”Eurosystemet skulle göra medlemsländerna likvärdiga, men som istället skärpte motsättningar mellan nord och syd, mellan fattig och rik. Nu ger problemen i Italien, Europas tredje största ekonomi, föraningar om Eurons sammanbrott. […] Den amerikanska statsvetaren Kathleen McNamara, som följer Europa nära, har kallat euron för en »riskgenerator« i det globala finansiella systemet. Med det menar hon att eurobygget är så skört att också ett litet misstag kan utlösa ännu en stor finanskris.
Där någonstans är vi just nu och det känns kusligt.”
Läs Björn Elmbrant (ledare i dagens arena 29 maj)>>
Det går ju an för Elmbrant att mena att ”Ungern och Polen glider iväg i en alltmer auktoritär riktning”. Men att Italiens president under statskuppsliknande former vägrar att godkänna en regering som har fått folkmajoritet i ett demokratiskt val, verkar han ta lätt på.
Kommentatorn på ”Moon of Alabama” är betydligt mera insiktsfull: ”… but the Italian constitution which Mattarella has so shamelessly used and perverted to pull his stroke, will bring his strategy undone.
That same constitution gives parliament the power to veto the President’s pick, which it almost certainly will do, meaning there will be an immediate new election, one where a majority of Italians appalled by their Presidents tyranny will swing behind M5S and the Northern League with a vengeance and the odds of Italy staying in an unreformed EU must be considered to be extremely slim.”