JAN MYRDAL SVARAR BOSSE LINDQVIST

Norstedts förlag angrips av Bosse Lindqvist i Dagens Nyheter för att de ger ut Jan Myrdal bok Ett andra anstånd. Den viktiga frågan är inte vad Jan Myrdal skriver i sin bok, utan DN:s angrepp på förlaget för att de publicerar Jan Myrdal. Han nekas dessutom genmäle. Därför publiceras det här med en inledning – i anständighetens namn.

JAN MYRDAL: EN SKILJEFRÅGA

Jag ger nu ut en jagbok där jag enligt Georg Brandes uppmaning och Nic Waals krav till läsarnas tjänst bortom skamgränsen skär upp mitt liv ända in i kvicken; Ett andra anstånd.

Två dagar före recensionsdag publicerar kulturchefen Björn Wiman på Dagens Nyheters nätupplaga ett angrepp på Norstedts förlag för boken. Den texten innehåller uppseendeväckande sexuella angrepp på boken och mig. Nästa dag, dagen innan recensionsdagen fortsätter Björn Wiman med att publicera angreppet såväl i pappersupplaga som nätupplagan.

Detta leder visserligen inte som när hetsen drevs mot Agnes von Krusenstjerna till att förlaget tvingas ge efter men får dock omedelbart avsedd effekt. Debatten vrids om. Bokens budskap förträngs. Debattprogram i andra massmedia skall nu inte handla om bokens budskap utan om det Björn Wiman fört fram.

Jag skriver då ett tillrättaläggande av felaktigheterna i texten. Det vägrar Björn Wiman publicera. (Jag återger det längst ner i denna text.) Det Björn Wiman med publiceringen av angreppet på Norstedts och förvridningen av boken genomför är något så extremt ovanligt som en repris på en av det svenska trettiotalets värsta litterära skandaler. De styrda angreppen på Pahlenserien vilka i den dåtida rashetsen tvang Bonniers till motvillig eftergift.

På tågen till och från Hedemora där jag deltagit i en utmärkt och livlig gammaldags folkbildningsdebatt om Strindbergs förhållande till Tjernysjevskij följer jag i mobilen hur Björn Wiman genom sitt ingrepp före recensionsdagen i görligaste mån lyckas förhindra en normal debatt om mina ord.

I morgon bitti kör vi till Frankrike i en arbetsresa med ostron och kommer åter om en vecka. Nu lägger jag därför ut denna text så brett som möjligt för att läsare skall hjälpa mig tänka igenom vad som nu blir ett förnuftigt handlande. Naturligtvis går texten också till Björn Wiman. Jag sysslar ju inte med Schleichwege.

Ansvarig utgivare bär alltid ansvar men även om jag genom åren och decennierna haft olika konflikter med Dagens Nyheter har de funnits inom relativt anständiga ramar och om jag inte får bevis för att detta gjorts på Peter Wolodarskis direkta uppmaning håller jag Björn Wiman som den handlande.

Ett alternativ som jag vägrar att gå in i är ett personangrepp på Björn Wiman. Jag känner honom inte. Jag vet ingenting om honom. Men jag vet hur den gula pressen i Förenta staterna arbetar: If you dig deep enough you always find dirt to use eller på svenska: Ingen är så bjärt att hon inte släppt en pissefjärt. Det är bara att gräva så får man skit nog att oskadliggöra vem det vara månde. Det är det jag har emot metoo.

När det gäller det privata personhatets allmänna och ideologiska betydelse kan jag om det behövs ta exemplet Herbert Tingsten, Gunnar Myrdal, Dagens Nyheter.

Men vilka handlingsalternativ finns för mig? Ett kunde vara Pressens opinionsnämnd. Där gäller det i så fall att formulera sig mycket precist och inom dess allmänna referensramar. Jag kunde också resa frågan i en annan
tidning. För en generation sedan hade jag nära personliga kontakter med såväl chefredaktörer som kulturchef på Svenska Dagbladet och då hade jag kunnat ta upp principfrågorna där. De kontakterna har den nittiotvåårige inte längre.

Men jag står öppen för alla förslag.

Läs, fundera och skriv mig på: myrdal@myrdal.pp.se


Det refuserade genmälet:

EN TYPISK SVENSK INTELLEKTUELL

Jan Myrdal

Bosse Lindqvists artikel i DN 2019-04-24 bör läsas och noga sparas. Vi tycker personligen mycket illa om varandra, men det är inte huvudsaken. Det typiska och intressanta med det han nu skriver om mig är att han var, är och förblir den gängse svenske intellektuelle. Hans omedelbara reaktion på det han ogillar är förbud – eller som nu krav på att förlaget inte skulle trycka.

Om denna svenska tradition har jag under åren skrivit en del ända från hur de lågbrynta svenska akademikerna behandlade Gunnar Ahlströms ”Det moderna genombrottet i Nordens litteratur” 1948. Läs till exempel mitt föredrag på Université de Caen 13 november 2014. ”L’intellectuel et le pouvoir. La Suède et le mensonge public”. För svensk publik dock en argumentation endast tillgänglig genom den osvenskt friare finlandssvenska ”Nya Argus”. Märk att Bosse Lindqvist som typisk svensk intellektuell ställer krav på ingrepp från förläggaren. Detta om Bosse Lindqvists normala svenskhet. Nu till det konkret, hans ord.

Det är möjligt att Bosse Lindqvist personligen levat i något slags sexuell renhet genom livet. Det är ovanligt men inte helt otänkbart. Men såvitt jag vet av livet är ingenting jag skrivit varken ovanligt eller i litteraturen obeskrivet.

Att Nadja som när vi träffades 1948 hade nio år sexuellt liv bakom sig roade sig med att ”flasha” det såg och ser jag som skrattigt normalt. Bosse Lindqvists ord om detta: ”att hon bjudit ut sig till främlingar, suttit på lastbilsflak och visat könsorganet för andra trafikanter” tyder dock blott på en hans allvarliga sexualstörning. Ordvalet ”solka” bekräftar att det är något i grund skevt i hans livshållning.

Men intressantare än de inre bristerna i hans personlighet är hans oförmåga att läsa sådant som ”Rapport från kinesisk by”. Resan i Kina 1962 finansierades av tidningen ”VI”. “Det ena intressanta och ordentligt belagda med den boken är att dels de namngivna intervjuade som ännu är i livet kunnat intyga att det de sade var det jag skrivit att de sagt.. De hade också alla genom byns högtalare sedan hört berättelserna jag skrivit ned. Det andra är det Joseph Needham påpekar i en fotnot på sid 133 i fjärde volymens tredje band av ”Science and Civilisation in China”. Den enda existerande byggnadstekniska skildringen av bygget av de två olika delvis grottliknande lösslandsbostäder vilka båda ryms under beteckningen ”tung” finns hos Kessle Myrdal. En grundlig intervju med en gammal specialistbyggare. Högre ära för sitt arbete kan ingen skribent nå.

Det Bosse Lindqvist skrivit om arbetet Liu Lin är alltså vanligt anpassligt hopljug. Men viktigare är att notera hur han uttrycker sig. Så här skriver nu en gängse svensk arbetare i medieindustrin: ”Har man noterat metoo? Avser Norstedts förlag att fortsätta med förnedrande skildringar av avlidna kvinnliga privatpersoner – människor utan möjlighet att försvara sig?”

Han uttrycker sig som Surkov den sovjetiska författarföreningens sekreterare gjorde när jag skrivit om verkligheten i Turkmenistan och skulle fördömas i hela det realsocialistiska blocket 1965 och alla mina böcker skulle rensas ut.


Läs också:

Åsa Linderborg i AB >>

Göran Sommardal i AB >>

  27 kommentarer for “JAN MYRDAL SVARAR BOSSE LINDQVIST

  1. Anders Persson
    2019-04-28 kl. 11:47

    Jag tror att Jan Myrdal, och alla som genom åren beundrat Jan Myrdal som författare, skall vara tacksamma att DN inte tog in hans svar.

  2. 2019-04-28 kl. 15:56

    Om DN förvägrat Jan Myrdal rätten till genmäle är det naturligtvis helt förkastligt, pressetiskt sett.

  3. Anders Persson
    2019-04-28 kl. 20:09

    Margareta m fl. Jag tror inte tidningarna har någon ovillkorlig plikt att ta in vad som helst från någon som känner sig förorättad o dyl.

  4. Anders Persson
    2019-04-29 kl. 8:48

    Någon frågade mig varför vi alla ska vara tacksamma för att DN inte tog in JM:s svar. Låt mig svara så här: För mig framstod alltid Gun Kessle som en pigg och rolig kvinna, som maken hade stort förtroende för och som han nu saknar enormt. Av det lilla jag känner henne hade hon nog sagt med glimten i ögat: – Nää, Jan, det där svaret till DN får du nog jobba på lite mer…

    Omvänt gjorde de tre sajter som tog in svaret, med författarens inledande förklaring, honom en stor otjänst. Någon av dem borde ha tagit på sig Guns kritiska roll.

  5. Dennis Zackrisson
    2019-04-29 kl. 13:22

    Äntligen förstår jag till fullo varför Anders Persson inte ville gå med i FiB/K eller ens prenumerera på tidningen. Han är tydligt helt emot tidningens och föreningens plattform! Det är jag fullständigt säker på att Gun Kessle inte var och att hennes kritik har helt annan grund än den Anders Persson har (och som han ännu inte detaljredovisat)! Men den har han självfallet all rätt att föra fram när (?) han nu vill det, vilket ännu inte skett i trots av tre (måhända korta) inlägg i debatten här.

  6. Dennis Zackrisson
    2019-04-29 kl. 19:23

    Anders P!
    Du har nu haft tre inlägg på dig att precisera din kritik mot att JM fått möjlighet till genmäle på Bosse Lindqvists angrepp (understödda av en fäaktig rubriksättare på Dagens Dumheter). Detta undviker du för att istället i ditt tredje försök gömma dig bakom kjolarna på Gun Kessle. Hennes kritik kan, såvitt jag förstår, inte alls utgå från samma punkt som du då hon stått för och på FiB/Ks plattform i hela sin gärning. Så, upp till avtäckning nu om den här diskussionen ska bli begriplig!

  7. Ronnie Lundgren
    2019-04-29 kl. 22:54

    Anders Persson, du är nog skyldig att med egna ord förklara din inställning och inte gömma dig bakom en egenhändig spekulation om vad Gun Kessle skulle ha sagt. Hon är faktiskt död.

  8. Kalle Gustavsson
    2019-04-30 kl. 1:17

    Jan Myrdal har mält sig ur den värdegrund som är fundamentet i vårt samhälle. Och då är risken stor att man blir tystad.

    Skit i Bosse Lindqvist! Han tillhör dagens rödgardister, som liksom för 50 år sedan, är “sin tids politiskt korrekta och det som var tänkt att vara frigörande blev svårt förtryckande” [Steigan på denna blogg]. Och skrikarna Västberg, Kallifatidis, Pleijel tillhör samma släkte.

    Mer intressant är Göran Sommardals synvinkel “Konsten att tvåla till Myrdals livsverk” i Aftonbladet. “Här blir det tydligt när och hur Myrdal själv anträder det ideologiska fabulerandets väg” skriver Sommardal om JM:s senare böcker från Liu Lin.

    PS. “I morgon bitti kör vi till Frankrike i en arbetsresa med ostron”. Klarar JM:s knän att plocka ostron i Bretagne? DS.

  9. Dennis Zackrisson
    2019-04-30 kl. 14:27

    Hej igen “Kalle”!
    Vilken är “den värdegrund som är fundamentet (sic!) i vårt samhälle”, som du påstår att JM “mält sig ur”? Och när gjorde han det?

    Och vad med Göran Sommardal och diskussionen kring JMs “senare böcker” om den kinesiska byn Liu Lin? Hur kom dom in i frågan om DN och Bosse Lindqvist, som debatteras i den här tråden?

    Och vart tog svaret i den förra debatten du deltog i vägen? Frågorna hopar sig och ropar efter svar!

  10. Kalle Gustavsson
    2019-04-30 kl. 15:25

    Dennis Z!
    Om värdegrunden är citat från Ljungsviks ledande kommunalpolitiker. JM lämnade fundamentet 1940 eller möjligen 1944.

    Sommardals artikel i AB är en polemik mot Bosse Lindqvist. Läs den!

  11. Ronnie Lundgren
    2019-04-30 kl. 15:32

    Jag ser fram emot ett klarläggande av den vanligtvis intellektuellt så redlige Anders Persson. Förutom att det vore intressant att få ta del av hans tankegång så skulle ett sådant inlägg även behövas m h t till bloggens anseende, som i allmänhet kännetecknas av viss stringens i artiklar och kommentarer.

    Istället kommer ett riktigt bottennapp av Kalle Gustavsson med löst tyckande, utan ens en ansats till motivering eller logiskt resonemang. Det är nog inte lätt att moderera en så pass livfull blogg som denna och misstag kan förstås inte undvikas. Men beträffande Gustavssons inlägg tycker jag att redaktören – som villkor för publicering – hade kunnat begära att han skulle förklara vilken värdegrund som är ”fundamentet i vårt samhälle” och på vilket sätt Jan Myrdal har ”mält sig ur” densamma.

    Det pinsamt undermåliga PS:et, formulerat som en fråga rakt ut till läsekretsen om Myrdals knän (!), borde under alla omständigheter ha underkänts.

  12. Anders Persson
    2019-04-30 kl. 16:52

    Ronnie L!
    Jag har skrivit ett klarläggande men Redax refuserade det eftersom Redax inte tyckte att det tillförde något nytt.

  13. Bertil Carlman
    2019-04-30 kl. 17:23

    Bäste Ronnie L!
    Nyss var jag i telefonkontakt med min gamle vän Anders P. Han sade då att han kommit med ett klarläggande som du ville ha, men att det har refuserats. Jag anser också AP vara intellektuellt redlig och är förvånad över och naturligtvis intresserad av grunden till att han blivit refuserad.

  14. Dennis Zackrisson
    2019-04-30 kl. 18:48

    Anders P!
    Märkligt av Redax att inte publicera ditt “klarläggande” men väl upplysning om att detta refuserats! Nu vet vi bara att någonting rör sig bakom kulisser i bakgrunden. Men det kanske inte är något alls. “Upp flyga orden men tanken stilla stå” kan det ju vara. Huvudsaken är att vi andra inte vet något alls, och det kanske också är det bästa. Men funderingar skapar det onekligen. Precis som en hel del annat i den här diskussionen.

  15. Knut Lindelöf
    2019-04-30 kl. 18:57

    För ovanlighetens skull publicerar jag nu en refuserad kommentar eftersom flera är mycket nyfikna på vad AP skerv. Döm nu själva. Men enligt min uppfattning tillför han i denna kommentar inget nytt. Det är bara upprepning av vad han skrivit tidigare i denna sak.

    Så här skrev han:

    “Jan Myrdal som författare och samhällsdebattör har betytt mycket för mig. Det är jag inte ensam om, inte heller att förena denna uppskattning med att hålla en normal distans till personen Jan Myrdal. Det viktiga är vad han har skrivit, inte vem han är.

    Vi har rätt till replik när vi blivit angripna i pressen. Men replikrätten är inte absolut, repliken måste rätta sig efter samma publicistiska normer som andra texter. Jan Myrdal hade rätt att bli upprörd av Bosse Lindqvists recension, men det han skrev var till formen undermåligt. Läs själva, jag tänker inte detaljredovisa.

    Vi har alla våra dåliga dagar och DN gjorde Jan Myrdal en tjänst som inte tog in det till formen undermåliga inlägget. Jag vet inte om de bad honom omarbeta det, men de borde ha gjort det.

    När Jan Myrdal sedan skickade inlägget med en kommentar, som går i samma stil, till tre bloggare som står honom nära borde någon av dem, med hans bästa för ögonen, ha sagt: – Nä Jan, du har rätt i sak, men stilen är undermålig.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.