Kan vi lita på översättningar?

Jag har i en kommentar nyligen visat på hur den svenska översättningen av Churchills verk om det andra världskriget inte bara översattes till svenska runt 1950, utan också verkar ha “förbättrats”, d v s passager som inte ansågs lämpliga för svenska öron och ögon har utelämnats.

Ordfront i amerikanska ledband
Det slår mig nu att detta var inte det första fallet jag kommit på. I höstas skrev jag om den ryske författaren Michael Zygars bok om ryska revolutionen, utgiven av Ordfront.

Förlaget hade inte översatt boken från ryska, utan av okända anledningar från den engelska (=amerikanska) översättningen. Det var synd, ty jag är säker på att många valörer går förlorade när man översätter via en annan översättning. Inte heller tror jag att översättare från engelska är billigare än översättare från ryska.

Men här var det mer än “valörer” vi gick miste om. Stora sjok av den ryska originaltexten översattes aldrig till engelska utan lyftes ut. Det gällde i synnerhet de delar som handlade om revolutionerna 1905 och 1917, vilket ju är egendomligt med tanke på bokens titel. Men ett annat fall dyker upp i minnet.

“Peters Princip”
Ingen bok har betytt så mycket för mig som Peters Princip av kanadensaren Lawrence J. Peter Den kom ut 1970, men det var först 2001 jag läste den, efter att ha hittat den på en loppmarknad i San Francisco. Fram till dess var en utförlig recension i en svensk tidning det enda jag hade att gå efter. Men det räckte.

Dess sammanfattning av “Principen” inte bara förklarade allt vad jag såg inom den statliga byråkratin, utan – liksom Marx´ verk – pekade den ut vad man borde göra, i detta fall göra sig “lagom underskattad”. Detta för att få hålla på med det man var bra på, och därför tyckte om, och inte frestas eller tvingas, att emot sin vilja och bättre förstånd, bli chef eller administratör – om man nu inte hade håg och begåvning åt det hållet.

Engelska upplagan
Sammanfattningarna jag läst hade varit på svenska och det var alltså först i San Francisco jag läste originaltexten. Där hittade jag ett exempel som jag gärna hade velat ha haft kunskap om mycket tidigare, nämligen att alltför hög kompetens kan leda till avsked, inte bara usel kompetens.

En av de bärande idéerna i Peters Princip är att inkompetens i sig inte leder till avsked, utan det är först när inkompetensen hotar själva “strukturen” som den blir farlig. Men detsamma skulle också gälla hög kompetens, och det var inte självklart.

Den duktiga lärarinnan
Peter berättade nu om en skola i hans hemland, Kanada, som anställde en lärarinna för att sköta skolans hjälpklass, d v s med den mindre “studieorienterade” barnen, vad man förr kallade “förståndshandikappade” (och för ännu längre sedan något mycket värre).

Nåväl, hon förutsattes leka med dem, bygga hus av klossar o s v. Men hon var en duktig pedagog så hon satte också igång att undervisa dem, bl a i engelska. Skandalen var ett faktum när hennes elever klarade sig lika bra på de skriftliga proven, som de “normala” barnen. Med detta hade hon inte bara frångått sina instruktioner, hon hade äventyrat hela den flummiga kanadensiska utbildningspolitiken. Så hon fick gå.

Jaha, tänkte jag, noga inläst på Knut Lindelöfs och andras kritik av den svenska flumpedagogiken. Det var ju bra att detta togs upp i Peters bok. Men varför hade jag inte mött det i de svenska referaten av boken.

Censur!
När jag kom hem till Sverige uppsökte jag första bästa bibliotek och lånade boken. Jo, Peters text om lärarinnan saknades eller (jag minns inte så noga) var ersatt med något annat, harmlöst exempel.

Jag vill kalla detta för censur. Inte bara att sådana ingrepp är oärliga mot läsarna, de är ännu mer oärliga mot författarna. Hur kan de veta att deras översättningar till språk de inte behärskar har varit sanningsenliga?

  1 kommentar for “Kan vi lita på översättningar?

  1. Dennis Zackrisson
    2019-01-29 kl. 17:38

    Bra, Anders P!
    Sådana här uppgifter behövs. Att ta upp dessa i ljuset är en välgärning, men det finns många i vår omgivning som ser detta som oförskämdheter. Och det är det ju förvisso; avslöjande oförskämdheter närmare bestämt!

    Sånt behöver vi mer av.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.