Karl Säre och mordet i Kongelunden (I)

En illustration av Jüri Arrak till Kalevipoeg esternas motsvarighet till finska Kalevala

I slutet på min sammanfattning av mina artiklar om Estland skrev jag några rader om vad som senare hände en del viktiga personer, bla. det estniska kommunistpartiets förste sekreterare Karl Säre: att han skulle ha gått över till nazisterna 1941, uppträtt som vittne i en rättegång i Köpenhamn 1943 och sedan omkommit i Neuengammes koncentrationsläger 1945.

I en paus mellan andra saker som håller mig sysselsatt googlade jag lite på Säre. Det skulle jag inte gjort. Ty nu ramlade jag återigen in i en massa fascinerande estniska historiska förvecklingar som det var svårt att ta sig ur. Så jag blev tvungen att komponera den här tre-delade följetongen om Karl Säre och alla hemskheter runt honom för att få sinnesfrid och göra andra saker!

Vem var Karl Säre?
Den man som 1940 blev det estniska kommunistpartiets förste sekreterare och därmed mäktigaste man, var av gediget proletärt ursprung. Han föddes 1903 i en arbetarfamilj i Tartu (dåv. Dorpat). Pappan var bryggeriarbetare. Redan som sexåring började han valla fåren åt någon storgodsägare. Han tvingades kombinera skolarbetet med förvärvsarbete. Tidigt drogs han med i den revolutionäras rörelsen. 1917 är han med och grundar ett bolsjevistiskt ungdomsförbund i Tartu.

1921 flyttar han till Sovjetunionen, till Petrograd, för att studera vid universitetet. Där värvades han av Komintern som gav honom utbildning i ryska men framförallt engelska. Han lär ha arbetat som agent på Transsibiriska järnvägen. Med sina goda kunskaper i engelska kunde han lätt slå sig i slang med främlingar och antingen vittja dem på värdefull information eller få dem till att bli mer aktiva sympatisörer för Sovjetunionen.

Agent för Komintern
1925 skickas han som kominternagent till Kina där han 1927 hamnade i fängelse i sex månader. Väl ute 1928 fick han i Moskva arbete i estniska kommunistpartiets centralkommitte. Partiet var förbjudet i Estland som bara kunde fungera i Sovjetunionen. Han reste ofta till Estland på hemliga uppdrag för det underjordiska partietarbetet i kommunistiska ungdomsförbundet och som sekreterare i estniska kommunistpartiets centralkommitté. Samtidigt valdes Säre in i kommunistiska ungdomsinternationalen på dess 5:e kongress.

Karl Säre avbildad i ”Noukogude Õpetaja” (Sovjetiske läraren) 27 december 1940 tillsammans med ett utdrag av hans CV (texten bortklippt).

Allt detta kan man läsa i Noukogude Õpetaja (Sovjetiske läraren) 27 december 1940. Där får man också veta att ”under de långa åren av hårt underjordiskt arbete, bedrev kamrat Karl Sare en oförsonlig kamp mot de opportunistiska elementen som hade nästlat sig in i leden i Estlands kommunistparti. Han kämpde med full kraft för Marxs, Engels, Lenins och Stalins rena lära, för partiets renhet och kraftfulla slag. Han tog en aktiv del i utrensningen av partiets opportunister, provokatörer och alla vidhäftande element för att intensifiera och konsolidera partiets linje.”

År 1935 valdes Säre in som medlem estniska kommunistpartiets centralkommitté Orgbyrå. Han blev nu del av Kominterns arbete i Skandinavien. Men det hemliga kontor som bildats i Stockholm lades ner 1933 och man valde istället Köpenhamn som bas. Mot slutet av 1936 begav sig Säre på en längre resa till USA och Kanada, där han utgav sig för att vara journalist.

År 1938 beviljade den estniska regeringen en amnestilag som gjorde att Säre befriades från alla anklagelser. Men polisen och dess spioner var efter honom och den tidigare estniska ”reaktionära regeringen” förvisade honom till Dagö och senare Võru län. Där levde han i två år, men liksom andra deporterade, gav han inte upp sina revolutionära aktiviteter, förrän de ”revolutionära händelserna” i juni 1940.

När Sovjetunionen i juni 1940 beslöt sig för att utnyttja det estniska folkets vilja till social förändring för att lättare kunna införliva Estland var Karl Säre det speciella sovjetiska sändebudet Andrei Zhdanovs favorit. Han blev ledare för kommunistpartiet och verkade hårt för att valet 15-16 juni skulle bli en för de sovjetiska ledarna övertygande seger, som beredde vägen för Estlands införlivas i Sovjetunuionen.

Säre i Helsingfors
Mellan de två händelserna besökte han inkognito Helsingfors för att träffa en gammal partikamrat, Johannes Meeritz, som kommit över från Sverige. Dessförinnan besökte Säre den vänsteraktive finländske politkern Cay Sundström ovetande om att dennes våning var avlyssnad. Följden var att vi nu har en uppteckning av deras samtal*.

Den finlandssvenske vänsterpolitikern Cay Sundström blev efter kriget en aktad person i Finland med utnämningar till ambassadör i både Moskva och Peking. Men 1941, vid utbrottet av Fortsättningskriget, häktades han och fick tillbringa några år i fängelse efter en rättegång där bl a inspelningarna med samtalet med Karl Säre spelade en roll.

Officiellt fanns det för närvarande inga kommunister i regeringen, men den var helt under kommunistisk kontroll, förklarade Säre. När Zhdanov hade sett att estniska borgerliga kretsar inte helt förstått innebörden av Röda armén stationering i Baltikum och att Estlands president hade försökt att bara genomföra obetydliga förändringar i regeringen för att tillfredsställa ryssarna, hade Zhdanov bett kommunisterna att organisera arbetardemonstrationer i syfte att störta regeringen. Detta hade varit helt framgångsrikt. Ett stort antal arbetare hade deltagit i demonstrationerna under ledning av kommunisterna och vänstersocialisterna. Nästa gång Säre träffade Zhdanov  hade denne sagt att det hade gått mycket bättre än väntat – traditioner från 1905 och 1917 var fortfarande levande bland estniska arbetare.

Ur Päewaleht 13 juli 1940: Hälsningar till socialministern Neme Ruus hade kommit från Finland: Bäste socialminister N. Ruus! Cirka 120.000 finländare som representerar den fredsbefrämjande organisationen ”Samarbetsorganisationen för fredsfrågor”, samlade i ett möte den 2 juli, erinrade sig Ert rastlösa och förtjänstfulla arbete i Estland och skickar de bästa gratulationer till Er utnämning som socialminister och önskar Er lycka till i det fortsatta arbetet för fred. Cay Sundström, ordförande, Heta Leino, sekreterare.

Det hade, medgav Säre, talats om att kommunisterna borde ha anslutits till regeringen från början, men man insåg att det var alldeles för tidigt och skulle ha gjort ett dåligt intryck utomlands. De ”estniska massorna” var ännu inte helt förmånligt inställda till en kommunistisk regering. I vilket fall som helst var ett kommunistiskt inflytande garanterat eftersom alla nuvarande ministrar redan tidigare hade samarbetat med Komintern och kommunistpartiet.

Sedan 1935 hade de estniska kommunisterna en enhetsfront med det estniska vänstersocialistpartiet och dess ledare Johannes Vares-Barbarus, som nu var premiärminister, Maxim Unt inrikesminister, Neeme Ruus ministern för sociala frågor, och Aleksander Jõeäär minister för jordbruk – och flera andra.

Fotomontage i den kommunistiska Rahva Hääl (Folkets Röst) 15 augusti 1940 efter statsminister Vaares (till vänster) och hans delegation återkommit från Moskva och sammanträdet i Högsta Sovjet där deras ”ansökan” om anslutning av Estland till Sovjetunionen ”beviljades”. Karl Säre syns till höger om Vaares.

Det fanns opolitiska personer i regeringen, berättade Säre för Sundström, men deras inflytande var obetydligt. Regeringen var helt under kontroll och ledning av kommunistpartiet. Dessutom hade en kommunist tagit kontroll över alla viktiga funktioner i politiska frågor och andra organisationer.

Karl Säre ”live”
Så långt Karl Säre och hans samtal med Cay Sundström. Om ni nu är nyfikna på en levande gestaltning av Karl Säre, så klicka på bilden nedan. Den visar hans tal efter valet i juli 1940. Han redogör för de enastående 96%-iga valresultaten. Bakom Säre till vänster står propagandaansvarige Neeme Ruus och till höger centralkommitténs sekreterare Johannes Lauristin.

Men vid midsommartid 1941 anföll tyska Wehrmacht över hela frontavsnittet från Östersjön till Svarta havet. Under juli och augusti förbereder den kommunistiska regimen å ena sidan motståndskamp men också en reträtt in i de säkrare sovjetiska hinterlandet. Karl Säre är en av de kommunister som stannar kvar för att organisera den underjordiska motståndskampen.

Säre tillfångatas
Man kan fråga sig om det var så klokt att lämna kvar en så välkänd och lättigenkänd politisk person som Karl Säre. Han lär ha sökt maskera sig i ett rödaktigt skägg, men det bör snarare ha dragit till sig extra uppmärksamhet. Inte särskilt förvånande blev han snart identifierad av fascistiska eller pro-tyska ester och hamnade 3 september i hemliga polisens fängelse på Bagerigatan i Tallinn.

Förhörsledaren var en 30-årig estländare och en ökänd sådan, Evald Mikson. Simon Wiesentahlcentret skulle flera decennier senare, när Mikson var omkring 80, anklaga honom för krigsförbryteler, för mord på 30 människor och till medverkan till mord på 150. Han anklagades till och med för att ha våldtagit en sex-årig judisk flicka och sedan dödat henne.

Men nu är det 1940 och Edvald Mikson har fått Karl Säre i sitt våld.

Nästa avsnitt imorgon!


* Från ett referat av Erik Nørgaards bok Mændene fra Estland, Holkenfeldts Forlag, Köpenhamn1990.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *