Kampen om “Vita havet” – ett haveri

Vita havet i två odiskutabla versioner

På Sveriges största konstnärliga högskola – Konstfack i Stockholm – vill ett litet anonymt konstnärskollektiv – Brown Island – komma till rätta med den ”strukturella rasismen” i konstvärlden och i samhället. Gruppen består av studenter och före detta studenter på skolan, som känner sig rasifierade. Som ett förslag har de framfört att skolans utställningslokal ”Vita havet” i en namnbytarceremoni ska få namnet ”Havet”.

Det har orsakat hela havet stormar i konst- och kulturvärlden. Rektor och en professor på Konstfack har gått ut offentligt i DN med kritik av förslaget, medan 44 professorer och lärare ryckt ut till förslagets försvar. Att ”Vita havet” är ett namn som tillkommit av helt andra skäl än på grund av någon slags rasistisk ”vithetsnorm” biter emellertid inte på de aktivistiska pedagogerna. Det är nämligen mycket mera subtilt än så.

Det är tydligen dessutom en del i en rörelse på nordiska konsthögskolor. I Oslo har strukturell rasism diskuterats i spåren av Black lives matter-rörelsen och orsakat en rektors avgång. På Kungliga konstakademien i Köpenhamn fick rektor lämna efter en diskussion om strukturell rasism som ledde till att en aktivistgrupp på skolan kastat en byst av skolans grundare – kung Fredrik V – i kanalen.

Är verkligen alla våra strukturer så till den grad genomsyrade av rasism att inte längre begreppen svart och vitt kan användas? Nej, det är förstås lika stolligt som att sudda i litteraturen, konsten, de historiska dokumenten och minnena. Och varför denna fixering vid människors yta och hudfärg? Dessa borde ju helt ovidkommande för våra relationer!

Vad är då rasism?
För att förstå detta med ras och rasism måste man tänka på att människor i olika världsdelar genom människans utvecklingshistoria fått delvis olika utseenden. Det var i nordöstra Afrika homo sapiens historia började för så där 200.000 år sedan. Under hela denna tid har människor arbetat, jagat, vandrat, odlat, handlat och sökt sig nya bosättningar och till sist befolkat hela jorden. Sist att befolkas var Skandinavien när Skåne blev isfritt för så där 13.000 år sedan.*

Människor har alltså oavbrutet blandats och utvecklats och av olika skäl fått något olika yttre attribut. Några fick mer eller mindre ljus hudfärg, andra mer eller mindre mörk hudfärg. Även andra specifika drag kan urskiljas bland människor i olika delar av världen. Men likheterna mellan människor från olika håll i världen är det helt grundläggande.

Det har grubblats på ”människoraser” sedan man började kunna överblicka mänskligheten efter medeltiden. Ju mer man samlat, forskat och studerat, desto mer har man landat i att människor överallt i världen befinner sig på samma utvecklingsnivå, ingen är mer ägnad att härska över någon annan på grund av härkomst eller utseende. Alla har samma ursprung, alla är vi människor som kan blanda oss hur som helst, vilket också varit fallet. Så alla människor är högt utvecklade djur av samma ras med små ytliga variationer för lokalanpassning.

Men, vad är då rasism? Det är utslag av sociala spänningar där en grupp människor – till exempel med övervägande ljus hudfärg – känner sig hotade av en annan grupp människor med övervägande mörk hudfärg. Det är alltså de sociala spänningarna och motsättningarna som skapar rasism. Rasismen uppstod när de europeiska kolonialisterna mötte mörkhyade i Afrika, indianer i Amerika eller inbyggare på andra kontinenter. Där började den hänsynslösa behandlingen av sämre beväpnade främlingar som handelsvaror och/eller som mer eller mindre nyttig boskap eller arbetskraft.

USA är det tydligaste exemplet. Samtidigt som man nedkämpade och fördrev indianerna med motiveringen att de stod i vägen för utvecklingen – expansionen västerut – med sin primitiva buffeljägarkultur, så importerade man slavar i hundratusental från Afrika för att utföra manuell bomullsplockning i sydstaternas solgass, det arbete de vita härskarna inte ville utföra själva. Det här var möjligt så länge man ansåg att “vita” människor är en högre stående ras. Det amerikanska samhället har byggt in sina sociala motsättningar i detta system. Ingen amerikan har kunnat undgå denna rasism, den har funnits i varje människa som ett slags hudfärgsfixering. De skapade sin demokratiska republik med en inbyggd rasism. Demokrati är historiskt ingen som helst garanti mot rasism.

Sverige och rasismen
Men som sagt, människor har i alla tider och av olika anledningar rört sig över klotet och blandat sig med andra. Jag såg min första ”neger” på 50-talet i Göteborg. Det var som att få syn på en sällsynt fågel idag. Jag hade inte läst Onkel Toms stuga, men jag visste att det fanns svarta människor i Afrika. Jag hade ännu inte hört talas om triangelhandeln över Atlanten.

Visst var Sverige på 50-talet ett land som delvis profiterade på det rasistiska USA:s framgångar. Men var Sverige därmed också ett rasistiskt samhälle? Visserligen förekom i akademiska och ämbetsmannakretsar grubblerier om hur samerna skulle betraktas och visst söktes det förklaringar som skulle bevisa att de var lägre stående. Men efterforskningarna ledde inte till någon sådan slutsats, så Rasbiologiska institutet avvecklades 1958. Däremot motades samernas kultur undan för undan upp till fjällbygderna, som var obrukbara områden för det expanderande svenska samhället. Och samerna utsattes på olika vis för förnedrande särlagstiftning och skallmätningar. I mötet med samernas gränsöverskridande samhälle agerade svenska staten exkluderande, vilket vi idag kan kalla rasism. Men, Sverige var inte ett rasistiskt samhälle. I fjällbygderna samexisterade samer och bönder med ömsesidigt utbyte. Man bytte till exempel kött mot mjöl. Det var bland överheten rasfrågan bubblade omkring. Stor skillnad mot USA alltså.

Vad med det vita haveriet?
Vad är det då som sker i konstvärlden just nu, som ju ska spegla vårt samhälle? Det är ett extrem utslag av den eländiga identitetspolitiken. Vi ska söka vår sanning i vårt ursprung och vårt genetiskt präglade utseende istället för i vårt sociala sammanhang. Jag ser det som ett försök att göra rasismen folklig. För rasism blir det till sist av det där, om än omvänd. Vi ska alla tänka på vad vår hudfärg betyder i relationen till andra? Vi ska söka det som på ytan skiljer istället för det som på djupet förenar. Vi ska fås att tänka på annat än klasskillnader, som är det stora problemet i vårt svenska samhälle efter 30 år av nyliberalism. Kampen om namnet ”Vita havet” är ett rejält kulturhaveri.


* Siffrorna och inspiration är hämtade från Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari – hur människan blev människa.

  33 kommentarer for “Kampen om “Vita havet” – ett haveri

  1. Knut Lindelöf skriver:

    Lise B!
    Ett mycket kort svar: Vad skiljer din attityd från “mansplaining”?

  2. Jan-Peter Stråhle skriver:

    Knut! Jag tycker att Lise Blomqvists intåg på bloggen ska välkomnas. Litet kvinnlig mansplaining kan inte skada. Tvärtom!

  3. Knut Lindelöf skriver:

    Jan-Peter S!
    Vi är helt överens. Jag eftersträvar diskussion på riktigt – alltså utan kvotering.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.