Kinaresa – Vägar och kommunikationer

HSR-tåget mellan Zhaoxing och Guiyang uppe i 228 km/h

Vi färdades framför allt med abonnerad buss, men även en sträcka med snabbtåg och tre sträckor med inrikesflyg.

Den kinesiska staten har sedan 80-talet satsar enorma resurser på kommunikationer för att underlätta och effektivisera transporter av alla slag och för att hela landet ska kunna utvecklas. Man bygger så kallade Expressways (motorvägar) och HSR-tåg (High Speed Railway – upp till 300 km/h) på de långa sträckorna i en enorm skala. Kina leder världsligan i alla kommunikationsgrenar; 13.100 mil motorväg och 2.200 mil HSR-tåg. De gamla järnvägarna är idag till för godstransporter och HSR-tågen för persontrafik.

Eftersom utbyggnaden de senaste decennierna varit så omfattande steg världsmarknadspriset på stål (armeringsjärn) för 8-10 år sedan till rekordnivåer (t o m i Dannemora gruva blev det lönsamt att bryta malm igen). Men nu har det sjunkit igen efter att Kina ökat sin egen stålproduktion. Och hur mycket betong som tumlats, transporterats och tippats i gjutformar av idoga kinesiska bönder kan knappast uppskattas.

Nordvästra Yunnan-provinsen är mycket bergig. Följaktligen var det svårt och tidskrävande att ta sig fram på de smala slingrande vägarna och området var därför relativt isolerat. Järnväg har det funnits länge, men den har också slingrat sig för att undvika för många tunnel- och brobyggen.

Förr tog det flera dagar att resa med buss från Kunming till Dali. För oss tog det drygt tre timmar (ca 30 mil), inklusive kisspaus. Med snabbtåg kommer det så småningom att gå på 1,5 timma.

Bussresorna var delvis en hisnande upplevelser. Man färdas mesta tiden på höghöjdsbroar över dalarna och terassodlingarna efter bergssidorna och genom tunnel efter tunnel efter tunnel… Det är förstås mycket dyrare att bygga HSR- och Expressways i dessa bergsprovinser än i övriga Kina. Sträckan mellan Kaili och Zhaoxing är 320 km lång och bygget tog tre år med sina 130 tunnlar och 126 broar!

Man drar en jämn och fin linje på kartan utan tvära kurvor och sedan skapas dessa fantasivägar som flyger över dalarna och borrar sig rakt genom bergen. Fantastiska skapelser. Många satt med sina telefoner mot bussfönstret och filmade mest hela tiden. Jag vet att det blir mycket dålig film av sådant, men till slut måste även jag filma lite ut över omgivningen. Här några glimtar:

Biltrafiken
Men – när vi kom vi till flygplatsen i storstaden Chongqing (17 miljoner) efter en knappt två timmars flygning från Lijiang satte vi oss i bussen för en som vi trodde snabb transport till hotellet i centrum. Men då hamnade vi i det så typiska storstadsproblemet som följer av att allt fler skaffar sig privatbil. I Kina är det förstås ett högproiriterat mål för alla stadsbor i någon slags karriär att skaffa egen bil. Alla är mycket intresserade av bilar.

Men det är alltså – här som överallt i den utvecklade världen – så att bilarna korkar igen städerna. I Chongqing bygger man ut både så kallad monorail som tunnelbana och busslinjer går redan kors och tvärs (men tar plats från bilarna). Än så länge verkar dock personbilarna vara ofrånkomliga. Kina har många egna bilmärken, satsar sedan länge på elbilar och köper in sig i västvärldens bilindustri. Volvo–Geely har mycket hög status och i dagarna fick Saab i Trollhättan ett stort kapitaltillskott från Didi Chuxing “Kinas Uber” (i samarbete med Nevs).

Bilindustrin i Kina går sannerligen på högvarv. Man kan undra var denna utveckling ska sluta. Snart står storstäderna helt stilla av biltrafikinfarkter – om inget görs.

Den farliga trafiken
Självklart händer mycket olyckor i trafiken. Enligt uppgifter från WHO (2015) dör i genomsnitt 750 människor i trafiken varje dag (276.000 år 2010), att jämföra med 26 112 i EU (2015). Mycket få förare och passagerare på motorcyklar och andra öppna motorfordon har hjälm. Dock, jag såg endast två olyckor under våra kanske 100 mils bussresande. En stor långtradare med tung last som fastnade och blockerade motorvägens i ena riktningen så vi fick köra på fel körbana en bit.

Bilen har svängt in med sin långa och tunga last och fastnat. Hur den kom loss är svårt att förstå…

En dödsolycka kan jag också ha sett. En motorcyklist hade krockat med en bil och den övertäckte mannen under paraplyet på bilden ligger i så konstig ställning att man kan förmoda att han faktiskt redan är död.

Vägarna är mycket farliga, säkert farligast i världen.

Man satsar alltså mycket på moderna kommunikationer. Så även på IT och Internet. Generellt sett är de stora amerikanska IT-jättarna Google (Instagram) och Facebook blockerade i Kina. Det är ganska begripligt att man inte vill att USA (NSA) ska kunna kontrollera IT-trafik och sociala medier, vilket sker delvis via de stora IT-jättarna. Men, den som anstränger sig lite kan ganska enkelt finna vägar ut via en så kallad VPN-tunnel till servrar i Hong-Kong. Men sådant kan inte ordnas när man är i Kina. Antingen gör man det innan man reser dit eller om man är kines reser man till Hong-Kong och fixar saken. En del gör förstås det, men de är ändå försvinnande få. Och Kina har egna sociala medier och sökmotorer i full klass med de amerikanska. Jag kommunicerade mycket enkelt med hemmet via det kinesiska WeChat. Det funkade perfekt.


Nästa avsnitt: Byggande pågår överallt

Dela detta inlägg...
  • 9
  •  
  •  
  •  

  3 kommentarer for “Kinaresa – Vägar och kommunikationer

  1. Lars Johansson
    2017-11-04 kl. 3:38

    Hörde du något mera definitivt om “The New Silk Road”, nya Sidenvägen, som kan bli en stor förändring för Kinas och andra länders ekonomier? Om den är genomförbar politiskt…

    Viljan finns där.

  2. Knut Lindelöf
    2017-11-04 kl. 8:21

    Lars J!
    Vi talade inte om den, såvitt jag hörde. Om partikongressen sa något vet jag inte heller, i alla fall inte på framträdande plats. Men den är på gång och till största delen ett samarbetsprojekt med många andra länder i vad som också kallas “One Belt One Road Initiative (OBOR)”.

  3. Knut Lindelöf
    2017-11-05 kl. 9:11

    Roland S!
    Nej, jag skulle inte vilja bo i Kina av väldigt många skäl. Att sammanställa mitt material är ett stort arbete, som slukar många arbetstimmar, men det är hela tiden både lärorikt och stimulerande. Jag reser ju fortfarande drygt två veckor efter hemkomsten och fortsätter ännu en tid med det. Uttrycket “Wenn jemand eine reise tut…” (ur tyska grammatiken) känner du säkert också till, så gammalt, men ändå så sant.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.