Oisín Cantwell skrev artikeln ”Domen mot Salwan Najem är rimlig” i Aftonbladet den 3 februari. Att rätten har åsikter om vad som är ”saklig och vederhäftig debatt om islam som religion” hotar yttrandefriheten menar Jan Arvid Götesson i detta öppna brev.

Jag vet att du får mycket skräp i inlådan, men här kommer ett sakligt läsarbrev.?Jag har begärt ut domen från tingsrätten, så jag har läst på innan jag skriver till dig.

Du är själv inne på det viktigaste i domen, när du skriver att ”det inte är oproblematiskt att en domstol indirekt samtidigt sätter betyg på det offentliga samtalet”.

Först vill jag säga vad som är rimligt i domen. Följande utsagor av Salwan Momika och Salwan Najem är onekligen riktade mot en grupp nu levande människor: ”islamcancern sprider sig i Sverige och att den elakartade sjukdomen måste tas bort, att terrorism och uppvigling föds i moskéerna, att barn blir våldtagna i moskéerna, att barn ska förbjudas gå in i moskéer eftersom de annars kommer att bli tidsinställda bomber i framtiden samt att muslimer tvingar barn att bära slöja eftersom de känner sexuell attraktion till barn” och ”att alla muslimer är potentiella terrorister och att de slår sina tjejer. I anförandet liknas muslimer vid insekter och kackerlackor.”

Men alltihopa blir vansinnigt, och ett hot mot yttrandefriheten, när rätten börjar prata om vad som vore ”saklig och vederhäftig debatt om islam som religion”, och att den dömde och Salwan Momika säger saker som är ”nedsättande” om Mohammed.?Jag har markerat med fetstil i det avslutande citatet nedan.

Det är groteskt och farligt att tingsrätten har uppfattningar om vad som vore ”saklig och vederhäftig debatt om islam som religion”, och att tingsrätten har åsikter om vad den dömde säger om en person som dog den 8:e juni år 632. Jag vill ha mer yttrandefrihet i Sverige, men det är kanske fel att säga att nu levande personer inne i en moské våldtar barn och kommer att spränga bomber snart. I varje fall har rätten rätt i att det finns en lag mot att hetsa så mot levande människor. 

Men att säga precis vad man vill om en 1400 år gammal bok och steka fläsk med boken, eller säga vad man vill om en för 1400 år sedan avliden person, är däremot självklart tillåtet.

Att recensera huruvida yttrandena om religionen och om den forntida människan vore sakliga och vederhäftiga visar, hur svårt många människor, inklusive lagmän, har att begripa grundvalen för Sverige: ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna.”

Observera att ”fri åsiktsbildning” nämns först i Sveriges grundläggande dokument, före rösträtt och före parlamentarism och att staten måste lyda lagen. Domen tyder på en konstig obildning om vad Sverige är. Jag ber dig därför att i nästa artikel modifiera ditt omdöme ”inte oproblematiskt” till ”mycket problematiskt och farligt för den fria åsiktsbildningen”.

Med vänlig hälsning
Jan Arvid Götesson
Canberra.

Ur domen:

”Att hantera en för muslimer helig skrift genom att tända eld på den, lägga bacon i den, trampa och sparka på den, putsa sina skor med den och riva ut sidor ur den i samma sammanhang som man fäller uppenbart kränkande uttalanden om religionen och dess företrädare kan inte ses som en saklig eller vederhäftig debatt om islam som religion. Även om framförallt Salwan Najems uttalanden regelmässigt inleds med ”Koranen säger” och säkerligen i stor utsträckning i den meningen är korrekta, kombineras uttalandena med en tydligt kränkande och provocerande hantering av den fysiska boken, både av honom själv och av den andra personen. Den andres uttalanden, som varvas med vad Salwan Najem säger, är tydligt nedsättande, som att Mohammed var psykiskt sjuk, rutten och en våldtäktsman (tillfälle ett), en hallick och barnknullare (tillfälle två), en våldtäktsman och åsna (tillfälle tre) eller ett djur (tillfälle fyra). De omfattar också samtliga de exempel som åklagaren redovisat i respektive gärningspåstående. Sammantaget följer anförandena vid alla fyra tillfällen samma mönster där vissa citat varvas med nedsättande omdömen om Mohammed, Koranen och verksamheten i moskéer. Enligt tingsrättens uppfattning är det närmast uppenbart att verksamheten under demonstrationerna inte utgör en saklig och vederhäftig religionsdebatt, eftersom det varit fråga om uttalanden och handlingar som uttrycker kränkande missaktning mot religionen i stor omfattning.”

Föregående artikelTrumps USA
Nästa artikelJonathan Cook: 30 år av lögner i Mellanösten

4 KOMMENTARER

  1. Förekomsten av frågetecken i texten ovan beror på att vissa skrivtecken som fanns i e-posten jag skickade till OC (och vidarebefordrade till lindelof.nu) inte fungerar på WordPress.

    Jag skulle ha tänkt på det, ursäkta!

    sakligt läsarbrev.?
    ”nedsättande” om Mohammed.?

  2. Lite tilläggsinformation. Lagman Göran Lundahl har publicerat ett uttalande.

    Han lät publicera: ”Det finns ett stort utrymme att inom ramen för yttrandefriheten vara kritisk mot en religion i en saklig och vederhäftig debatt. Att man uttalar sig om religionen ger samtidigt inte ett frikort att göra eller säga vad som helst utan att riskera att kränka gruppen som har den trosuppfattningen, säger ordföranden i målet, lagmannen Göran Lundahl.

    Tingsrätten konstaterar att även om motivet varit att kritisera religionen islam har agerandet och handlandet med tydlig marginal överskridit vad som är en saklig debatt och kritik. Demonstrationerna har vid varje tillfälle uttryckt missaktning mot folkgruppen muslimer. Mannen har agerat uppsåtligt. Hans uppfattning att agerandet har varit tillåtet har inte varit uppenbart ursäktlig. Även vid den restriktiva tillämpning av straffstadgandet som är påkallad eftersom bestämmelsen inskränker yttrandefriheten ska han därför dömas för hets mot folkgrupp genom att ha uttryckt missaktning mot folkgruppen muslimer på grund av deras trosuppfattning vid fyra tillfällen.” [slut citat]

    Fel nummer ett: Vi har rätt att vara obegränsat kritiska mot en religion, inte bara rätt att vara ”kritiska mot en religion i en saklig och vederhäftig debatt” – vem som nu skulle recensera saklighet och vederhäftighet. Göran L:s ord om att den tilltalade har ”överskridit” en gräns för godtagbar religionskritik är fel. Den tilltalade har bytt ämne, och ÖVERGÅTT från att säga saker och islam och Muhammed till att tala om levande människor (se nästa punkt).

    Fel nummer två: Vi kan INTE råka ”kränka” en folkgrupp genom att ”uttala [oss] om religionen”, och genom att SKRUVA UPP våra uttalanden om religionen till osakliga höjder. Det kan man ju göra för omskakande, uppmärksamhetsskapande och konstnärlig effekt. Den inkompetente lagmannen talar i nattmössan. Vi kan bara begå ett brott i (den diskutabla men gällande) lagens mening genom att ÖVERGÅ till att hetsa mot människor.

    I och för sig innehåller domen påpekanden om att det allvarliga är att de två Salwan har sagt saker om en grupp levande människor. Men både domen som GL skrev, och GL:s uttalande vid sidan om domen, är inkompetenta aktstycken, genom att inte göra klart att det är övergången till att hetsa mot en grupp människor för påstådda barnvåldtäkter, kommande bombsprängningar och dylikt, som kan vara upphovet till ett brott.

    Fel nummer tre: Kanske samma som nummer ett och två, men förtjänar att lyftas fram: ”ska han därför dömas för hets mot folkgrupp genom att ha uttryckt missaktning mot folkgruppen muslimer PÅ GRUND AV DERAS TROSUPPFATTNING (min emfas) vid fyra tillfällen.”

    En praktgroda, och ett intellektuellt sammanbrott! Det är ju inte yttranden av Salwan och Salwan om människor ”på grund av deras [muslimers] trosuppfattning” som skulle kunna vara det brottsliga enligt en (dålig men gällande) lag. Det är när S & S sade sekulära saker om våldtäkt, bomber och att vara kackerlackor, som de kanske gjorde fel.

    Det snällaste man kan säga om Göran L är som följer. Han kanske menar, att S & S säger, att ”eftersom dessa människor är muslimer blir de människor som våldtar, bombar, är som kackerlackor med mera”. På ett långsökt sätt kan det omskrivas som ”på grund av deras trosuppfattning blir de människor som våldtar, bombar med mera”. Men han är oförmögen att skriva ut, att det är det sista steget, att de är kackerlackor med mera, som är relevant för en dom.

    Göran L är nog inte helt omedveten om problemen, och där finns ansatser i hans dom till att göra rätt distinktioner, men hans oförmåga att reda ut saken i skrift bådar illa för rättsväsendet. En domstol i Stockholm borde väl draga till sig en kognitiv elit?

  3. Ursäkta en lång kommentar till, men NU ÄR DET RIKTIGT ILLA. Jag citerar ur Expressen.se: ”Därför kan kritik mot islam vara brottsligt”Filip Bolmgren3 februari 2025

    Kritik mot en religion kan också vara brottsligt – om det är grovt nog. Det är tingsrättens bedömning i fallet med koranbrännaren Salwan Najem.

    – Det är ett lite annat sätt att resonera än tidigare, säger juridikprofessorn Vilhelm Persson.

    Salwan Najem har enligt Stockholms tingsrätt gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp under de demonstrationer han genomfört med sin kompanjon Salwan Momika, som förra veckan sköts till döds i Södertälje.

    Precis som Rasmus Paludan döms Najem på grund av orden som yttrats i kombination med att Koranen bränts. Att enbart bränna Koranen anses inte var olagligt i sig.

    Vilhelm Persson, juridikprofessor vid Lunds universitet, ser dock en stor skillnad på domarna.

    Rättens tolkning: ”En nyhet”

    I fallet med Momika och Najem menar tingsrätten att utspelen kombinerat med handlingarna mot Koranen är en kränkande missaktning, bland annat genom en rad uttalanden om muslimer.

    Trots att rätten konstaterar att utrymmet att kritisera en religion är mycket stort så har det inte skett på ett sakligt sätt – därför menar rätten att demonstrationerna ’med tydlig marginal också visat missaktning mot folkgruppen muslimer på grund av gruppens trosuppfattning’.

    Att uttalanden om själva religionen också kan uttrycka missaktning mot utövare är resonemang av rätten som Vilhelm Persson inte sett tidigare.

    – Om man på ett tillräckligt grovt sätt kritiserar en religion kan det också innebära att man också kritiserar följarna av religionen. Just den här situationen kan jag inte se att den blivit bedömd tidigare, så det är en nyhet och ett lite annat sätt att resonera än tidigare, säger han.

    Tycker du det är en rimlig tolkning av lagen?

    – Jag skulle säga att det är en av flera möjliga tolkningar av lagen, men JAG TYCKER INTE ATT DEN ÄR ANSTÖTLIG OCH JAG TYCKER DOMEN ÄR UNDERBYGGD MED PRAXIS FRÅN HÖGSTA DOMSTOLEN OCH FÖRARBETEN, säger han [min emfas].

    Samtidigt är det framför allt den mördade Salwan Momikas ord som rätten menar passerat gränsen för hets mot folkgrupp – men tingsrätten menar att duon agerat ”tillsammans och i samförstånd” – vilket både Najems advokat och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke vänt sig mot.” [slut citat]

    Läs det igen! Vilhelm Persson är en av Sveriges alla enfaldiga skräpakademiker. Nu skall alltså en professorlig doktrin skapas, att om man ”tillräckligt grovt sätt kritiserar en religion” kan det bli hets mot folkgrupp!

    Jag hade alltså rätt. Vi står inför en ”nyhet”, som professor Vilhelm Persson säger, och nu skall Sveriges alla ryggradslösa djur sluta upp kring nyheten.

    För övrigt vill jag tillägga detta: Alla de här frågorna handlar förstås inte om muslimer och koranen, egentligen. Vad Salwan och Salwan egentligen representerar, vare sig de visste det eller ej, är RÄTTEN ATT UTMANA ÖVERHETENS PÅTVINGADE KONSENSUS, vare sig denna samhälleliga konsensus är ”antirasistisk”, ”värdegrundsbaserad” eller vad det nu kan vara, som överhetens påbjudna och diskussionsförlamande ideologi råkar vara för tillfället.

  4. Mårten Schultz uppmärksammade i Svenska Dagbladet det konstiga ordet ”skända” i domen. Han skrev: ”Det finns vissa uttalanden i domen som är tveksamma – bland annat beskrivs hanterandet av Koranen som ett ’skändande’ vilket låter märkligt i vår sekulära tradition”.

    Ordet ”skända” infördes i rättegången av statsåklagare Daniel Suneson. Han skrev i gärningsbeskrivningarna att ”Salwan Najem har … uttryckt missaktning mot muslimer med anspelning på deras trosbekännelse … skändat Koranen genom att – bränna sidor, – linda in/lägga fläsk i den, – putsa skorna med utrivna sidor och – sparka runt den på marken. I samband med ovan har Najem och annan person hållit ett anförande i vilket de fällt uttalanden riktade mot muslimer, bl a att de som följer koranen är farliga och har ett terroristiskt tankesätt … att terrorism och uppvigling föds i moskéerna, att barn blir våldtagna i moskéerna” och så vidare.

    Eftersom det är tillåtet att göra vad man vill med en koran, är det olämpligt att i en gärningsbeskrivning taga med ordet ”skändat”. Det enda relevanta är det som kommer EFTER koranbollandet, när Salwan & Salwan började säga saker om vissa människor. Fram till den punkten skall gärningsbeskrivingen vara neutral, som till exempel faktaupplysningen att de två var ”utanför Stockholms moské”.

    Göran Lundahl skriver så här i domen: ”Åklagaren har sammanfattningsvis gjort gällande att Salwan Najem, i första hand tillsammans och i samförstånd med [Salwan Momika] men i vart fall ensam, vid samtliga fyra tillfällen uttryckt missaktning mot muslimer med anspelning på deras trosbekännelse genom att DELS (min emfas) skända Koranen på olika sätt, DELS (min emfas) hålla anföranden där det fällts uttalanden som riktats mot muslimer som folkgrupp. Åklagaren har i respektive gärningspåstående exemplifierat ett antal uttalanden.”

    Det ena momentet (koranbacon och dylikt) är oproblematiskt, det andra momentet (utsagor om personer) är problematiskt i lagens ögon. Orden ”uttryckt missaktning” återspeglar lagens ordval.

    Katastrofen kommer när domen LIKSTÄLLER de två momenten medelst orden ”dels–dels”) i beskrivningen av gärningen ”uttryckt missaktning”. Katastrofen fördjupas av formuleringen om det icke-existerande ”brottet” att ”skända Koranen”.

    Jag måste citera en hel paragraf för sammanhanget: ”Tingsrätten konstaterar att Salwan Najem i och för sig inte är den som sökt demonstrationstillstånd. Samtidigt framgår det av tillståndsbesluten att det förväntade antalet deltagare är två personer. Vid i vart fall tre tillfällen har de två demonstranterna anlänt och lämnat [platsen] gemensamt med hjälp av polis, vilket krävt viss planering. Salwan Najem är visserligen inte den som har uttalat sig kränkande i störst omfattning, men samtidigt har dessa kränkande uttalanden varvats med uttalanden av Salwan Najem och av att de båda demonstranterna och delvis tillsammans skändat Koranen på olika sätt. Salwan Najem har inte vid några tillfällen markerat avståndstagande från det innehåll i demonstrationen han inte själv bidragit med eller markerat att han inte stått bakom det som sagts eller gjorts. Åklagaren får sammantaget anses ha styrkt att Salwan Najem agerat gemensamt och i samförstånd med annan person och därför ska vara straffrättsligt ansvarig för det som förekommit vid demonstrationerna och som omfattas av gärningspåståendena.”

    Det befängda är, att icke-brottet ”skändat Koranen” används av rätten som argument för att den levande Salwan Najem agerat ”gemensamt och i samförstånd med” den mördade Salwan Momika, som är den som uttalade sig mest. Att Salwan Najem ”inte vid några tillfällen markerat avståndstagande från det innehåll i demonstrationen han inte själv bidragit med eller markerat att han inte stått bakom det som sagts eller GJORTS (min emfas)” vänds emot honom. Eftersom alla saker som Salwan och Salwan lagligen kan lastas för är ORD måste orden ”eller gjorts” syfta på koranfotboll och andra grundlagskyddade aktiviteter. Lagliga gärningar användes alltså för att fälla Salwan Najem.

    Lyckligtvis brukar hovrätterna vara mer kompetenta. Dit kommer målet nog snart.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.