Tänkte på det där med att den nya skolkommission, som ska bestå av ”professionen”, som enligt dig ska få föreslå vad de vill för att få vår raserade skola på fötter. Det låter i det närmaste uppgivet i mina öron, för att komma från er politiker i regeringsställning, att helt avstår från att delta.
Kommissionens sammansättning:
Generaldirektören för Skolverket (ordförande)
två förbundsordföranden i var sitt lärarfack,
en förbundsordförande (Skolledarförbundet)
en professor i pedagogik,
en professor i specialpedagogik,
en professor i företagsekonomi,
en visiting professor of Practice vid Harvard University,
en doktor i historia och dekan för lärarutbildningen,
en doktor i statsvetenskap,
en kommunstyrelsenordförande i en stor svensk stad,
en grundskolechef i en Stockholmskommun,
en direktor för Stockholms stadsmission tillika huvudman för en gymnasieskola och
en elev.
Kommissionen består alltså av alla tänkbara krafter som drar åt olika håll. Friskolor och kommunala skolor, kommunalt huvudmannaskap och statligt, fira skolval och geografisk styrning av elever, etc. etc. Inget talar för att denna kommission av spretande särintressen kommer att kunna åstadkomma något annat än en mycket mycket urvattnad kompromiss, varpå bollen åter kommer att hamna hos dig eller din efterträdare på skolministerposten. Nej, genom att skjuta över allt ansvar på ”professionen” bekräftas bara er brist på ledarskap på skolområdet.
Nej Gustaf, något parti (eller varför inte regeringen) måste lägga fram ett eget konkret program för att bryta A) grundskolsegregationen och B) formulera ett rimligt kunskapsprogram och målsättning för grundskolan.
Följande steg i ett reformprogram ser jag som oundgängliga.
- Avskaffa friskolesystemet (inte en skattekrona till friskolor)
- Förstaliga både grundskolan och gymnasieskolan (framför allt måste lärarna vara statligt avlönade)
- Parallellt med 1 och 2 ska lärarnas arbetsförhållanden bli firare i meningen mindre tidsreglerade. Undervisningen (tiden med elever i undervisningen) måste vara det som är lönegrundande.
- Tillsätt en utredning för att återupprätta ett statligt regelverk för skollokaler, skolorganisation, lärartäthet, skolmat, skolhälsovård … och en utredning för att formulera ett rimligt kunskapsprogram för grundskolan … och en utredning för att införa ett rimligt betygssystem som bygger på lärares subjektiva (professionella) bedömningar … och en utredning om att införa en gemensam lärarutbildning för hela landet på ett par tre ställen i landet … och en utredning som går till botten med dokumentationshysterin.
- Om ett antal år då situationen stabiliserats och förbättrats så att rimlig likvärdighet åter råder ska det fria skolvalet och ”skolpengen” avskaffas.
Det kommer förstås att bli dyrt. Men hellre 13 miljarder om året till skolan än till Nato (försvaret alltså).
Här får ni nu mitt förslag till politiskt program för återupprättande av en likvärdig grundskola. Var så goda! Det bjuder jag på.
PS. Vill ni ha min bok om Kunskapsrörelsen som berättar om hur hela skoleländet startade, så skickar jag den gärna. Men då måste jag ta betalt. DS.
Marknadsforskaren Jesper Meijling föreslog att om man bara fick bort skolpengen skulle det mesta lösa sig av sig själv. Men läs gärna skolavsnittet i hans lilla tunna men (enligt min uppfattning) tunga bok Marknad på villovägar. Implicit pekar han också ut grundfelet med nuvarande skolpolitik – att man har för sig att utbildning är en sorts konsumtion, och inte en offentlig investering.
Här en kort beskrivning av boken
Jan!
Jag noterade också att skolpengen kom sist i Knuts tidtabell. De finska röster jag har hört i sammanhanget sätter den precis som Jesper Meiiling först. Dock utan att vara så optimistiska som denne.