akesson-peron
Jimmie ”Juan Perón” Åkesson

Jag har de senaste åren ofta tänkt på Argentina. Det ger associationer till militärdiktatur, men också till tango, heta nätter och Evert Taubes ballader. Men landet är mer spännande än så.

Bland annat inbjuder det till jämförelser med Sverige av idag, det vill säga kan ”Argentinas väg” bli vår?

Namnet betyder ”Silverlandet” och vad få kanske är medvetna om är att Argentina för mindre än 100 år sedan var ett av de mest framgångsrika länderna i världen, ett slags ”Latinamerikas Sverige”. Detta saknas dock helt i svenska Wikipedias historia som har en egendomlig lucka 1870-1946. Om luckan finns där för att en obehaglig jämförelse med Sverige inställer sig hos en svensk läsare, vet jag inte.

Men här är en av mig korrigerad Googleöversättning av vad man kan läsa på engelska Wikipedia. Mellanrubrikerna är mina. Alltså, engelska Wikipedia i svensk översättning:

Från och med Julio Argentino Roca 1880, betonade tio federala regeringar i rad en liberal ekonomisk politik.

Välstånd och invandring
Den massiva vågen av europeisk invandring som detta främjade – den största näst efter USA:s – ledde till en vitalisering av det argentinska samhället och ekonomin vilket 1908 hade placerat landet som den sjunde rikaste utvecklade nationen i världen. Driven av denna invandringsvåg och minskad dödlighet, växte den argentinska befolkningen femfaldigt och ekonomin 15-faldigt. Främjat av ett nytt offentligt, obligatorisk, kostnadsfritt och sekulärt utbildningssystemet sköt läskunnigheten i höjden från 22% till 65%, en nivå högre än vad de flesta latinamerikanska nationer skulle nå ännu femtio år senare. Dessutom växte BNP så snabbt att trots den stora invandringen ökade inkomsten per capita mellan 1862–1920 från 67% av industriländernas nivåer till 100%. Alltså:

  • 1865 rankades Argentina som ett av de 25 länderna med högsta inkomsten per capita.
  • Vid 1901 hade den ökat till 10: e plats, före Tyskland, Österrike och Frankrike.
  • 1908 hade Argentina överträffat Danmark, [förmodligen också Sverige, AP:s kommentar] Kanada och Nederländerna för att nå 7: e plats, bakom Schweiz, Nya Zeeland, Australien, USA, Storbritannien och Belgien. Argentinas per capita var 70% högre än Italiens, 90% högre än Spaniens, 180% högre än Japans och 400% högre än Brasiliens.

1912 genomförde president Roque Sáenz Peña allmän och hemlig rösträtt för mån, vilket möjliggjorde för Hipólito Yrigoyen, ledare för Radical Civic Union (eller UCR), att vinna valet 1916. Han genomförde sociala och ekonomiska reformer och utökat bistånd till familjer bönder och småföretagare. Argentina förblev neutralt under första världskriget.

Begynnande nedgång
Trots dessa unika landvinningar var landet långsamt att uppfylla sina ursprungliga mål, dvs. industrialisering. Efter en brant utveckling av kapitalintensiva lokala industrier på 1920-talet, förblev en betydande del av tillverkningen arbetsintensiv på 1930-talet. Under Yrigoyens andra regeringsperiod inföll en ekonomisk kris, påverkad av den stora depressionen.

1930 avsattes Yrigoyen från makten av militären under ledning av José Félix Uriburu. Även om Argentina skulle vara kvar bland de femton rikaste länderna i världen under ytterligare ett tjugotal år, markerar denna statskupp början på en stadig ekonomisk och social nedgång som drev landet tillbaka till underutveckling.

Uriburu regerade i två år; sedan kom Agustín Pedro Justo till makten genom valfusk, och undertecknade ett kontroversiellt fördrag med Storbritannien. Argentina förblev neutralt under andra världskriget, ett beslut som hade fullt brittiska stöd, men ogillades av USA efter attacken mot Pearl Harbor. En ny militärkupp störtade regeringen, och Argentina förklarade krig mot axelmakterna i mars 1945, halvannan månad före utgången av andra världskriget i Europa.

Perón kommer in i bilden
Minister för välfärden, Juan Domingo Perón, fick sparken och fängslades på grund av hans stora popularitet bland arbetarna. Hans frigörelse tvingades fram av en massiv demonstration, och han vann valet 1946.

Perón skapade en politisk rörelse som kallas Peronismen. Han nationaliserade strategiska branscher och tjänster, gav bättre löner och arbetsvillkor, betalade fullt ut utlandsskulden och uppnådde nästan full sysselsättning. Ekonomin började dock att sjunka under 1950 på grund av allt för stora utgifter.

Hans mycket populära hustru Eva Perón, spelade en central politisk roll. Hon tvingade kongressen att anta en lag om kvinnlig rösträtt 1947, och utvecklade ett aldrig tidigare skådat socialt biståndsarbete till de mest utsatta grupperna i samhället. Men hennes sviktande hälsa tillät henne inte att ställa upp som vicepresident i valet 1951, och hon dog i cancer året därpå. Perón omvaldes 1951, med högre siffror än 1946.

1955 bombade argentinska marinen Plaza de Mayo i ett misslyckat försök att döda presidenten. Några månader senare, under vad som upprorsmakarna kallade den ”Befriande Revolutions kupp”, avgick Peron och gick i exil i Spanien.

Om detta, och Argentina fram till militärkuppen 1976, har svenska Wikipedia bara att säga:

1946-55 var Juan Perón Argentinas president och han återkom på posten 1973 men avled 1974. Han efterträddes då av sin fru Isabel Perón men hon störtades av en militärjunta 1976.

Jag tror historiker och statsvetare fortfarande grälar om huruvida Perón var ”populist”, ”fascist” eller ”socialist av latinamerikanskt snitt”. Själv skulle jag nog rösta på nr 2 eftersom han sökte asyl i Francos Spanien. Han var också i harnesk emot både USA och Storbritannien, som förmodligen låg bakom kupperna emot honom 1955.

Det kan emellertid inte förnekas att han åtnjöt folklig popularitet och att han inte agerade som fascister och nazister normalt gör, nämligen genom terror. Så han har också en hel del gemensamt med våra tiders europeiska ”populister”.

Föregående artikelPå spaning efter den morsa som flytt
Nästa artikelLiberalernas blinda fläck

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.