En modig och tänkvärd text om hur viktig svenskan är för var och en av oss och hur handikappade de allra flesta av oss blir när vi tvingas förklara något mer komplicerat och nyanserat på engelska. Det är vårt modersmål som ger oss rättvisa som person.
missa inte JAG KÄMPAR PÅ MED ENGELSKAN – DJUPT GENERAD
”När svenskar använder engelska blir dom dummare. Första symtomet är att dom inte märket det.”
Som en tidigare sekreterare i Svenska Akademien uttryckte det.
Det länder Åsa till heder att hon är varse sina begränsningar.
Ja det var ju ett intressant inlägg. Och ”man blir 20% dummare av att använda ett annat språk än eget” kanske stämmer. Många svenskar överskattar gravt sina kunskaper i just engelska som faktiskt är ett svårt språk med ett enormt ordförråd och där man ofta nog inte kan översätta ord för ord utan med hela sammansatta uttryck. Minns en universitetslektor i just engelska som sa: ”när någon kommer hem till mig och skryter med höga kunskaper i engelska så tar jag ut honom till köket, drar ut en kökslåda och ber honom förklara vad som ligger där”. Sen blir det inte så mycket skryt. Vi får mycket beröm i och för sig från utländska besökare men det är bara viss förvåning att servitörer, tågkonduktörer, affärsbiträden m m kan hyfsat förstå och svara på engelska.
Men det sagt så är ju engelska mycket användbart som kommunikationsspråk runt om i världen.
Lennart P!
Att just engelskan skulle ha ett enormt ordförråd är en myt. Seglivad sådan, men likafullt en myt. Lingvisten Mikael Parkvall utreder detta och annat i sin intressanta bok Lagom finns bara på svenska och andra myter om språk.
Beträffande kvantifiering: tidningen Universitetsläraren publicerade en mindre studie utförd på KTH. Den visade att undervisning på engelska drog ned tempot med i genomsnitt 30 procent. I matematik!
Sedan tror jag att Åsa dras med ett onödigt komplex och sätter ribban för högt. Hon kan säkert tas på allvar även om hon inte talar som en oxfordakademiker.
Ett sätt att testa sina kunskaper i engelska är att försöka lösa korsordet i en vanlig amerikansk eller brittisk dagstidning. Språket är en del av sin miljö, sin omgivnings historia. Med ett ord följer specifika associationer. För en kalifornier är ”meadow” inte detsamma som ”äng” för en svensk. De barn som nu går i skattefinansierade engelskspråkiga skolor i Sverige växer upp alienerade från sitt land och dess historia utan att få ut några akademiska fördelar av det.
Det är helt enkelt, en vanesak. Ju mer man läser/lyssnar/ser på andra språk, desto mer förstår man. Om man inte förstår, så måste man lära sig att förstå.
Det finns en värld utanför lilla Sverige.
Som flitig lyssnare av P1-programmet Norsken, Svensken och Dansken så blir jag överraskad av Åsa Linderborgs artikel. I P1 använder hon regelbundet engelska uttryck som ”shit happens” och liknande. Vid flera tillfällen så har jag tänkt att man ser ju inte skillnad på en norsk, svensk eller dansk utan det märks ju när dom öppnar munnen.
Som i dom flesta fall bör man börja med sig själv. Tror inte jag har använt ett enda
engelskt modeord på denna sajt eller ute i vardagen. Men jag träffar ju mest människor längst ner i hackordningen och där används sällan dom senaste modeuttrycken. Det verkar som om man får inte vara med i officiella sammanhang utan att svänga sig med engelska inneuttryck.
Det sägs ju att man blir som man umgås. Sportjournalister orkar jag inte lyssna på, ”Gameplain!”
Tack vare mitt musikintresse så har jag lärt mig att uttala engelska, tyska mer sällan ”Wolf Biermann”. Men när jag läste Bob Dylans bok ”Låtskrivarkonsten” så kom jag på att jag har nog missat i många fall vad låtarna jag spelar och sjunger till gitarr handlar om. Dylans bok
rekommenderas av alla som har eller håller på och konsumerar anglo-amerikansk populärmusik, han vet vad han pratar om.