”Att skaffa sig en personlig moral som respekterar naturen och människan och att sedan följa den.” Aki Kaurismäkis svar på frågan om meningen med livet.
Den finländska filmregissören Aki Kaurismäki har en helt egen stil. Om man vill se glitter och glamour skall man inte titta på Kaurismäkis filmer. Temat är istället ofta den lilla människan i en stor och omänskligt hård värld. I filmerna finns också en svart humor i beskrivning av makthavarna. I filmen ”Mannen från Le Havre” visade han upp en mjuk sida trots att temat är den hårdföra flyktingpolitiken i Europa.
Nu är han aktuell igen med sin 20:e långfilm ”Fallna löv” (bild ovan). Det är ytterligare en del i
proletärsviten. Det är både finsk feel-good och feel-bad. Det är en karg och tyst kärlekshistoria mellan två förlorare på arbetsmarknaden. Hans nyaste tragikomedi handlar alltså om Ansa (Alma Pöysti) som kastas från det ena underbetalda jobbet till det andra, och den alkoholiserade Holappa (Jussi Vatanen), om hur de
möts och hur deras relation utvecklas. Alma Pöystis rolltolkning har jämförts med Kati Outinens från tidigare Kaurismäki-filmer, själv tycker hon det har varit oerhört spännande och osannolikt att som finlandssvensk skådespelare få göra en så purfinsk roll. Vintern i Helsingfors är tyst och kall, på radion hörs nyheterna från
Ukraina. Men det finns karaoke med finsk tango och alkohol och solidaritet bland förlorare.
Kaurismäki fick juryns pris Cannes.
För några år sedan visades i svensk TV tre av hans bästa filmer. Dessa är också en så kallad trilogi om Helsingfors. Första delen, Moln på drift, har temat arbetslöshet under depressionens tidiga 1990-tal som tema. Alltså en tid som likna vår egen. Ilona och Lauri bor i en lägenhet med möbler och färgteve på avbetalning. Dessutom har de hund. Ilona är hovmästare på den ödsliga restaurangen Dubrovnik och Lauri är spårvagnsförare. Bådas liv slås i spillror när de blir arbetslösa. Kampen att hitta nya jobb blir svår. ”Vi vill ha unga personer” säger en arbetsgivare till Ilona.
”Men jag är ju bara 38 år?”
”Du ser, du kan dö när som helst.”
Alla karaktärer i filmen har en lågmäld och dov finsk ton. När det är som dystrast konstaterar emellertid Lauri ”Än susar skogen”. Filmen pläderar också för solidaritet och det inbegriper även den alkoholiserade kocken på Dubrovnik. Finsk tango i mollton och mycket kaffedrickande ingår i filmen. Det var från början tänkt att Kaurismäkis favoritskådespelare Matti Pellonpää skulle spela huvudrollen, men när denne hastigt avled av en hjärtattack 1995 så skrev Kaurismäki om manuset. Den här gången med en kvinna (Kati Outinen) i
huvudrollen. Filmen tillägnades Pellonpääs minne och han finns med som ett barn på bild i Lauri och Ilonas hem.
Kaurismäkis mest berömda och prisbelönade film är ”Mannen utan minne”. Filmens tema är hemlöshet. En frånskild och arbetslös österbottning skall söka arbete som svetsare i Helsingfors. Han blir brutalt nedslagen i en park och tappar minnet. Han hamnar bland andra utslagna i ett containerlandskap i Helsingfors hamn.
Många av Kaurismäkis filmer äger rum i industriförorter, kala rum och på tomma bakgator. Bland de utslagna möter ”mannen utan minne” sann medmänsklighet och även den stora kärleken i form av en frälsningssoldat. För ”Mannen utan minne” erhöll Aki Kaurismäki Nordiska Rådets filmpris som utdelades första gången i Helsingfors 2002. Filmen vann även i Cannes och Oscarsnominerades för ”bästa utländska film”. I protest mot Busch-administrationen och USA:s förestående invasion i Irak meddelade regissören: ”Av det här skälet är vi inte på festhumör” och vägrade delta.
2002 tackade Kaurismäki också nej till New Yorks filmfestival efter det att den iranske regissören Abbas Kiarostami inte fått visum i USA. Kaurismäki konstaterade: ”Om USA:s nuvarande regering inte vill ha dit en iranier har de knappast någon användning för en finne. Vi har ju inte ens någon olja.”
Den tredje delen i Helsingforstrilogin har temat ensamhet. Filmen har namnet ”Ljus i skymningen”. Huvudpersonen Koistinen är en ensam och smått apatisk man med ett mycket sorgset utseende. Han äger ingenting men jobbar med att vakta andras egendom. En rollkaraktär som också förekommer i ”Mannen utan minne”. En kväll kommer den unga och blonda Mirja fram till Koistinen och börjar prata. Mirja är också ett offer. Hon är pressad av ett gangstergäng och övertalar den godtrogne Koistinen att avslöja säkerhetskoderna till det varuhus han jobbar. Han förlorar allt, sitt arbete, sin frihet och sina drömmar.
I så gott som alla Kaurismäkis filmer har vi människor som på något sätt hamnat utanför samhället, de är arbetslösa eller ensamma eller både ock. De är sorgsna figurer utsparkade ur vårt välfärdssamhälle. Men när allting verkar som mörkast visar det sig att det finns hopp. Det dyker upp någon olycksbroder och gemenskap och solidaritet uppstår. Tillsammans har vi det lite lättare.
Aki Kaurismäkis film ”Ljus i natten” från 2017 handlade om en ung flykting som vandrat till Finland.
Efter ett flerårigt uppehåll är han nu således aktuell med ”Fallna löv” och gjorde succé i Cannes. Igen skildrar han de enkla människorna i samhällets periferi.
Rolf K!
Tack för att du skriver om Aki Kaurismäki. Och tack för att det finns en ny film av denne store ödmjuke finske jätkä.
Vi såg Mannen utan minne på Zita i Stockholm. Publiken var i huvudsak från Finland. När det var sång och musik i filmen sjöngs det med, som vore det en mässa där i biografsalongen. Mycket vackert och berörande.
Och så denna Alma Pöysti. Hon är den nya stora stjärnan! Såg henne som Tove Jansson i Tove och som Ylja i Händelser vid vatten. Toppenprestationer av barnbarnet till legendarerna Lasse Pöysti och Birgitta Ulfsson.
Längtar att se den nya filmen, Fallna löv.
Tack
Jo han är fantastisk Kaurismäki som du skriver så väl. Han lyfter vardagsmänniskor in på filmduken och gör porträtt. Misslyckade som har något gemensamt. Det är ett under att det lilla språkområdet Finland kommer fram i stora sammanhang det är som med Roy Andersson, samma framkomlighet om du speglar det väsentliga hos människan.
Under mina dagliga sökningar hittade jag ”Le Havre” med tal på franska och engelsk text:
Kommer ihåg en oförglömlig scen ur en film, kan det vara ”Ariel”. Där en chaufför på finska landsbygden hade parkerat en långtradare som skulle användas för en talare och då gjorde han ett röstprov ”1-2-3 Jesus kom” måste ses.
Även den tragikomiska historien ”I Hired a contract killer”.
Ibland så blandar jag ihop dom båda bröderna. Håller med ovanstående att han står på människor som av olika skäl hamnat längst ner i hackordningen. Vid en intervju av någon filmexpert så avdramatiserade han dom högstämda tongångarna, att göra film behövs det bara en 75:a sprit sen är det klart.
Om han gör så i verkligheten förtäljer inte historien.
För den som inte känner sig tillräckligt informerad om Finland och dess nationsbygge kommer här bättring:
Finlands underbara natur bygger upp den självständiga nationen.
Här kommer några musikstycken med finska tonsättare:
Georg Malmstén: Hangö-valsen
Johan Fridolf Hagfors: Modersmålets sång
Plocka vill jag skogsviol alla 3 hittar du här:
Kalle Tappinens samba med Mästaren Cornelis Vreeswijk:
Helt utan biavsikter
Som lön för gjorda plikter
Gick han på restaurang en kväll ty kvällen den var hans
En liten whiskey pinne
Det bad han om därinne
Men vad han inte visste var i afton är det dans
Ay caramba
Skrek man Samba
Samba hette årets modedans och sensuell var den
Lätt att lära
Men det var nära
Att den inneburit slutet för vår Kalle Tappinen
När groggen var nedgjuten
Och Kalle fast besluten
Att ta en till stod plötsligt en ung skönhet vid hans stol
Kalla mig för Tamara
Hur skulle det nu vara
Ifall du tjusar-Kalle bjuder upp en blyg viol
Ay caramba
Det här är samba
Och den rytmen är som klippt och skuren bara för oss två
Kasta masken
Du gamla rask en
Låt oss sväva bort tillsammans säg vad väntar vi på
Nej hör nu på Tamara
Min gumma alltså Sara
Är mor till våra elva barn och nu är det nog så
Jag sitter hellre stilla
Hon skulle knappast gilla
Att gubben hennes ströttar kring det måste du första
Ay caramba
Gör det samba
Sa Tamara lätt upphetsad och med en förföriskt min
Varför tveka
Låt oss leka
Inte slår hon ju ihjäl oss om vi dricker lite vin
Buteljer börja’ klinga
Vaktmästarn börja’ springa
Och ned i Kalle Tappinen rann vinet i en ström
Han såg bara Tamara
Sara hon fick vara
Och alla elva ungarna gled bort som i en dröm
Ay caramba
Mera samba
Här är jag och jag betalar vad det kosta vill jag tro
Drick och njut va’
Inget prut va’
Om jag så får lov att sälja ut min allra sista ko
När morgondagen grydde
Vem satt och grät och gnydde
Jo det var Kalle Tappinen bakfull på ett hotell
Han fick först betala festen
Tamara hon tog resten
Och då var någon herdestund ej längre aktuell
Ay caramba
Dyr som samba
Anser faktiskt Kalle Tappinen och får så en idé
Jag och Sara
Kan ju klara
Oss på Säkkijärven polkka det får räcka med det
Källa: LyricFind
Låtskrivare: Georg Malmsten
Text till Kalle Tappinens samba © Warner Chappell Music, Inc
Och till sist en Aki Kaurismäki-Film ariel 1988 (eng subs)
Ariel 1988 Finland 73min IMDb
Taisto är en gruvarbetare som bor långt ut i den finska ödemarken. När gruvan läggs ner tar Taistos far sitt liv och efterlämnar en vit Cadillac till Taisto. Taisto ger sig av till Helsingfors för att finna arbete. Han hamnar istället i fängelse där han planerar för hur han skall kunna starta ett nytt liv.
Originaltitel Ariel
Regissör Aki Kaurismäki
Manus Aki Kaurismäki
Genre Komedi, Drama, Kriminalare, Romantik, 80-tal
Skådespelare Matti Pellonpää, Turo Pajala, Susanna Haavisto, Eetu Hilkamo, Erkki Pajala