Kap 7 – Marknad blir stad

Ur min egen historiebok för mellanstadieelever 1987-88

alt är en vara som man inte kan tillverka själv. Salt är viktigt för att kunna bevara mat över vintern (så att den inte ruttnar), för att inte behöva svälta. Salt måste man alltså skaffa och är svårt att få tag på. Saltet finns nere i Tyskland i stora gruvor. Där bryts det och fraktas på floderna till en stad på tyska Östersjökusten som heter Lybeck.

De många furstarna med krigsföljen i sina befästa slott och borgar, tar sig – tack vare sin överlägsna vapenmakt – vilka friheter de önskar. De rövar och plundrar vilt bland de många transporter av dyrbara handelsvaror som forslas genom skogar efter ensliga vägar. Det här ingår i kriget mellan de frmaväxande städernas borgare och den gamla feodaladeln. För sitt skydd mot plundrare sammansluter sig handelsstäderna runt Östersjön i ett förbund som utrustar egna knektförband. Lbeck är sedan länge en av de mest betydande handelsstäderna. Hansans köpmän är mycket mäktiga och kontrollerar all viktig handel på hela Östersjön.

Öresund och Östersjön är periodvis ofattbart rikt på sill. Det berättas att sillstimmen går så tätt att båtarna ibland fastnar i dem och knappt kan drivas fram ens med årorna. Fiskarena behöver inte ens nät eller andra redskap, utan kan ösa upp fisken med händerna. Kan det vara sanning? Antagligen inte. Men, i alla fall fiskas sill av alla som kan, för det är mycket närande och nyttig mat, och billig för att det finns så mycket.

Utan salt ruttnar dock sillen snart. Därför kan Hansan med sitt salt ta kontroll över den givande sillc och salthandeln. Till Östersjön kommer köpmän från hela Europa c från England, Nederländerna, Frankrike c för att handla salt sill.

Järnet i Bergslagen är Sveriges viktigaste naturrikedom. Det kan säljas till andra länder med stora förtjänster. Om det ska berättas mer senare. Žven skinn från vilda djur och bärnsten är varor som Sverige kan skaffa sig rikedomar på.

Jordbruket har blivit effektivare och ger större skördar. Färre människor svälter ihjäl än tidigare. Det här kallas för att det är goda tider och innebär att det finns mer mat än vad människorna behöver för att klara livhanken. Bonden i byn får lite tid över för att göra nåt annat än att skaffa mat för dagen. Han kan arbeta på att skaffa sig lite överskott av något för att sälja och få pengar. För dessa slantar kan han köpa saker han behöver.

Om han bor i Bergslagen, där det finns järnmalm i berget, kan han börja bryta loss den och sälja. Eller hugga skog och sälja till gruvorna i trakten.

Goda tider betyder folkökning i landet. Allt fler människor växer upp, arbetar och behöver saker för sitt dagliga liv. Fler människor går till marknaden i byn eller i närmaste stad och söker efter varor. De har med sig pengar c eller andra varor att sälja, för att få pengar c att köpa för. Pengar är en stor nyhet som gör att marknaden fungerar mycket snabbare och bättre.

Denna ökande jakt efter varor gör att handeln ökar. Man behöver platser för att bedriva denna handel på. Vid handelsplatsen samlas också olika hantverkare för tillverkning av föremål, som är svårt att tillverka hemma: Knivar, saxar, rep, mjöl, skor, lås… Staden blir platsen för handel och hantverk. Människorna i staden kallas borgare. De bor innanför muren (stadsgränsen) i sin stad. För att komma in i staden måste man passera en port (eller grind) med vakt. Vem som helst får inte komma in med varor och bedriva handel. Stadens borgare har av kungen fått rättigheter att sköta handel och hantverk efter stränga regler. För dessa rättigheter betalar de skatt till kungen. I staden råder särskilda lagar.

De flesta svenska städer är mycket små, utan mur. Bara en samling små envånings trähus runt en marknadsplats, omringat av ett rangligt trästaket eller plank med ett par grindar eller portar. De stängs om natten. Staketets uppgift är också att hålla borgarnas boskap utanför stadens trånga gränder och prång om dagarna, då de är på bete utanför staden. Det ligger en kyrka av gråsten (i rika städer var kyrkan av tegel) vid marknadsplatsen (torget). Finns ingen stenkyrka i staden är bygget säkert i gång eller under planering. Vid torget ligger också ett litet rådhus.

Borgarna i de här små svenska städerna lever mycket fattigt och blir tvungna att hålla lite boskap på bete utanför staden. Svårigheten är att få bete till sina djur. Bönderna runt omkring vill inte släppa till betesmark till städernas borgare.

Utanför planket finns också galgbacken, där brottslingar straffas. Bödeln och hans medhjälpare rackarna gör jobbet på galgbacken.

Den täta träbebyggelsen parat med att alla använder öppen eld för matlagning, ljus, värme och arbete gör att brandrisken är ständigt överhängande. Kommer elden lös slutar inte branden förrän staden förvandlats till en rykande svart askhög. Det händer ofta. Borgarna turas om att gå brandvakt om nätterna. Vid minsta lilla eldsvåda slås larm. Man ringer i kyrkkockorna. Det gäller att släcka och väcka, så folk kan sätta sig i säkerhet.

Städer växer upp lite här och var i Sverige under denna tid. Oftast vid vatten och naturliga hamnar. Sjöförbindelser är det viktigaste för att handeln ska kunna utvecklas.

Viktiga städer inne i Sverige är Västerås, Arboga, Köping, Örebro, Växjö, Linköping, Skara… På Gotland ligger den största och mest betydande staden – Visby – med mur och allt. Men Visby är inte svensk. Borgarna där sköter sig länge själva, utan vare sig dansk eller svensk kung.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.