Ett omistligt anförande…
Jeffrey Sachs är en välkänd amerikansk ekonom och politisk analytiker som givit flera viktiga bidrag inom området hållbar ekonomisk utveckling. Han har innehaft prestigfyllda befattningar, bl a som särskild rådgivare för FN:s generalsekreterare. Han är författare till ett flertal viktiga böcker och artiklar om ekonnomi, fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.
Ett mycket insiktsfullt anförande av Jeffrey Sachs.
När man använder uttrycket EN RÖD LINJE bör man vara uppmärksam på dess betydelse. I det här sammanhanget torde uttrycket EN RÖD LINJE innebära att en stat motsätter sig en annan stats agerande och förbehåller sig rätten att vidta lämpliga åtgärder för att hantera den uppkomna situationen. Detta innebär att EN RÖD LINJE kan vara både Imperialistisk och Anti-imperialistisk.
Rysslands RÖDA LINJE – att Ukraina inte får ansluta sig till Nato – och Rysslands agerande i detta sammanhang är ett exempel på när EN RÖD LINJE används för att dölja ett imperialistiskt agerande och är dessutom ett försök att legitimera brott mot folkrätten.
Ett lysande inlägg av en person som mycket väl kan antas förstå vad han talar om! Det finns som bekant en rad framstående debattörer i USA. En av dem, vid sidan av Jeffrey Sachs, är professor emeritus Noam Chomsky, en person jag beundrat i många år. Dock tycker jag att Chomsky – till skillnad från Sachs – varit väl njugg i sina omdömen om president John F Kennedys insatser.
Nuförtiden är nog Kennedy hos oss mest känd för sina vidlyftiga fruntimmershistorier och sin närmast oöverträffade personliga charm, en charm som inte ens en Bill Clinton riktigt kunnat mäta sig med. Men vad Kennedy verkligen bör ihågkommas för är att han under Kubakrisen i underförstått samförstånd med Sovjetunionens Nikita Chrusjtjov – plus en del tur – räddade världen från vad som kunde ha utvecklats till en sannskyldig Apokalyps. Om rikemanssonen Kennedy hade varit en duvunge under fiaskot vid Bay of Pigs, drog han snabbt slutsatsen att han personligen skulle ta på sig ansvaret för det genanta misslyckandet och i fortsättning se till att han själv hade det avgörande inflytandet över alla viktiga utrikespolitiska beslut. Denna rakryggade och moraliskt modiga hållning gav honom sannolikt många mäktiga fiender.
Hur han skulle ha ställt sig till det krig i Vietnam, som USA alltmer drogs in i, vet vi dock inte.
Arne N!
Här kan du läsa hur diskussionen gick om bl a folkrätt, tydligast av Bo Persson.
Tommy S!
Så vitt jag kan förstå är du inte överens med vad jag skriver om Rysslands brott mot folkrätten och rysk imperialism. Eftersom du hänvisar till ett inlägg som är mer än 8 år gammalt och som har 40 kommentarer är det lite svårt att förstå vad du menar.
Arne N!
Både du och andra kommentatorer använder sig av begreppet ”brott mot Folkrätten”. Om du läser vad Bo Persson skrev 2015 finner du att det är giltigt även 2023. Det som skedde 2014 blev en vattendelare i förhållandet mellan Ryssland och Ukraina. Ibland är det nödvändigt att gå tillbaka och se vad som hände 2014 för att se klarare på nutiden.
Tommy S!
Det vore bättre om du skrev vad du själv anser i stället för att hänvisa till 4 olika kommentarer som dessutom är 8 år gamla. Det blir lite svårt att förstå vad du syftar på. Får intryck av att du menar att folkrätten (international law) inte är tillämplig då det gäller Rysslands anfall på Ukraina. Hoppas att jag tolkar dig fel.
Arne N!
Det nu pågående kriget började 2014. Det är relevant att gå tillbaka för att förstå vad som händer nu.
Bo Persson 2015-02-26 På 9:49
Han riktar sin kritik mot båda sidor på lindelof.nu, intressant om vad som kännetecknar brott mot FOLKRÄTTEN.
Eftersom jag hänvisar till B Persson så intar jag samma inställning. Märkligt att ingen anmäler en avvikande mening.
Tommy S!
Om folkrätt skriver Bo P. 2015-02-26 På 9:49:
”Ja, hela tiden detta folkrättsältande i Ukrainasammanhanget.[…] Folkrätten är ju en kvasirätt.”
Den som tar folkrätten på allvar inser att Rysslands annektering av Krim 2014 och Rysslands stöd till separatisterna i östra Ukraina under 2014 och 2015 var ett brott mot folkrätten. Om man vill stödja Rysslands agerande i dessa avseenden blir det nödvändigt att förringa folkrätten och förklara den oväsentlig.
Om vi inte förmår att upprätthålla folkrätten så tillåter vi nävrätten; den starkes rätt att kuva den svage. Folkrätten har även en politisk dimension. Ju fler som är beredda att stå upp för folkrätten desto svårare blir det för en stormakt att använda nävrätten. Och omvänt. Ett förringande av folkrätten gör det lättare för den starke att kuva den svage.
Tilläggas bör att Rysslands annektering av Krim 2014 och stödet till separatisterna i östra Ukraina 2014 och 2015 är exempel på rysk imperialism.
Arne N!
Han nöjer sig med dom 2 inledande raderna. Så är det ju ofta på nätet, man tar det som passar.
Här kommer Bo P:s hela text för den som vill kommentera:
”Ja, hela tiden detta folkrättsältande i Ukrainasammanhanget. Har FiB-juristerna fått hela vänstern att sluta tänka?
Folkrätten är ju en kvasirätt. Alltså en rätt inte till gagnet utan bara till namnet. Var finns dess högsta domstol till exempel? Ja, inte ens skymten av ett domstolsväsende är ju kopplat till den. Och någon sanktionsordning finns ju inte heller.
Därmed inte sagt att Ukraina inte har rätt att söka anslutning till vilka allianser man vill. Men varför ältas också detta hela tiden? Det är ju att NATO har öppnat för ett ukrainskt medlemskap som i sammanhanget är krigsförklaringen.
I folkrättens abstrakta idévärld finns förvisso inga röda linjer men i den konkreta geopolitiska verkligheten finns de.”