Julvädret 2014?

Julafonsväder 1937 i Rättvik [Foto: P Lundwall]

Julafonsväder 1937 i Rättvik [Foto: P Lundwall]

De som igår (söndag 14.12) kollade Stockholmsvädret på smhi.se eller yr.no kunde se att julen verkar bli varm med ett omslag till +6 till +10 grader. Men detta stod i skarp kontrast till de fåtal plusgrader som dessa sajter utlovade kvällen innan – och än mer vad man kunde se 12 timmar senare på måndag middag, då mellan –3 och +5 utlovades. Hur kan prognoserna ändra sig så drastiskt?

Jo, smhi.se och yr.no hämtar båda sina väderprognoser från ECMWF i England. Detta ”European Centre for Medium Range Weather Forecasts” grundades 1979 av så gott som alla europeiska vädertjänster och har sedan dess levererat datorprognoser upp till tio dygn eller mer två gånger om dagen.

Prognoserna har under åren blivit bättre, ungefär ett dygns “kvalitetsökning” per decennium, men är fortfarande inte perfekta. Det behövs bara att en japansk fiskebåt i norra Stilla Havet läser fel på lufttrycket med 5 millibar så kan prognosutvecklingen försämras nerströms, felet sprider sig och växer ungefär som en dominoeffekt.

Medan vetenskapsmännen på ECMWF tålmodigt förbättrar systemet (som sagt ett dygn per decennium) så jobbar man också med att försöka ge svar på frågan: Hur mycket kan man lita på den aktuella prognosen? Det är ju så att ibland är prognosen bra 7–8 dygn framåt, ibland knappast ett par dygn.

prognosdiagram

Ett exempel på en sk. ensembleprognos för de närmaste två veckorna. Den röda linjen anger prognosen från det europeiska vädercentret (dvs i praktiken vad smhi.se och yr.no visar), de grå linjerna samtliga 50 ensembleprognoser, den gula linjen deras medelvärde och den därmed troligaste prognosen samt, som jämförelse, den enskilda amerikanska prognosen från Washington. Som synes, 6–10 plusgrader i Stockholm strax före jul är inte omöjligt, men ser för närvarande ut som mindre troligt.

Man har för detta ändamål utvecklat ett så kallat ”ensemblesystem”. Istället för att bara köra en prognos i datorn kör man 50 stycken med lite olika utgångslägen. Dessa olikheter ska representera eller ta hänsyn till olika felmöjligheter, som t.ex felrapporterande japanska fiskebåtar.

Om alla 50 prognoserna är enstämmiga kan man vara mycket säker att det blir så som det är sagt, om de divergerar kan man exempelvis uppskatta att chansen för kallt väder är 60%, normaltemperatur 30% och milt 10% om 30, 15 och 5 ensemblemedlemmar prognoserat detta. Alltså troligast kallt, men milt kan inte helt uteslutas.

Den enskilda prognosen, den ni ser på smhi.se eller yr.no, visar i ett sådant läge troligen kallt väder, men det kan uteslutas att den av en tillfällighet solidariserat sig med det milda scenariot. Det är visserligen bara 5% chans, varför det är troligt att vid nästa körning, 12 timmar senare, den enskilda datorprognsen ansluter sig till något av de mer troliga alternativen. Och då upplever vi ett irriterande ”hopp” i prognoserna.

Detta ensemblesystem har funnits i drift sedan 1992 och har kostat de europeiska skattebetalarna miljarder att utveckla och driva. Men de statliga vädertjänsterna (med undantag för brittiska Met Office, finska FMI och ett par andra) har varit ovilliga att använda det. De verkar resonera som så att om vi antyder att den aktuella väderprognosen – oh hemska tanke – inte är 100% säker riskerar vi att tappa allmänhetens förtroende.

På den privata, icke-statliga sidan har ensemblesystemet däremot blivit mycket populärt eftersom de ger de betalande kunderna en uppfattning i vad mån de kan grunda sina beslut på prognoserna. Även om risken för en viss skadlig vädertyp är liten kan den för en viss användare ändå vara ”tillräckligt stor” för att motivera att man gör något, eller avstår från att göra något. En av de bästa privata vädertjänsterna i Europa, ja kanske världen, METEOGROUP, har till och med lagt ut ett smakprov av dessa ensembleprognoser på sin hemsida.

Denna gratisprognos gäller bara Stockholm, men eftersom osäkerheten i prognoserna för det mesta är lika stor var man än bor i södra och mellersta Sverige, kan en titt på deras diagram ange i vad mån man överlag kan lita på det senaste utbudet från smhi.se och yr.no.

En annan sajt som jobbar efter samma principer, men i brist på 50 ensemblemedlemmar använder de tillgängliga enskilda datorprognoserna, kan ses här.

Martin Hedberg på klart.se har de sista vintrarna experimenterat med ensembleprognoser vid några tillfällen – alltid med framgång.  Exempel 1, exempel 2 och mest spektakulärt i exempel 3.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , ,

  8 kommentarer for “Julvädret 2014?

  1. Lars Bergeås
    2014-12-15 kl. 16:46

    Mycket trevlig och intressant artikel! Tråkigt att Kgl Väderinstitutet inte vågar använda ensembleprodukterna mera!

  2. Anders Persson
    2014-12-17 kl. 15:18

    De som tidigare idag loggade in på smhi.se och yr.no kunde se hur de hotade med att det kan bli -9 grader på Juldagen i Stockholm (och ungefär lika kallt i stora delar av övriga Sverige). Återigen vilseledande information från Sveriges och Norges vädertjänster.

    Som ni kan se på den privata väderfirman METEOGROUPs sajt är -9 inte omöjligt men inte speciellt troligt.

    Vad de svenska och norska väderinstituten gjort är att av ren lättja tagit sista datorkörningen istället för att bearbeta utfallet av de 50 datorkörningarna i det ensemblesystem som kostat skattebetalarna miljoner om inte miljarder.

  3. Anders Persson
    2014-12-19 kl. 11:40

    Ni som eventuellt följt väderutvecklingen för Stockholm på METEOGROUPs diagram, bör ha sett hur den röda linjen (samma prognos som smhi.se och yr.no) hoppat mellan +4 och -5, medan den gula linjen (den mest troliga prognosen) hållit sig mellan +1 och -2.

    På sin ”Blogg om vädret” har den progressive och uppfinningsrike (och förre militärmeteorologen) Martin Hedberg skissat en ”stridsscen” över vädret de kommande dagarna med lågtryck och fronter som ”attackerar” vårt land samt avrundat med en karta över möjligheterna till en ”vit jul”.

  4. Hans O Sjöström
    2014-12-21 kl. 22:16

    En liten norsk läsövning:

    Noen lesere har pekt på det de mener er anakronismer. I Skogsmatrosen gjelder dette særlig at jeg lar styrman Johan Granli beskrive hvordan det at en sumerfugl letter, kan bli opphavet til en tropisk cyklon. Leserne viser til at begrepet “sommerfugleffekten” ble brukt innen vetenskapen først etter krigen. Den som skapte ordet, i 1947, skal ha vært science fiction-forfatteren Ray Bradbury. Men er det umulig at en glup og naturinteressert norsk styrman kan ha tenkt tanken om sommerfuglen som utløser allerhelvetes vær? Blant folk fra alle verdenshjørner kjenner vi ju ordtak om noe lite som kan utløse en stor katstrofe, f. eks. “liten tue kan velte stort lass”, “et ekstra strå kan brekke kamelens rygg”.

    (Ur Jon Miclelets efterord till tredje delen, Gullgutten, av hans stora sjöfartsverk om konvojtraiken under andra världskriget med samlingsnamnet En sjøens helt. Läs den!

  5. Anders Persson
    2014-12-22 kl. 14:13

    “Jo, därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med.”

    När jag läste meteorologi på 1960-talet talade vi om att ”fladdret av en måsvinge” ute på Atlanten kunde ändra väderläget. Det hade vi förmodligen fått från den berömda meteorologiska svensk-norska ”Bergenskolan” (de som lring 1920 skapade de röda varmfronterna och de blå kallfronterna). I en av deras matematiska ekvationer som simulerar ett oväder kan en liten avrundning ge upphov till instabilitet, dvs lågtrycksutveckling.

    Den amerikanske författaren i George Stewart, kanske också inspirerad av Bergenskolan, hade i bok ”Storm” (1940) talat om att en ”nysning i Peking kan utlösa en storm i Kalifornien”. Men självfallet går hela idén längre tillbaka, som Hans O påpekar, t ex i talet om att en liten tuva kan stjälpa ett stort lass.

    Begreppet ”fjärilseffekt” myntades av den kanadensiske meteorologen Phil Merilees (som var min chef när jag jobbade i USA 2001). I december 1972 var han en av organisatörerna av ett meteorologmöte i Washington där kollegan Edward Lorenz (också en gammal bekant) skulle tala om sin upptäckt att mycket små räknefel kan ge upphov till stora felprognoser.

    Lorenz hade, liksom jag, dittills talat i termer av ”måsvinge” men Merilees ändrade 1972 på eget bevåg titeln på Lorenz’s presentation till ”Does the Flap of a Butterfly’s Wings in Brazil Set Off a Tornado in Texas?”. Merilees kände inte till Ray Bradbury’s novell ”A Sound of Thunder” där en förhistorisk fjäril dör och ändrar världshistorien.

    Meriless hade snarare, trodde Lorenz, en av ”kaosteorins” berömda ikoner i sinnet den berömda ”Lorenz Strange Attractor” som ser ut som en fjäril.

    Se vidare inlägget Zhou Enlai, Jan Myrdal och jag del X.

  6. Anders Persson
    2014-12-25 kl. 12:23

    Yr.no och smhi.se anger att det ska bli mildare till nyår. Kan man lita på det? Jo, enligt http://www.mittvaeder.se så kulminerar kölden strax före nyårsafton och vid övergången mellan 2014 och 2015 blir det omkring noll, inte bara i Stockholm utan i lika hög grad i Simrishamn och Pajala.

  7. Anders Persson
    2014-12-28 kl. 19:45

    Modige Martin har stuckit ut hakan igen

    Kolla hans insatta observationer under resten av veckan!

  8. Anders Persson
    2017-11-03 kl. 9:52

    En kall vinter? Ja, enligt SVT.

    Det enda som är bra med denna presentation är att Nitzan Cohen inte uttalar sig om vintervädret. I övrigt strider hela presentationen emot saklighetsklausulen i SVT:s statuter. Det är inte fel att ge väderprognoser som inte slår in, men de måste vara baserade på någon slags vetenskaplighet. Av vad som sägs i presentationen är det enbart Nitzans egna funderingar som ligger till grund.

    Hade han tagit det från något väderinstitut, vilket jag misstänker, borde han ha uppgivit det, både av copyrightskäl, men också för att tillhandahålla ett vetenskapligt fikonlöv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.