Jan Myrdal om kampen mot fascismen

Jan Myrdal vid skrivbordet i Varberg

öljande är en förkortad version av en av Jan Myrdals Skriftställningar i FiB/K. Men vilket år? Som ledning kan nämnas att den måste vara skriven före 2011, det år som Le Pens dotter övertog styret av Nationella Fronten. Men skrevs detta 2006, 2002, 1998, 1994, 1991 eller 1988?

“För den politiskt intresserade är det svenska valet i höst inte särskilt intressant. Den så kallade svenska modellen kommer att fortsätta även efter detta val.

Men det knakar i folkhemmet. Dess bjälkar bågnar. Privatiseringen fortsätter. Miljardärerna blir fler. Sjukvården allt uslare för folk utan pengar och inflytande, och för alla som blivit gamla och olönsamma. Men redan till nästa val kan vi stå inför en ny situation. Jag tar Jean-Marie Le Pen till exempel.

Le Pen hycklar ingen ånger inför sitt nazistiska förflutna. Och han är en lysande talare, folklig, förtroendeingivande och slagfärdig. Hans parti “Nationella Fronten” växer nu till ett massparti. Den Första Maj i år tog Le Pen upp kampen om gatorna. Han sade att han skulle ta gatan från socialister och kommunister på deras traditionella högtidsdag. I hällande regn samlade han i Paris 25.000 till demonstration och möte. Han talade rakt och tydligt till sitt folk som fosterlandets ende uppriktige och sanningsenlige försvarare. Han talade med en hedersvakt av arbetslösa gruvarbetare.

Le Pen får folkligt stöd just därför att han är fascist och inte bara missnöjd och gammal höger. Han tar upp verkliga problem. Arbetslöshet. Narkotika. Brottsvåg. Utstämpling. Han talar inte mot välfärden; han lovar skydda de smås välfärd mot den korrupta politiska klassens manövrer. Visst är det demagogi. Men den har verklighetsanknytning.

Och där den liberala och den allmänna vänstern talar vänligt om förståelse för andra kulturer och att man inte får röra vid kompisen talar Le Pen om förorternas skitiga verklighet. Men var gång en liberal intellektuell syntes i TV talande från sin fina värld ner till förorterna om mänskliga rättigheter vann Le Pen tiotusen nya väljare!

Jag var i Paris denna Första Maj. CGT [franska LO] hade vägrat delta i enhetsdemonstrationen mot Le Pen och demonstrerade i stället för de fackliga kraven. De verkliga frågorna lyftes fram och kampen mot Le Pen var med blott som en sidofråga.

Liberalerna och allmänna vänstern förstod inte detta. De spelade på Le Pens villkor. Men jag blev glad, det visade att CGT förmådde handla förnuftigt som arbetarklassens klassorganisation. Det är i de konkreta klassfrågorna Le Pen kan drivas till nederlag. De liberala fraserna lägger hyende [en kudde] under fascismen!”

––––––

Detta är alltså en skriftställning av Jan Myrdal av bästa märke. Den infördes i maj 1988 i nr 8 av FiB/K och finns återgiven i boken Tidens ålder (1992). Den drev, enligt min mening, den helt riktiga tesen att man bekämpar andra organisationer, också fascistiska, och i synnerhet fascistiska, genom att ta strid i konkreta politiska klassfrågor. Detta blir inte lätt när fascisterna “tar upp verkliga problem. Arbetslöshet. Narkotika. Brottsvåg. Utstämpling… Visst är det demagogi. Men den har verklighetsanknytning.”

Den lätta vägen är att söka demonisera motståndaren. Men det slår ofta tillbaka, det har vi sett både inrikespolitiskt med SD, utrikespolitiskt med Trump, Putin, Assad o s v.

De som kan sin svenska samtidshistoria kanske reagerar överraskat över att Jan Myrdal skrev detta redan två år innan Ian Wachtmeister och Bert Karlsson bildade sitt “Ny Demokrati”, som kom in i riksdagen vid valet 1991. Men ännu mer överraskande var att inlägget skrevs bara tre månader efter att “Sverigedemokraterna” bildades i februari 1988!

Jag är inte säker på att Jan Myrdal kände till SD vid denna tidpunkt, ännu mindre skulle han nog anat deras senare uppgång. Men texten skrevs i ett politiskt klimat där sådana rörelser, med ena eller andra namnet eller bakgrunden, skulle formeras också i Sverige: “Redan till nästa val kan vi stå inför en ny situation.”

Jag tror inte att jag reagerade eller tog lärdom av skriftställningen då, för mer än trettio år sedan, åtminstone minns jag det inte. Kanske inte heller ni som läser detta och följde FiB/K vid den tiden?

Men det är inte för sent…

  31 kommentarer for “Jan Myrdal om kampen mot fascismen

  1. Bertil Carlman
    2019-11-04 kl. 8:46

    Igår när jag tittade på ett youtubeklipp från K:s höjröstenturné i Växjö, dök det som vanligt upp en massa förslag på andra youtubeklipp till höger på skärmen. Där var bland annat ett klipp på en riksdagsdebatt mellan Jimmie Åkesson och Annie Lööf. Precis det som Jan M. skriver i citerad skriftställning slog mig. JÅ ”är en lysande talare, [i varje fall relativt sett] folklig, förtroendeingivande och slagfärdig.” Hur var Annie? Formellt var det inget fel på talflödet, men beröringsrädslan gentemot SD och den rådande fobin mot Putin var ledande teman i hennes tal. Att i dagarna LO-basen gör ett ”historiskt” första framträdande på en konferens som Vänsterpartiet har, det säger en del. LO och V är nog eniga om att bekämpa SD, men var är kampen mot svenskt deltagande i imperialistiska äventyr? Var är den gemensamma kampen för svenska folkets behov? Om jag tolkat svensk press rätt skall V dessutom bredda sig och satsa mer på; ja gissa det! Satsa mer på medelklassen!

  2. Martin Gustavsson
    2019-11-04 kl. 19:44

    Intressant att Ulf Johansson och Cristian Olave, från Kommunistiska partiet i Kristianstad, och jag, enkelt kunde enas om just att fokusera på sakfrågor i en eventuell bred vänster-valsamverkan, detta i en intervju, som jag gjorde nyligen med dem i samband med Höj Rösten, en intervju i fritt öppet ogg-format som finns att lyssna till här.

  3. Anders Åberg
    2019-11-04 kl. 22:03

    Bertil Carlman!
    Jag läste just att Socialistiska partiet har uppgått i V och precis som du skriver så har i all praktisk mening V gått upp i S, som för länge sedan blev en del av överhetens och Pentagons administrativa apparat.

    Vi har med andra ord ett enpartisystem i Sveriges riksdag och politiken har saligen insomnat i denna samling.

  4. Hans Isaksson
    2019-11-06 kl. 9:07

    Nazism och rasism finns inte. Högern är den nya tidens sanna vänster. Dess partier har funnit varandra. Vi går mot ljusare tider!

  5. Bertil Carlman
    2019-11-07 kl. 10:51

    Hans I!
    Nu har jag mycket funderat på din kommentar, men min ärthjärna förmår inte helt begripa vad du menar. Skall jag vara mindre vänlig, kan jag säga att det verkar vara en kommentar från en trött gammal desillusionerad man som skulle vilja tala tydligt (det har du inte haft problem med tidigare), men nu bara förmår vara ironisk, eller vad det nu är.

    Vad gäller höger och vänster håller jag med dig(?). Liksom ordet ”amerikansk”, när det syftar på USA, bör undvikas, så undviker jag höger och vänster. När det gäller Vänsterpartiet t ex så kan man skriva att det var/är ett stödparti till Imperiet både i Libyen- och Syrienfrågan. Också i många inrikesfrågor kan man klassa V inte som höger, det är poänglöst, utan som folkfientligt då man stöder, ja man gör det de facto, stöder S:s ingående i det folkfientliga januariavtalet. När någon använder orden höger och vänster är det ofta ett uttryck för oförmåga att vara konkret, ett primitivt sätt att tala i termer av dom och vi. Kom igen Hans! Du 78, liksom jag 77 går in på landningsvarv. Men du har krafter kvar, jag har nyligen läst AF Ilin-Zjenevskijs bok som du översatt.

  6. 2019-11-07 kl. 14:08

    Till skillnad från Bertil Carlman förstår jag precis vad Hans Isaksson menade med sin ironiska och bitska kommentar. Tack för den! Äntligen lite ljus i novembermörkret.

  7. Bertil Carlman
    2019-11-07 kl. 18:19

    Ja då får jag väl nöja mig med att jag är dum, eller åtminstone mindre smart. “Tack för den!”

  8. Dennis Zackrisson
    2019-11-07 kl. 21:57

    Även jag förstår “precis” vad Isaksson menar. Nämligen precis tvärtom. Och därmed precis tvärtom vad Myrdal poängterade såväl 1988 som ganska precis trettio år senare när den teoretiska renlärigheten även slagit klorna i vårt folkfrontsprojekt, föreningen Folket i Bild/Kulturfront!

    Tänk att det bara behövs lite tvärtom för att ljuset ska falla in i novembermörkret och vi klart ser var sprickorna går. Vilka som förstår den uppmanande innebörden i vår främsta (därmed inte sagt att den alltid är den viktigaste) paroll att i praktiskt arbete försvara yttrandefriheten!

  9. Dennis Zackrisson
    2019-11-08 kl. 11:50

    … och även vilka som inte förstår!

  10. Bo Persson
    2019-11-08 kl. 19:34

    Att JM nu skrivit sin sista skriftställning i FiB/K är det ett tecken på att vi nu behöver en ny kulturfront? Vi lever ju idag i en helt annan värld än den vi levde i för ett halvsekel sedan.

  11. Dennis Zackrisson
    2019-11-09 kl. 17:14

    Bra fråga, Bo P! Dock förstår jag inte riktigt din utgångspunkt. Såvitt jag förstår lever vi fortfarande under kapitalismen. Och krig pågår lite här och var i världen, merparten av dessa med imperialistiska makter som pådrivare. Så vad du menar med “en helt annan värld” än tidigare blir för mig lite oklart.

  12. Bo Persson
    2019-11-09 kl. 23:31

    Dennis Zackrisson!
    Javisst lever vi fortfarande under kapitalismen och en kapitalism som till och med är svårare att tygla än den traditionella. De vågar man väl säga utan att gå så långt som Yuval Harari gör med sin dystopiska homos deus-vision.

    Men just för att den är så svårtyglad är ju den fullständiga avsaknaden av den nationella befrielserörelse vi idag behöver så skrämmande. För femtio år sedan hade vi åtminstone en folkrörelse till stöd för den vietnamesiska nationella befrielserörelsen. Men idag har vi ingenting.

  13. Bertil Carlman
    2019-11-10 kl. 16:17

    Nu har även jag förstått. Idag mördades en pojke i Malmö, och en överlevde knappt. Mina döttrar törs inte längre när det är mörkt ta bussen till Norra Sköndal, för vid den hållplatsen har det skett flera våldsamma rån. En ung pojke höll på att stryka med där. Rån har där förekommit även när det är ljust.

    Vanligt folk vill ha trygghet lååångt före yttrandefrihet. Det verkar SD förstå och utnyttjar i rikt mått. Men det verkar inte Hans Isaksson förstå, det framgår av senaste Clarté. Där skriver han under rubriken ”Varning för alarmismen”. Han avslutar ”De som står för alarmismen har långtgående ambitioner att skapa ett permanent auktoritärt samhälle. Det borde oroa oss mera.” Och vad skall jag då säga till mina döttrar? ”Sedan Gustav Vasa har dödligt våld minskat till 5-6 procent av 1500-talets frekvens”, som Hans skriver? Att detta är sant betvivlar inte heller de, men de känner en ökad otrygghet. På SD, ”järnrörspartiet”, kommer de aldrig att rösta, men uppenbarligen gör många det.

  14. Kjell Martinsson
    2019-11-10 kl. 19:02

    Bo Persson!
    Det verkar nästan som du förfallit in i någon form av solipsism, åtminstone när du avslutar din text från 2019-11-09.

    Det är förvisso ett möjligt framtidsscenario du skissar, men stämmer det?

    Nu tror jag du delvis hamnat snett. (Kanske saknar du även ett reportage från Bokmässan 2019 på i tidningen Folket i Bild/Kulturfront och >fib.se<?…)

    Men min insats för den anti-imperialistiska kampen har sedan ´Nej till Nato´ faktiskt fått en kick i den riksorganisation som Staffan Ekbom tog initiativ till med ett upprop på Jan Myrdalsällskapets årsmöte i Varberg – troligen 2016.

    På Hösten startades riksföreningen Nej till Nato i Göteborg. Det första årsmötet hölls i Växjö, det andra i Mölndal, det tredje i Stockholm.

    Vi är flitigt uppmärksammade i massor med aktioner på gator och torg, mest i Stockholm och Göteborg. (Sannolikt är du inte medlem i Facebook för då hade du sett oss.) Vi har gett ut två nummer med sammanfattande artiklar från engagerade författare!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.