Kanske har Saudiarabien en poäng?

saudikung2

Salman bin Abdul Aziz kung av Saudiarabien sedan 23 januari 2015.

Jo, Margot Wallström har helt rätt i allt vad hon sagt om regimen i Saudiarabien och hon hade förtjänat all vår uppskattning – det vill säga om hon varit turist, TV-reporter eller riksdagskvinna. Men nu är hon vårt lands utrikesminister. Och i det jobbet ingår inte att opåkallat lägga sig i andra länders inre angelägenheter. Lika lite för henne som för hennes föregångare Carl Bildt.

Så att peta Margot Wallström hjälper inte. Hon är ju bara en vänsterkopia av Bildt. Se min insändare i UNT om hans agerande emot Vitryssland.

Från Undén till Palme – till Blair
Det som karakteriserade Sveriges utrikespolitik under 1950-talet, var så kallade ”Undénlinjen”. När den under 1960-talet avlöstes av den mer aktivistiska ”Palmelinjen” gällde regeringens kritik mot omvärlden dock yttre, mellanstatliga förhållanden (USA:s inblandning i Vietnam, Sovjets ockupation av Tjeckoslovakien m fl). Som liten stat hade (och har) Sverige ett egenintresse att dessa inte trampas under fötterna av ”de stora”.

Under de senaste 20-25 åren har det dock skett en glidning i den svenska utrikespolitiken under inflytande av moralistiska doktriner som ”Blair doktrinen”. Den innebar att det var legitimt att angripa eller – i Sveriges fall – officiellt kritisera en stat som uppvisade brister i sina inrikespolitiska ”mänskliga rättigheter”. Detta är återigen helt berömvärt för enskilda svenskar, TV-reportrar och parlamentariker. Men inte för Sveriges regering, som dock ska reagera kraftigt när någon stat kränker en annans oberoende eller beter sig ”kolonialt”.

Palestina 2014 och Algeriet 1959
När Margot Wallström kritiseras för att Sverige erkände den palestinska staten ska hon ha vårt fulla stöd. Ty detta ligger helt i linje med när Sverige 1959 – minst lika kontroversiellt på sin tid – erkände Algeriets självständighet. Men när Saudiarabien nu gör sin ”markering” emot Sverige, må deras egentliga skäl vara ljusskygga, men vi bör lägga märke till att det sker med argument som har brett stöd bland staterna i Afrika, Asien och Latinamerika.

Ty det är en stor skillnad mellan att bygga kritik på FN:s (och dessförinnan Nationernas Förbunds) principer om respekt för mellanstatliga förhållanden, och till att graden av ”mänskliga rättigheter” i olika stater skall avgör Sveriges officiella hållning. Det första är anti-imperialistisk, det senare imperialistisk.

  10 kommentarer for “Kanske har Saudiarabien en poäng?

  1. Jasper Cato
    2015-03-24 kl. 18:34

    Då var det hög tid för ett paradigmskifte. Flödet av information, journalistik och svårigheten att gömma även minsta övertramp, måste oundvikligen framkalla en förändring mot direkt kritik. Frågan handlar om var skiljelinjen går mellan den moraliserande utrikespolitiken och den monetära nödvändigheten. Att visa det mod som krävs att stå upp för moralen i dagens världspolitik har väck genklang över hela världen, det är detta som skrämt upp Saudierna.

  2. Bo Persson
    2015-03-24 kl. 20:34

    Anders!
    Kan jag läsa detta som ett svar på min fråga till dig på tråden “Olika syndabockar det är hela frågan”?

  3. Torbjörn Wikland
    2015-03-24 kl. 21:01

    Anders Persson har helt rätt.

    En annan vinkel på samma fråga är att utgå från Bandungkonferensens principer 1955 – som stod modell för den alliansfria rörelsen. Den handlar bl a om att stater inte ska blanda sig i andra länders inre angelägenheter. Det var en viktig antikolonial princip. I Nr 4 av Folket i Bild/Kulturfront, alltså nästa nummer, beskriver Christer Lundgren detta med anledning av att det är 60 års sedan Bandungkonferensen ägde rum.

  4. Anders Persson
    2015-03-25 kl. 0:55

    Det har kommit i skymundan att strax efter att Margot W kritiserade saudiaraberna muntligt i Riksdagens talarstol så utlät hon sig än mer fördömande mot Ryssland i en skriven debattartikel i DN den 6 mars. Just nu är det få som kritiserar henne för detta, men om nu plötsligt Merkel och Obama ändrar attityden mot Ryssland så står Margot och Sverige där med sin tvättade hals.

    Nu var ryssarna lite, eller en hel del, smartare än saudierna, och svarade Margot bara med ett diplomatiskt tillrättaläggande. Detta gjorde att hela saken försvann från massmediernas radarskärmar. Kanske blev en och annan ”lill-Bildtare” på UD besviken över detta.

    Det finns dessutom ett problem med att svenska folkets eventuella uppfattningar ska kanaliseras via Utrikesdepartementet. Det slår undan fötterna på bildandet av normala inrikes verksamma opinionsgrupper. Myndigheterna behöver inte befara några ”svårhanterliga” opinionsgrupper för t.ex. kvinnornas ställning i arabvärlden, eftersom Margot sköter den saken åt svenska folket.

  5. Hans O Sjöström
    2015-03-25 kl. 8:56

    Jag håller nog med Anders Persson och Torbjörn Wikland om att Sverige officiellt bör akta sig för att säga något om andra länders inre angelägenheter. Men jag tror samtidigt att Margot Wallströms övertramp kan vara ett sätt att blanda bort korten. Det viktiga med Saudiaffären är att Sverige redan för länge sedan har brutit mot sina tydliga (om än manipulerade) vapenlagar och slutit avtal med Saudiaraben om stora vapenaffärer, trots att det är ett krigförande land och vi enligt vår vapenlag inte ska sälja vapen till sådana. Det var redan när det första avtalet om försäljning skrevs under som vi bröt mot den regeln. Det är också allmänt bekant att Stefan Löfvén tycker att vapenförsäljningen bör få fortsätta, men han har fått vika sig för Miljöpartiet och en del inre kritiker i SAP. Genom att protestera mot behandlingen av kvinnor och mot halshuggningar och steningar har Wallström lett bort både opinion och journalister från den avgörande frågan – om Sveriges vapenlagar gäller eller inte. Margot Wallströms stoppade tal var ett listigt försök att avleda uppmärksamheten från denna huvudfråga. Näringslivet och vapenexportörerna förstod vad det handlade om, men drog därigenom på sig alla upprörda och vettiga människors motvilja för att det skulle vara anhängare av offentliga halshuggningar och stympningar.

    Ett ganska imponerande försök att slippa tala om en allvarligare fråga, men det var nog inte så smart att försöka utföra det tricket just på Arabförbundets toppmöte. Men nu kan ju våra ljusskygga vapenaffärer med andra krigförande länder fortsätta ostört utan att kärnfrågan över huvud taget kommer fram i ljuset.

  6. Anders Persson
    2015-03-25 kl. 10:12

    Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser om svenska regeringens dilemma inför statsministerns besök i Kina.

    TT kl 13:34

    TT kl 16:55

    Amnesty International är ju i sin fulla rätt att lista stater efter någon moralisk, politisk eller demokratisk norm. Om alla sedan håller med dem är en annan sak, men så långt inga problem.

    Det enda problemet är självförvållat och det är svenska folkets totala uppslutning bakom idén att deras regering har en plikt att påtala vad man i Sverige anser fel i de inre förhållandena i olika länder.

    Trots den totala folkliga uppslutningen bakom politiken går åsikterna dock isär vilka länder regeringen ska kritisera, när det bör ske och hur. En del länder vågar man sig inte på (t.ex. Kina), andra vill man inte förlora exportorder på (t.ex. Saudiarabien), andra ytterligare hyser man medlidande med (t.ex. Vietnam).

    Att lösandet av den gordiska knuten helt enkelt består i att göra som de flesta andra länder av Sveriges storlek och inflytande – att följa FN-stadgarna om icke inblandning i andra länders inre angelägenheter – verkar inte ha gått upp för någon.

  7. Tommy Sjöberg
    2015-03-25 kl. 11:57

    Anders P!
    Har letat efter Margots artikel på DN 6 mars, men bara hittat en artikel 9 mars som hänvisar till SvD 6 mars. Kan du ha hänvisat till fel tidning?

  8. Kjell Holmsten
    2015-03-25 kl. 17:31

    Att inte lägga sig i andra länders politik är väl en sak, men skall vi exportera vapen till länder som gör det! Dubbelmoral.

  9. Anders Persson
    2015-03-25 kl. 19:46

    Bo Persson!
    Fel av mig. Artikeln hittar du 6 mars i SvD.

    Men vad gäller utrikespolitiska doktriner som motiverar ingripanden utifrån inrikespolitiska förhållanden har vi ju ”Blairdoktrinen” från 2002.

    2011, har någon sagt mig (jag var utomlands då), lär företrädare för alla de fyra så kallade allianspartierna, då i regeringsställning, en DN-debattartikel ha lanserat en grund för en “moralisk utrikespolitik”. Jag har sökt artikeln men utan resultat.

  10. Tommy Sjöberg
    2015-03-25 kl. 22:13

    Tack Anders, fel gör vi alla, ibland 2 gånger.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.