US Army-trupper med två kemiska lampor, nära Camp Ramadi i Iraq 26 oktober 2009. (Bild: US Army, Flickr, Michael J. MacLeod, Public domain)
”Kriget mot terrorismen” byggde på en serie bedrägerier för att övertyga allmänheten i Väst att deras ledare höll på att krossa den islamistiska extremismen, medan de i verkligheten underlättade dess tillväxt. Det skriver Jonathan Cook på Consortium News 31 januari. Här i svensk översättning av Henrik Linde och Redax.
Historien: Trodde du på det för trettio år sedan när de berättade för dig att Osloavtalet skulle skapa fred i Mellersta östern, att Israel slutligen skulle dra sig tillbaka från de palestinska områden som de illegalt hade ockuperat under årtionden, sluta sin brutala repression av det palestinska folket och tillåta att en palestinsk stat skapades? Att den längsta konflikten med den arabiska och muslimska världen äntligen skulle upphöra?
Verkligheten: Faktum är att Israel under Oslo-perioden stal mer mark och utökade byggandet av judiska bosättningar snabbare än någonsin tidigare. Israel blev mer förtryckande. Byggde fängelsemurar kring Gaza och Västbanken, medan de fortsatte att aggressivt ockupera bådadera. Ehud Barak, Israels premiärminister under denna tid, ”blew up” – enligt en av hans närmaste rådgivares ord – den av USA stödda överenskommelsen i Camp David år 2000.
Flera veckor senare med de ockuperade palestinska områdena kokande av oro invaderade Ariel Sharon med stöd av 1.000 beväpnade israeliska trupper al-Aqsa moskén i Jerusalem – en av de heligaste platserna för världens muslimer. Det utlöste ett palestinskt uppror som Israel skulle krossa med förödande militär styrka och därigenom vända populariteten från den sekulära Fatahledningen till den islamska motståndsgruppen Hamas.
Längre fram genomförde Israel en allt mer kränkande behandling av palestinierna genom sitt gradvisa övertagande av al-Aqsa – uppbackat av Väst – en orsak till radikaliseringen av jihadistgruppen Al-Qaeda och ge dem anledning 911-attackera i New York 2001.
Historien: Trodde du år 2001 – efter 911 – när medierna berättade för dig att enda sättet för USA och Storbritannien att hejda talibanerna från att skydda Al-Qaida i Afghanistan var att invadera och ”röka ut dem” ur deras grottor? Och att under den processen västvärlden skulle rädda Afghanistans flickor och kvinnor från förtryck?

Verkligheten: Så snart som de första amerikanska bomberna föll så förklarade sig talibanerna beredda att överlämna makten till USA:s marionett Hamid Karzai, hålla sig utanför afghansk politik och lämna över Osama Bin Laden, ledaren för Al-Qaeda, till ett överenskommet tredje land.
Men USA invaderade i alla fall, ockuperade Afghanistan under trettio år, dödade minst 240.000 afghaner, de flesta civila, och använde ca 2 biljoner dollar för att stötta sin allmänt hatade ockupation där. Talibanerna växte sig starkare än någonsin och tvingade år 2021 ut den amerikanska armén.

Historien: Trodde du 2003 på att det fanns massförstörelsevapen i Irak som kunde förstöra Europa på några minuter? Att Iraks ledare Saddam Hussein var en ny Hitler och att han hade samverkat med Al-Qaeda för att förstöra tvillingtornen. Och att det var av detta skäl som USA och Storbritannien inte hade något annat val än att i förebyggande syfte invadera Irak, även om FN vägrade att auktorisera attacken.
Verkligheten: Irak hade i åratal utsatts för stränga sanktioner efter Saddam Husseins dumdristiga beslut att invadera Kuwait och därigenom rubba den regionala ordning i persiska viken, vilken skapats för att oljan skulle flyta till Västvärlden. USA svarade med en demonstration av militär kraft och decimerade Iraks armé. Politiken under 1990-talet var gick ut på att isolera och sanktionera en politik som uppskattningsvis dödade runt en halv miljon irakiska barn – ett pris som USA:s dåvarande FN-ambassadör i ett berömt uttalande sade ”var värt det”.
Saddam Hussein måste också underkasta sig ett program för rullande vapeninspektioner av FN-experter. Inspektörerna drog med stor säkerhet slutsatsen att det inte fanns några användbara massförstörelsevapen i Irak. Rapporten om att Saddam Hussein på 30 minuter kunde avfyra sådana mot Europa var bara båg, vilket visade sig förmodligen vara ett rent hopkok av Storbritanniens underrättelsetjänst. Och påståendet att Saddam Hussein hade band till Al-Qaeda saknade inte bara bevis utan var uppenbart orimligt. Saddam Husseins högst sekulära, om än brutala regim, var stark motståndare mot och fruktade Al-Qaedas religiösa fanatism.
USA:s och Storbritanniens invasion och ockupation, och det onskefullt sekteristiska inbördeskriget mellan Sunni och Shia, skulle skörda – enligt de mest trovärdiga uppskattningarna – mer än 1 miljon irakier och driva ytterligare 4 miljoner från sina hem. Irak blev ett rekryteringsområde för islamistisk extremism som ledde till skapandet av en ny, ännu mer nihilistisk Sunni-motståndare till Al-Qaeda, ”den islamiska staten”. Den förstärkte också Shiamajoriteten i Irak, som tog makten från Sunnis och gick i en nära allians med Iran.
Historien: Trodde du på vad man sade 2011 om att Västvärlden stödde den arabiska våren för att införa demokrati i Mellersta östern och att Egypten – den största arabiska staten – stod i spetsen för förändringen genom att göra sig av med sin auktoritära president Hosni Mubarak?

Verkligheten: Mubarak hade stöttats av Väst som Egyptens tyrann under tre decennier och årligen mottagit miljarder i ”utländskt bistånd” från Washington – i själva verket en muta för att överge palestinierna och uppehålla fred med Israel enligt villkoren i 1979 års avtal i Camp David. Men efter en bedömning att Mubarak inte kunde stå emot de växande protesterna som svepte över landet genom de revolutionära krafter som släpptes lösa i den så kallade Arabiska Våren – en blandning av sekulära liberaler och islamiska grupper ledda av det Muslimska Brödraskapet – så vände USA motvilligt ryggen mot Mubarak. Genom att armén hölls tillbaka framstod de protesterande som segrare. Brödraskapet vann valen och fick leda det nya demokratiska regeringen.
Men bakom scenen knöt Pentagon tätare band till resterna av Mubaraks gamla regim och en ny kronprins. General Abdel Fattah el-Sisi. Med försäkringar om att det inte fanns någon fara för repressalier från USA genomförde el-Sisi slutligen en kupp 2013 som återförde återförde Egypten till en militär diktatur. Israel utövade påtryckningar för att säkerställa att el-Sisis militärdiktatur skulle fortsätta att få miljarder i årligt stöd från USA.

När Sisi kommit till makten återupprättade han Mubaraks repressiva makt, krossade Brödraskapet och anslöt sig till Israels isolering av Gaza med blockad för att isolera Hamas. Palestinas egen variant av Brödraskapet. När han gjorde detta gav han ytterligare ett skott i armen till Islamistisk extremism med Islamic State etablerande en närvaro i Sinai. Under tiden bekräftade USA ytterligare att dess engagemang för den Arabiska våren och demokratiska rörelser i Mellanöstern var icke-existerande.
Historien: Trodde du på det – också år 2011 – när USA talade om att Libyens diktator Muammar Gaddafi utgjorde ett fruktansvärt hot mot sin egen befolkning och till och med hade gett sina egna soldater Viagra för att utföra massvåldtäkter? Att enda sättet att skydda vanliga libyer var att Nato, under ledning av USA, Storbritannien och Frankrike bombade landet och på så sätt direkt hjälpte oppositionella grupper att störta Gaddafi?
Verkligheten: Påståendena om Gaddafi, liksom om Saddam Hussein, saknade helt bevis, vilket var slutsatsen av en brittisk parlamentarisk undersökning utförd 2016, fem år senare. Men västvärlden behövde ett svepskäl för att avlägsna Libyens ledare, som sågs som ett hot mot Västvärldens geopolitiska intressen. En publicering på WikiLeaks av amerikanska diplomatiska telegram visade Washingtons skräck över Gaddafis planer att skapa ett Afrikas förenta stater för att kontrollera kontinentens resurser och införa en självständig utrikespolitik.

Libyen, med Afrikas största oljereserver hade blivit ett farligt exempel, som erbjudit Ryssland och Kina nya oljekontrakt och omförhandlat existerande kontrakt med västerländska oljebolag med mindre förmånliga villkor. Gadaffi utvecklade också närmare militära och ekonomiska förbindelser med Ryssland och Kina.
Natos bombningar av Libyen var aldrig avsedda att skydda dess befolkning. Landet övergavs omedelbart efter att Gadaffi hade störtats och blev en kollapsad stat för krigsherrar och slavmarknader. Delar av Libyen blev tillhåll för Islamska staten (IS). Västerländska vapen hamnade hos ”rebellerna” vilket stärkte IS och underblåste sekteristiska blodbad i Syrien och Irak.
Historien: Trodde du på det, när man i början av 2011 och framåt åter talade om att demokratiska styrkor samlats för att störta Syriens diktator Bashar al-Assad och att landet var på väg mot en ”arabisk vår” som skulle befria befolkningen?
Verkligheten: Inget tvivel råder om att Assads styre – kombinerad med en torka och missväxt (skapad av svåra klimatförhållanden) – ledde till oroligheter i delar av Syrien 2011. Det var också sant att Syrien, liksom andra sekulära Arabstater, baserades på ett styre av en minoritetssekt, att Assads regering var beroende av en brutal auktoritär regim för att upptättbehålla sin makt över andra större folkgrupper.
Men det var inte på grund av detta kastade in Syrien i ett tretton år långt och blodigt inbördeskrig, som drog in aktörer från Iran, Ryssland, Israel, Turkiet, Al-Qaeda och IS. Det berodde huvudsakligen på att Washington och Israel hävdade sina geopolitiska intressen ännu en gång.
Det verkliga problemet för Washington var inte Assads auktoritära styre – USA:s starkaste allierade i området var alla auktoritära – det var i stället två andra kritiska faktorer.
För det första så tillhörde Assad den alavitiska minoriteten, en shiasekt med sekllång teologisk fejd med sunni-islam, som dominerade i regionen. Iran var också shia. Iraks shia-majoritet hade kommit till makten efter att Washington rensade ut Saddam Husseins sunniregim 2003. Och så slutligen, Libanons milis Hisbollah var också shia. Tillsammans utgjorde de vad Washington alltmer beskrev som en ”Axis of Evil” (ondskans axel).
För det andra. Syrien delade en lång gräns mot Israel som var den huvudsakliga geografiska korridoren som förband Iran och Irak med Hisbollahs gerillastyrkor i södra Libanon. Under årtionden hade Iran smugglat stora mängder allt mer kraftfulla raketer och missiler till Hisbollah nära Israels norra gräns.
Denna arsenal tjänade som ett defensivt paraply den mesta tiden. Denna avskräckning förhindrade Israel från att invadera och ockupera södra Libanon, vilket de hade gjort under många år tills Hisbollahkämparna 2000 tvingades dra tillbaka sina raketer. Men Hisbollahs beväpning hindrade Israel från att invadera Syrien och attackera Iran.
Dagarna efter den 11 september i Pentagon visades Wesley Clark – en äldre amerikansk general – av en tjänsteman i Pentagon ett dokument med hela planeringen för USA:s svar på angreppet på tvillingtornen. USA skulle ”take down” sju länder på fem år. Det var tydligt att huvudparten av målen var Shiafästen i Mellersta östern; Irak, Syrien, Libanon och Iran. (Notera att de skyldiga till 11 september var Sunni – de flesta från Saudiarabien).
Iran med allierade lyckades motstå Washingtons drag – med allt mer öppet stöd fråm Sunnistaterna, speciellt de oljerika Golfstaterna – för att hindra Israel som den regionala hegemonen som utan motstånd kunde tillåta sig att utradera palestinierna som folk.
Noteras kan att Israel och Washington i detta nu försöker att verkställa sin plan. Och Syrien var alltid särskilt viktigt för genomförandet av sin plan. Det är därför USA, som en del av planen, i hemlighet också pumpat in stora penningsummor för träning av sin tidigare fiende Al-Qaeda till en anti-Assad-milis som drog in andra Sunni-jihadist-krigare från hela regionen samt vapen från redan kollapsade stater som Lybien. Planen backades upp ekonomiskt av Gulfstaterna, med militärt stöd och underrättelsetjänst från Turkiet, Israel och Storbritannie
Mot slutet av år 2024 befann sig Assads huvudallierade själva i svårigheter. Ryssland var fast i ett Nato-styrt proxykrig i Ukraina medan Teheran var alltmer trängt av israeliska angrepp på Libanon, Syrien och själva Iran. Det var vid det tillfället som Hay’at Tahrir al-Sham (HTS) – en omdöpt Al-Qaeda styrka – med stor snabbhet angrep Damaskus och tvingade Assad att fly till Moskva.
Om du tror på alla dessa historier och fortfarande tror att Västvärlden gör sitt bästa för att hålla islamsk extremism i strama tyglar och på en förment rysk imperialism i Ukraina, då tror du förmodligen också att Israel jämnade Gaza med marken, förstörde alla dess sjukhus och svälte ut dess befolkning på 2,3 miljoner, bara för att ”eliminera Hamas”, trots att Hamas inte alls har eliminerats.
Du tror förmodligen att Internationella domstolen i Haag gjorde fel när de för nästan ett år sedan anklagade Israel för att begå folkmord i Gaza.
Du tror förmodligen också att även de mest försiktiga israeliska Förintelseexperterna hade fel i sina slutsatser i maj att Israel utan någon tvekan rört sig in i ett folkmordsstadium när de förstörde den ”säkra zonen” i Rafah där de hade samlat större delen av Gazas befolkning.
Och du tror förmodligen att alla större grupper som försvarade mänskliga rättigheter hade fel när de drog slutsatsen – efter långvariga undersökningar för att skydda dem själva från smutskastning från Israel och dess medlöpare – att Israels ödeläggelse av Gaza har folkmordets alla kännetecken.
Du tror säkert också att Washingtons långvariga plan för ”total global dominans” är en bra sak och att Israel och USA inte har Iran och Kina i sikte härnäst.
Om det är så kommer du att tro på allt de säger till dig – även när vi rusar likt ett lämmeltåg över klippkanten, säkra på att allt denna gång kommer att bli annorlunda.