Kampen om “Vita havet” – ett haveri

Vita havet i två odiskutabla versioner

På Sveriges största konstnärliga högskola – Konstfack i Stockholm – vill ett litet anonymt konstnärskollektiv – Brown Island – komma till rätta med den ”strukturella rasismen” i konstvärlden och i samhället. Gruppen består av studenter och före detta studenter på skolan, som känner sig rasifierade. Som ett förslag har de framfört att skolans utställningslokal ”Vita havet” i en namnbytarceremoni ska få namnet ”Havet”.

Det har orsakat hela havet stormar i konst- och kulturvärlden. Rektor och en professor på Konstfack har gått ut offentligt i DN med kritik av förslaget, medan 44 professorer och lärare ryckt ut till förslagets försvar. Att ”Vita havet” är ett namn som tillkommit av helt andra skäl än på grund av någon slags rasistisk ”vithetsnorm” biter emellertid inte på de aktivistiska pedagogerna. Det är nämligen mycket mera subtilt än så.

Det är tydligen dessutom en del i en rörelse på nordiska konsthögskolor. I Oslo har strukturell rasism diskuterats i spåren av Black lives matter-rörelsen och orsakat en rektors avgång. På Kungliga konstakademien i Köpenhamn fick rektor lämna efter en diskussion om strukturell rasism som ledde till att en aktivistgrupp på skolan kastat en byst av skolans grundare – kung Fredrik V – i kanalen.

Är verkligen alla våra strukturer så till den grad genomsyrade av rasism att inte längre begreppen svart och vitt kan användas? Nej, det är förstås lika stolligt som att sudda i litteraturen, konsten, de historiska dokumenten och minnena. Och varför denna fixering vid människors yta och hudfärg? Dessa borde ju helt ovidkommande för våra relationer!

Vad är då rasism?
För att förstå detta med ras och rasism måste man tänka på att människor i olika världsdelar genom människans utvecklingshistoria fått delvis olika utseenden. Det var i nordöstra Afrika homo sapiens historia började för så där 200.000 år sedan. Under hela denna tid har människor arbetat, jagat, vandrat, odlat, handlat och sökt sig nya bosättningar och till sist befolkat hela jorden. Sist att befolkas var Skandinavien när Skåne blev isfritt för så där 13.000 år sedan.*

Människor har alltså oavbrutet blandats och utvecklats och av olika skäl fått något olika yttre attribut. Några fick mer eller mindre ljus hudfärg, andra mer eller mindre mörk hudfärg. Även andra specifika drag kan urskiljas bland människor i olika delar av världen. Men likheterna mellan människor från olika håll i världen är det helt grundläggande.

Det har grubblats på ”människoraser” sedan man började kunna överblicka mänskligheten efter medeltiden. Ju mer man samlat, forskat och studerat, desto mer har man landat i att människor överallt i världen befinner sig på samma utvecklingsnivå, ingen är mer ägnad att härska över någon annan på grund av härkomst eller utseende. Alla har samma ursprung, alla är vi människor som kan blanda oss hur som helst, vilket också varit fallet. Så alla människor är högt utvecklade djur av samma ras med små ytliga variationer för lokalanpassning.

Men, vad är då rasism? Det är utslag av sociala spänningar där en grupp människor – till exempel med övervägande ljus hudfärg – känner sig hotade av en annan grupp människor med övervägande mörk hudfärg. Det är alltså de sociala spänningarna och motsättningarna som skapar rasism. Rasismen uppstod när de europeiska kolonialisterna mötte mörkhyade i Afrika, indianer i Amerika eller inbyggare på andra kontinenter. Där började den hänsynslösa behandlingen av sämre beväpnade främlingar som handelsvaror och/eller som mer eller mindre nyttig boskap eller arbetskraft.

USA är det tydligaste exemplet. Samtidigt som man nedkämpade och fördrev indianerna med motiveringen att de stod i vägen för utvecklingen – expansionen västerut – med sin primitiva buffeljägarkultur, så importerade man slavar i hundratusental från Afrika för att utföra manuell bomullsplockning i sydstaternas solgass, det arbete de vita härskarna inte ville utföra själva. Det här var möjligt så länge man ansåg att “vita” människor är en högre stående ras. Det amerikanska samhället har byggt in sina sociala motsättningar i detta system. Ingen amerikan har kunnat undgå denna rasism, den har funnits i varje människa som ett slags hudfärgsfixering. De skapade sin demokratiska republik med en inbyggd rasism. Demokrati är historiskt ingen som helst garanti mot rasism.

Sverige och rasismen
Men som sagt, människor har i alla tider och av olika anledningar rört sig över klotet och blandat sig med andra. Jag såg min första ”neger” på 50-talet i Göteborg. Det var som att få syn på en sällsynt fågel idag. Jag hade inte läst Onkel Toms stuga, men jag visste att det fanns svarta människor i Afrika. Jag hade ännu inte hört talas om triangelhandeln över Atlanten.

Visst var Sverige på 50-talet ett land som delvis profiterade på det rasistiska USA:s framgångar. Men var Sverige därmed också ett rasistiskt samhälle? Visserligen förekom i akademiska och ämbetsmannakretsar grubblerier om hur samerna skulle betraktas och visst söktes det förklaringar som skulle bevisa att de var lägre stående. Men efterforskningarna ledde inte till någon sådan slutsats, så Rasbiologiska institutet avvecklades 1958. Däremot motades samernas kultur undan för undan upp till fjällbygderna, som var obrukbara områden för det expanderande svenska samhället. Och samerna utsattes på olika vis för förnedrande särlagstiftning och skallmätningar. I mötet med samernas gränsöverskridande samhälle agerade svenska staten exkluderande, vilket vi idag kan kalla rasism. Men, Sverige var inte ett rasistiskt samhälle. I fjällbygderna samexisterade samer och bönder med ömsesidigt utbyte. Man bytte till exempel kött mot mjöl. Det var bland överheten rasfrågan bubblade omkring. Stor skillnad mot USA alltså.

Vad med det vita haveriet?
Vad är det då som sker i konstvärlden just nu, som ju ska spegla vårt samhälle? Det är ett extrem utslag av den eländiga identitetspolitiken. Vi ska söka vår sanning i vårt ursprung och vårt genetiskt präglade utseende istället för i vårt sociala sammanhang. Jag ser det som ett försök att göra rasismen folklig. För rasism blir det till sist av det där, om än omvänd. Vi ska alla tänka på vad vår hudfärg betyder i relationen till andra? Vi ska söka det som på ytan skiljer istället för det som på djupet förenar. Vi ska fås att tänka på annat än klasskillnader, som är det stora problemet i vårt svenska samhälle efter 30 år av nyliberalism. Kampen om namnet ”Vita havet” är ett rejält kulturhaveri.


* Siffrorna och inspiration är hämtade från Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari – hur människan blev människa.

... är läst 23 gånger!

(Visited 9 times, 1 visits today)

  33 kommentarer for “Kampen om “Vita havet” – ett haveri

  1. Leif Strandberg skriver:

    Knut L!
    Väldigt bra skrivet. Jag håller med dig. Vårt land gnags sönder av identitetsteoretiker, intersektionalister och andra tokstollar inom välgörenhetsvänstern. Därför är det extra allvarligt att Folket i Bild/Kulturfront öppnar sina sidor till dessa plågoandar. I förra numret 1:2021 upplät tidningen sidorna 24–27 till Love Antell som fick breda ut sig om rätten att välta kulturminnen. Konstnären lägger in en brasklapp att han själv inte skulle vandalisera, bara göra bilder av fenomenet: ”mitt sätt att leva ut samma vrede”.
    Det är väl inte FiB:s hållning att förstöra kulturarv?

  2. Claes Rydbeck skriver:

    Känner mig kränkt. Tycker att namnet ”Svarta Havet” är rasistiskt. Som rasifierad vit kräver jag att mina känslor respekteras och att namnet ändras till ”Vita Havet” (om inte det är upptaget).

  3. Lise Blomqvist skriver:

    En gång ockuperade studenterna sitt eget kårhus – och det fanns väl di gamle då också som beskärmade sig.

    I ett intressant inslag i SVT:s Kulturveckan igår, torsdag fick vi se en intressant omvändelse. SVT-direktören Lars Helin visade sig äntligen ha förstått vad rasism och representation handlar om. Jo, yta och färg har betydelse, sa han. Detta efter en diskussion i ett annat forum med Aysha Jones, grundaren av Black Lives Matter Sverige.

    Personligen förstår jag inte hur någon kan bli upprörd över en diskussion om benämningen på en lokal. Lokaler som har egna namn finns det överallt och jovisst, de döps om ibland utan att folk går i taket. Däremot blir jag ganska upprörd över att vita människor med positioner än en gång tar sig friheten att förklara för “oss” vad rasism är. Bästa sättet att lösa en konflikt är, då som nu, är att lyssna till de som är berörda och har erfarenhet.

    Se SVT-inslaget här.

    För övrigt vore det mer intressant med en diskussion om Åkessons senaste utspel, beteckningen av människor i en ny slags värdeskala.

  4. Bertil Carlman skriver:

    ”……så importerade man slavar i hundratusental från Afrika för att utföra manuell bomullsplockning i sydstaternas solgass, det arbete de vita härskarna inte ville utföra själva.” skriver Knut L.
    USA importerade också kineser för att bygga ut järnvägarna. Henning Mankell har skrivit en historiskt mycket intressant kriminalroman om detta, Kinesen. Boken kom 2009.

    I vårt Sverige, som liksom USA allt mer visar tydlig dysfunktionalitet, kan vi förvänta oss allt fler desperata tankeförvillelser hos stora delar av intelligentian. De vill som alla människor känna någon form av handlingskraft, och griper i sin desperation efter något de tror kan vara radikalt.

  5. Kenneth Lundgren skriver:

    Vad har Svarta havet för politisk färg?

    Ja oredligheten inom delar av kulturlivet tilltar. Den ifrån USA importerade identitetspolitiken är skadlig, den gör bland annat kampen mot rasismen som en gröt där orsaken till – och historien bakom – rasismen obegriplig.

    I USA har denna politik hunnit göra mer skada än i vårt land. San Franciscos skolstyrelse har bland annat röstat för att ta bort namnen på George Washington och Abraham Lincoln efter att tjänstemän inte ansåg dem var värda att hedra. Böckerna Huckleberry Finns äventyr och To Kill a Mockingbird ska bort från det nödvändiga läsandet, på grund av användning av ordet neger. Shakespeare ligger också pyrt till. I januarinumret av School Library Journal skriver en bibliotekarie i Minnesota till bokhandlare och frågade varför lärare fortsatte att ta med Shakespeare i undervisningen.

    ”Shakespeares verk är fulla av problematiska, föråldrade idéer, med massor av kvinnohat, rasism, homofobi, klassicism, antisemitism och kvinnohat,’ skrev hon, med det sista ordet som hänvisade till ett hat mot svarta kvinnor.”

    Allt detta tolkar jag som att den åldrande kapitalismen befordrar ett irrationellt tänkande i USA. Tänk bara på stolligheterna och följet kring Trump och Tee Party-rörelsen som har utmålat Obama och Biden som socialister och kommunister. Eller förnekandet av Darwins utvecklingslära eller övertygelsen bland de högerkristna om att vi lever nära världens undergång och därför måste – för att uppfylla profetiorna – USA var tvungen att starta krigen i Väst- och Centralasien.

    Om den linjen – med att förbjuda läsning av vissa böcker – griper kring sig i Sverige, skärs de unga av från traditionen och blir därmed skyddslös mot de mörkare krafterna. För att kunna tänka självständigt ska man inte bara läsa den ”progressiva” utan kanske framförallt våra fienders litteratur.

  6. Jan-Peter Stråhle skriver:

    Den s k identitetspolitiken är förvisso ett villospår. Men jag ser inte – som Leif Strandberg – reportaget om Love Antell, hans bildkonst och framför allt om hans resonemang kring senaste tidens bildstormare, som ett exempel på hur denna breder ut sig i FiB. Jag uppfattar reportaget och Antells resonemang kring konstens eventuella tidlöshet, bevarande och förnyelse som både önskvärt och nödvändigt. Är konstnärliga uttryck för evigt, har ett verk en evig position eller ska det ersättas och vad gör vi då med det gamla? Nog kan väl sådana frågor beredas plats i FiB.

  7. Bo Persson skriver:

    Lise Blomqvist!
    Men går det att förneka att såväl SD som BLM är rasism? “Vit” och “brun”.

  8. Bror Kajsajuntti skriver:

    Hur ska vi se på den “rasism och främlingsfientlighet” som frodades vid nedbränningar av flyktingförläggningar, mord och misshandel av mörkhyade. Ska vi i första hand se det som “flyktingfientlighet” och “etniska konflikter”? Ska vi diskutera eller sudda ut de konflikter som vi mötte tidigare? Hur se på den “vit maktrörelsen” som var föregångare till dagens SD etc.

    Sen en fråga: Är det historiskt belagt att Skandinavien befolkades, när Skåne blev isfritt? Hur ska vi se på detta med att Nordnorge hade en “övervintrande” befolkning under “istiden” och de som kom österifrån och längs den norska kusten norrifrån och mötte de sydliga folkstammarna? Ser man på Inlandsisen, så smälte den från fler håll. Jag tror jag får titta i kartböckerna från skoltiden för att se hur “sjörapporten såg ut” vad gäller isläget.

  9. Gunnar Eriksson skriver:

    Hade namnet på rummet hetat SVARTA HAVET, så hade ingen brytt sig!

    En kompromiss: Jag tycker mig se att väggarna i lokalen är ovanligt vita. Kanske konstnärerna kan måla om väggarna till en annan nyans i det att namnet VITA HAVET får en annan känsla. En typ kompromiss. Men under förutsättning att individerna kan komma överens om färgsättning. Men även i detta fall, att konstnärerna ska försöka ena sig om lämplig färg kommer att bli ytterligare en storm i vattenglaset.

  10. Leif Strandberg skriver:

    Lise B!
    Nämen eller hur, Lise. Varför ska man bli upprörd över en liten ommöblering och ett namnbyte. Själv möblerade jag och hustrun om i TV-rummet häromveckan. Vi kokade också sylt från bären på stugan. Och då bytte vi faktiskt namn på etiketten, från svartvinbärssylt till mer neutrala stugsylt. Och i grannkommunen ska Maslah Omar, som är kulturnämndens ordförande lägga ner Jussi Björling-muséet. Vad är det att bråka om?

    Bror K!
    Jamen precis. Komsagänget från Komsakulturen i nuvarande Troms fylke är självaste ursvensken. Di där skåningarna är invandrare som kom dragandes med främmande grejer som röd korv och Gammeldansk. För att inte tala om den vidriga spettekakan.

  11. Bertil Carlman skriver:

    Jag har förstått att Nancy Pelosy, talkvinna(?) i USA, vill ta bort allt som kan skapa oro hos könsfunderande personiskor. Hustrun undrar hur bönen kommer att bli. “Our f***er, that is in….”? Nä jag menar inte f***er, jag menar f***er. Kanske “Our creator that is in ….”? Det blir som en komiker från USA (minns ej namnet) sa i ett samtal med Jimmy Doore. Han behöver ingen hjälp med att finna material till sina shower längre. De skriver sig nästan själva.

    Till slut. Om “spittekagan” får dröja några dagar med att bli uppäten, så drar den till sig lite fukt och smular inte och det blir “gottigottgott”. Lutfisk är vidrigt, som att käka färska snorkråkor.

  12. Mats Loman skriver:

    Hörni, är ni alldeles säkra på att det inte rör sig om ett skämt istället? En “performance” “Konstnärerna” sysslar ju inte med skönhet längre utan med vits.

    Brunsmetarna i “Brown Island” gör kanske bara som alla de andra i branschen: Narras och hånskrattar åt den lurade och förvirrade och förlägna publiken.

    Jag erinrar mig en konstvits, som hade ungefär följande förlopp:
    En “konststuderande” närmade sig slutet av sin… “kandidatutbildning”. Han hade slitit länge med sitt projekt. Särskilt det teoretiska avsnittet i hans “paper” hade vållat kandidaten huvudbry; kravet var nämligen att det måste vara postmodernt och innehålla en massa värdelöst pladder och fotnoter hänvisande till “French theory” och Foucault…

    Gud vet om hans “paper” var färdigt egentligen. Nåja. Frågan saknade praktiskt betydelse. Texten gick inte att förstå, inte för hans handledare heller. Och det var aldrig meningen heller. Nu hade “professor” Gertrud Sandqvist nickat nådigt bifall. Så, ja, då var hans värdelösa pejper kanske klart ändå.

    Och nu skulle det hållas vernissage.

    Vad gjorde kandidaten? Jo, han skickade ut inbjudningar till lämpliga försökskaniner. Och kaninerna kom vederbörligen, eftersom livet och vardagen ju aldrig är postmodernt alls utan fullt av människor som på fullaste allvar tror att när någon bjuder in till fest så är det nog på allvarligt menat.

    Men vad hände? Jo, ingen kom in. Alla de glada vernissagegästerna blev stående i en lång kö utanför den anvisade lokalen. Och där stod de tills den av dem som var mest postmodernt sinnad fattade att de hade blivit lurade och förhäxade till figuranter i en “performance”. Jag vill minnas att det ingick i den skojiga vitsen att de skamsna gästerna blev filmade i hemlighet också.

    Jag tror det är likadant med de okända brunsmetarna på Konstfack: De har säkert skrivit en “synopsis” om att de avser att göra publiken uppmärksam på “struktur” och “diskurs” och “diskrepanser” som vi vanliga dödliga inte har en aning om; generellt sett därför att de inte finns och är lögn. Ja, och så driver de sitt gäck och har lite roligt på oss korkade vita rasistbrackors bekostnad. Och det på ett sådant sätt att stiftelserna tycker att de där ungdomarna, dem är det nog riktigt gott gry i.

  13. Bo Persson skriver:

    Mats Loman!
    Ja, du har kanske rätt. Nu när femhundra år av nordatlantisk världsdominans obevekligen går mot sitt slut kan vad som helst hända och vi får vara glada så länge inte ett nytt storkrig bryter ut.

  14. Leif Strandberg skriver:

    Bertil C!
    Jag upplever din skrivning om lutfisken som en del i det strukturella hat som alltid riktats och alltjämt riktas mot torskarna i Lofoten. Det du skriver uppmanar också till hat och hot mot snorkråkorna. De är också människor med tankar och känslor – som vi. Bertil, du svajar i värdegrunden.

  15. Dennis Zackrisson skriver:

    Till Bror K, Leif S m fl som nämnt lite om samer i sina inlägg.

    Min rekommendation är att nog studera en 20 år ny (eller gammal) bok; “Samelandets historia” av Björn Forseth. Där visas med all önskvärd tydlighet vilka som är Skandinaviens verkliga urinnevånare, nämligen samerna, och att den nordiska fjällvärlden och Lapplanden koloniserades i huvudsak norrifrån.

    Beträffande vad lokalen på Konstfack ska heta föreslår jag HAVETS BOTTEN för att hedra alla deltagare i namndiskussionen!

  16. Karl Göran Eriksson skriver:

    För över 20 år sedan deltog jag i en disputationsmiddag i Uppsala. Som disputanten var från Afrika, var de flesta gästerna från Afrika. Stämningen var högst positiv. En av talarna påtalade att åtskilliga av doktorandens närvarande vänner var “pale faces”. En annan utropade bestört att han (som muslim) ätit griskött, varpå något svarade: “Don’t you worry, it’s halal pig.” Själv förde jag en diskussion med en bordsvän från Afrika som genom svenskt inflytande fått “insikt” om att “n-ordet” var negativt. Efter att ha upplyst honom om att ordet har latinskt ursprung och används inom flera romanska språk och betyder svart, utbrast han: “But that’s we call our selves!”

  17. Bengt Svensson skriver:

    Jag hade en vän på 1970-talet som arbetade på en organisation, som förmedlade utländska adoptivbarn till svenska föräldrar. Hon åkte till Sri Lanka, Bangladesh, Colombia etc och landade med ett eller flera, mestadels spädbarn, på Arlanda där de möttes av sina blivande föräldrar. Dessa var, kan man säga, certifierat goda föräldrar. Deras enda problem var att de inte kunde få egna biologiska barn. Jag tyckte att min vän utförde ett smått heroiskt jobb: Parade ihop barn utan föräldrar med föräldrar utan barn. Men efter något år började hon tvivla på verksamheten och sa upp sig.

    Jag läste nyss en artikel i The Guardian om några av dessa brunhyade svenska barn som nu blivit vuxna och tänker på ordet “alienation”. Jag gissar att de konstnärliga ungdomarna på konsthögskolan lider av alienation, kanske annat också.

    Varför är de anonyma? Har de skäl att vara rädda? Det hade varit intressant att få veta lite mer om dem. Vad döljs under parollerna och de politiska flosklerna? Vad vill de med sina liv? Samma frågor kunde förstås också ha ställts till de stockholmska kårhusockupanterna anno dazumal, som Lise Blomqvist påminner oss om. Men det var då det. Och Vita havet, Röda havet Karahavet, Bara havet? Jag tror inte vi ska hetsa upp oss alltför mycket.

  18. Lise Blomqvist skriver:

    I ett tidigare inlägg valde jag att raljera kring hur den vite mannen tror sig äga sanningen om rasism. Utgick något naivt från att vi hade en gemensam uppfattning om förhållanden i världen, men så är det ju inte.

    Kommenterar nu några delar av skribentens beskrivning av sanningen om rasismen.

    Till att börja med: att folkmordet på urbefolkningen i Nord- och Sydamerika skulle vara motiverat av att “de stod i vägen för utvecklingen” det är ett påstående som jag aldrig hört förut, men det är helt logiskt utifrån synen att den vita rasen med ursprung i Västeuropa står för mänsklighetens bästa vetande i alla frågor. Det har vi hört många gånger, men att detta vetande leder till avgrunden för folk efter folk överallt i världen, det förtiger vår skribent. Alltså, detta var en skönmålning. Mord är mord oavsett hur man beskriver det. Punkt.

    En annan skönmålning gäller de afrikanska slavarna. Nej, nej deras uppgift var inte bara att arbeta på bomullsfälten det vet alla som inte bara har ett manligt perspektiv på historien. Vad var slavkvinnornas uppgift? Husor, barnskötare och sexslavar – eller hur?

    Det svåraste kommer när skribenten redovisar sin syn på samernas historia. Det var “bara” överheten som plågade vår urbefolkningen skriver han. Som om det vore “bara” på något sätt. Men tyvärr har han ju fel där också. De samiska barnen kidnappades och tvingades gå i skolor där deras språk och allt kring deras kultur förnekades och förbjöds. Av lärarna! Det finns få exempel på att svenska lärare motsatte sig denna hantering.

    Alla som vet något om samernas historia känner också till hur urbefolkningen trakasserades och förföljdes av de invaderande svenskarna i gemen. Samerna tilldelades knappast någon betydande roll i samhället då svenskar lade under sig skog och mark i Sapmi. Snarare tvärtom, med skribentens ord ansågs de “stå i vägen för utvecklingen”, nämligen i vägen för den vite mannens överhöghet och utvecklingen av det kapitalistiska systemet.

    Förföljelsen upphörde inte heller när samerna flyttade från det ursprungliga bosättningsområdet, i många fall valde de att byta till mer svenskklingande namn för att klara sig undan mobbing på bl a de industriorter där de bosatte sig söderöver sedan rennäringen ödelagts. Att låtsas ha en annan kulturell identitet än den egna tyder på stora svårigheter, eller hur?

    Vår skribent sitter tyvärr på en gammalmodig och rasistisk syn på historien. Det framgår också av att han väljer den nu daterade beskrivningen av Lasse Berg om vad som är mänsklighetens ursprung. Forskningen rusar fram, att gripa efter en favoritbok i hyllan är mindre än någonsin en god metod. Efter det att Berg skrev sin bok har forskningen kring dna och antalet nya fynd gjort kolossala steg. Idag vet vi att det finns fynd från mänsklig existens både i Grekland, Georgien och Filippinerna som är tidigare än de afrikanska. Kanske sätter det också synen på hudfärg i ett annat perspektiv.

    Alltnog: Diskussionen gäller uppropet på Konstfack om benämningen av en lokal. Oavsett all okunskap så begriper jag inte varför vita äldre herrar kan tro att de förstår vad detta handlar om. En smula ödmjukhet tack! Och mindre sneglande på de nysvenska rasisterna. All kunskap började inte med er och stannade inte där ni upphörde att söka nya rön.

    Bjud gärna in någon av dem som startat uppropet om ni vill öka kunskap och förståelse.

  19. Pål Karlsson skriver:

    Vita huset. Hur kunde Obama bo där?

  20. Knut Lindelöf skriver:

    Det här var nog den värsta skopning jag fått här på bloggen.

    Lise Blomqvist menar nu att jag (vår skribent) i egenskap av vit äldre herre som sneglar på nysvenska rasister inte bör öppna truten. Vit, äldre man med rasistiska åsikter! Vit, äldre och man är svårt att förneka. Men att förknippa detta med rasism är ett bottennapp.

    Det här visar att diskussionsklimatet i vårt land nått en nivå som ställer helt nya frågor. En är, skäms inte Lise Blomqvist att slänga ur sig personliga förolämpningar mot mig (vår skribent)? Det är ju personangrepp helt vid sidan av sakfrågorna. En annan är, hur är det möjligt att förhållandevis välorienterade och socialt engagerade personer kan hemfalla till så primitiva debattutfall? Något gör detta möjligt. Jag häpnar faktiskt.

    Men jag ska inte nysta vidare i detta, utan bemöta några av de punkter där vi alltså inte är överens i sakfrågorna. Jag talar nu direkt till Lise B.

    1) Märkligt att du inte hört talas om att indianerna ansågs stå i vägen för det expanderande amerikanska samhället med alla sina nybyggare. Googla ”Manifest destiny” och läs där.

    2) Jag gav USA som ett tydligt exempel, jag förtiger eller skönmålar inga andra liknande övergrepp med detta.

    3) Slavkvinnor jobbade i stor utsträckning också på bomullsfälten. Men många jobbade – även män – förstås med andra sysslor. Bomullsodlingarna var dock den stora ekonomiska drivkraften som krävde mycket billig arbetskraft.

    4) Samiska barn kidnappades inte. Det är att vulgarisera. Där fanns ett slags tvång att skicka samebarn till sameinternaten. Att förbjudas tala sitt eget språk var säkert också plågsamt. Men skolorna var inga fängelser. Där fanns också lärare som tog väl hand om eleverna. Det fanns en vilja hos samerna att barnen skulle få gå i skola och få lära sig som alla svenska barn.

    5) Att rennäringen ödelades, att samer flydde söderöver och skaffade svenskklingande namn är en grov vulgärbeskrivning. Det var snarare så att samerna särbehandlades, fick inte bosätta sig var de ville, fick inte bedriva näringsverksamhet etc. De kämpade för att få fulla medborgerliga rättigheter. Samer har haft många olika försörjningskällor, alls inte bara rennäring. Men de hänvisades allt mer till just rennäring. De som då inte var renägare fick svårt att försörja sig.

    6) Jag tog till Lasse Berg för att han visar på det viktiga att alla människor är samma ras. Det är väl ändå det viktiga?

    Nöjer mig med detta så länge.

  21. Mats Loman skriver:

    Kan ni vänstermellisar verkligen inte inse att ni (och vi andra) blir bortkollrade med era egna knep?
    Ni 68-or var medelklassare och mellanskiktare som bara poserade som proletärer. (Jo, jag vet: en del av er hade er bakgrund i arbetarklassen; men när ni blev “rebeller” var ni i full färd med att bli mellisar allihop.)

    När ni inte kunde slå i arbetarklassarna att ni var proletärer eller rättare sagt deras avantgarde, så hittade ni på taskspelarkonster som “klasståndpunkt”.

    Guillou berättar om det där i sin journalistbiografi, vill jag minnas. Vänstermellisen Gudrun Schyman satt på ett möte och toppred alla andra – så som aggressiva melliskvinnor då hade börjat göra och numera väldigt ofta gör; mycket mer än män. Bland annat krävde Schyman övriga mötesdeltagare på besked om “klasståndpunkt”. På mötet ifråga hade det för en gångs skulle infunnit sig två kvinnor av folket, berättar Guillou. De båda kvinnorna av folket tyckte uppenbarligen inte att Röda Gudrun hjälpte dem att se ljuset; de försvann efter mötet och sågs aldrig mera till.

    Feministmellisar, bögmellisar och invandrarmellisar gör för närvarande precis som ni vänstermellisar gjorde på 1960- och 1970-talet: De sätter på sig offerkoftan och försöker att slå i omgivningen att de inte alls är de privilegierade och karriärlystna mellisar som de är utan tvärtom tillhör någon stackars förtryckt kategori, en av den politiska korrekthetens klientgrupper, “minoriteter”, sådana där stackare som mellisarna kan sätta sig på igen, åter bli ett avantgarde för.

    Feminist-, bög- och invandrarmellisarna gör detta av precis samma skäl som ni vänstermellisar gjorde det på 1960-talet: för att skaffa ett helt personligt övertag i konkurrensen främst med andra mellisar. I mellisarnas eviga kappstrid om prestige, ligg, positioner, karriär. Lise Blomqvist och de andra PK-mellisarna är precis som ni en gång var, och de begagnar precis samma bondfångarknep som ni. Samma härskartekniker.

    Om ni vänstermellisar hade varit i stånd att begagna era egna teoretiska redskap, klassanalysen, även på er själva, “gjort självkritik”, så skulle ni inte nu behöva vara så totalt bortkollrade och handfallna inför brunkletare och feministskrikor.

  22. Anders Svensson skriver:

    Det finns en del befängda påståenden i både artikeln och kommentarerna. Ska bara kommentera några. Det finns inga fynd av mänskliga förfäder i Grekland, Georgien och Filippinerna som är äldre än de äldsta afrikanska. Det är rent ljug att påstå nåt sånt.

    Att rasismen uppstod när europeer stötte på urbefolkning i andra delar av världen är ju också nonsens. Rasism är en konsekvens av den xenofobi som är naturlig hos människan. Det är något som alltid har funnits och alltid hart funnits. En skepsis mot det främmande och avvikande har varit nödvändigt för att människan som art skulle överleva. Det kan utan större problem utvecklas till rasism.

    Jag håller med om det mesta när det gäller det som sägs om rasism mot samer, men de var inte Sveriges urinvånare. Sveriges urinvånare dog ut när svenskarnas förfäder anlände söderifrån och samernas österifrån vid samma tid ungefär. Samerna härstammar inte från de tidigaste invånarna i Sverige och det gör inte svenskarna heller. Läs exempelvis Karin Bojs böcker Svenskarna och deras förfäder och Min europeiska familj.

    Inte heller Komsakulturen är urinvånarna och förresten anses det numera inte ens ha funnits en sån kultur.

    Och ärligt sagt är hela debatten om vithet, Vita Havet med mera en befängd och egentligen innehållslös debatt. Det finns i princip inget konkret att ta på och det så kallade manifestet från Brown Island förekommer i flera versioner varav en kostar pengar att läsa så jag vet inte hur stort värde vi ska sätta på just den textmassan. Att det finns strukturell rasism, fördomar och rasism kan däremot inte förnekas och att diskutera detta är naturligtvis inte felaktigt, inte dumt och inte befängt.

  23. Knut Lindelöf skriver:

    Mats L!
    Du är lätt fixerad vid att misskreditera alla 40-talister med politiska rötter i 68-rörelsen. Det finns ett och annat korn av sanning i vad du skriver, men jag vill med bestämdhet påstå att din bild är grovt förenklad och karikerad. Typiskt nog verkar du ointresserad av sakdiskussionen här, den om att “strukturell rasism” är en realitet som formar vårt samtid, eller om det finns andra mer avgörande drivkrafter bakom det hårdnande samhällsklimatet.

  24. Knut Lindelöf skriver:

    Anders S!
    Att det är nonsens att “rasismen uppstod när europeer stötte på urbefolkning i andra delar av världen” är minst sagt ett halsbrytande påstående. Att “rasism är en konsekvens av den xenofobi som är naturlig hos människan” är en truism. Men, rasism och xenofobi är inte samma sak. Frågan är om xenofobi “utan större problem utvecklas till rasism”, alltså blir till rasism utan hjälp uppifrån. Jag upprepar: Det är överheten som expoloaterar sociala spänningar (xenofobi t ex) och piskar upp rasism hos vanligt arbetande folk. Rasism är inget naturligt!

    Hur Skandinaviska halvön befolkades är här helt ovidkommande. Det viktiga är att folk från olika delar av världen vandrat omkring, mötts och blandats. När konkurrensen om föda och rikedomar varit stor har man också bekämpat varandra förstås, men för det mesta till sist slutit fred.

    Diskussionen om rasim eller “strukturell rasism” är inte befängd eller innehållslös. Den är mycket viktig för närvarande. “Strukturell rasism” är ett påhitt för att blanda bort begreppen om hur rasism uppstår. Kommer den uppifrån eller finns den naturligt inympad i varje människa (särskilt då i vita äldre män)?

  25. Leif Strandberg skriver:

    Anders S!
    Mitt inlägg om komsakultur, svartvinbärssylt och lutfisk var menat som ett skämt.

    Knut L!
    Motsättningarna i vårt land är djupa – och de avspeglas på din blogg. Jag vill ta upp tre förhållanden. För det första, synen på vetenskap och kunskap.

    På ena sidan står de äldre vita gubbarna som menar att vi fortfarande ska tillämpa den vetenskapliga metod som följde på upplysningstiden, den som hävdar att en hypotes ska kunna verifieras eller falsifieras, att ett vetenskapligt rön ska kunna göras på nytt, oberoende av vem som utför experimentet. (Sven Ove Hansson skriver mer här.)

    Mot detta gamla synsätt står en relativistisk, postmodernistisk och identitetspolitisk agenda som säger att vad som är, är beroende av betraktarens öga, allt är konstruerat och kan dekonstrueras. Om ”vitt” uppfattas som rasism – så är det så! om betraktaren har ”rätten på sin sida” – d v s är icke-vit. Den pågående debatten handlar inte om estetiska eller moraliska synpunkter på en färg. Det handlar om vetenskap kontra flum och vidskepelse.

    Har vi inte haft nog med sådana konstigheter där kunskaper silats genom och hindrats av religiösa dogmer? Har vi inte kastat av oss bojan där marxismen-leninismen ansågs vara en ”vetenskap” – och därför ”sann” (som Lenin sa). Är det inte dags att avsluta det kulturrevolutionära experimentet där ”röd” gick före ”expert”?

    Nu upprepas dylika stolligheter. Men de äldre vita gubbarna håller emot. För det är faktiskt dessa gubbar (av olika kön) som genom upplysningen och den vetenskapliga metoden banar väg för framsteg till hela mänsklighetens fromma.

  26. Knut Lindelöf skriver:

    Anders S! (Svar 2)

    “… Rasism kan vara inbyggt i samhället och hos makthavare i samhället genom fördomar. Oavsett skinnets färg på makthavaren. Oavsett namnet. Oavsett position i samhället. Inbyggt så att det gynnar en viss grupp. Det är strukturell rasism. Fördomar finns hos oss alla. En del av dessa fördomar är rasistiska, men det är inte strukturell rasism.”

    Så skrev du på din blogg. Detta ser jag som ytterst osammanhängande och motsägelsefullt. Visst, rasism kan vara inbyggt i samhället – som i USA – genom fördomar. Men varifrån kommer fördomarna? De bara uppstår liksom. Ditt resonemang saknar en social dimension.

    Det kan vara lite lösryckt att ge sig på detta, men jag tycker att det speglar en oreflekterad syn på vad som är rasism.

  27. Bertil Carlman skriver:

    En gång mot slutet av min lärarbana hade jag ett samtal i skolmatsalen med mina tre mest mörkhyade elever; alla pojkar. Rektor hade uppmanat oss att prata med dem om hur de ofta tilltalade varandra; mörkhyade kompisar emellan. Rektor påpekade helt riktigt att det kunde bli problem för de mer ljushyllta om de mer mörkhyade sprang omkring och ropade till varandra ”Hörru din negerfan!” och ”Svartskallen kom hit!”

    Jag berättade för de tre fjortonåringarna om problemet. Och jag berättade om hur man förr kunde säga ”Knulla som en neger”, ”Svart som i en negerröv” med flera uttryck. En av pojkarna, Leoul, avbröt mig och sade ”Vänta ett tag Skalman! Jag skall springa och hämta en kompis!” Han kom tillbaka efter några minuter med två kompisar och sade ”Lyssna nu svartskallar, Skalman har något mycket intressant att berätta!”.

    Uppfostran, fostran och självfostran är en ständigt pågående process. Jag ser det som en viktig del i klasskampen, och jag har lärt mig en hel del av denna tankarnas mångfald som Knut L dragit igång.

  28. Crister Olsson skriver:

    Jag håller med Knut Lindelöf i sak: ”Det är överheten som exploaterar sociala spänningar (xenofobi t ex) och piskar upp rasism hos vanligt arbetande folk. Rasism är inget naturligt!”

    Rasismen fick ett vetenskapligt sken i slutet av 1800-talet efter att Darwin kom ut med sin bok Om arternas uppkomst. Tolkningen av Darwins teorier var inte alltid vetenskapliga och härur växte socialdarwinismen fram som kom att betrakta ursprungsbefolkningar som andra mindervärdiga raser och det var en naturlig konsekvens att de dog ut.

    De kunde saklöst mördas i sken av perverterad vetenskaplighet. Det passade naturligtvis kolonialmakterna som hand i handske när man fick ”vetenskapligt” stöd för sina utrotningar.

    Rasismen fick ett sken att detta var en naturens ordning och inget man kunde göra något åt. Frågan är om rasism fanns tidigare. Jag har svårt att tro att xenofobi skulle per automatik leda till rasism. Det kan ha haft ett överlevnadsvärde att vara misstänksam mot främmande människor innan man lärt känna deras avsikter.

    Rasism kan knappast ha något överlevnadsvärde eftersom den är uteslutande och inte ser någon anledning till samverkan med dom andra. Ser vi tillbaka på människans historia är det istället förmågan till samarbete och samverkan som gjort att vi har varit så framgångsrika att kolonisera hela jorden. På gott och ont.

  29. Leif Strandberg skriver:

    Om furstespel
    Jag har alltid beundrat socialdemokratins alldeles särskilda kompetens att vara Furste. Enskilda socialdemokrater, typ Göran Persson, är virtuoser – absolut handlingskraftiga i machiavellisk mening. När det behövs vet de precis vilken kvittoburk eller vilken hyresavi de ska rota i för att öppna en fallucka för en Mona Sahlin eller en Håkan Juholt.

    Jag har tänkt på denna förmåga under dessa dagar i februari. Liberalerna och Nyamko Sabuni hotade med att inte stödja de övriga JÖK-partiernas skrivning om migrationspolitik. Och plötsligt sätter stora Furstespelet igång. Denna lilla krusning från Sabuni hotar inte i första hand migrationspolitiken utan hotar Fursten. Den måste alltså stoppas. Låt oss stoppa den genom brunsmetning – till varje pris. Johansson och Ygeman dyker upp, förstås, liksom Lööf. Men även lite nya röster kommer fram: Helt plötsligt står en försvarsminister och läser från en fusklapp att SD är grisiga. Sedan dyker Britta Lejon från Statsanställda förbund upp och varnar för SD. Och SD säger hela tiden vad de alltid sagt – ”Sverige behöver ett totalstopp, för all invandring som utgör en social, kulturell eller ekonomisk belastning.” – och vad de flesta politiker (utom MP) säger mellan skål och vägg.

    Men just denna gång slår man på stora trumman. Stora furstespelet är igång. Snart, när hanen gal för tredje gången, kryper så Moderaterna till Furstens undsättning och så till slut kommer även Sabuni själv. Nu är hon tillbaka i fållan. Fursten kan andas ut. Och sakfrågan, ”social, kulturell eller ekonomisk belastning” har redan glömts bort.

  30. Lise Blomqvist skriver:

    Leif Strandberg!
    Saker är inte på ett visst sätt för att du påstår att de är det. Ett resonemang blir inte mer vetenskapligt för att du säger det.

    Till alla!
    Orsaken till att jag gick in i den här diskussionen är att det är tröttsamt att läsa inlägg från människor som fastnat i spåren och vägrar ta till sig något nytt. Är också lite orolig över att allt mer av den enhetssträvande vokabulären flyter in här och att den gör det alldeles oemotsagd. Kort sagt, nej det finns inga herrar här som hävdar saklighet och vetenskap. Det enda jag ser hävdas är den egna rätten att etikettera och att tala om “hur allt är”, med andra ord mansplaining.

    Själv är jag i samma ålder som dem jag kallar gamla. Jag är också gammal. Skillnaden är att det jag hävdar i de här frågorna har jag inte suttit hemma på kammaren och klurat ut. Etniska relationer, minoriteternas medier och kulturliv samt demokrati har varit huvudtemat i mitt yrkesliv samt viktiga intressen ö h t. Jag har också situationen i familjen och vet inpå bara huden hur det känns när telefonen ringer mitt i natten och någon säger hest: “Vi vet var dina barn går i skolan.”

    Hoppar här över de flesta stolligheter som skrivits i tråden men vill kommentera frågan om diskriminering och förtryck av den samiska befolkningen i Sverige. Jag har haft glädjen att komma i närmare kontakt med de samiska frågorna dels i samband med det då nyväckta intresset för barns modersmål i början av 1980-talet, dels i samband med en utredning om minoriteternas medier som jag gjorde åt Kulturdepartementet och Presstödsnämnden åren runt 2000.

    Det går inte att komma ifrån den aggressiva försvenskning som den samiska befolkningen och särskilt barnen utsatts för genom att som Kurt L sprida förnumstigheter i stil med “det fanns snälla lärare” eller “föräldrarna ville att barnen skulle gå i skolan”. Sanningen är att det var polishämtningar och våld på alla nivåer t o m mot den lilla unge som försade sig och yttrade några ord på sitt eget språk på skolgården. Och mycket mer.

    Samt: Att hävda att det enbart är överheten som står för övergreppen tyder på dålig bildning.

    Tidigt lärde jag känna Henning Johansson som senare skulle bli professor i flerspråkig pedagogik. Han kände sig kanske mest som kvän då det utspelade sig då han var barn i Tornedalen. Inte desto mindre har han mycket att berätta om denna svenskhetsfostran. Han har också samiskt ursprung, och är väl erfaren vad gäller den gruppens upplevelser. Det var ju inte bara språket man skulle ta ur dessa nordliga befolkningar, hela sättet att leva och själva verklighetsuppfattningen, religionen åkte samma väg.

    Om samers och kväners med flera nordliga folkgruppers historia finns det fortfarande ingen säker beskrivning. Karin Bojs är en bra journalist, men forskning har hon inte bedrivit. Intressant i sammanhanget är däremot att det inte finns bara ett samiskt språk i Sverige utan tre och t o m fyra – och att de inte förstås sinsemellan. Någon enhetlig och enkel historia kan det alltså inte finnas bakom det samiska folkets bosättning i nordligaste Skandinavien. Samma sak är det för övrigt med hela mänsklighetens historia, den är varken entydig eller enkel trots att många nu gillar att säga att vi alla härstammar från savannen.

    Att samer och kväner, resandefolk, judar och romer INTE skulle ha varit utsatta för både statlig och folklig förföljelse i Sverige är det få som hävdar idag. Ändå är det sådant man kan få läsa när grånande snillen spekulerar. Det är sorgligt, tycker jag.

    Efter att ha följt olika etniska gruppers strävanden inom bl a brittiska, nederländska och svenska medier i nästan femtio år blev jag något förvånad när lätt rasiststanfrätta svenska journalister började jaga några mörkhyade personer som protesterade mot stämningen på Sveriges Radio nyligen. Hej, hallå! Vad var konstigt med det? Nej, det var givetvis inte alls konstigt. Det konstiga var att en mängd personer helt utan erfarenhet sade sig veta hur det faktiskt förhöll sig på Sveriges Radio. Liksom nu gubbar sitter och anser sig veta något om hur det är på Konstfack.

    Summa summarum: Det behövs ibland inte mycket för att de äldre männen ska rusa ut och mansplaina om hur allting är och att alla utom de har fattat fel. Jag önskar något större rörlighet i sinnena hos dessa mina årskamrater.

    Därmed har jag sagt vad jag hade att säga.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.