Man diskuterar tydligen i Danmark att övergå till kvotsystem och asyl på plats i Asien och Afrika. Ett sådant asylsystem på plats och kvotflyktingar kan förstås utformas på olika sätt, såväl bra som dåliga.
Principen är dock vettig: de mest behövande ska komma hit, inte de i olika mening starkaste enligt djungelns lag. Det senare är en låt-gå-liberal-
Med asylmöjligheter i hemlandet eller i hemregionens grannländer, så slipper människor den farliga och alltför ofta dödliga resan genom Sahara, över Medelhavet och vidare genom ett antal avvisande länder i Europa. Att avskaffa denna desperata, farliga och människofientliga flyktväg vore en i bästa mening humanitär handling.
Med asylmöjligheter i det egna närområdet slipper medmänniskor orimligt långa utredningstider i Sverige, och att kanske utvisas när de redan har rotat sig i Sverige, lärt sig språket och fått utbildning och vänner. De slipper en inte sällan själsdödande och ångestskapande väntetid i en främmande miljö.
Systemet borde kompletteras med säkra FN-övervakade flyktingläger dit människor kan fly – som nu men bättre. Dessa läger borde förstås få resurser till mänskliga levnadsvillkor och utbildning. Samt självklart praktisera universella mänskliga fri- och rättigheter.
Vad vi svenskar blundar för är att vi har skapat oss en liten privat välfärdsbubbla via nationalstaten Sverige. Vi ger oss själva 99 procent av BNP och U-länderna en ynka procent. De flyktingar som kommer är bara en del av toppen på isberget.
Utanför Sverige och Europa finns miljoner och åter miljoner flyktingar, och miljarder av medmänniskor som lider nöd och söker ett bättre liv. Det vet alla vi som rest, och andra får det genom nyheterna om de bara lyssnar.
En humanitär flyktingpolitik tar hänsyn till hela flyktingsituationen i världen – inte bara till den lilla ynka rännil som med kraft, mod, kunskap, kontakter, ekonomiska resurser och ren skär tur (oftast av manligt kön) lyckas ta sig in över våra gränser.
Det är med den bakgrunden ingen hållbar lösning att ta hit alla tiggare och flyktingar, och de som kommer av främst ekonomiska skäl. De måste i första hand själva lösa sina problem på plats i sina egna länder – kämpa för förbättringar där.
Som, arbetare, vänster, integrationsaktivist och volontär i Israel, Marocko, Nicaragua, El Salvador och Bolivia anser jag att vi självklart bör ta emot ett antal flyktingar som vi klarar av att integrera och få in i skattebetalande arbeten. Vi bör, anser jag, ta de dubbelt och tredubbelt förtryckta människorna först, och de som har förutsättningar att integreras och finna sig till rätta i det det numera mångfärgade och mångrotade svenska folket.
Folkens kamp för att införa demokrati, välfärd och trygghet i det egna landet är det viktigaste. I världens alla nationer gäller främst – som Karl Marx skrev – att ”Arbetarklassens befrielse är dess eget verk”.
Ett förnuftigt inlägg, Hans N, som river bort många av slöjorna vilka diverse godhetsapostlar älskar att drapera flyktingfrågan i. På en sådan skisserad grund, som han lägger fram här, kan asylrätten försvaras och utvecklas. Att tvinga människor, som bara vill skaffa sig förutsättningar till ett anständigt liv, till att inför oförstående byråkrater framställa sig som förföljda p g a sin politiska uppfattning, härstamning, sexuella läggning eller tro är verkligen förnedrande inhumant. För båda!
Vore vi alla änglar kunde vi ta emot miljoner flyktingar/invandrare. Men flyktingarna är 60 miljoner och de som vill ha ett anständigt liv i ett rikare land är miljarder!!!
Att folk vill lösa sina problem snabbt och individuellt genom flytt till rikare land är förståeligt. Mina farföräldrar emigrerade till USA och min far föddes där. Där fanns enkla jobb och jord (stulen av indianerna).
Vid depressionen blev farfar arbetslös och plötsligt var Sverige det rikare landet att (åter)flytta till. Men den stora bilden måste vara att människor i fattiga länder kollektivt och långsiktigt löser sina problem – som arbetarrörelsen gjorde i Sverige.
Att vilja ha bättre liv i Sverige är förståeligt, men alltför många vill just det. Drömmen om flytt kan då göra att man inte kämpar för förbättringar i det egna landet. Många sydeuropeiska ungdomar tänker så.
Vi ska ej ta emot fattigdomsflyktingar. Asyl ska ges till de värst förföljda; kvinnor, hbtq, minoriteter, ateister, demokrater – på plats där!
Man kan ju fråga sig hur många av världens alla flyktingar direkt beror på Sveriges deltagande i imperialistiska krig, t ex i Libyen och Afghanistan. Samt på det politiska stödet till ”revolutionen” i Syrien. Är det inte en anständighetsfråga att ta emot samma antal flyktingar som vår regering skapat?
Man kan inte se flyktingfrågan som en isolerad fråga. Då hamnat man bara alltför lätt i SD:s högerpopulistiska position.
Förstå mig rätt, Hans N. Flyktingar är en sak, invandrare en annan. Att blanda samman begreppen grumlar till diskussionen. Kvotflyktingsbehandlingen är i huvudsak bra skött i världen, genom FN och dess underorgan, men insatsen är klart otillräcklig. Sverige har gjort (och gör) en positiv insats, men genom att röra ihop flyktingbegreppet med ekonomiska migranter förvänds detta goda exempel till ett mycket dåligt!
I princip anser jag att alla människor har rätt att röra sig fritt, bosätta sig var man vill och försörja sig på vilket lagligt sätt man vill, men världen har tyvärr inte en organisation för att klara detta i dag.
Vi ska ta emot de aylsökande flyktingar i världen som lider mest, förföljs grymmast, har störst behov – oavsett hur detta behov uppkommit.
Jag ser flyktingfrågan med internationella ögon. De som ser den isolerad är de som bara ser de flyktingar som råkar hamna i lilla Sverige. Deras humanism är nationalistisk (blind utanför våra gränser).
Det är svårt att skilja på invandrare (ekonomiska migranter) och flyktingar (politiska migranter). De kan vara båda samtidigt, eller låtsar vara politiska asylsökande för att de vill stanna i ett rikt land som Sverige.
All mottagning av alla invandrare-flyktingar bör därför ske på plats I Mellanöstern. Lika för alla, alla i samma kö – inte smita före de andra.
Via mer ulandsbistånd skulle också en del flyktingar kunna omlokaliseras till andra länder i Mellanöstern, Afrika, Asien. För att slippa politisk förföljelse behöver de ju inte komma till just Sverige.
Alla människor har lika värde och ”äger” jorden tillsammans. I en utopisk framtidsvärld har alla individer rätt att bo överallt, och hela världens befolkning utgör ett ”jordenfolk”, en planetär kollektiv global vi-gemenskap.
Men det är lätt att säga tulipanaros.
Människan är en social djurart som bildar avskilda solidariska vi-grupper, stammar, etnisiteter, nationer. Olika religioner liksom socialismen har försökt men misslyckats att skapa ett enda jordenfolk.
Se 1914 då arbetarklassen i Europa lovade varandra fred och internationell socialistisk förbrödring och sedan slaktade de ömsesidigt varandra i skyttegravarna.
Tills alla blir Moder Teresas får vi leva med olika nationer, nationell frihet och självständighet, nationellt självbestämmande. Och där ingår rätten till säkra gränser, och beslut om vem som får bli medborgare där.
Alternativet är att vi mot världsfolkens vilja reve gränserna, och öppnade för massinvandring. Världen blev då radikalt jämlikare. Men glöm svensk välfärd!
Han N!
Det finns säkert en hel del detaljer vi kan diskutera vidare kring, men just nu räcker det nog att konstatera att vi är ense i huvudsak. För övrigt intressant att inga ”godhetsapostlar” vill delta i en ordentlig diskussion i denna fråga!
Att det skulle vara särskilt svårt att skilja mellan flyktingar och invandrare av annat slag är jag inte säker på att jag håller med om; däremot är det enkelt (i relativ mening förstås, mänskliga problem är sällan enkelspåriga) att först avgöra flyktingfrågan och då strikt enligt de principer du och jag förefaller tämligen överens om.
”På plats i Mellanöstern”. Vilken plats då? Folk flyr för livet från bomber, terrorister. Vilka miliser eller regeringsarméer skulle vara intresserade av att skydda ett kontor med några svenska intervjuare i?
Jag vet inget om det danska förslaget. Men med tanke på den västliga cynism, inte minst den danska, som håller krigen igång är min gissning att de kommer att välkomna inte de ”mest behövande” utan ”de vi mest behöver”.
De läger som finns framför allt i Libanon omöjliggör i princip hjälpåtgärder av internationella hjälporgan. Vilken plats är en enkel och mycket klargörande fråga från Bengt!
Afghanistan är livsfarligt för de flesta hjälparbetare, då talibanerna saboterar det mesta, bland annat genom användandet av amerikanska uniformer.
Danskarna har deltagit i alla folkrättsvidriga angrepp fler än någon annan stat. Sverige med spaningsflyg i Syrien, aktiv personal i Irak, ännu ej svarat på USA:s förfrågan om aktiv hjälp i Syrien, har stor skuld till flyktingkrisen i världen och är i mina ögon skyldiga att ta emot den som flyr krigen.
Huvudskälet är dessutom den skattesänkning som genomfördes på 1000 miljader under 8–10 år främst av alliansen. Den sågade sönder den svenska välfärden och därefter kom den massiva flyktingkrisen rätt i det havererade svenska välfärden.
Intresset talar. Den svenska medel- och överklassen mår bra av skattesänkningarna och avfärdar flyktingarna.
Bengt S och Hans A!
Låt inte en överdriven rubrik styra Ert tänkande. I artikeln talas det om ”Asien och Afrika”. Mellanöstern har mycket länge och främst efter det sionistiska folkmordet på arabiska palestinier (Al Naqba) varit fyllt med flyktingläger för de, som den på arabiska gravar grundade statsbildningen Israel vill ha väck från sitt armékontrollerade territorium. Vad nu det har med skattesänkningar i Sverige att göra är dock lite svårförståeligt.
Jordanien, Tunisien, Marocko är relativt lugna länder för flyktingmottagande. Kanske Turkiet, möjligen kan Libanon bli. Kanske utvidgat Indien, Sydafrika.
Bra vore att när vi behöver viss arbetskraft utifrån ge de jobben till de som är förföljda på olika sätt.
Vad Palestina specifikt har att göra med frågan undgår mig. Det finns gamla och nya flyktingar.
Som ett sidospår måste det bli en tvåstatslösning som bästa utgång för de palestinska flyktingarna – kombinerat med hjälp till ett fritt Palestina. Men USA-Israel kommer aldrig att tillåta ett verkligt självständigt Palestina.
Skatter och flyktingar kan andra resonera om. Jag vill använda den summa svenska folket är beredd att betala för andra länder på effektivast möjliga sätt.
Vi ska ta emot flyktingar i Sverige. Men med den givna solidaritetssumma pengar vi har i varje givet ögonblick hjälper vi fler om vi MEST hjälper på plats i befintliga eländesläger i MÖ.
Och de som får asyl ska söka på jämlika villkor i sin hemregion.
Världens största flyktingläger med över miljonen invånare ligger väl i Kenya, om jag inte minns fel. Världens största flyktingproblem är det palestinska, som nu totalt omfattar ungefär 4-5 miljoner, vilka samtliga ska ges täckande ersättning för alla sionistiska övergrepp (inklusive dödsskjutningarna, som på senare tid accelererat) för att legitimiteten av den judiska staten, grundad på fördrivna och mördade arabiska palestiniers mark, ens ska kunna diskuteras.
Om de boende i området finner någon sorts ”tvåstatslösning” lämplig kan väl det också diskuteras efter att offrens rätt tillgodosetts och ersättning accepterats i samtliga fall. Skulle förvåna mig mycket om det därefter är möjligt att vidmakthålla någon judisk stat i området. Troligen kommer väl därför nya flyktingströmmar att börja röra sig över de artificiella gränserna i området.
Är det inte lite konstigt att vänstern ens diskuterar flyktingfrågan?
Sverige befinner sig i högkonjunktur och har brist på arbetskraft och dom kostnader vi har idag för den senaste flyktingvågen lär ju minska kommande år då fler och fler kommer i arbete.
Dessutom har vi en åldrande befolkning. Får vi inte hit unga människor kommer våra pensioner att behöva betalas av andra pensionärer och det lär inte gå så bra.
Läs också det här.
Flyktingfrågan är högerpopulismens försök att lura vanligt folk att tro att överheten är oskyldig till sin egen plundring av statskassan och välfärden.
Låt dom driva sitt bedrägeri själva, vänstern har väl en motsatt agenda.
Världens största flyktingläger är Dadaab i Kenya.
Ur Amnesty Press 2015-03-18:
Den 21 åriga Somaliska tvåbarnsmamman Sofia. Förutom lägret i Hagadeena har hon besökt grannlägret Daya Hale. I sitt unga liv är det allt hon har sett.
”Om jag reser vidare in i Kenya kommer de att kräva ID-kort och jag blir arresterad” […] Somalia har jag aldrig sett, där kanske jag dödas eller något annat hemskt händer.” […] Mitt enda hopp är att resa till ett annat land.”
Antalet somalier som får resa vidare är dock mycket litet. Under 2011 fick ungefär 10.000 resa vidare per år, framför allt till USA.
Idag (2015) är antalet nere i ungefär 1000 personer. Under 2014 var det 123 personer. Från ett läger där det föds 1.000 barn per månad.
Området Kenya och Somalia är högt prioriterat i landets krigsplanering. I AUMF 2019 ingår amerikanskt krig mot terrorism. Godkänd i kongressen för ett antal dagars sedan.
Jag hoppas Sofia tar sig till Sverige och får asyl här.
Hör ju inte till ämnet annat än som producent av fler flyktingar. Men om det palestinska folket finge en stat och flyktingar kunde återkomma dit – vad skulle det tjäna till om det israeliska folket samtidigt blev av med sin stat och blev flyktingar.
Då har vi bara bytt gamla flyktingar mot nya flyktingar. Ett lands lidande och ett folks ofrihet mot ett annat lands lidande och ett annat folks ofrihet. De som idag bor i Israel är mestadels födda där. Två stater verkar vara det enda rimliga.
Detta har med flyktingmottagande att göra, eftersom det bästa är att det inte uppstår några flyktingar. Att man löser de problem som skapade flyktingarna. Se i sammanhanget ambassadör Ingmar Karlssons bok ”Roten till det onda” – hur västs själviska och grymma imperialistiska agerande skapt många av problemen i Mellanöstern – som i sin tur skapat flyktingströmmar.
Det finns många miljoner Sofia i världen, Ständigt denna enögda fokusering på enskilda öden. Lösningen är främst inte att ta sig till Europa, det är att organisera sig långsiktigt och kollektivt för att förändra sitt eget land. Vem ska annars göra det. Stålmannen? Tomten? Gud?
Nej, folket självt! Så gjorde vi! Andra är lika kloka och resursfulla som svenskar. Kunde vi skapa demokrati och välfärd kan andra folk det också-
Tror man inte på det är man rasist som ser andra folk som mindre värda och duktiga, Kunde vi så kan de. Se Sydkorea – från fattiglapp till industrination.