PRESIDENTERNA JOE BIDEN och Xi Jinping hade ett toppmöte via nätet den 16 november. Om det har tidningarna förstås skrivit en hel del. Men allt som jag sett har utgått från de allmänt förhärskande ryggmärgsreflexerna i vår del av världen, och som i Sverige är närmast helt unison; USA försvarar demokrati mot Kina som en stor hotfull diktatur på krigsstigen. Låt oss ta en titt på vad de två världsledarna faktiskt framförde den 16 november.
USA:s linje
Bidens anförande var förhållandevis kort och bars av idén om att världen måste följa västvärldens ”Rules based international order” under USA:s överhöghet. Konkurrens mellan Kina och USA måste hanteras så att Kina underordnas USA:s sätt att se på fri passage för sjöfart (marina krigsfartyg) runt Kina, underodning av Kinas världshandel på strategiska områden, och anslutning till USA:s uttolkning av begreppet mänskliga rättigheter. Det här är i praktiken en ren konfrontationslinje. Han nämnde angående Taiwan att man visserligen inte tänker avvika från tidigare USA-presidenters linje, sedan Richard Nixons dagar, att Taiwan är en del av Kina. Underförstått var ändå att USA inte kommer att motsätta sig Taiwans ökande självständighetsambitioner. En tvetydig hållning med andra ord. Folkrättsligt är Taiwan en del av Kina sedan 1971 då Folkrepubliken övertog Republiken Kinas (Taiwans) plats i FN. Ett litet antal länder erkänner Taiwan som självständig stat, men alltså inga av världens stora länder.
Kinas linje
Xis anförande var betydligt längre och mer detaljerat. Kina hävdade FN och folkrätten som övergripande princip för samverkan mellan stater, respekt för olika utvecklingsvägar och för nationella särdrag. Kina eftersträvar fredlig samverkan på alla områden till nytta för alla parter, inte bara på vissa konfliktområden. Xi deklarerade att man inte har några som helst expansiva ambitioner. Kina har endast ett mål för ögonen, att utveckla det egna landet och levnadsvillkoren för sina 1,4 miljarder invånare.
Xi talade också särskilt om att samverka med USA om klimat- energi- och miljöområdet, men framhöll att Kina fortfarande är ett u-land som har lång väg kvar innan man kan bli klimatneutrala. Men ambitionen är klar om att man här önskar samverkan med USA.
Xi talade också om begreppet demokrati och hävdade att olika länder har olika syn på hur demokrati ska tolkas och menade att ingen kan hävda att man besitter den universella och rätta tolkningen av vad som är demokrati och mänskliga rättigheter.
Den grundläggande skillnaden mellan USA:s och Kinas beskrivningar av förhållandena i världen är att USA hävdar överhöghet och önskar implementera sitt system på andra (Rules based international order), medan Kina däremot hävdar FN-stadgan och folkrätten som grund för internationella relationer i allmänhet och mellan USA och Kina i synnerhet.
Kina är en supermakt
Visst är Kina en ekonomisk supermakt idag. Visst strävar Kina efter att utöka sina förbindelser över världen i olika former av samarbeten. Visst har Kina ett styrelsesätt, ett rättsväsen och en syn på mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och inte minst övervakning av medborgarna, som vore otänkbara i till exempel Sverige. Men folkrätten innebär nationellt självbestämmande. Det är således brott emot folkrätten att underminera och störta andra länders regeringar (Regime change), vilket USA sysslat med i Mellanöstern de senaste 30 åren och som man verkar ha som mål både i Ryssland och Kina. Irak och Afghanistan borde få oss att se detta problem klart.
Kina är i jämförelse med USA en militär lilleputt. Man har kärnvapen, andra avancerade vapen och en miljonarmé, men dessa resurser är till för landets försvar (inklusive Taiwan). Kina har inga trupper utanför sitt territorium och har inte angripit andra (förutom ett ganska misslyckat anfall några veckor 1979 i norra Vietnam).
Hur kan det komma sig att svenska politiker och medier lämnat försvaret av FN och folkrätten och framställer Taiwan och Hongkong som demokratiska mönster för Kinas utveckling. I medierna kan föras vilka diskussioner som helst om detta. Men att alla simmar som ett fiskstim åt samma håll är osunt. Kina har varit en enpartistat sedan 1949, vilket Sverige respekterat utan knot (folkrätt) fram till för några år sedan. Vad har egentligen ändrats i detta? Har man några som helst möjligheter att påverka förhållandet mellan Peking och Taipei, annat än att öka spänningarna och samla pluspoäng i USA? Vore det inte bättre att som folkrätten föreskriver förhålla sig neutral och låta Kina sköta sina egna interna angelägenheter?
Kina strävar efter fredlig återförening med Taiwan. Inblandningen utifrån kan i värsta fall leda till krig. De spänningar som nu byggs upp runt Taiwan är farliga. Ingen kan vinna ett krig mellan USA och Kina, det måste till varje pris undvikas. Det skulle kunna bli slutet för oss alla.
Jag säger samma sak som jag nyss skrev i en kommentar till diskussionen om Ola Wong. Man har oundvikligen en tolkning och en helhetssyn, till exempel att Förenta staterna har en farlig politik och Folkrepubliken Kina en i stort sett försvarlig politik. Men man skall inte kliva ner från denna nivå och hitta på egna fakta.
Knut L skrev: ”Kina underordnas USA:s sätt att se på fri passage för sjöfart (marina krigsfartyg) runt Kina”. Det finns inget ”USA:s sätt att se” på saken. Förenta staterna har lagligen rätt, och FR Kina har lagligen fel. Sedan kan man, om man vill, hävda att lagen måste brytas. Men då skall man säga det.
Jag förstår inte varför detta att Förenta staterna i denna fråga har rätt är svårare att säga än att man är emot att västmakterna kryper närmare Ryska federationen, men att Krim enligt folkrätten inte tillhör Ryssland. Det är ju onödigt för den ”stora bilden” att blanda in falska uppgifter, för de sanna sakerna som man vill kritisera Förenta staterna för finns ju kvar.
”Hur kan det komma sig att svenska politiker och medier lämnat försvaret av FN och folkrätten och framställer Taiwan och Hongkong som demokratiska mönster för Kinas utveckling. I medierna kan föras vilka diskussioner som helst om detta. Men att alla simmar som ett fiskstim åt samma håll är osunt.” De meningarna är tvetydiga när de gäller politiker. Man kan tycka att svenska politiker inte skall tala om inre frågor i Kina. Låt gå för det. Medier kan, som Knut L skriver, göra som de vill. Men om man menar att Taiwan och Hongkong inte är ”demokratiska mönster” så är det fel. Jag skulle kunna leva och arbeta och yttra mig i området som kontrolleras av Republiken Kina-regeringen. I Kina skulle jag snabbt krossas för att jag arbetar för yttrandefrihet.
”Kina däremot hävdar FN-stadgan och folkrätten som grund för internationella relationer”. När det gäller förbudet att militärt ockupera andras statsterritorium följer FR Kina folkrätten, ja. Till skillnad från vissa andra. (Jag bortser från att FR Kina hittar på och nyskapar och hävdar falskt territorium i Sydkinesiska sjön.) När det gäller ingrepp i andra stater på nivåer under militärt angrepp följer FR Kina inte folkrätten.
Jan Arivd G!
Jag skrev: ”Konkurrens mellan Kina och USA måste [enligt USA] hanteras så att Kina underordnas USA:s sätt att se på fri passage för sjöfart (marina krigsfartyg) runt Kina…”.
Det var möjligen en förenklad formulering för en mycket komplicerad fråga, nämligen gränskonflikterna i Sydkinesiska havet och FN:s havsrättskonvention (HRK) från 1973 (som USA inte ratificerat). Alltså, när det gäller USA:s krav att få segla fritt runt Kina så har de enligt HRK den rätten. Men! Knappast förvånande bygger Kina upp ett försvar mot USA:s marina krigsflotta, på samma sätt som Sverige bygger fasta minlinjer och kustartilleri. Det gör de bland annat på konstgjorda öar, delvis i konflikt med andra suveräna stater runt Sydkinesiska havet. I dessa konflikter är Taiwan och Kina en nationell enhet. Kina hävdar att dessa konflikter ska lösas bilateralt och inte i internationell skiljenämnd. Historien med konstgjorda öar i området är lång och inte så konstig som den ofta framställs i våra fiskstimsmedier.
Vad som enligt Jan Arvid G:s personliga mening är rätt eller fel angående om Taiwan och Hongkong är ”demokratiska mönster” är faktiskt i sammanhanget egalt. Det avgörande i detta är att stater i sitt umgänge med varandra ska visa respekt för varandras olikheter. Konstitutioner och statsskick är interna angelägenheter.
Folkrätt står över all annan rätt. Utan den har länder och folk ingen bestämmanderätt över sin egen framtid. USA godkänner inte folkrätten idag och rundar den med begreppet humanitär intervention. Det har förstört länder som Libyen, Afghanistan, Syrien, Irak och efter långa krig som kostat USA:s folk historiens största krigsskuld och gjort delar av stater i USA till fattighus för befolkningen. Men värst drabbade är folk i länder vars infrastutur utplånats av USA:s och koalitioners framfart däribland Sverige, Norge, ja Nordens länder. Irak är idag en vasallsstat till USA med en quisslingregering som länk till Washington.
Ingenting av ovanstående kan lastas Kina. Kina som följer folkrätten sidenvagenprojektet är en handelslinje i dubbel bemärkelse och gynnar både Kina och länder som deltar i projektet. Kinas utrikespolitik grundar sig i respekt för folkrätten i stor kontrast till nämnda land i väst.
Såväl den gode bloggredaktörn som hans vapendragare Dan Kotka försöker göra ”folkrätten” till någon sorts ”överrätt”. Då skulle jag vilja be om klara hänvisningar till paragrafer och stadganden i olika internationella överenskommelser, som bevis för detta häpnadsväckande påstående. Liksom upplysning om vart alla vi som protesterar mot övergrepp, inte minst imperialistiska, vänder oss för att få sakerna prövade rättsligt!
Den bistra sanningen är ju att folkrätten, t ex asylrätten, är överenskommelser mellan stater om relationerna dem emellan och hur tvistiga frågor ska behandlas. De har inget med ”mänskliga rättigheter” eller ”friheter” att göra utan i grunden hur internationella tvister ska lösas och hindras från att utvecklas till krigshandlingar. Hur vi medborgare ställer oss till detta har inget med ”folkrätt” att göra. Vår lagstadgade demonstrationsrätt, som rättsvidrigt undertryckts under snart två års tid, och föreningsfrihet bör kraftfullt försvaras och framförallt inte åsidosättas i försvaret för vårt och Kinas nationella självbestämmande. Det är givetvis kineserna själva som måste bekämpa sina utsugare och plågoandar. Men vi själva är oförhindrade av alla ”folkrätter” att säga vad vi tycker i sådana frågor, även om våra stater bör agera försiktigare enligt ”folkrätten”.
Men givetvis är frågan öppen om det lämpliga i att tycka si eller så och var och en har sin demokratiska rätt att säga vad hen vill. Det är därför vi har en fri diskussion här i sådana frågor. Men debatten förtjänar att ha en solid faktagrund som bas för deltagarnas påståenden!
Knut skriver ”Men allt som jag sett har utgått från de allmänt förhärskande ryggmärgsreflexerna i vår del av världen, och som i Sverige är närmast helt unison; USA försvarar demokrati mot Kina som en stor hotfull diktatur på krigsstigen. Låt oss ta en titt på vad de två världsledarna faktiskt framförde den 16 november.”
Och nu bjuder Biden-Harris administrationen till ett ”demokratitoppmöte” i USA den 9-10 december. I denna officiella inbjudan står bland annat ”Den 9-10 december 2021 kommer president Biden att vara värd för ett virtuellt toppmöte för ledare från regeringar, civilsamhället och den privata sektorn. Toppmötet kommer att fokusera på utmaningar och möjligheter som demokratier står inför och kommer att ge en plattform för ledare att tillkännage både individuella och kollektiva åtaganden, reformer och initiativ för att försvara demokrati och mänskliga rättigheter hemma och utomlands.”
Jag kan utifrån vad jag hittills förstått av detta kommande möte inte tänka annat än ”Hur dysfunktionell kan en stat vara utan att falla ihop som en sufflé?” Lägg särskilt märket till ”…för att försvara demokrati och mänskliga rättigheter hemma och utomlands”. Det vill säga en fortsatt uppmaning till inblandning i andra länders inre angelägenheter. (En uppmaning som Sverige verkar helt ställa sig bakom.) Det gynnar inte på minsta sätt USA att så tydligt få alla jordens regeringar att närmare tänka ”Så det är USA som bestämmer vad som är demokrati, vad som är en politik i folkets intresse; hmm”. Dessutom kommer varken Turkiet (NATO-medlem) eller Ungern (både NATO- och EU-medlem) att bjudas in! Biden-Harris-administrationen verkar inte förstå sitt eget bästa, men det är väl så det brukar vara med imperier på fall.
Jan Arvid G skriver i sin kommentar ”Knut L skrev: ’Kina underordnas USA:s sätt att se på fri passage för sjöfart (marina krigsfartyg) runt Kina’. Det finns inget ’USA:s sätt att se’ på saken. Förenta staterna har lagligen rätt, och FR Kina har lagligen fel. Sedan kan man, om man vill, hävda att lagen måste brytas. Men då skall man säga det.” I den kommentaren har Jan Arvid G fel.
Eftersom USA inte har ratificerat havsrättskonventionen kan man undra vad det är för rättsliga regler man följer när man regelbundet låter även krigsfartyg passera Taiwansundet, som Kina naturligtvis betraktar som en provokation. Det är ingen tvekan om att det råder stora oenigheter, på många platser, om vilken stat som har rätt till vilka öar och vilka havsområden. Vi får alla hoppas att de framöver kan komma att lösas på ett fredligt sätt.
Vi kan däremot inte förneka våra kunskaper om den oerhört aggressiva politik som USA hittills fört och verkar vara inställt på att fortsätta med. Så länge som USA aktivt undviker att ens tala om av FN fastslagna regler för umgänge stater emellan, och i stället utgår från sitt ”Rules based international order” så länge bör naturligtvis den största misstänksamheten riktas just mot USA.
Så här definierades dessa regler på Wikipedia för ett tag sedan: ”Den regelbaserade internationella ordningen uttrycker uppfattningen att dagens internationella förbindelser är organiserade kring principer för internationellt samarbete genom multilaterala institutioner som WTO, öppna marknader, säkerhetssamarbete, främjande av liberal demokrati och ledarskap av USA och dess allierade.”
Jag måste därför klart slå fast ”det finns ett mycket tydligt ’USA:s sätt att se’ på saken”. USA kämpar hårt för den kapitalistiska överstaliga (globala) världsordningen.
Nyss fick jag ögonen på följande ”The so-called Summit for Democracy organized by the United States, in fact, under the banner of democracy, creates a split in the world, drawing ideological lines, which provokes confrontation between different camps, trying to change other sovereign countries like the United States to meet the strategic needs of Washington.” Det skall Kinas utrikesminister Wang Yi ha sagt i ett samtal med Irans utrikesminister Hossein Amir-Abdollahian. Jag finner det svårt att inte hålla med.
För att ytterligare visa prov på sin förmåga att provocera, har USA också bjudit in Taiwan till demokratitoppmötet i början av december. Eller finns det kanske ingen tanke alls bakom inbjudan? På ett vis är hela tillställningen fascinerande.
Här är en länk till den officiella deltagarlistan från State Department.
Dennis Z!
Folkrätten innehåller mänskliga rättigheter och internationella humanitära skyldigheter mot folk och mot krigsförbrytelser mot folk typ Irak som jag bl a nämnde. Alltså övergripande folkliga skydd för brott mot folk i olika länder. Att det bara skulle gälla traktat om gränsdragningar etc stämmer inte. Goggla om folkrätt.
Det vore bra om vi i valet mellan att stödja USA eller Kina i världen idag hade ett bra alternativ. Men så är det inte. inget är något alternativ för oss. USA är ett imperium på fall som är krigiskt och bryter alla internationella överenskommelser som de inte gillar. Kina är en jätteekonomi med kapitalistiska företag och med en växande klass av miljardärer som förstås kommer att utmana kejsaren i toppen (KKP) när den dagen kommer, då kan de även bli farliga för omvärlden. Lyssna på Richard Wolf. Tills vidare förefaller det mest förnuftiga vara att sträva efter att frigöra oss från USA och EU och upprätta vårt oberoende.
Det vore det tacknämligt om du kunde uppge på vilket sätt och var i de internationella avtalen det står om ”mänskliga rättigheter” och ”internationella humanitära skyldigheter” (med vilket jag inte kan förstå något annat än ”responsibility to protect”, d v s stöd för ”humanitära” interventioner). Vem har påstått att folkrätten enbart skulle bestå av ”traktat om gränsdragningar”? Men du kanske menade alla typer av gränser, inte bara de geografiska, och då kan jag se att du har rätt rent allmänt!
Det första som kommer upp när man googlar på folkrätt är ”Folkrätten består av regler och principer som reglerar hur stater och vissa andra internationella aktörer ska samarbeta och agera gentemot varandra.” Om den definitionen är jag till 100% enig. Den säger inget om det du påstår!