
En fin intervju med Kajsa Ekis Ekman om hennes nya bok där hon menar att definitionen av kön har förändrats radikalt på tio år. Kön har blivit ett val, inte ett biologiskt faktum. Frågan är laddad och väcker starka känslor. DN:s Sanna Torén Björling och fotografen Nicklas Thegerström mötte henne hemma i Högdalen.
För någon vecka sedan såg jag på TV en liten späd flicka som ville vara pojke. Hon (ville förstås bli kallad ”han”) var väl 12-13 år och bekymrade sig just nu för ”bröstdysfori” (hennes eget ordval). Hon var bekymrad över att hennes bröst skulle börja växa och synas. Eftersom hon tävlingssimmade var hon också arg på Svenska Simförbundet som inte tillät henne att simma med endast badbyxor. Och bakom henne stod mamman och curlade och hejade på. Hon var så glad över att hon fått en son fast hon först hade trott att hon fått en dotter. Ja, så tokigt en mamma kan tro.
Jag har arbetet som psykolog med barn och unga i snart 50 år. Och jag förstår att allt jag lärt mig under dessa år om barn, om flickor och pojkar, om mammor och pappor, om utveckling och lärande anses (av en självpåtagen normerande elit) förlegat.
Eftersom jag inte bara är psykolog utan även marxist köper jag inte dagens mondäna identitetsfloskler och annat kvacksalveri och utgår inte från godtyckliga hitte-på-dogmer hur människor kan vara. Mina utgångspunkter: ”Det är de verkliga individerna, deras handlingar och deras materiella livsbetingelser/som kan/ konstateras på rent empirisk väg /…/ dessa individers fysiska egenskaper och deras därvid betingade förhållande till den övriga naturen /…/ det är livet som bestämmer medvetandet.” (Marx, Den tyska ideologin)
Alltså, jag håller med Kajsa Ekis Ekmans sakliga genomgång. Men jag noterar också att hon väljer att inta en försiktig defensiv hållning. Nästan som att hon ber om ursäkt ”tycker inte att min syn är kontroversiell”.
Hos mig finns det mer av ett raseri. Det som sker i dagens identitetskultur är en styggelse. Det är alldeles galet då gossar och flickor lägger sig på operationsbord och använder pseudovetenskapliga ord som ”bröstdysfori” inför sin egen pubertetsutveckling. Visst, jag har träffat många pojkar och flickor som varit oroliga inför sin utveckling. Men det som sker nu med kirurgins goda minne är en förbannad dikeskörning. Det är ett gäckeri med något som är stort och som inte kan lekas med hur som helst: människolivet på gott och ont.
Just så är det Leif. Det är en fö*****ad skam att ett barns uppväxt som kan vara nog så fylld av konflikter och kriser skall manipuleras på det sätt som nu görs emellanåt. Då jag också räknar mig som marxist ser jag att detta är ytterligare ett människofientligt drag i vårt nu ruttnande kapitalistiska samhälle.
Naturligtvis kommer man att tänka på manipuleringen av och från Thomas Quick. ”Det är ett gäckeri med något som är stort och som inte kan lekas med hur som helst: människolivet på gott och ont.” Just Leif.
Vad jag skulle kunna skriva om hur barn blivit malträterade i skolans värld! Men jag blir upprörd när jag tänker på det. Fast å andra sidan är min samlade bedömning från skolans värld, att de långt flesta vuxna arbetade med barnens bästa i fokus, även om vi kanske inte alltid förstod vad som var bäst, eller vågade stå upp för det vi visste var bäst. Och det är ju också en del av ”människolivet på gott och ont.”
Jag tycker min f d kvinna var mer manlig i sitt beteende. Auktoritärt styrande de sista åren av vårt förhållande (hormonförändring?). Mao Tse Tungs ambition är att ”halva himlen tillhör kvinnorna”.
Vilket syftar på jämlikhet mellan kvinnor och män på jorden. Samma förutsättningar att förverkliga varje individs ambitioner. Men då har han inte varit tillsammans med en sydamerikansk kvinna. Ty, då kanske han tänkt annorlunda. Att drömma om himmelska tankekonstruktioner är naturligtvis av godo. Men att omsätta det i praktik på jordelivet är inte alltid någon lätthet.
Puh! Jo, jag drog mig ur förhållandet då det blev alltför obalanserat. Relationen diktator – slav i ett parförhållande hoppas jag ingen man eller kvinna får uppleva. Nej, jag hävdar inte att alla sydamerikanska kvinnor i sin ambition är diktatoriska över männen.
Det vore att kategorisera. Sydamerikanska kvinnor är precis som svenska kvinnor olika i sitt psykologiska beteende.
Här en två år gammal artikel på samma tema.
Och så finns det mänskliga individer som föds tvåkönade! Alltså med nutta, två äggstockar och själva könet som kan betecknas som ett manskön (alltså en förlängning av clitoris). Vad är det för skillnad mellan män och kvinnor rent fysiskt/genetiskt? Män har också två vårtgårdar på sitt bröst (kvinnligt?). Dessa vårtgårdar härstammar historiskt från då människan levde i havet och var tvåkönad (min teori). Och som tvåkönad kunde fortplanta sig själv. Maskar är tvåkönade och kan med egen kropp få avkomma. Varför den tvåkönade människan i havet när den gick upp på land och andades med lungor separerades som tudelat kön (variationer finns) har troligtvis ingen historiker någon kunskap om.
Men oavsett människans historiska uppkomst är beteendemiljön i ett samhälle i nutid av mer intresse. Machomiljö, maktbeteende i kultur (film o teater), de kriminellas beteende, de rikas beteende, de fattigas beteende, den politiska teatern trots att alla tycker lika att vara globalister o s v oavsett kön. Könet är inte det intressanta för min del! Det är det ideologiska ställningstagandet som är mer intressant, eftersom framtiden är full av obalanserade motsättningar.
Beteendet, uppväxtmiljö och ideologiskt ställningstagande i vuxen ålder och sitt eget val av klasstillhörighet formar tänkandet som människa. Själv har jag fått brottats med mitt psyke i min miljö att inte underordna någon individ och att inte underordna mig själv inför någon annan individ. Vem har påstått att livet är lätt i alla dess processer att bemöta andra individer? Så vad gäller kön/könstillhörighet tycker jag för min del vara en underordnad problematik. För min del har jag god kännedom om kön/könstillhörighet på grund av kunskap och anser inte att kön ska vara överordnat i samhällsdebatten. Ekonomiska relationer borde vara en mer överordnad debatt. Men ska vänstern sadla om från könsfrågor och fokusera på det ekonomiska (politiken ska vara en regulator vad gäller ekonomiska relationer), så lär det bli framgång. Låt domstolar ta hand om mäns våld mot kvinnor och kvinnors våld mot män! Politiska partier kan inte i alla sammanhang lösa all problematik hur än de försöker med lagar.
Jaha du Knut! Den två år gamla artikeln du hänvisar till har jag ju faktiskt läst; och glömt! Den är också mycket bra. Jag förstår nu att jag har ett på hög ålder beroende problem. Finns det något ålderskorrigerande preparat? Kanske hustrun skulle bli glad om jag prövade ett sådant.
Faktum är att delar av den politiska vänstern är skuld till det här stolleriet. Judith Butlers ovetenskapliga trams om att kön bara är sociala konstruktioner har lyfts fram av en lång rad självutnämnda feminister. Det är trist att vissa transpersoner reagerar så negativt på det Kajsa Ekis Ekman skriver. Jag kan sympatisera med och stödja transpersoner som känner sig illa behandlade för sin läggning, men jag reagerar kraftigt mot attityden att de utnämner sig till något slags avantgarde som skådat ljuset som vi cis-personer (som väl ändå utgör en mycket stor majoritet) inte har sett. Och jag vägrar använda begreppet hbtq utan nöjer mig med hbt. För vad är en ”queerperson” som inte täcks av de tre övriga bokstäverna?
Benkt L!
Håller med, även om jag inte tycker att det är direkt ”trist att vissa transpersoner reagerar negativt” på vad KEE skriver. Inte ”trist” det är löjligt. Och nu, Benkt, räcker det inte med att du tar bort ”Q” för det finns ett ”I” som tillkommit. Riktigt vad ”I” står för är jag inte mannen (OBS! föraktlig benämning) att begripa. Allt det som en gång var en rättfärdig kamp för lika rättigheter har nu övergått till en Monty Python-sketch. Exempelvis den om ”People’s front o Judea.”
”I” står så vitt jag förstår för ”intersexuell”; det handlar om den knappa promille av alla nyfödda barn som har obestämbart kön. Men detta liksom förkortningarna H, B och T handlar ju om något som den enskilde inte i första hand valt själv utan anpassat sig efter sin känslomässiga läggning. Med Q är det något annat, det handlar om någon slags ”ideologi”, som ibland döljer sig bakom förment vetenskaplighet.