gratis framför allt via Facebook. 2400 följare är väldigt mycket folk och en värdefull resurs.

IT-jättarna är alltså hybrider; internationell infrastruktur och publiceringar. Därför blir de svårfångade för nationell lagstiftning. Våra gamla begrepp håller inte längre.

Hur kan yttrandefriheten räddas?
Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke diskuterade på radion med mediestrategen Brit Stakston om hur det här ska lösas. Lyssna på dem här.

I SR-programmet Medierna den 17 januari ställer professor i civilrätt Mårten Schultz följande mycket kontroversiella fråga:

”Yttrandefriheten kan inte ses som global. Det har visat sig att det inte fungerar. Yttrandefriheten är rotad i det politiska samfund där man yttrar sig. Ett sådant samfund kan inte vara hur stort som helst. Frågan är hur stort det kan vara. Europeisk nivå, nationell eller på lokal nivå?”

I USA diskuteras antitrustlagstiftning mot IT-jättarna. Det faktum att alla följde efter Twitter i Trumpfallet är misstänkt likt hur ett monopol skulle agera. Konkurrens finns knappast. De är säkert mycket rädda för sådan lagstiftning. Den skulle kunna slå sönder dem och hindra dem från att växa och tjäna ännu mer pengar och bli ännu mäktigare.

Knäckfrågan är hur man ska sätta stopp för IT-jättarna – utan att samtidigt yttrandefriheten i övrigt tar skada. Det är omöjligt med AI-algoritmer som bygger på medieetiska kriterier såsom IT-jättarna jobbar. Det måste bli med begripliga lagar på nationell nivå. Kanske måste varje land ha sina egna ”sociala medier” som inte ägs av jättarna på Wall Street. I Kina har man inhemska sociala medier. Varför skulle inte Sverige kunna ha det. Det skulle skapa mycket större mångfald, vilket vore bra för yttrandefriheten.

  7 kommentarer for “IT-jättarna och yttrandefriheten

  1. Leif Stålhammer skriver:

    Löfven sa i debatten mellan honom och Åkesson att man inte kan få säga vad som helst på nätet. Vem avgör då vad som får sägas? Amazon, Facebook och de andra är väl en del av det globaliserade kapitalet. De vill inte ha några gränser för sin verksamhet. För att motverka globaliseringen måste vi återta kontrollen över våra gränser och vår suveränitet. Kanske måste varje land utveckla sitt eget nät. IT-jättarna kan väl inte få styra över suveräna stater och bestämma över vad som får sägas?

  2. Anders Åberg skriver:

    Fan vad det tar emot att behöva hålla med Åkesson, men här har han ju rätt. Om The Zucker kan censurera USA:s, trots allt folkvalde president så kan han censurera vem som helst.

    Zuckerberg är nu kejsare över yttrandefriheten på planeten Jorden! Alla är vi små strömmingar i hans nät, men, tänk om han istället hade gillat stormningen av kongressen och stoppat all kritik av QAnons brödraskap…

    Löfven framstår som en liten skolpojke som helt saknar förmåga att lyfta blicken.

  3. Bertil Carlman skriver:

    Frågan diskuteras på många håll. Statligt/privat tryckfrihetsfråga eller ej. I vår stenhårt kapitalistiska värld tror jag inte det finns någon lösning.

    Men nog är det bra att det blivit tydligt var makten över ordet sitter, och närmare bestämt hos de krafter som använder det demokratiska partiet i USA som sitt ansikte utåt världen.

    Johannes 1:1 “I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” “Logos, grekiska (?), brukar oftast översättas med Ord, men det har även många andra betydelser såsom princip, standard och logik. Begreppet logos har använts på ett flertal olika sätt inom filosofi, analytisk psykologi, religion och retorik.” “Logos användes av den grekiske filosofen Herakleitos för att beskriva mänsklig kunskap och universums inneboende ordning.”

    Slutsats: det pågår en kamp om den mänskliga kunskapen.

  4. Staffan Dahllöf skriver:

    Bra sammanfattning av svår debatt. En invändning mot din nationella lösning: Diskussionerna föregår ju över gränserna. Själv följer jag, och skriver ibland på, Twitter, i mindre grad Facebook. Det gör jag lika ofta på engelska (och i förekommande fall danska) som svenska. Det kan förstås avfärdas som ett elitistiskt perspektiv och därmed ointressant, men rätt många skulle nog bli utestängda från kontakter, följare och inte minst intryck.

    Däremot tror jag Mårten Schultz har en poäng; yttrandefrihetslagstiftningen är nationellt förankrad. Försöken att harmonisera den på EU-nivå måste med nödvändighet utgår från en minsta gemensam nämnare. Möjligen ett fall framåt i Polen, avgjort inte i Sverige.

  5. Knut Lindelöf skriver:

    Naturligtvis har du rätt om att medierna måste kunna strömma över gränserna. Men det kanske kan ske under respektive nations lagar – på något sätt. Men denna fråga sysselsätter nu alla. Frågan om Joe Biden är mer benägen att införa antitrustlagstiftning än Donald Trump var? Vi får se.

  6. Leif Strandberg skriver:

    Jag riktigt hör hur Marx i sin himmel muttrar och skrockar: ”Ja, vad fan, det där jag sa jag redan 1845 i Den tyska ideologin.”

    ”Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna, d.v.s. den klass, som är den härskande materiella makten i samhället, är samtidigt dess härskande andliga makt.”

  7. Bo Persson skriver:

    Leif Str!
    Ja, men klasser är inte allt. Stater finns också. Och det är här som såväl dagens vänster som dess höger med sin klassmetafysik är lika irrelevanta. Eller om man så vill: sin klassfundamentalism. Och ett bra exempel är förstås den aktuella teknologikonflikten där såväl vänstern som högern offrar statsintressena för sina ideologiska intressen.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.