Mitt fjärde skolår, ”fjärde förberedande” som det kallades på Göteborgs Högre Samskola, blev en katastrof. Jag hade lunginflammation och var hemma i nästan tre veckor. Då bestämde min fröken och min mamma att jag skulle gå om. Det verkliga skälet var att jag ännu inte kunde läsa. Jag fick bra betyg i allt utom svenska. I historia till exempel var jag bäst i klassen, sa fröken. Det var ju så enkelt, bara att lyssna och suga i sig vad fröken berättade.
Mina gamla klasskompisar försvann till realskolan (den så kallade ”stora skolan”), medan jag fick gå ännu ett år i ”Lilla skolan”. Och min nya fröken, Gertrud, tyckte jag inte om.
I hennes klass satt vi alltid vid våra platser, vilket dock inte störde mig. Det var fröken Gertruds spända sätt som inte var bra och som spred sig i klassen. Min tidigare fröken hade jag inte heller så bra kontakt med, trots att hon var montessoripionjären Yvonne Gyldén, som själv varit elev hos Maria Montessori sades det. Hon var allmänt aktad. Vi fick lära oss bokstavsformerna genom att följa sandpappersbokstäver uppklistrade på pappskivor med fingertopparna. Vi fick senare också sitta på ljusgröna filtar på golvet och lägga ental, tiotal, hundratal och tusental – hopsatta av rosa glaspärlor – i fina rader på filtarna. Men jag lärde mig inte läsa.
o o o
Föregående glimt: Avklämt finger (3)
Nästa glimt: Inte som pappa i alla fall (5)
Jag skrev ner 23 minnesglimtar från min barn- och ungdom för att själv försöka förstå varför det gick som det gick för mig i arbetslivet. Läste igenom dem igen och tycker om dem. Boken sålde uruselt. Knappt 200 lyckades jag prångla ut (färre läsare än ett normalt blogginlägg). Efter att UNT:s recensent slagit fast att jag visar upp min tveksamma kvinnosyn, var boken stendöd. Har en låda kvar om någon är intresserad.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: barndom, minnen, läsa, ordblind
Vi möttes nog aldrig på den tiden. Jag gick själv i Götabergsskolan vid Molinsgatan till 1962. Ibland utmanade vårt klasslag – mest i femte och sjätte klass – andra lag. Då blev det full rulle på Hedens sjumannaplaner, de låg utmed Södra vägen. Särskilt roligt hade vi en gång när vi mötte ett samlag … Minns inte resultatet av den händelsen.