Kinaresa – dess karaktär

Packningen klar

Nu har jag kommit hem efter mitt livs Kinaresa.

Det är långt till Kina. Ungefär 15 restimmar (inklusive väntetider) från Uppsala till Guiyang och sedan 6-7 timmars sightseeing och måltider, innan vi fick en första natts vila. Då hade vi alltså varit igång närmare ett dygn, med undantag för någon timmes slummer på den långa flygresan. Sånt är man ju inte van vid, därför sov jag dåligt första natten – trots den tunga tröttheten. Dock fungerade kommande dag bra och andra natten sov jag som en stock. Så var jet-laggen avklarad.

Övernattningsplatser

Första veckan reste vi runt till stora och små bondbyar i Guizhou-provinsen söder om staden Guiyang (1 natt), ett område dominerat av miaofolket med diverse mer eller mindre erkända undergrupper. Vi övernattade också i Kaili (2 nätter) och Zhaoxing (2 nätter). Flera av byarna vi besökte var enligt uppgift helt nyöppnade för turister, vilket man kunde märka på det ödmjuka mottagandet, som om vi vore mycket betydande. Mer om detta i senare avsnitt.

Andra delen (veckan) inleddes med en lång resdag med buss, snabbtåg och inrikesflyg västerut (med några timmars förseningar). Vi kom fram till vårt hotell i storstaden Kunming (1 natt) i Yunnan-provinsen mitt i natten. Vecka 2 spenderade vi så i Yunnan med övernattningar på ytterligare två platser: Dali (2 nätter) och Lijiang (3 nätter).

Därifrån flög vi åter österut till Chongqing (1 natt) och morgonen därpå till Helsingfors för olika anknytningar till  Stockholm, Oslo och Köpenhamn (Skåne Småland).

Mycket bussresande har det varit, men också mycket motion genom rundvandringar och promenader.

Första promenaden i Kina (Guiyang). Ulf Nilsson (rutig skjorta och Kinaresors flagga) svarar på frågor.

Vi var sammanlagt 23 personer, alla svenskar i övre medelåldern och/eller pensionärer, utom en yngre man från Norge. Socialt var gruppen mycket blandad, fast alla med Kinaintresset gemensamt. Jag fick till rumskamrat Lennart Johansson, en 68-årig skogsbonde från Småland.

Rutinerad reseledare och guide var Ulf Nilsson från Växjö, som varit i Kina uppemot 100 gånger de senaste 40 åren. För hans del började det med Vietnamengagemanget på 60-talet, som övergick i ett stort Kinaintresse för att landa i ett professionellt guidande och reseledarskap på heltid framför allt i Kina och Indokina. Tack vare hans goda ledning, historieberättande och lyhörda dialog med gruppen ser jag resan som en ambitiös kurs- och studieresa med maximal utdelning.

Ulf Nilssons egna ”Mao-sympatier” balanserade han hela tiden med att ge andra perspektiv. Allt grundades också i breda och djupa kunskaper om landet, naturen, historien, kulturen, mentaliteten och om människornas materiella och sociala villkor. Mycket lärorikt har det alltså varit.

Nästa avsnitt: Minoriteterna har fördelar

Dela detta inlägg...
  • 17
  •  
  •  
  •  

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.