JAN GUILLOU I SAMTAL MED GUNNAR BOLIN OM JAN MYRDAL

1. Nää, inte en gång till!

   Jag är spyless på att Jan Guillou åter får träda fram och liksom personifiera vänsteruppsvinget i Sverige, och här också göra sig till ett slags Jan Myrdal-efterföljare.

   Just, denna vecka när jag får beskedet att Bror Kajsajuntti är död blir kontrasten extra stor mellan den superrika ädlingen Guillou på Östermalm och den utfattige vänsteraktivisten Kajsajuntti från Luppio i Tornedalen. Jan Guillou har inte en susning om att det en gång fanns en sådan trägen arbetare i vingården som Bror (och andra osynliggjorda lantisar för den delen).

   Som hyllning till alla dessa spelar jag därför Matalan torpan balladi med Olavi Virta.

2. En intressant intervju med många träffande kommentarer om Jag Myrdal, samtidigt som den förklarar en del av Guillous författarskap. I sista meningen säger Guillou att uppdraget för en författare är att nå massorna med väsentlig text. Detta har Guillou verkligen lyckats med. Hans pojkböcker har ju sålt i stora upplagor samtidigt som de speglar hans i flera fall tvivelaktiga politiska analys. Hamiltonserien bygger på den inom maoistvänstern då rådande föreställningen om att Socialimperialismen var världens huvudfiende och att det gällde att enas med både den egna borgarklassen och USA inför det väntade angreppskriget från Sovjet. Nu tycks han ha liknande föreställningar om Ukrainakriget och dagens världsläge.

3. Fascinerande. Men jag kan inte låta bli att störa mig på Guillous arrogans/hybris.

   Synd att mainstream uppfattningen om protesterna och ”massakern” vid Himmelska fridens torg fortfarande är så förvanskad i västvärlden, i vanlig ordning. En i en lång rad color revolutions runt världen sponsrad och driven av NGO:s som finansieras av bl a National Endowment for Democracy.

   Det var dödsoffer, visst, men många av dem var poliser. Precis som i Hong Kong, där det i början var massor av ”vanliga” människor ute och demonstrerade lugnt och fint, ilurade att den nya lagen skulle inskränka pressfriheten eller vad det var för larv, och sedan urartade det.

   Lustigt(?), eller snarare avslöjande, att en av protestledarna från Hong Kong nu setts i Taiwan för att hjälpa oppositionen där. Jag har för mig att det var Danny Haiphong som gick igenom Himmelska fridens torg-händelserna noggrant i en (eller säkert fler) video(r).

   Och synd att Guillou har fallit för den massiva propagandan vad det gäller Putin, Ryssland och kriget i Ukraina. Med tanke på böckerna jag läst av honom trodde jag att han hade lite bättre kritiskt tänkande och förmåga att lyssna på båda sidorna innan han uttalade sig så kategoriskt om något han uppenbarligen vet mycket lite om, men tror sig veta mycket om.

   Han har antagligen varken läst Operation Z av Jacques Baud eller sett Oliver Stones Ukraine On Fire. Och på det sättet kanske han liknar Jan Myrdal; han skulle KANSKE kunna ändra uppfattning (tveksamt) och OM han gjorde det så skulle han nog inte prata högt om det. 😉

4. Leif Str!
   Har en 80-årig vän som var lyrisk över Guillou:s serie om 1900-talet med start i Norge. Men jag klarade inte av den. Skall man lyssna på Sveriges Radio så kan man välja en serie om Ådalen 31 i 5 delar.

5. Bengt H!
   Med förundran läser jag: ”Hamiltonserien bygger på den inom maoistvänstern då rådande föreställningen om att Socialimperialismen var världens huvudfiende och att det gällde att enas med både den egna borgarklassen och USA inför det väntade angreppskriget från Sovjet.” som följs av ”Nu tycks han ha liknande föreställningar om Ukrainakriget och dagens världsläge.”

   Lite klarläggande krävs för att kunna få en begripligt och faktagrundad diskussion:

   Vad är ”maoistvänstern” för något? Vad är ”socialimperialismen”? Hur ska dessa företeelser förstås i dag inom perspektivet av pågående krig i Ukraina? Vilka var dessas företrädare då och vilka är det nu?

6. Dennis, med maoistvänstern syftar jag på dåvarande SKP, Clarté.och FiB. Myrdal stod säkerligen för samma linje på den tiden. Som ett eko av kineserna påstod de att Sovjetunionen var imperialistiskt och huvudfienden i världen. Därför gällde det att samla alla krafter mot dem och förbereda sig för det krig man snart räknade med skulle komma. Av den anledningen förberedde man sig för att gå under jorden, införde täcknamn på alla medlemmar i SKP och Clarté, förbjöd telefonkontakter och annat.

   Jag var med i Clarté och såg en del av detta från insidan. Det ledde snart till ren katastrof för organisationerna. SKP upplöstes och Clarté decimerades kraftigt. Clartéledningen då var i stort sett samma personer som nu drivit igenom ett oreserverat stöd till USA:s proxykrig.

   Hamiltonserien ser jag som Guillous bidrag till propagandan för fosterlandsförsvar och upprustning. Många av de dåvarande USA-vännerna gick sen vidare högerut medan andra verkade förtränga dessa katastrofala år i slutet av 1970-talet. Myrdal hörde till de senare. Nu ser vi en ny våg av vänsteruppslutning bakom USA:s förehavanden.

7. Tommy S!
   Tack för länken om Ådalen. Jag har boken om det sjätte offret, någonstans, men läste den aldrig. Men radio-serien var en nyhet.

   Tack!

8. Bengt H!
   Du svarar allmänt på en del av en enda av mina frågor. Jag får be dig att precisera dina svar. Vilka personer (namn) fanns i Clartéledningen då, som nu driver igenom ett oreserverat stöd till USAs proxykrig? Medlemmar av den svenska regeringen eller statsadministationens mer militära delar och/eller ledningen i det största oppositionspartiet? Eller var det i SKP:s ledning de satt DÅ och NU i regeringen, dess adminstration eller det största oppositionspartiet? Att det inte var någon i FiB/Ks dåvarande ledning kan jag själv garantera. Och Jan Myrdal vore lite andebesvärjande att skylla på!

   Men vad var ”maoistvänstern”? Vilka främsta gemensamma tankar hade denna skapelse och hur tog den sig uttryck i den politiska praktiken? Och vad med ”socialimperialismen”. Vilket påstods vara grunden för denna och hur yttrade den sig? Den nutida imperialismens grund i modern kapitalism ser vi klart, men vad har socialimperialismen för grundval?

   Utan övertygande svar riskerar du att hamna i mytbildningsfacket.

9. Enligt Guillou, och om jag inte minns fel, var väl KPML(r) mer eller mindre skapad av SÄPO för att suga till sig alla ”subversiva vänsteraktivister” och var till så hög grad nedlusad med agenter att de nästan blev ensamma kvar. 🙂

   Stämmer det, ni som var en del av den världen?

   Och kan det ha varit ett verkligt problem för andra organisationer också? Med tanke på att både Clarté och SKP i princip neutraliserades så ligger det ju i luften att det skedde med ”hjälp”, särskilt om karaktärer från den tiden nu förespråkar den värsta imperialisten i världshistorien.

   Man ser ju hur FBI (genom hela sin existens?) inte bara infiltrerar olika rörelser, uppmuntrar (ja till och med tjatar/pressar) dem till att utföra olika terrordåd eller upplopp, utan dessutom ibland utgör en majoritet i gruppen de försöker snärja. Ta t ex 6 januari 2021; vittnen från både demonstranter, polis och agenter har målat en bild av en lugn och fredlig demonstration som kryllade av ”feds” som hetsade demonstranterna till att storma Capitol Hill. Nå, kanske ett ämne för en egen artikel.

   Men SÄPO, Clarté och SKP alltså, jag undrar på riktigt, jag är nyfiken.

10. Dennis Z!
    Varför pressar du en debattör med frågan ”Vad är ’socialimperialismen’?”

    Alla som levde då, eller har läst om den tiden, vet ju hur antisovjetiska kommunister gav begreppet ett innehåll genom flitig användning av ordet. Jan Myrdal skrev: ”Milan Kundera lever i landsflykt. Sovjetsoldater ockuperar hans hemland. Sovjetunionen är för närvarande den hungrigaste och mest rovgiriga av de två rovgiriga och imperialistiska supermakterna och liksom USA-imperialismen är det farligaste hotet mot Centralamerika är den sovjetiska socialimperialismen det farligaste och mest omedelbara hotet mot oss i Rysslands grannskap.”

11. Dennis Z!
    Jag tänker inte försöka mig på att skriva den Kinainspirerade vänsterns historia och teoribildning i korta debattinlägg. Den som är intresserad kan få ut en del av dessa länkar:

    https://www.marxists.org/svenska/tidskrifter/fi/fi81-2/skp_i_kris.html

    http://fib.se/fib_1/fibhist/fibhist.html

    Jag tänker inte heller namnge några personer i Clarté som då drev teorin om Socialimperialismen och nu stödjer proxykriget. Visserligen var jag på en konferens i Stockholm och träffade de flesta ledande inom organisationen då det begav sig, men då hade alla täcknamn och det är över 45 år sedan. Dock har jag på sen tid pratat med ledande personer som bekräftat att de var med på den tiden och drev den linjen.

    Kanske uttryckte jag mig oklart, men jag menar inte att det är gamla Clartémedlemmar som fått hela det etablerade Sverige att ställs sig bakom USA:s proxykrig. Det är inom den egna organisationen de drivit igenom detta och hånar alla som har en avvikande uppfattning.

12. Leif Str!
    Jag blev själv överraskad när jag såg Radioserien om Ådalen 31 med Bengt Ohlson som regissör. Det är samma person som Åsa Linderborg kallar sin käresta i radions Norsken, Svensken och Dansken. Hon kallar sitt förhållande för stimulerande då Bengt O är en högerman.

    Jag har på annan plats deklarerat att jag lever inte i en svart-vit värld, utan även Radio-och TV kan producera kvalitet. Numera behöver jag inte spela in radioprogram på kassett eller SVT på VHS. Det mesta finns på nätet. Konsten nu för tiden är att skilja agnarna från vetet.

13. Bengt Håkansson!
    Tack för läsningen i länkarna.

    Angående splittring och sönderfall. Olika uppfattningar finns alltid någonstans i den ena eller andra frågan, i stort eller smått. Följderna behöver dock inte bli förlamning och splittring om inte provokatörer griper in.

    Utbildade agenter ser när möjligheter finns att utveckla åsiktsskillnader till konflikter. De utnyttjar missnöjen eller oenighet, eldar på och är mycket aktiva med att KRÄVA att innan vi går vidare MÅSTE den eller den frågan diskuteras. Redan där kan det köra ihop sig på frågan OM det ska bli en diskussion eller inte. Det går att komma långt på den vägen.

    Det är ingen naturlag som får varje oppositionell eller kritisk rörelse att dela sig i två. I stället bör vi försöka se om det kan finnas personer som verkar. Samma slags personer försöker i andra länder starta färgrevolutioner. De finns också här, men de har inte märkts lika mycket.

14. Björn B!
    Jag har aldrig sett några tecken på att medvetna provokatörer spelat någon stor roll då det gäller splittringen i den svenska vänstern. Gunnar Ekberg var förvisso en SÄPO-agent och provokatör, men någon splittring orsakade han knappast. Den enda jag kommit i kontakt med som jag misstänkt vara en sådan är Klas Eklund. Han började med att splittra Clarté, drog sen vidare till SKS(ml) som var KFML(r):s studentorganisation och därifrån till trotskisterna för att slutligen gå in i sossepartiet och där göra kometkarriär. I alla dessa splittringar tog han med sig en grupp till nästa organisation och många andra blev desillusionerade. Några bevis för att han agerade på någons uppdrag har jag dock aldrig sett.

    Splittringarna beror nog huvudsakligen på inre svagheter. Den stalinistiska idén om att det finns en ”riktig linje” och att allt annat är kontrarevolutionärt är en sådan. Att olika vägar kan bära till Rom är ingen populär idé inom vänstern. Tvärtom har det funnits teorier om att det är allra viktigast att bekämpa de som står närmast ideologiskt på samma sätt som KOMINTERN gjorde i början på 30-talet när socialfascismen, d v s socialdemokraterna betraktades som huvudfiende. Sen har säkerligen karriärism, ungdomlig uppblåsthet och orealistiska idéer om vänsterns möjligheter och betydelse spelat stor roll.

    Däremot tror jag SÄPO hade det svårt att skicka in provokatörer som kunde få verklig betydelse i organisationernas inre liv. Medlemmarna var idealister som ägnade en stor del av sitt liv åt politisk verksamhet och de kände oftast varandra personligen. Många var väldigt belästa på revolutionär teori och det var företrädesvis sådana personer som valdes till ledande poster. Det kan inte ha varit lätt för provokatörer att göra karriär i sådana organisationer.

    Då det gäller färgrevolutionerna är läget annorlunda. I dem blir Quislingarna rikligt belönade. Lyckas omvälvningen får de någon topposition i det egna landet, annars får de asyl och försörjning i väst i för att kanske kunna ingripa i det egna landet vid nästa tillfälle.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.