Jakov – Stalins äldste son (1)

Jakov Iosifovitj Dzjugasjvili (1907-43), Josef Stalins äldste son strax innan han 1941 rycker ut i 2:a världskriget.

tta månader efter Josef Stalins [1] och Jekaterina “Kato” Svanidzes bröllop föddes deras son Jakov 18 (31) mars 1907. Det hade varit på vippen att han sett dagens ljus i ett fängelse. Hans politiskt aktiva mamma hade nämligen arresterats vid en razzia i november 1906 och släpptes först när nedkomsten närmade sig.

Både Stalin och hans mor, Jekatarina “Keke” Dzjugasjvili, var närvarande vid förlossningen. Babyn döptes (flera månader senare) till Jakov. Enligt Simon Sebag Montefiore som gjorde omfattande forskningar för sin bok Den unge Stalin var barnet välkommet. “När Stalin hade blivit pappa visste hans lycka inga gränser. […] Hans kärlek till fru och barn tiofaldigades”.

Stalin blev emellertid irriterad när pojkens gråt störde honom i hans arbete. Han satt nämligen och skrev dag och natt, förmodligen på “Det avancerade proletariatet och den 5:e partikongressen”, “Virrvarr…” och “De kaukasiska clownerna” samtliga bidrag till den nystartade georgiska bolsjevistiska tidskriften “Dro” (Tiden). De var tänkta att i det vänstermensjevikiskt dominerade Georgien mobilisera anhängare för en bolsjevistiska linje inför den 5:e partikongressen i maj. Det var alltså bråttom.

Kongressen var planerad att hållas i Köpenhamn men flyttades till London. Först i mitten av juni var Stalin tillbaka i Tiflis. Den 13 (26) juni skedde så det berömda och spektakulära bolsjevistiska bankrånet på Jerevantorget i staden. För att undkomma polisen flyttade eller flydde Stalin med hustru och baby till Baku.

Men snart var Stalin på resa igen, i augusti, till den Andra Internationalens kongress i Stuttgart. Men när han kom tillbaka till Baku måste han leva illegalt och kunde inte vara med sin familj. Miljön i oljestaden var mycket ohälsosam och på hösten blev hustrun Kato sjuk, förmodligen i tyfus. Enligt Montefiore vårdade Stalin henne “hängivet och ömt, han led själv”. Men sjukdomen var allvarlig och Kato dog 22 år gammal, enligt Montefiore “i Stalins armar”.

Oljestaden Baku var ett litet helvete på jorden med social misär och förorenad miljö. Det oljebolag den svenska familjen Nobel grundade blev snart ledande på världsmarknaden.

Stalin skulle senare säga att, förutom sin mamma, var hustru Kato den enda person han verkligen älskat. På hennes begravning, lär han ha sagt: “Denna varelse mjukade upp mitt hjärta av sten. Hon dog och med henne dog mina sista varma känslor för mänskligheten”.

Stalin (längst till höger) med de sörjande ur Svanidzefamiljen vid Ekaterinas kista.”Mitt liv är i spillror, lär Stalin ha sagt. Det enda som binder mig vid livet är socialismen. Jag kommer att ägna alla mina krafter åt den.”

Stalins ord om sin sorg ska inte övertolkas. Å ena sidan sörjde han henne säkert med äkta känsla, å andra sidan tror jag inte att “hans själ hårdnade” efter hennes död i den meningen att om hon levt skulle han ha varit “snällare”. När han senare i livet tog alla de “hårda” beslut han blivit kritiserad för, var han gift med en kvinna som i mångt och mycket liknade Ekaterina.

Det är förresten en populär myt att Lenin var “snällare” än Stalin, alltså med Lenin vid rodret hade Sovjetunionen sluppit allt “det där hemska”. I memoarer, upplagd som en intervju ställdes Vjatjeslav Molotov 1985 inför frågan “Vem var hårdast, Lenin eller Stalin?”

Molotov svarade:

“Lenin, naturligtvis. Han var sträng. I vissa saker strängare än Stalin. Läs hans anteckningar till Dzerzhinsky [förste chefen för hemliga polisen, Tjekan]. Han tog ofta till de mest extrema åtgärderna, när det var nödvändigt… Jag kommer ihåg hur han förebrådde Stalin för mildhet och liberalism. ‘Vad är det för diktatur vi har? Vi har en outvecklad makt, inte någon diktatur!'”

Den kommunistiska rörelsen har i snart 100 år dragits med myten att allting skulle ha varit så mycket bättre om Lenin, i stället för Stalin, varit i ledningen för Sovjetunionen.

När Ekaterina dött överlämnades Jakov till hennes släktingar i Tiflis. Med all sin politiska verksamhet i illegalitet var Stalin inte den bäste av pappor. Nästa gång han återsåg sin son, då 5 år, var i mars 1912 när han, mellan arresteringarna, hade tillfälle besöka Tiflis. När Stalin 1917, efter februarirevolutionen, för sista gången kom hem från att ha varit internerad i Sibirien var Jakov 10 år. Fyra år senare flyttade Jakov in hos sin far i Kreml.


[1] Josef Dzjugasjvili tog namnet “Stalin” först 1912. Vid den här tiden kallades han Soso och använde i partiarbetet pseudonymen Koba.

Nästa avsnitt: Kärlek och hat

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.