Forskning visar att teknik (datorer) i klassrummen missgynnar inlärningen. Ska vi höja kunskapsresultaten borde vi i stället kasta ut datorerna ur klassrummet, skriver Isak Skogstad (fd ordförande för Lärarnas Riksförbunds studerandeförening) i en GP-krönika 18 juni.
Det ligger en hel del i detta. Tron på datorernas (surfplattornas) undergörande effekter är idag lika stor som teknikfientligheten som präglade skolan på 90-talet. Grundskolans främsta kvalitét är att där möter barn vuxna som har något att lära ut… IRL. Allt som står i vägen för detta möte bör rensas bort.
Hmm. Och… om den ”vuxne som har något att lära ut” vill introducera eleverna till vår tids mesta kunskapskälla, till det arbetsredskap som alla elever en gång måste behärska eller vill lära dem att vara kritiska till källorna i det medium de redan ägnar så mycket tid åt…?
… så ska man förstås göra det. Men unga människor är idag mycket medvetna om Internet som opålitlig men omistlig kunskapskälla. Internet undervisar sig själv. Barn- och ungdomsskolan ska göra det den är bra på, nämligen låta lärare–elev interagera utan digitala filter. Det är snart den enda plats i samhället där barn möter vuxna på ett kulturbyggande sätt (utanför hemmet). Internet klarar sig utan barnen de där timmarna på dagen.
Jag förstår inte detta ständiga tal om Internets ”opålitlighet”. Var allt som har tyckts och trycks på papper alltid så pålitligt? Om något fel insmyger sig t.ex. i någon lindelof-artikel kan det snabbt åtgärdas, hade han varit redaktör för en papperstidskrift hade det tagit en vecka minst. Och ljög inte pressen redan på Strindbergs tid?
Internet är i många fall mer pålitlig än andra källor därav instämmer jag med Lise om att eleverna ska tränas och träna sig själva att kritiskt granska källor på internet och när det gäller källor.
Det ena utesluter inte det andra och interaktion mellan lärare och elev finns ju även om man använder mycket datorer och internet.
För de elever som är visuella är det dessutom suveränt med bildanalys samt därefter lägga in skriftlig process eller muntliga analyser av bilderna.
Kartor såväl kulturgeografiska som naturgeografiska fungerar kanonbra i undervisningssituationer via dator och även gemensamt via smartboard och liknande.
Att kasta ut datorerna är nog att ta i men inget självändamål heller det går bra även med klippa och klistra för en del elever som vill motoriskt känna det de gör i skolarbete – min grundsyn är att man utgår från elevens inlärningsstil men lägger in andra moment successivt för att eleven ska kunna utvecklas.
Kul diskussion. Allt kan missbrukas, även kranvatten.
Men jag menar att i skolan är lärandet via relationen lärare–elever själva essensen. Allt annat – inklusive allt från vit krita och svart tavla till Internet – är bara hjälpmedel.