Vidkun Quisling, han som träffade sin beundrade führer Hitler in person och samarbetade med de nazistiska ockupanterna som ministerpresident i Norge. Dessutom blivit ett begrepp: att vara en quisling. Nästan lika illa som att vara en Judas. Om inte värre. 

I Vidkun Quislings fall förråda sitt eget folk. Han hävdade dock envist, in i det sista, att han samarbetat med nazisterna för att ”rädda Norge”. Och att han inte visste något om vad som hände med Norges judar.

Han dömdes till döden för landsförräderi, ansökte om att bli benådad. Men det avslogs eftersom det var fullkomligt omöjligt i efterkrigstidens norska samhällsatmosfär, med uppgörelser och hämnden som drivkraft, att bejaka en sådan framställan. 

Quisling avrättades en oktobernatt. Hustrun och jag har besökt Akershus fästning i Oslo, platsen där likvidationen skedde.

Det föreföll så enkelt för mig att förhålla mig till Quisling, han som bjöd det föraktliga kollaborerandet på ett stenansikte. Aldrig ett leende. Men så ser jag den norska TV-serien ”Quisling” från 2024 som visas på TV4 Play. Fem avsnitt, nästan femtio minuter långa. 

Jag betar av dem under en eftermiddag. Omöjligt att bryta och ta paus. Allt jag visste, trodde mig veta, om Quisling problematiseras. 

Det är, för att uttrycka det osofistikerat, en förbaskat bra TV-serie. Vass, men behåller den dramaturgiska komplikationen i sin egen rätt, som bara växer under seriens gång. Huvudrollsinnehavaren, Gard B. Eisvold, är helt lysande. Outstanding.

Inget att diskutera. Han är helt enkelt Quisling. I varje sekvens.

Jag läste en intervju med Eisvold i en norsk avis. Hans barn, även hustrun, fann honom förbryllande förändrad under inspelningens gång, reagerade på det. Han var Quisling, även på fritiden. I kropp, språk. Innesluten i sin karaktär. 

Kanske intagen av den, smugit sig in under huden på skådespelaren? I var och en av oss en Quisling, även om vi aldrig någonsin skulle tillstå det?

Anders Danielsen Lie, som spelade högste ansvarige verkställande polis i filmen ”Den största förbrytelsen”, när judarna på det skamligaste vis deporterades, med hjälp av polis och Oslos taxichaufförer, till Auschwitz för att gasas gör i denna film prästen Peder Olsen

Han som kommer nära Quisling den sista tiden i fängelset, efter inledande svårigheter. Och vars noteringar från deras samtal filmen bygger på. 

Missförstå mig inte, för guds skull! All min sympati ligger som alltid orubbad och lika stark hos den norska hjemmefronten. Jag känner den största beundran för alla dessa modiga motståndskämpar som satte sina liv på spel. Ända från första ockupationsdagen 9 april 1940. 

Vi reste till Oslo, min närstående och jag, i hjemmefrontens spår. Serien väcker stark längtan att återse den norska huvudstaden, det måste bara bli av. Glöm Stockholm, Köpenhamn och Helsinki! Ingen slår Oslo.

Jag försöker, inte går det särskilt bra om sanningen skall fram, att överge en livet igenom svartvit världs- och människobild. Utan att bli blind, överseende eller sentimental. Jag försöker att nyansera, som de säger i TV-serien. 

Jag får inte fenomenet Quisling längre lika behändigt på plats. En olöst gåta, den där mannen? Var han det mer än oss andra, denne icke slätstrukne och långt ifrån genomsnittlige figur? Ja, kanske. 

Hursomhelst, han förblir inte lika entydig för mig. Den i Norge djupt hatade samarbetsmannen. 

Vad kan jag tillägga, mer än: se serien, vad du gör! Om du inte har TV4 Play, skaffa det bums. Norrmännen de kan, de. Regissören Erik Poppe, född 1960, är jäkligt skicklig på att få till det. Han har pluggat sin moderna, norska historia. Med den nationella självkänslan som dominant.

Vinjettbild: klipp ur en trailer på nätet till TV-serien.

Föregående artikelÅSA LINDERBORG: RÄDDA MÄNNISKOR SLUTAR TÄNKA KRITISKT
Nästa artikelKabelkriget i Östersjön kan vara desinformation
Lasse Ekstrand
Lasse Ekstrand växte upp i skuggan av Verket i brukssamhället Sandviken. Han är en existentiell och geografisk flanör. Älskar Berlin, Nordjylland och Sydafrika. Föreläst i Danmark, Italien, Egypten, Sydafrika och på Västbanken. Kallats Mr Medborgarlön. Anses vara Sveriges främste företrädare för medborgarlön. Skrivit en mycket älskad bok om den tyske konstnären Joseph Beuys. Ekstrands författarskap är mångsidigt, omfattar ett stort antal titlar. Senaste bok "Hucks flotte på upptäckarvatten. En roligare bok i samhällsvetenskaplig metod" (2024).

9 KOMMENTARER

  1. En märklig person förvisso, som skiljer sig från de flesta av krigsförbrytarna under ww2.

    Redan under kriget kom Quisling att bli ett begrepp för landsförrädare.

    Q hade en karriär där han fått stora lovord. Han ledde Nansenhjälpen till Ukraina och tycks ha skött det på ett exemplariskt sätt som räddade livet på många. Han stannade i Moskva och skötte ett tag de diplomatiska kontakterna för Storbritannien. Det förefaller som att han uppskattade Sovjetunionen.

    Så kom landsförräderiet när han tog makten vid den tyska inmarschen. Det sägs att Tyskland inte alls uppskattade initiativet, man hade helst sett en lösning som i Danmark med en folkvald regering med åtminstone något förtroende hos det norska folket. Själv verkade han ända till sin död helt övertygad om att han gjorde en välgärning när den norska regeringen förblev i norska händer. Mycket förvånad när han åtalades, han trodde att det skulle bli en tid med husarrest och sedan var det över.

    Men en mycket skicklig åklagare lyckades metodiskt att bit för bit plocka ned honom. Ett närmast komiskt inslag blev när han berättade och skröt om sitt möte med Führern, Hitler, i Berlin. Hitler hade öst lovord över honom och Norge. Hitler sa att han uppskattade Norge och norrmännen och när kriget var slut hade han stora uppgifter för Norge och Q var hans bäste vän med stort förtroende.

    Det märkliga då var, att trots röran efter kriget hade man lyckats få tag i Hitlets adjutant, som varit med vid mötet. Och denne kunde obarmhärtigt avslöja vad Hitler sagt när Q lämnat rummet. I översättning blev det: ”ja man måste ju av och till pumpa upp de där små gummigrisarna så de kan stå upp själva”. Efter detta var Q mycket återhållsam med stora ord i resten av rättegången.

  2. Jag hade en kamrat som hette Arvid från Hjemmefronten. Han kom över skogen vid Värmlandsgränsen till Sverige. Det är en lång spännande historia som inte är skriven varken här eller eljest. Jag har alltså en historia att berätta från andra sidan, om en dissident 1940 som flydde till Sverige. Någon hade angett honom.

    Jag kanske skickar ett manuskript till redaktören som svar på filmen ovan.

  3. ”I var och en av oss en Quisling, även om vi aldrig någonsin skulle tillstå det?”
    Skulle Ulf Kristersson kunna bli en Quisling? Pål Jonsson? Maria Malmer Stenergard? Jimmie Åkesson? Magdalena Andersson? Efter Nato och DCA.

  4. Apropå TV-serien om Vidkun Qussling och ockupationen av Norge. Jag hade en god vän, Arvid Falkenberg, i det närmaste adopterad i min familj med allt vad det innebar.

    Han jobbade som arkitekt i Oslo i början av andra världskriget när tyskarna ockuperade Norge och efter att Danmark fallit i tyska händer nästan utan motstånd. I Norge växte motståndet däremot kraftigt, inte från norska armén, som hade marginella möjligheter till öppet motstånd. Norska kungafamiljen drog iväg till England, varifrån Hjemmefronten sedan fick sina order om lämpliga sabotagemål. Ett viktigt mål för tyskarna var norska myndigheternas kartotek över befolkningen, ett register med födelseår och bostadsadresser. Särskilt män i vapenför ålder var intressant kan tänkas!

    Kontoret där detta registe fanns var attraktivt för tyskarna att kika i för sin ockupation av Norge. Lika attraktiv blev det för hjemmefronten att förstöra registret.

    Till sabotageföretaget utsågs bl a min vän Arvid. Gruppen skulle ankomma till platsen för sprängningen i en för ändamålet välrustad lastbil med öppet flak där sabotaggruppen låg gömda under en pressening. Väl framme gick allt med blixtens hastighet, såpass att Arvid snubblade och fick gömma sig under lastbilens flak. De unga kamraterna kom utspringande samtidigt som detonationen gick av och papper singlade ned framför porten till registreringskontoret. Lastbilen försvann fort från platsen krängande i svängarna. Personal från kontoret samlades utanför lokalerna för att åse förödelsen.

    En eller ett par veckor efter dådet blev Arvid varnad att inte gå till jobbet på arkitektkontoret, som var omringad av Gestapo. Tyskarna hade fått nys om Arvid som en i sabotagegruppen. Han tog kontakt med några i hjemmefronten som kunde forsla honom till gränsen mot Sverige i Värmland.

    Hjemmefronten tar över från tyskarna på Akers hus 8 maj 1945
    Tyskarna överlämnar Akershus fästning till Hjemmefronten 8 maj 1945

    Arvid hade fru och två små barn som togs som gisslan till Akershus fästning. Efter en tid lyckades Arvids far krångla ut familjen med norska Röda Korsets hjälp och familjen kunde så småningom återförenas i Sverige, som blev Arvids nya hemland. Där han fortsatte han sitt värv som arkitekt.

  5. Lasse E!
    Håller med dig om din positiva syn på Oslo och Norge. Ser ofta på TV-serier på NRK.

    Det finns en TV-serie på NRK från 1988 i fyra delar om Quisling.

    Vidkun Quisling et liv – en rettssak

    Gjennom rettssaken i Eidsivating Lagmannsrett i 1945 presenteres Vidkun Quisling som person og politiker.

    Som komplement till TV4-serien som jag missat.

    Studio Fares i Trollhättan var en av inspelningsplatserna för Erik Poppes film ”Quislings sista dagar”.
    ———————————————————————————-
    För den som inte vill eller kan se på TV4 eller NRK så finns på Youtube (The Complete Life of Vidkun Quisling).

    The Complete Life of Vidkun Quisling (141 min)

    Vidkun Quisling’s surname has gone down in history as a byword for
    treason. Very little is known of the man and he is mostly seen as an
    incompetent joke. But was Vidkun Quisling, Norway’s wartime leader
    and head of the Nasjonal Samling party really a traitor?
    Was he really incompetent? Let’s go over the full story.

    https://www.youtube.com/watch?v=NAOQtF3DVJ4

    Tal: norska
    Text: valfri

  6. Tack för tips, Tommy!
    Kul vi delar kärleken till vårt västra broderland. Vi har så smått börjat planera en ny resa till Norge, förutom Oslo även ta oss till Rjukan. Inför det senare, ser vi om ”Kampen om tungtvannet”.

  7. Lasse E!
    När jag gjorde en sökning på Quisling så upptäckte jag ganska många klipp om Vidkun. Jag tror jag läste någonstans att V Q var norsk
    ambassadör i Sovjet på 1920-talet?

    Norrmän har en annan in inställning till vardagsproblem. Man märker det på programledare i NRK icke-mästrande. Och jag glömmer aldrig när jag och mina kamrater tältade i Bohuslän, Väjern 1967. Det regnade och alla svenskar som anlände fnös och for vidare mot bättre tältplatser. Men så kom en norsk familj och då tyckte dom att en lerig och sluttande tältplats var ju ”grejt”. Tror det beror på att Norge hade större vardagsproblem under WW2 än Sverige.

  8. Vill man veta hur en historisk figur var, skall man inte tro för mycket på segrarens bild efteråt, utan försöka sätta på sig den tidens glasögon. En historiker som gjort det är Julia Boyd i Travellers in the Third Reich: The Rise of Fascism Through the Eyes of Everyday People. I den framstår Tyskland som ett ganska vänligt och välordnat land. Visst, en del blev störda av den tilltagande antisemitismen under senare delen av 30-talet, men antisemitism fanns ju även i de länder som de kom ifrån, så man föredrog att ignorera den. En svart amerikansk protestantisk präst vid namn King blev så förtjust i Tyskland att han senare döpte sin son till Martin Luther (King).

    Min egen bild av Tyskland kommer från Spion 13 där tyska soldater alltid åkte omkring på motorcykel med sidovagn och skrek ”Achtung”, ”Teufel” eller ”Englischer schweinhunt”. På TV fick jag lära mig att Hitler var en skrikande galning med fyrkantig mustasch vars huvudsysselsättning var att gasa judar.

    Med den bilden är det fullständigt obegripligt att nazisterna blev reichtags största parti i det sista fria valet. Samma bild gör också att vi är helt utan vaccinering när nästa nazist/fascist-ledare dyker upp.

    För en sak är säker, hen kommer inte ha fyrkantig mustasch och snedlugg. Goebbels enligt sin dagbok var en stor beundrare av Stalin och menade ett tag att Tyskland på allvar borde förenas med Sovjet. Hitler tog emellertid snabbt de idéerna ur honom, att visa sympati med Sovjet skulle ju riskera de tyska företagens penningbidrag. Goebbels började i NSDAP:s vänsterflygel där Strasser-bröderna hade stort inflytande med sin ”socialism” för arier.

    Samma sak med Vidkung Quisling, han var allt annat än quisling åtminstone enligt honom själv.

  9. Så här försvarade sig Quisling själv gentemot anklagelserna om landsförräderi. Med hans egna ord (möjligtvis med någon felöversättning) blir diskussionen om landsförräderi onekligen mer intressant. Var t ex danska regeringen landsförrädare som stannade kvar och administrerade den tyska ockupationen? Är Quisling sanningsenlig i sina argument eller försöker han bara urskulda sig. Han stod onekligen nära nazismen och betraktade den ”brittisk-judiska” alliansen som huvudfiende men gjorde han fel eller rätt i att försöka förhindra ett öppet krig? Gjorde den svenska regeringen rätt i att låta Tyskland få allt de ville för att slippa en ockupation? Här

    Quislings försvarstal:

    ”Vad är förräderi?
    Att offra sitt lands intressen till förmån för en främmande makt.

    Vad har Nasjonal Samling och jag velat och gjort i de kritiska dagarna runt den 9 april? När allt var kaos och förvirring den 9 april klev vi in för att ta hand om det norska folkets intressen gentemot de tyska myndigheterna och att förebygga situationen som de förrymda statsmakterna hade satt oss i. Det handlade om att rädda det som kan räddas, igen skapa fred och ordning och förhindra att landet blev lett in i en militärt och politiskt hopplös och tragisk situation, där inklusive Norges frihet och självständighet skulle gå förlorad.

    Jag ville hävda Norges neutralitet och skona det från att bli en krigsskådeplats för stridande supermakter.

    Jag ville förhindra att norska städer och byar krossades till spillror och aska efter stridande bombardemang.

    Jag ville förhindra att hundratals och tusentals unga människor offrade i onödan sitt blod, att Norges materiella värden förstördes eller fördes ut ur landet.

    Genom att ta tillbaka mobiliseringsordern och andra åtgärder räddade vi tusentals norska liv, och egendom värd hundratals miljoner. Jag ville förhindra att Norge splittras.

    Är det förräderi?

    Jag ville hindra norska soldater från att offras som kanonmat för främmande makt.

    Är det förräderi?

    Varje ärlig norrman måste genom att pröva dessa frågor erkänna att jag har velat vårt folks bästa.
    Nasjonal Samling hade inte bara rätt, utan också skyldighet att etablera sig som regering och att agera som sådan eftersom landet var utan regeringsmakt, och Nasjnal Samling var den enda juridiska politiska organisation som fanns kvar.

    Moraliskt, för i dessa ödesdigra timmar som vårt land upplevt vid den tiden, var det varje norrmans plikt att göra vad han kunde för att rädda landet ur den desperata situation som partipolitikerna
    hade lett vårt land till.

    Men inte ett enda ord kom från de norska myndigheterna med uppmaning att stoppa kriget, och i stället för att i Norges intresse ge upp det meningslösa motståndet, slöt kungen och regeringen en militärallians med västmakterna och drog sig tillbaka.

    Den 7 juni fullbordades sveket, och kungahuset och regeringen flydde omedelbart till sina herrar i London för att utanför landets gränser fortsätta kampen för vad de kallar Norges frihet och rätt, men som inte är annat än att kämpa för England och sina egna korrupta och misslyckat system.”

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.