Kampen om ekonomisk världsdominans

Hur länge ska man kunna hålla på så här?

Hur länge ska man kunna hålla på så här?

För drygt en vecka sedan rasade dollarn för första gången på två år under åtta kronor. Finansmarknaderna har länge spekulerat och tvistat om och när dollarn kommer att falla rejält nedåt, till följd av den enorma statsskulden, i kombination med ett mycket dåligt finansnetto samt låga skatteintäkter.

”The US dollar is depreciating in value. Many economists believe that the recent decline of the dollar is only the beginning of an inevitable and serious correction. Some say it will be an orderly decline benefiting the US economy by saving the export products to be less expensive for foreign purchase. Other sees a potential rote, and predicts a very real collapse as a very real possibility”.

Sv översättning: Den amerikanska dollarn faller i värde. Många ekonomer tror att den senaste tidens dollarnedgång bara är början på en oundviklig och allvarlig korrektion. Vissa säger att det kommer att bli en ordnad nedgång som kommer att gynna den amerikanska ekonomin genom att exportprodukter blir billigare för utländska köpare. Andra ser ett potentiellt ras, och förutspår en fullt verklig kollaps som en påtaglig möjlighet. (The Independent)

Hans-Andersson-3

Hans Andersson är gruvarbetare från malmfälten. Hamnade i Skåne. Genomförde ämneslärarutbildning. Verksam som lärare sedan 1988. Sedan 2000 arbetar han i Lunds kommun. Aktiv i FiB-Malmö mellan 1985-1993.

USA:s är katastrofalt skuldtyngt enligt många ledande ekonomer. Flertalet bedömare hävdar att landet under inga omständigheter kommer att betala av sina skulder.

Märkligt fenomen 2013
Under 2013 inträffade ett märkligt fenomen i den internationella ekonomin. Historiskt sett finns ett axiom som ekonomerna utgår från när de analyserar världsekonomin, en svag och sjunkande dollar följs alltid parallellt av högre guldpriser.

Men nu föll priserna på guld samtidigt som dollarn gick ner, vilket förbryllade de flesta av de internationella ekonomerna. Efter ett tag klarnade bilden och en förklaring till fenomenet kunde redovisas. Utgångspunkten var nämligen att det bara fanns en rimlig sådan, att guld i relativt stora mängder kom ut på marknaden för försäljning vilket höll priset i nivå med en fallande dollar vilket normalt sett tidigare aldrig hade inträffat.

Några av de aktörer som ingick i det spelet var ECB (Europeiska centralbanken), IMF (Internationella valutafonden) samt de börsnoterade guldbolagen som sysslade med guldhandel. Ledande ekonomer började misstänka att någon i ett visst syfte manipulerade marknaden. Det mesta pekade på de börsnoterade guldhandlarna. Enligt börsföretagen själva hade de ett lager på tillsammans 2500 ton. Men detta har aldrig bekräftas eller på något sätt inventerats av utomstående aktörer. Det behövs nämligen inte. När kunderna handlat en viss mängd guld får de av guldbolagen en check som bevis på guldet och guldet blir kvar i företagens förvar.

Än idag vet ingen hur stort innehav förskingrat guld som tillhör andra nationer som förvaras i USA under Federal Reserves (USAs centralbank) ansvar. Detta antas vara ett av skälen till att Tyskland (den ledande staten inom EU ) förvägrats av USA att ta hem sitt guld. Det andra skälet anses vara att amerikanarna vill styra Tysklands politiska åtaganden att sammanfalla med USAs intressen.

Det eventuella försöket att manipulera guldpriset 2013 gjordes kanske med syftet att redan då hålla liv i dollarns valutakurs och samtidigt kunna låta sedelpressarna trycka stora volymer dollar, utan att kursen skulle påverkas negativt, vilket normalt sett sker om det cirkulerar stora mängder dollar i det finansiella systemet.

I dagsläget stiger guldpriset och dollarn faller, så som oftast är fallet när det gäller relationen guld i förhållande till dollarn.

Guldpriset gick i måndags (SvD 2/5) uppåt rejält och landade på 1300 dollar per uns troy*. Detta för första gången på två år. Sedan årsskiftet har priset gått upp med 20 procent. Toppnoteringen från 2011 på 1900 dollar per uns troy tror en del bedömare kan nås relativt snart, medan andra uttrycker sig mer försiktigt. Dock kan man nog fastslå, att om priset fortsätter att stiga är det en säker indikation på att dollarn riskerar en total kollaps inom kort.

Den har inte längre världsmarknadens förtroende att vara dess valutareserv. Vilket i sin tur beror på att USA inte har ekonomiska tillgångar av den dignitet som krävs för att dess valuta ska fortsätta vara riktmärke och motor i den globala ekonomin och dess finansmarknader.

Den cypriotiska bankkuppen och dess konsekvenser
I samband med Cyperns ekonomiska och politiska kollaps 2013 och EU:s stödpaket med hårda villkor på anpassning till kraven om ökad privatisering i det ekonomiska systemet, utspelade sig en rad dramatiska händelser. Första steget var att ECB och IMF drev igenom att de cypriotiska bankerna tvingades ta bort insättningsgarantin som då var huvudregel vid bankkriser inom EU-området. Om en bank gick i konkurs, så var det staten som i efterhand kompenserade bankernas kunder och även akut gav stöd till bankernas betalning av skulder och återkapitalisering. Systemet kallades bail off-regeln.

Istället tvingades Cypern att gå med på, att de enskilda bankkunderna skulle tvingas betala en avgift på sitt sparade kapital. Detta väckte massiva protester hos den cypriotiska befolkningen som naturligt nog försökte ta ut sina besparingar. Under en helg agerade bankerna genom att ta ut avgifterna utan samtycke från kunderna och en del kunder fick i princip sina konton tömda.

Dessutom tvingades Cypern (ändrat från cyprioterna) att sälja ut merparten av sin guldreserv för att erhålla krispaketet från EU. ”Cypern har tvingats sälja ut större delen av sin guldreserv för att få medel att finansiera landets räddningspaket från EU. Landet säljer drygt 10 ton guld för att få ihop de 400 miljoner euro som krävs”. EU krävde utöver det att landet minskade volymen på banksektorn, höjde skatterna samt minskade antalet anställda i den offentliga sektorn. (YLE, Financial Times)

Detta var första steget i en helt ny policy inom EU, övergången till ett nytt krissystem för bankerna, ett så kallat bail in-system. Beslutet togs i samband med ett G20-möte 2015 och gäller alla stater ingående i EU.

Det nya systemet inom EU för hanteringen av bankkriser
När en bank inte kan betala sina skulder eller återkapitalisera verksamheten med egna medel så är den insolvent. Den är på väg mot konkurs och då gick staten tidigare i enlighet med bail off-systemet in och tog hela ansvaret.

Det nya systemet innebär att banken går in i ett tillstånd av resolution. Det innebär att banken ska fortsätta att agera som bank inom ett antal prioriterade områden. Handel med andra banker, derivathandel och spekulation på marknader är exempel på sådana prioriterade områden.

Genom att fullfölja uppgifterna som bank ska man kunna undvika att deras problem ska sprida sig till andra banker är tanken. På detta sätt ska en global finanskrasch kunna undvikas.

Vidare gäller att banker som befinner sig i resolution får i ett akut läge enligt det nya regelsystemet helt enkelt lägga beslag på privata kunders besparingar och även pensionsfonder som medel för att hantera sin akuta kris.

En banks förmåga att betala skulder och med andras pengar kallas TLAC: Total Loss Absorbency Capacity, och består av oförsäkrade tillgångar, pensionsfonder samt även sparkonton och lönekonton.

Beslagtagande ska ske snabbt och effektivt, så att inte de som har tillgångar som räknas som TLAC kan komma med rättsliga krav på kompensation i efterhand. Dessutom är det av vikt att det som betraktas som beslagtaget inte kan flyttas så lätt, för att undvika att bankkunder tar till fysiskt våld för att få ut sina beslagtagna tillgångar.

Guldtillgångar bör förvaras i särskilda utrymmen. När det gäller den beryktade bankkuppen på Cypern finns det uppgifter att det var just det som ägde rum, bankerna tömde kundernas bankboxar även på guld.

Det nya systemet kallas bail in. Initialt var tanken att det skulle gälla stora banker med betydelse för den globala ekonomin så kallade Global Systematically Important Banks. Två verksamma banker i Sverige, Nordea och Danske Bank fick direkt agera i enlighet med de nya riktlinjer som gäller inom EU. De andra stora bankerna antas dock inom kort få ansluta till det nya systemet som Swedbank, SEB och Handelsbanken.

En följd av det nya systemet för hantering av kommande bankkriser är att en mindre folkrörelse har dragit igång för att erbjuda folk möjligheten att ansluta till mindre lokala sparbanker som inte kommer att ingå i det nya bail in-systemet. (ETC, New Voice, Nya Tider samt SVT)

Svenska bankföreningen positiv
Chefsekonom Johan Henning tycker EU-beslutet är bra och säger: ”… vår inställning är i grunden positiv. Vi tycker det är självklart att om en bank får problem, i största möjliga mån kunna hantera problemet gå in med medel”. (ETC) Nämnas kan att en av de främsta aktörerna inom EU-parlamentet och i utskottet, som effektivt drev fram förslaget på ett nytt krissystem, var dess ordförande Gunnar Hökmark (M).

Kina inför eget digitalt betalningssystem
Kina har använt olika offshore-banker för digitala handelstransaktioner. Detta genom banker i London, Singapore och Hongkong. De fram tills nu dominerande världsomspännande digitala ekonomiska transaktionssystemen SWIF, som styrs av Bryssel, samt det amerikanska Fred Wire och CHIP, får nu rejäl konkurrens av det kinesiska CIPS-systemet. Det står för Chinas International Payment System. Syftet är naturligtvis att öka sitt inflytande över den internationella finansmarknaden. Inledningsvis med koncentration på den asiatiska marknaden, men även riktat mot Europa.

Ryska banker har redan anslutit sig
På sikt avser man att allvarligt hota den amerikanska dominansen när det gäller elektroniska betalningssystem. Med dagens fallande dollar och övriga problem som den enorma statsskulden, negativt finansnetto och regelbundet återkommande underskott i handelsbalansen, har USA spelat ut sin roll som världsledande på den internationella finansmarknaden. När nu Kina på allvar utmanar amerikanarna för att ta på sig den ledande rollen, spelar det egna digitala betalningssystemet CIPS, tillsammans med deras stora tillgångar i guld samt en enorm valutareserv, en avgörande roll.

Den stadigt ökande guldreserven och en reservvaluta, som har sjufaldigats på mycket kort tid är starka kort i maktkampen. Kina fortsätter att handla upp guld vid prisfall, och har dessutom total dominans när det gäller produktionen av guld. Alla dessa faktorer stärker på sikt den kinesiska valutan. Parallellt sjunker dollarn ner i dyn. Det finns allt mindre reella tillgångar att backa upp dollarn med. USA är bankrutt och alla försök till återupplivning är dömda att misslyckas. Därför går dollarn inom kort i graven som världens reservvaluta.

Ekonomisk världsbrand och upptrappning av krigen eller förnuftig anpassning?
Hur kommer USA att agera när dollarn till sist förlorat sin ställning och andra valutor och stater tar över som ledande aktörer på världsmarknaden? Den enda dominans som återstår är den överlägsna militära övermakten. Den är dock i nuläget en koloss på lerfötter och har under de senaste 20 åren misslyckats såväl i Irak som i Afghanistan trots enorma insatser. Kaos och anarki i Irak och Libyen och ingen som helst kontroll över ursprunget till alla insatser, förutom den geopolitiska faktorn, det vill säga oljan.

Redan vid Kuwaitkrisen var den grundläggande utlösande faktorn misstro för dollarns ställning och värde. Sönderstyckningen av Libyen har också sin rot i dollarn och även det nyss upphävda embargot mot Iran hade sin grund i att dessa tre länder under lång tid agerat för en förändring det internationella betalningssystemet.

Såväl Irak som Libyen och Iran har länge drivit frågan om att avveckla dollarn när det gäller betalning av olja. Avrättningarna av Saddam Hussein och Mohamed Khadaffi var symboliska signaler till de oljeproducerande länderna vad som händer de nationer, som går emot den amerikanska hegemonin. Embargot mot Iran och de falska anklagelserna om eventuella möjligheter att utveckla kärnvapen var enbart dimridåer. Det egentliga syftet var att få Iran att krypa till korset och acceptera dollarns ledande ställning i oljehandeln.

Vad händer efter amerikanska presidentvalet?
Det finns tydliga signaler på kommande förändringar vad gäller USA:s ekonomiska utveckling och inte minst när det gäller utrikespolitiken. Amerikanarna och EU har tillsammans hårt drivit på för att genomföra det starkt ifrågasatta frihandelsavtalet TTIP.

De pågående förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan USA och EU riskerar att stoppas på grund av amerikanarnas ovilja att kompromissa. Detta enligt franska källor. Från svenskt håll säger statssekreterare Mattias Feckl att det mest troliga är att projektet avbryts. (SvD 5/5)

Andra källor bekräftar bilden av betydande svårigheter i förhandlingarna i dagsläget. Förra veckan genomfördes den 13:e TTIP-förhandlingen i New York. Den amerikanske handelsministern anklagar EU för bristande engagemang och vilja att verkligen nå ett avtal. Tysklands handelsminister Sigmar Gabriel i sin tur anklagar amerikanarna för den låsning som uppstått.

Nöten att knäcka verkar vara den offentliga upphandlingen. All offentlig upphandling i USA regleras av en särskild lagstiftning, som slår fast att myndigheterna måste upphandla en viss andel produkter från amerikanska företag. Motsvarande regelverk finns inte inom EU. Det finns ett stort intresse hos EU att få tillgång till den enorma marknad som den offentliga sektorn utgör i USA. Frågan är politiskt mycket känslig och med skenande arbetslöshet och en skuldsatt nation upp över öronen, är det nog mycket tveksamt att det verkligen blir ett TTIP avtal.

Tydliga signaler kommer från USA redan idag om en kursändring på många plan. Donald Trump signalerar skyddstullar främst mot Kina. Han pekar på den enorma statsskulden och vill betala av på den samt bygga upp den sönderfallande infrastrukturen i landet. Tendensen är att det finns starka krafter i USA som vill gå från frihandel till en mer protektionistisk politik. Detta för att i lugn och ro bygga stabilitet med utgångspunkt som skulle medföra inslag av skyddstullar riktat mot Kina.

Detta i kombination med förslag på att dra tillbaka och minska landets aktiva roll när det gäller Nato och dess insatser i Europa. EU får räkna med att i fortsättningen själva stå för finansieringen av försvarsalliansens aktiviteter. I den officiella retoriken sägs andra saker och alla parter försäkrar att amerikanarna kommer att finnas där för EU på samma sätt som tidigare.

Vilket håll det går är naturligtvis inte att helt enkelt att förutse. En återhållsamhet och viss försiktighet hos de presidentkandidater som till sist kommer att stå emot varandra i november 2016, Donald Trump och Hilary Clinton är dock tydlig, men vad det i praktiken betyder i förlängningen är fortfarande en öppen fråga.

Hela det militärindustriella komplexet med sin agenda och inflytelserika lobbyister med särintressen komplicerar bilden ytterligare. Finns det verkligen reella möjligheter för en president att gå emot dessa krafter i verkligheten?

Skräckscenariot är en upptrappning av de redan pågående krigen, fortsatta krig på kredit med fasansfulla globala konsekvenser de närmaste 10 åren.


* ounce troy – en universell viktenhet för ädla metaller

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.